Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
Vid inlastning af ekstockar på Polhem i lördags råkade en af besättningen att få ena benet mellan två rullande stockar och klämdes dervid rätt illa samt måste afföras till lasarettet. Dock lär skadan vara af öfvergående beskaffenhet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Mars 1891
N:r 35
Norra Gotland, 25 Febr.
Försäkra kreaturen. Då förliden fredag en person i Stenkyrka utsläppte en ko för att den skulle tå »motionera» en stund, hävde det sig ej bättre än kreaturet i glädjen gjorde några språng med följd att det föll omkull och bröt ryggraden af sig. Djuret var såsom vanligt här på landsbygden, ej försäkradt, hvarför ägaren gjorde ej så liten förlust,
Djerft. Vid Stenkyrkehuks fyrstation hände sig i söndags ett litet attentat, som kan illustrera hökens djerfhet. En bur med några kanariefåglar i stod på ett bord vid fönstret.
Ett, tu, tre kom en hök sättande, och troende sig få en god fågelstek, flög han rakt in i fönstret, så att glasbitarna yrde om honom, Han kom dock ej in i rummet, utan nedföll utanför fönstret, men hämtade sig strax och flög till skogs innan man hann straffa honom för hans djerihet.
Förste seglaren för i år sågs i söndags morgon passera förbi nordvestra udden med kurs sydvestvart hän.
Efter 21 år kom för en tid sedan mr Joh. Bolin från San Fransisko hit till slägtingar i Old Sweden. Han är anstäld i amerik. flottan, och lär efter besöket ämna sig tillbaka till »den fria vestern», der han har en god och som han sjelf säger i ekonomiskt afseende utmärkt plats.
Burgsvik, 10 Februari.
Ett »komiskt» kärleksdrama har nyligen uten här i trakten. Förhållandet har för Eder brefskrifvare skildrats sålunda: För omkring 4 eller 5 år tillbaka förälskade sig en af ortens »mindre affärsmän» i en flicka från en sydlig socken, hvilken under årens lopp haft tjenst på en bondgård norrut. Vid tillfälliga ferier från tjeosten, gästade hon alltid vår »grosshandlande», alldenstund föräldrarne voro stadde i mycket torftiga omständigheter.
Så förflöt en liten tid, efter hvars förlopp flickan började ledsna vid sin älskare, all denstund han ej på allvar ville uppfylla hennes önskan att bli hans maka. Alltnog, en annan älskare infann sig snart, som till och med förmådde flickan att flytta sina tillhörigheter till sig; men nu må man tro att den så plötsligt afskedade blef idel eld och lågor, helst som äfven flickan lemnade tjensten och flyttade till den nye fästmannen, en sjöman som i sin hemtrakt fått ett så storartadt namn som >»tusenkonstnär», för sin skicklighet i många olika yrken. Vår »grosshandlande» inledde derför åter kärleksunderhandlingar med. tösen, och som denna, nog lättroget, litade på hans försäkringar om evig trohet, fingo grannarne en vacker dag se vår »förste älskare» med sitt åkdon hos »tusenkonstnäran», hvarest han hämtade flickans saker. Åter förgiok en liten tid, och vår älskarinna såg sig åter bedragen i sina förhoppningar. Nu begaf hon sig hem till sina föräldrar, medtagande sina persedlar, i sitt sinne tämligen sorgsen öfver älskarens brutala beteende, Dock infann sig snart en tröstens och hugsvalelsens man i skepnad af den försmådde »tusenkonstnären» och nu skulle det blifva allvar af, de unga tu skulle blifva ett. Datta kom snart nog till vår »grosshandlandes» kännedom, som, nu åter upptänd af svartsjukans demon, en qväll efter skymningens inbrott begaf sig till flickans hemvist, der ban vid framkomsten genom det upplysta fönstret varseblef sni hatade rival i förtroende och kärlek språka med sin f. d, flamma, Men att så der »midt för näsan» se en annan i dens armar, som han älskat, det var för mycket äfven för en grosshandlare, hvarför han inom sig svor en dyr ed på att knäcka hvarje retben i den gynnade rivalens kropp. För detta ändamäl begaf han sig till dörren, men fann denna stängd innenför. Med några väldiga slag lyckades det enart för honom att bereda sig inträde; men den våldsamme gästen hade uppgjort räkningen utan värden, ty flickans fader, en knepig man, bade i förväg blifvit underrättad om den tillämnade visiten, hvarför han ombedt en granne, en karlavulen person, att, iförd frontimmerskläder och till oigenkänlighet maskerad, postera i föratugan för att på ett »känbart» sätt emottaga den objudne. Väl inkommen blet alltså vår »grossbandlande>, som nu var stadd i fullkomligt berserkaraseri, tämligen hårdhändt famnad af »fruntimret» och grondligt kringklappad. Som han nu icke såg någon annan utväg än att taga till harvärjan, ville han ut samma väg som han kommit in, men o fasa, dörren var nu äfven stängd af hans plågoande, hvarför det ändtligen lyckades honom att binda upp en dörr till ett annat ram som beboddes af en enka, för att der söka sig en fristad, men det var som att ha kommit ur askan i elden, ty gumman skrek allt hvad hon förmådde om hemgång och våld samt tillkallande af kronobetjeningen, hvarför hans läge icke var afundsvärdt. Omsider lyckades det dock honom att genom böner och en kontant erkänsla tysta gumman, samt blifva utsläpt i det fria, der han glad öfver att ha fått behålla sina refben oskadade, tämligen slokörad lunkade i väg mot hemmet, för att ej så snart åter begifva sig ut på slika äfventyr. Såvida ryktet talar sant, lär detta drama få ett efterspel inför vederbörande häradsrätt.
