Som nämts afled apotekaren Carl Procopée förra fredagen hastigt i sin bostad i n:r 59 Valhallsvägen. Det har befunnits, att döden förorsakats af cyankaliumförgiftning.
Gotlands Allehanda
Lördagen 30 januari 1915
N:r 24
En häst stupade
i dag i halkan å S:t Hansgatan midt för h. allm. läroverket. Han reste sig emellertid genast utan hjälp och syntes inte ha tagit någon skada.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 januari 1915
N:r 21
På villande haf.
Vi meddelade i sensate fredagsnumret, hurusom tvänne fiskare Olsson på en segeltur härifrån till Kappelshamn blifvit vinddrifna och efter oerhörda strapatser nått land å Gotska Sandön. Den ene af deltagarna i den äfventyrliga färden, den här i staden bosatte fiskaren Karl Olsson, har nu för Gotl. Alleh. lämnat följande närmare detaljer om resan.
Såsom förut nämts, afseglade de båda männen från Visby sistlidne tisdag vid 4-tiden på eftermiddagen. Då de inemot kl. 8 på aftonen kommit emellan Stenkyrke- och Hallshuk, öfverföllos de af en våldsam snöby från nordväst. Karl Olsson gick då fram i fören på kuttern för att bärga klyfvaren. Samtidigt bad han kamraten. Elof Olsson, att pumpa kuttern läns. Medan denne höll på därmed, sprang gaffeltoppsseglet och rån föll ned. I fallet träffade den Elof Olsson, som slungades öfver bord. Genom hans nödrop fästes Karl Olssons uppmärksamhet på olyckan, men i det rådande mörkret och snöstormen kunde han ingenting uträtta till den nödstäldes bärgning. Allt hvad han kunde göra var att lägga kuttern stilla i vinden i hopp att den nödstälde skulle ha nog sinnesnärvaro att försöka klamra sig fast i den lilla båt, som hängde på släp efter kuttern. I omkring tio minuter låg han sålunda stilla under fruktlöst spejande efter den förolyckade kamraten. Men vinterkvällens mörker bredde en ogenomtränglig slöja öfver det af stormen upprörda hafvet. Just när han, Karl Olsson, var färdig att uppge hoppet om kamratens räddning, då hör han dennes röst; ”hala in, Kalle!” I sista stund hade nämligen Elof Olsson lyckats få tag i den lilla båten, i hvilken han med den andres hjälp nu lyckades krafla sig upp. Det rofgiriga hafvet gick denna gång miste om ett offer.Emellertid hade seglen under tiden slitits i trasor af den hårda stormen, och kuttern begynte drifva vind för våg allt längre ut på det villande hafvet. Vid 2-tiden på natten sprang fånglinan till den lilla båten, som därefter drevf till sjöss. Kl. 12 på onsdagen siktades land. Vinden var då sydsydväst, men de söndertrassade seglen gäckade besättningens försök att navigera kuttern. Det fans ingen annan råd än att låta den drifva med vind och våg. Vid 11-tiden på torsdagens förmiddag kom åter land i sikte. Ingendera af de ombordvarande hade en aning om hvar de befunno sig; och till råga på plyckan hade kompassen blifvit våt af de öfverspolande sjöarna. Karl Olsson tog emellertid för gifvet att de voro i närheten af Landsort. Efter att ha drifvit ytterligare en timme höllo de båda männen, som nu voro alldeles utmattade af öfveransträngningar, skeppsråd och beslöto att sätta kurs rakt på land. De togo på sig lifbälten och tryckte hvarandras händer. Ingen af dem visste ju, hur färden skulle sluta bland bränningarna. Sjön bröt högt öfver deras lilla farkost, som gungade allt närmare in mot land. Då märkte de plötsligt, att man från land observerat deras nödstälda belägenhet, och så småningom blef det klart för de vinddrifna, att de befunno sig utanför Gotska Sandön.
En båt med 4 man kom ut emot kuttern och medförde segel, tross och ankare. Kuttern förankrades i lä för vinden, och då båda männen fördes i medtaget tillstånd i land, där de af fyrpersonalen erhöllo en behöflig vård.
Så slutade denna seglats, som varit nära att kräfva ett människolif och som för de båda deltagarne blir ett minne för lifvet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 26 januari 1915
N:r 20
En äfventyrlig seglats, som slutade lyckligt.
