Byråchefen Adolf Tydén gör ett uttalande för N. D. A.
Den tyska ångaren Renate, som sjönk norr om Hallshuk på Gotland, kan absolut icke ha stött på något drivande vrak. Denna kategoriska förklaring avger byråchefen Adolf Tydén till en medarbetare i N. D. A. som begärt ett uttalande med anledning av kritiken mot lotsstyrelsen. Styrelsen klandrades som bekant bl. a. för att inte ha använt sig av flygspaning för att leta reda på vraket, som misstänktes flyta omkring aoch utgöra en fara för sjöfarten.
— Till en början skulle jag vilja meddela, att vederbörliga rapporter om olyckan omedelbart Ingivits till latsstyrelsen, säger byråchefen. Först kom en muntlig rapport om händelsen och sedan skriftlig. Några andra åtgärder har det Icke ankommit varken på lotskaptenen eller lotsförmannen i Visby att vidtaga. Jag är angelägen att fastslå detta för undvikande av allt missförstånd i saken.
— För bedömandet av händelsen har man endast att hålla sig till de uppgifter, som lämnats av ångaren Renates kapten, fortsätter byråchefen. Den första frågan, som uppställer sig, när man granskar dessa uppgifter, tirnar ångaren stött på ett vrak? Ett flytande sådant har överkanten i vattenytan. Det rådde vid tillfället full dager, laber vind och ingen sjöhävning. Vraket skulle alltså ha kunnat upptäckas vid eller dfter kollisionen. Det är vidare lad märka, att ett drivande vrak, som förlorat sin fly tkraft, sjunker och kan ei sväva mellan botten och vattenytan. Svaret på frågan måste därför bli, att det ej kan ha varit något vrak på platsen.
— En annan fråga är, om ångaren stött på ett sjunket vrak, vars uppstående delar skadat ångaren så svårt att den sjunkit. Omöjligt, ty vattendjupet På platsen är över 100 meter. Man kommer Illunda till den slutsatsen, att det icke varit något vrak alls och därför har det heller inte funnits någon anledning för lotsstyrelsen att föranstalta om några efterforskningar. De sjöfarande kunna vara fullkomligt lugna.
— Kaptenens uppgifter geemellertid anledning till åtskilliga andra frågor, återtar byråchefen. Jag tycker för min del att hans handlande vid tillfället är litet egendomligt. Man kan fråga varför han ej stannade på platsen för att undersöka läckan och försöka täta den samt för att utröna vad som kan ha träffat fartyget. Kaptenen nämner heller ingenting om att pumparna sattes i gång för att hålla fartyget läns. Efter rapporten sattes genast kurs på Gotland, men efter en kvarts timme stoppade maskinen på grund av överhettade lager. Någon anledning härtill uppgavs icke. Men allt tyder på att någon läcka inte funnits maskinrummet.
— När maskinen stoppade gick besättningen i båtarna. Det uppges, att ångaren siönk efter två timmar. Läckan måste ha varit ganska obetyfflig, eftersom ångaren kunnat hålla sig flytande dessa lvå timmar. Jag kan inte förmoda annat, slutar byråchefen, än att domstolen har många frågor att framställa till befälhavaren.
Av ovanstående uttalande framgår, dels att lotsstyrelsen anser älg ha på ämbetsrummet konstaterat, att intet flytande för sjöfarten farligt föremål förorsakat »Renates» undergång, och dels att rapport om händelsen omedelbart ingått till styrelsen. Vederbörande lotsbefattningshavare i Visby har sålunda fått upprättelse. Eljest var det samme byråchef, som framhöll för oss pr telefon, att någon officiell rapport angående olyckan icke inkommit. Då N. D. A. på söndagen återgav vår artikel i ämnet, förklarade den, att eftersom man för dagen ej kunde vända sig till lotsstyrelsen, bleve tidningen först på måndagen i tillfälle till att återgiva lotsstyrelsens uppfattning. Det dröjde egendomligt nog likväl till torsdagen innan Svaret kom, så det tyckes hava tagit tid för vederbörande att få en egen uppfattning i saken.
Red.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 augusti 1932
N:r 179