Burs, 25 Febr.
Såsom någonting ovanligt för denna årstid sågs här i går en igelkott kry och munter springa omkring i en trädgård.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33
Burgsvik, 24 Febr.
Af en kännbar förlust drabbades en hemmansägare en dag i förra veckan, i det ett honom tillhörigt sto hastigt sjuknade och dog. Djuret hade jämte bondens andra kreatur förra året varit försäkrade, men då afgiften vid årsskiftet i år skulle erläggas, vägrade bonden betala densamma, hvarför han enligt gällande stadgar ur föreningen utslöts. Nog hade han nu gerna betalt afgiften, men nu var det för sent. Djuret var värdt minst 300 kr.
Roa sig om qvällarne nu en tid har ungdomen fått härstädes. Ett par personer från fasta landet har å gästgifvaregården uppslagit sina bopålar och genom puffande cirkulär inbjodit befolkningen att mot afgift hos dem dem försöka sn färdighet i ringkastning, skjutning med luftbössor och dylikt. Några mindre pris äro utfästa, och för att vinna något af dem uppoffrar mången prisens mångdubbla värde. De vanliga prisen äro en ring, bok eller tälgknif samt en mindre klocka,
Apropå knifvar kan nämnas det en härstädes ökänd slagskämpe, vid ofvannämda ringkastningar i förra veckan till belöning för visad skicklighet erhöll en större tälgknif, När ban erhållit knifven, högg och stack han i luften med densamma, samt förklarade öfvermodigt sin föresats att snart begrafva densamma i någon menniska. Snart visade sig, att han dessvärre höll ord med sin fräcka hotolse, Redan dagen derpå råkade han i gräl med en arbetare härstädes och genast visade sig den alltid färdiga knifven, hvarmed den vilde slagskämpen skar och stack sin olycklige vederdeloman samt på annat sätt misshandlade honom, Saken lär enligt hvad berättas, efter anmälan, varit föremål för polisandersökning, så det är att hoppas, det slagskämpen befordras till vederbörlig näpst.
Fröjel, 28 Febr.
Skridsko-olyckor. Två sådana hafva helt nyligen inträffat vid Fröjel folkskola. Två gossar hafva, med blott åtta dagars mellanrum, brutit benen af sig. Den första inträffade på så sätt att gossen i fråga skulle er ned på en backe, men förlorads troligen balansen, vek åt venster, kom i farten på en gärdsgårdsstör och bräckte benet.
Den andre gossen, en åttaåring, hade inga skridskor, men likväl skulle olyckan vara framme på en liten isvät. Pojken sprang fram till en åkande, fattade denne om lifvet och de båda tumlade baklänges. Möjligen har den äldre fallit på den yngre. Nog af — lårbenet brast och han måste inforslas till lasarettet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Februari 1891
N:r 32
Arbetaren Karl Andersson från Källunge var i lördags f.m. i skogen sysselsatt med timmerhuggning, då ett till hälften kullyvräkt träd råkade falla ned öfver Anderssons högra ben, som dervid afslogs. Han infördes genast till lasarettet, der han vårdas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Februari 1891
N:r 31
Norra Gotland, 18 Febr.
Ännu en af de vid olyckan i Lickershamn 28 Febr. förlidet år omkomne är pu ilandfluten och begrafvea. Liket af ynglingen Hjalmrtr Jakobsson hittades nänligen förliden fredag (dagen efter den svåra stormen) ilandslaget några famnar bredvid det ställe, der O. Jakobssons lik för litet sedan fans. Blott af söfveln kunde man se, att den tunne i lifstiden varit sagda person. Hutfvudet var borta, armarne också, det ena benet af jämt efter knäet, I söndags vigdes stoftet till den sista hvilan. Under begrafningen kom äfven det andra benet ilandflytande vid stranden — en ödets lek.
