Etikett: Näs

Näs socken ligger vid sydvästra kusten av Gotland och omfattar halvön Näsudden.
Gårdsnamn: Amfunds, Annexen, Båtels, Drakarve, Gans, Jakobs, Levide, Lingsarve, Martarve, Ogges tomt, Olsvenne, Rangsarve, Siglajvs Lilla, Siglajvs Stora, Sigsarve, Sigvards, Skåls, Tomsarve.

Publicerat

Välbesökt SLU-stämma på Borgen

Uttalande om sysselsättningen
Det låg något av klang- och jubelstämning över Borgen i Visby på söndagen när c:a 600 gotländska SLU-are samlades till års- och jubileumsstämma. Nationalkädda ungdomar paraderade med gröna SLU-fanor, förbundsordföranden, Olof Jonsson, talade och de övriga centerorganisationerna gratulerade.

Distriktsordföranden, Carl Erik Nilsson, överlämnar Gust. Jakobssons
vandringspris till Mats Hermansson, vilken mottar priset i egenskap
av ordförande i Havdhemsavdelningen, som vann verksamhetstävlingen
för andra året i rad.

Stämman inleddes med ett specialkomponerat jubileumsprogram som fick en ståtlig upptakt genom att 8 nationalklädda ungdomar tågade in med fanor. Därefter läste lantbrukare Per Andersson, Stenkyrka, Justus Elgeskogs vackra dikt ”Ungdom”.
Stämmobesökarna hälsade välkomna av distriktsordföranden, Carl-Erik Nilsson, som erinrade om vad SLU betytt under de 30 år rörelsen varit versam på Gotland. Med SLU har en mycket stor uppgift även i framtiden, rörelsen måste ta som sin främsta uppgift att tillvarata ungdomens intressen, det mest angelägna i detta sammanhang är ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Dessa blev f. ö. Föremål för särskild behandling på stämman vilken gjorde ett uttalande i detta avseende.

Några gotländska SLU-pionjärer i samtal med förbundsordföranden.
Fr. v. Erik Forslund, Väskinde, Bertil Ericsson, Barlingbo, Olof Jonsson
och Nils Franzén, Träkumla.

Men vi har även problem utanför vårt eget lands gränser som påkallar vår uppmärksamhet, sade Carl-Erik Nilsson, med bestörtning och avsky har vi de senaste dagarna sett hur de vita i Sydafrika går fram mot den färgade befolkningen. Med denna politik kommer hela västerlandet i uppenbar fara. Olika raser och olika folk måste kunna leva sida vid sida.
Hr Nilsson hälsade ?????? välkomna till stämman. Särskilt vände han sig därvid till de f. d. Distriktsordförande som kommit tillstädes. Henric Levander, Havdhem, hade lovat att närvara, men tyvärr blivit förhindrad av sjukdom, han är den äldste nu levande som suttit i distriktets ledning. Men hans efterföljare Nils Franzén, Erik Forslund och Eric Carlsson fanns med.

SLU jämngammalt med den svenska demokratien
SLU har kommit till och utvecklats i ungefär samma takt som den svenska demokratien, sade förbundsordförande Olof Jonsson i sitt högtadstal. SLU har varit i verksamhet i 40 år, och dess tillkomst härleder sig följaktligen till samma tidsperiod som det demokratiska genombrottet. SLU:s fortbestånd är även beroende av vår demokratis fortbestånd.
Vår rörelse har gamla principer att arbeta för, men arbetsmetoderna måste anpassas efter utvecklingen, fortsatte Olof Jonsson. Vi måste ändra verksamhetsformerna i vår kamp om ungdomen.
SLU inför 60-talet har stora saker att kämpa för på det politiska området. Det är kampen mellan den enskilde och kollektivet som kommer att hårdna mer och mer. Vi måste vidare slå vakt om näringspolitiken så att den anpassas efter utvecklingen. Näringslivet i glesbygderna måste stimuleras på olika sätt. Bl. A. Genom skattepolitiken.
Jubileumsprogrammet omramades av sång av distriktskören som för dagen hade rekordartad anslutning. Dess ordinarie dirigent, kamrer Bengt Ekedahl, hade insjuknat och i hans ställe dirigerades kören av Bertil Engquist.