Vid 4-tiden i tisdags eftermiddag afseglade fiskarna Karl Olsson och Elof Olsson i den förres fiskekutter härifrån med Kappelshamn som närmaste mål. Karl Olsson har sitt hem här i staden, medan Elof Olsson är bosatt å Hallshuk. Meningen var att den förstnämde, som vanligt, skulle bedrifva fiske i Kappelshamnsviken, och Elof Olsson, som ansåg det genare och bekvämare att sjöledes komma direkt till Kappelshamn än att fara dit landvägen med tåget öfver Tingstäde, medföljde på färden som passagerare.
Då de båda männen lämnade Visby, var vinden västlig med frisk kuling; de hade därför goda chanser att uppnå bestämmelseorten tidigt på onsdag morgon. Men ”böljorna äro oroliga sällar”, och ödet är ofta litet omildt mot hafvets arbetare. De hade icke hunnit långt till sjöss, förrän vinden drog sig öfver på sydlig och samtidigt tilltog i styrka, som efterhand ökades till full storm. Sjön gick våldsamt hög, stormen tjöt i tackel och tåg och trasade sönder seglen på den lilla farkosten, som kastades som en spån på de fräsande vågkammarna. Att under sådana förhållanden söka in till Kappelshamn var omöjligt; enda utvägen var att länsa undan. Och det blef en färd, som de båda männen helt säkert aldrig skola glömma. Först vid 7-tiden i går afton nådde de land – på Gotska Sandön. I mer än två dygn eller omkring 51 timmar i sträck hade de kämpat mot hafvet. Att de härunder utstått svåra strapatser är själfklart. Att deras anhöriga likaledes under tiden gått i en lätt förklarlig ångest och fruktan för männens öde är lika naturligt. Strax före kl. 8 i går afton fick emellertid Karl Olsson här bosatta hustru telegrafiskt meddelande från Gotska Sandön, att de lyckligt anländt dit i sin segelslitna båt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 22 januari 1915
N:r 17
Ingen nämvärd förändring
har ännu inträdt i den på lasarettet vårdade gårdskarlen Per Nilsson tillstånd. Han ligger fortfarande så godt som medvetslös – det är nu på åttande dygnet – och sväfvar följaktligen ännu mellan lif och död.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 21 januari 1915
N:r 16
Olyckshändelserna i halkan.
Från lasarettet har idag meddelats oss, att det nu konstaterats, att läroverksadjunkten, d:r N. E. Johansson vid det olycksfall, som genom halkan i måndags drabbades honom å S:t Hansplan, råkat afbryta vänstra lårbenet, men i öfrigt undgått några skador.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 januari 1915
N:r 15
Olycksfall i halkan.
I går middags råkade läroverksadjunkten d:r N. E. Johanson, då han var på hemgående från skolan, att halka omkull på S:t Hansplan, hvarvid han skadade sig så illa, att han ej förmådde resa sig, utan först genom anskaffad automobil kunde forslas från platsen. Han fördes till lasarettet, därifrån man i dag meddelar, att det ännu ej kunnat konstateras, om det ben, på hvilket d:r J. efter olycksfallet ej kunde stödja, är brutet, eller om det är höften, som fått något ben krossadt.
Samma olycka drabbade för några sedan en vedsågare och f. d. sjöman Lindström, som likaledes f. n. vårdas å lasarettet för sina skador. Äfven rörande honom har läkaren ännu ej kommit till klarhet, huruvida skadan gäller benbrott eller skador i höften.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 19 januari 1915
N:r 14
En nioårig gosse,
Edvin Pettersson från Södervärn, råkade i går, då han som pojkar för sed hafva stält sig bak på medarna af en släde, bli kastad in i en husvägg, då släden ”skurrade” vid en gatukorsning. Han fördes till lasarettet, därifrån man meddelar, att hans tillstånd är rätt betänkligt. Man fruktar, att han fått några allvarligare inre skador.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 19 januari 1915
N:r 14
Ett svagt tecken
till inträdande förbättring i den vid skeningsolyckan härstädes sistlidna torsdag skadade gårdskarlen Per Nilsson tillstånd har nu visat sig. Han har visserligen icke ännu återkommit till fullt medvetande, men är stundvis något redig. Att han varit utsatt för en svår olycka och att han befinner sig på lasarettet, har icke klart för sig. Han har kunnat förtära litet mjölk, men i stort sedt är hans tillstånd oförändradt, och det är ännu ovisst, om han kommer sig.
Gotlands Allehanda
Måndagen 18 januari 1915
N:r 13
Mellan lif och död
sväfvar ännu gårdskarlen Per Nilsson, som svårt skadades vid skeningsplyckan här i förgår afton och därefter forslades till lasarettet. Han har icke ännu återkommit till sans.
Nilsson, som är några och sextio år gammal, har hustru och vuxna barn.
Gotlands Allehanda
Lördagen 16 januari 1915
N:r 12