Södra Gotland, 23 Dec.
Den utanför Faludd strandade tyska briggen »Stephensons» last, bestående af 76 standard trävaror är nu i det närmaste ilandförd af kustborna. För att åtkomma lasten ha däcksbjelkarne måst afsågas och däcket uppbrytas. Det oaktadt har dock arbetet gått raskt, ty blott omkring ett tjogtal arbetare med ett par störra fiskebåtar (som användts för bogsering) har här varit sysselsatta omkring 10 dagar. Inventarierna äro äfven ilandbergade. Som förut torde vara bekant har Neptunbolaget uppgjort ackord om bergning af last och inventarier. För dess räkning har äfven arbetet verkstälts.
Jakt »Maria», kapt. Wallin, inkom sistl. fredag i Stockviken, tör att upplossa ett parti bygnadsmateriall. Aflastare var hr Sundell å Katthammarsvik, och skall fartyget efter verkstäld lossning för samma persons räkning intaga ett parti gammalt jern, för att dermed afgå till Norrköping.
Brinnande ljus måste en organist i en sydlig sockenkyrka använda sistlidne söndag under det han tjenstgjorde vid högmessogndstjensten. Det var nämligen sagde dag så mulet att ej noterna kunde urskiljas på läktaren, der det äfven under klara dagar är mycket mörkt oth dunkelt.
På tal om kyrka kan antecknas att en församling nyligen beslutat att anskaffa ny altartafla och då kyrkokassan, som inom parentes sagdt för en kort-tid sedan var ganska stark, nu blifvit läns, så att inga medel der funnos att tillgå, lär bland andra debiteringar äfven beslut fattats att någon af juldagarne upptaga en kollekt i kyrkan för sagde ändamål.
Sedan på hemställan af stiftets biskop vid senaste visitationen i det sydligaste pastoratet, det på kyrkostämma blifvit beslutadt att kyrkomagasinerna ej såsom förut må inrymmas i kyrkan, ha dessa magasinsfonder nu på det närmaste blifvit sluteålda, så att hädanefter blott sockenmagasinet kommer att bibehållas, för hvilket ny lokal skall inom den närmaste tiden uppföras.
För ett fatalt missöde var ev landtman från södret härom qvällen utsatt, då han var på väg hem från hamnen med sina juluppköp. Då han nämligen vid hemkomsten skulle inforsla sina varor, kaffe, socker o. d. ur åkdonet, samt bjuda en tillstädesvarande slägting på någon förfriskning, blet han ej litet förbluffad öfver att finna en del af sina varor putz weg. Troligen har någon långfingrad kanalje, gynnad af det intensiva mörkret, under färden passat på och knipit de saknade effekterna.
Medan jag nu talar om stöld och bedrägeri rann mig just i minnet en liten episod, som timade häromdagen i en handelsbod härute. Sagde dag hade en qvinna från en grannsocken varit inne på kontoret och med patronen uppgjort sina årsaffärer, hvarefter hon begaf sig ut i handelslokalen för att göra åtskilliga uppköp. Dervid anmälde hon till bokhållaren att vid den med hans principal verkstälda vidräkningen, hon fått sig till godo eu viss summs, hvars belopp hon nämde, och hvarför hon skulle erhålla godtgörelse i boden. Bokhållaren som i brådskan icke anade qvinnans knep, expedierade henne derpå, men kort derefter, då han vidare kom att tänka på saken, fattade han misstanker, hvarför han uppsökte sin principal för att få veta sammanhanget, då han till sin förvåning erfor att den »listiga kunden> icke hade ett enda öre att fodra utun tvärtom hade förnekat en del af sina uppköp under året. Så underrättad ilade han ut, fick tag i qvinnan som just stod i begrepp att aflägsna sig, och nu blef det ord och inga visor som vankades, hvarpå hon, »sig sjelf till straff och androm till varnagel» måste återlemna det orättvisligen bekomna, hvarefter hon, följd at tillstädesvarande personers skratt och åtlöje, helt skamflat lomade i väg åt hemmet. Tillläggas kan att qvinnan befann sig i tämligen goda ekonomiska omständigheter.
Ett välkommet bränsle till julen har erhållits i form af stenkol som under dagarnes lopp af hafsvågorna uppkastats på stranden, antagligen härrörande från lasten efter den strandade engelska ångaren Katy, hvilken kastade en del af lasten öfverbord. De sålunda ilandförda kolen få på stället bergas emot aflemnande at 50 proc. af det bergade till vederbörande ägare, men som stället är afside beläget och någon vakt ej kan hållas på platsen, hamnar största delen af kolen i bergarnes ägo och gömmor. Så t. ex, påträffades häromdagen långt ifrån stranden i en liten skogsdunge här och hvar smärre stenkolshögar öfvertäckta med risqvistar och dylikt till förekommande af upptäckt.
Jagt på hare i ladugården torde väl höra till sällsyntheterna, men det inträffade dock häromsistens i Vamlingbo. Haren hade, följd af hunden, tagit sin tillflykt in på en bondes gård, der han i vedhögen under några vagnar och diverse saker sökte gömma sig. Bäst det var tappade hunden spåret och vår jösse, som nu tyckte sig tämligen säker, skuttade med stolt hållning in på logen, hvars dörr stod öppen, men som han troligtvis fann luften qvaf derinne, stäldes kosan åter ut i det fria. Efter några hopp och afsprång lägrade han sig omsider vid ladudörren, hvarest han påträffades af jägarne eom med iltågsfart kommo efter.
Nu begynte ett häftigt bombardemang (dervid dock en del af gevären klickade) på stackars jössen, hvllket hade till följd att kosan åter stäldes till skogen, der delinqventen snart aflifvades.
Etelhem, 24 Dec.
Vid här i går hållen ordinarie kyrkostämma hade bland annat pastorn samt flere af församlingens medlemmar yrkat att den skramlande håfgången borde afskaffas och i stället offerskålar uppställas vid kyrkdörrarne för upptagande af kollekter, hvilket förslag också förr på flere stämmor varit på tal, men alltid rönt motstånd af kyrkovärdarne.
Så äfven denna gång. När frågan kom före, så reste sig samtlige kyrkans försvarare och anhöllo, att deras embete ej borde inskränkas, ty då hade deingenting att uträtta.
Sin vilja fiogo de äfven fram denna gång.
Gotlands Allehanda
Fredagen 27 December 1889
N:r 152