Litet förut hade den funnes moder och syster tyckt sig höra oroliga steg af och an på vinden i hemmet, steg, som liknade sonens i lifstiden, hvarför modern sagt, att han nog komme iland, hvilket besynnerligt nog ock skedde. Er brefskrifvares förra antagande angående olyckan vinner än mor bekräftelse. Troligen ha liken legat fastkilade i bargramnor — derom vittnar de stympade kropparne.
Det är att hoppas det liket af O. Strandberg äfven omsider skall slås iland, och alla de 8 omkomne sida vid sida tå sin ro å kyrkogården.
Östra Gotland, 18 Febr.
Vintern tycks ge vika och slut är med slädföret, tack vare den ihållande vestliga vind, som ena längre tid varit rådande och tillfört oss riktigt vårväder, Vårlikt är det för närvarande. Svanen ses ofca i större flockar styra kurs åt norden — dette är ja de gamlas tecken att våren är i annalkande.
Sjön, som en längre tid var alldeles isbalagd när utanför östra kusten, är nu åter isfri, och öppet vatten öfverallt, och nästan dagligen ses stora ångare passera förbi, styrande både nord- och sydlig kurs.
Det är ock många, som önska att så må fortfara, ty bland en stor del af befolkningen klagas öfver fiskbrist, men är öppet vattev, kan hopp snart vara att fisket kan begynna, ty i fjor gjordes försök dermed redan i början at Mars månad, med lyckligt resultat; och vi ha ju ej många dagar igen till Mars, så man får lefva till dess på godt hopp.
Apropå fisket och dess bedrifvande, hur skall dermed tillgå, som det nu är stildi?
Strömmingen är ju den mest förekommande bland alla fisksorter, som här fångas, men på senare åren och alltse\’n husbållningssällskapsat gaf undervisning i laxfisket med 8. k. laxgarn, har ock laxfisket med allt större och större utvidgning bedrifvits, isynnerhet drifgarnsfiske, fom är till stort men för strömmingfisket, som ock sker mestadels genom drifning.
I anseende till det höga pris laxen betingar, är det ej den arbetande klassen som har råd att bestå sig med en sådan läckerhet, nej, den går bums deras näsa förbi, och till de rike och läckergomar, som få njuta deraf, Visserligen god inkomstkälla för laxfiskare; men strömming»fisket kan äfven gifva god inkomst under tiden.
Men månne uu strömmingefisket skall ge vika för laxfisket? Så tyckes det åtminstone, ty alltsedan drifniog med laxzarn kommit i bruk, förhindras driffisket med strömmingsgarv, hvilket lätt kan tänkas af åtminstone dem som äro något hemmastadda i fiskeriyrket, då man vet att strömmingsgarnen sättas med mer eller mindre sänkving, men laxgarnen deremot ej sänkes alls, Att de icke sänkta, under fisket, drifva fortare än dem som äro sänkta är ja en klar sak, och att skada och förlust derigenom kan uppkomma ligger i öppen dag; men hvem som skall ersätta dan genom en ibopdrifning med lax. och strömmingsgarn uppkomna skadan är obekant; derför är al nöden att någon ändring till ett bättre bör vidtagas. Det är allom bekant, att vederbörande myndigheter gjort stora uppoffringar för fiskerinäriogen, och önskligt vore om dessa nu äfven ville taga sig saken an. Som bekant finnes en fiskeritillsyningsman; månne månne han ej skulle finnas villig att dervid medverka, att ett sådant oskick, som nu är rådande vid fiskets bedrifvande kunde afbjelpas?
Bägge nämde slags fiskredskap kuona mycket väl nu, såsom vid laxfiskets början, samtidigt begagnas, blott laxgarnen endast tilllätos för fastsättning, och på ett visst djup ot i hafvet t. ex. 8 till 9 famnar. Då hade fiskarena reda derpå och driffiske med strömmingen kunde obehindradt idkas.
Enligt gammal erfarenhet är merändels god tillgång på strömming om våren genom driffiske, som kunde tillgodogöras, men så länge drifoing med laxgarn tillåtes, är det omöjligt att våga sig ut, och vore det endast eget fiskläges fiskare och deras laxgarn, man hade att frukta, gick det nog an, men som nu är fallet, komma flera båtlag från andra fisklägen och drifva med laxgarn; detta är mera att befara, då under nattens mörker de äro alldeles ohslunte för hvarandra och okunniga om hvad för redskap som föres. Ordnades saken så, som ofvan är nämdt, att laxgarn sattes fast, hvilket sätt endast brakades de första åren, då detta fiske bedrefs, och goda fångster erhölls, skulle under hela sommrarne både lax- och strömmingsfiske kunna idkas utan intrång och hinder för hvarandra. Kändt är också att laxen går inåt land och kan då lika lätt fångas genom fastsättning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Februari 1891
N:r 29
Kapten Carlsson å Kappelshamn körde i förgår ett tyngre lass på vägen hemåt, då han i halkan råkade falla omkull vid detsamma. Hästarne blefvo dervid skrämda och satte af i sken, hvarvid vagnshjulen å ena sidan gingo öfver hr Carlssons ena ben med den påföljd att detta afbröts.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Februari 1891
N:r 28
En liten flicka, tillhörig jordbrukaren Källström i Lummelunda lekte härom dagen utan tillsyn med en sax, hvarvid hon råkade sticka denna i ena ögat, som svårt skadades.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Februari 1891
N:r 28
Hangvar 14 Febr.
Torsdagen 12 dennes på eftermiddagen utkörde en arbetskarl i sällskap med sin hustru från Visby till Kappelshamn med ett varnlass. Kommen på skogvägen mellan Lummelunda och Stenkyrka hände den olägenheten, att lasset kullkördes i diket till följd at den isbelagda vägen, och som en del varor voro för tunga för dem att åter upptaga och vädret svårt med snöstorm, måste varorna lemnas. Framkomne till en gästgifvaregård begärde de att få husrum för sig och hästar öfver natten mot betalning, men blefvo der nekade och utvisade i det förfärliga vädret. Efter ännu ytterligare försök att träffa hjelpsamma medmenniskor i sin belägenhet lyckades de ändtligen att få stanna öfver natten hos en person i Stenkyrka. Underligt synes, att det kan finnas så obarmhertiga menniskor i våra dagar.
Vamlingbo, 13 Febr.
Vid extra kommunalstämma har till ledamöter i årets bevillningsberedning valts hemmansägarne L. Olofsson, Petsarfve, och Z. Johansson, Storms, samt till suppleant kyrkoherde P. Kullin.
Lärbro, 14 Febr.
Eldsvåda. Häromdagen nedbrann en vädermjölqvarn, tillhörig fanjunkare Oskar Hedvall vid Angelbos. Vid förhöret framgick, att Hedvall jämte sin fader var i qvarnen qvällen förut och malde, då fram emot midnatt vinden gick öfver till nordlig med orkanlik storm, hvarför de måste stoppa qvarnen med pressen. Det antogs att sjelfantändning skett. Qvarnen var försäkrad i Gotlands norra härads brandstodsförening för 1,000 kr.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Februari 1891
N:r 27
Landtbrukaren Johan Stenbom, Binge i Dalhem, var i Onsdags inne i staden och hade sitt qvarter i en gård uppe på Murgatan. På eftermiddagen skulle han gå in i en annan gård för att hämta ett spann vatten, då han i porten möter en skjuts, som skall ut. Qvinnan, som körde, hade svårt att reda sig, hvarför Stenbom ställer ifrån sig spannet för att bjelpa henne. Dervid råkade han komma emellan vagnen och porten med den påföljd att han blef mycket illa klämd. Han hade dock nog styrka att bära sitt vattenspann in till sina hästar, men mer förmådde han icke. Han omhändertogs af tillstädesvarande personer, hvilka genast förde honom till lasarettet, der det visat sig, att de inre delarne blifvit svårt skadade.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Februari 1891
N:r 25
Näs, 3 Februari.
Extra kommunalstämma hölls härstädes i lördags, Till ledamöter i bevillningsberedningen utsågos J. Tomasson, Olsvenne och L. Hansson, Tomsarfve. Frågan om hundskatt bebandlades och beslöt stämman att en skatt af 3 kr. skall erläggas för hvarje hundkreatur inom socknen.
Vilse körde en hemmansägare häromdagen då han skulle begifva sig från Burgsvik till sitt hem härstädes. I det rådande mörkret om qvällen kunde han ej se att hålla vägen utan kom ut på isen på Burgsviks hamn. Till all lycka var isen körbar så att han. omsider välbehållen landade på Näsudden, der folk anträffades, som bjelpte honom till rätta igen.
Yxan slant för en person i Hafdhem här om dagen då han var sysselsatt med vedhuggning, hvarvid han skadade sig rätt illa i ena benet.
En gammal säljägare af äkta skrot och korn finnes i Näs, näml. G. Nyman. Han är nu snart 60 år gammal, men det oaktadt är ännu hans största lust att slåss med sälhundarne, Nu på en 30 års tid har denne man skjutit omkring 300 sälar. Den sista sälen han fälde var dock den värste af alla, berättade gubben sjelf, ty han högg tag i armen på jägaren och förde honom med sig ett godt stycke ut i sjön, men gubben van vid sådana na ppatag förut, fick gynnaren öfver nacken, flink att skynda uppå backen, Gubben är ännu vid bästa vigör, språksam och munter, och det är roande att höra honom berätta om alla sina säljagtsäfventyr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1891
N:r 20