Stämmoförhandlingar
Efter en kort paus vidtog stämmans förhandlinar med Carl-Erik Nilsson som ordförande, Bengt Söderdahl som vice ordf och med ombudsman Arvid Andersson. Av den årsberättelse som förelades stämman framgick det som vid tidigare omnämnt att distriktet under 1959 nått den högsta medlemssiffran i sin historia, eller 3.375.
Till ordförande i distriktet omvaldes med acklamation Carl-Erik Nisson. Till övriga ledamöter i distriktsstyrelsen utsågs (suppleanter inom parentes) Nils-Torsten Falk, Hellvi (Karl-Gustav Henriksson, Stenkyrka), Berndt Norström, Ganthem (Lars-Ulle Gadefors, Norrlanda), Bengt Söderdahl, Stenkumla (Bertil Pettersson, Hejde), Folke Wedin, Etelhem (Arne Österberg, Burs), Folke Larsson, Levide (Nils Kotz, Fardhem), Börje Smitterberg, Hablingbo (Berndt Söderlund, Näs), Carin Häglund, När (Maj-Britt Mattiasson, Bara), Karl Pettersson, Klinte (Thure Larsson, Väskinde), Mats Hermansson, Havdhem (G. A. Gandå, Endre).
Ledamöter i förbundets förtroenderåd blev Carl-Erik Nilsson och Bengt Söderdahl och till ombud vid årets reksstämma valdes Barbro Johansson, Ekeby, Robert Brunsberg, Fårö, Marianne Bendelin, Väte, Arnold Melander, Etelhem, Nils Kotz, Fardhem, Birger Andersson, Fide, och Gideon Thomasson, Rone.
Till representation i cp:s distriktsstyrelse valdes Carl-Erik Nilsson och Carin Häglund fick samma funktion i SLKF-styrelsen.
Innan stämmoförhandlingarna avslutades pasade ordföranden på att framföra ett tack till de som efter dagens stämma lämnar distriktsledningen. Det var Evert Jacobsson, Linde, och Berit Williamsson, Norrlanda, vilka båda på egen begäran nu lämnade distriktsstyrelsen. Ett tack uttalades vidare till Thure Ström, Bunge, som under året lämnat posten som distriktstävlingslesare.

Uppvaktningar
Före det inledande jubileumsprogrammet avslutades blev det jubilerande SLU-distriktet föremål för en hel del uppvaktningar och lyckönskningar inför framtiden. Centerpartidistriktet gratulerade genom Erik Forslund SLKF genom Matilda Olofsson och slutligen SLS genom Ingvar Johansson. En blomsterkorg hade även kommit från Gotlandsdistrikt av Bygdegårdarnas Riksförbund.
Några telegrafiska lyckönskningar anlände även under dagens lopp, bl a från distriktets förste sekreterare Eric Larsson.

Kåseri och undrhållning
Vid 18-tiden hade man hunnit med en kaffepaus och kunde åter bänka sig i teatersalongen för att avnjuta stämmans underhållningsprogram. Dessförinnan kåserade Erik Forslund lätt och trevligt som vanligt om några minnen från distriktets tidigare år. Underhållningsprogrammet hade sammanställts av distriktets programråd, och det upptog bl a några avsnitt ur När-revyn. Livligt applåder vittnade om publikens uppskattning.
Carl-Erik Nilsson tackade de medverkande programkrafterna och meddelade samtidigt att SLU-arna i framtiden kommer att möta en av de medverkande i mera allvarliga sammanhang. Distriktsstyrelsen har nämligen beslutat utse Allan Nilsson, När till distriktets ombudsman fr o m 1 juli.

Gotlänningen
Måndagen 28 Mars 1960
N:r 73

Publicerat

Länets folkhögskola

och Landtmannaskola började i går sinverksamhet. Till inträde i folkhögskolan hade 20 anmält sig och antagits. Till inträde i Landtmannaskolan hade efter vederbörlig anmälan antagits 7 inträdessökande. Af folkhögskolans 20 lärjungar voro följ. 19 närvarande: J. V. Christiansson, Klinte; J. O. Jakobsson, Levide; K. F. Cederlund, Hafdhem; K. A. Gustafsson, Hemse, K. J. Levander, Hafdhem, J. J. Jakobsson, Viklau; Å. T. Hellström, Klinte; L. G. Bodin, Lokrume; C. H. Eneqvist, Roma; J. L. Gottberg, Eksta; A. T. Mattsson, Näs; K. V. Hansson, Alfva; O. T. Gardell, Lokrume; J. P. Carlsson, Tofta; T. H. V. Båtelsson, Näs; T. A. Pettersson, Stånga; J. P. Båtelsson, Silte; R. P. Pettersson, Hafdhem; P. G. L. Levander, Hafdhem; den 20 K. V. Palmqvist, Alfva kommer någon gång i veckan.
At Landtmannaskolans 7 lärjungar voro närvarande: J. N. Vahlgren, Vänge; J. K. Ehinger, Vesternorrland; K. Ljungberg, Visby och F. A. M. A. von Corswant, Barlingbo; de öfriga 3 komma med första.
Efter förrättadt upprop gafs af skolans föreståndare dr Säterwall hvarjehanda anvisningar för de antagna lirjungarne med afsende på ett rätt tillgodogörande af undervisningen vid skolan, m. m. hvarfter Herrens välsignelse nedkallades öfver det nu började arbetet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Oktober 1889
N:r 119

Publicerat

Till disskussion

voro inlemnade tre frågor. Den förste lydde:
Hvad kan man fordra af en slöjdskola, som, jämte att vara normalskola, äfven utbildas slöjdlärare? Frågan inleddes af
slöjdläraren Åke Pettersson, som ansåg densamma mycket vidtomfattande. I främsta rummet kunde man dock af en sådan skola fordra att den meddelade pedagogisk undervisning.
Så vore ej alltid fallet, hade varit det mindre förr än nu. En bestämd serie slöjdmodeller skulle användas; sådana fick man nu från Nääs.
Kyrkoherde Odin trodde, att frågan hade särskildt afseende på hushållningssällskapets slöjdskola. Han satte i fråga om det öfver hufvud kunde lyckligt förenas att vara på samma gång normalskola och slöjdlärare seminarium. Enligt talarens åsigt borde slöjdskolan för att bli normal förestås af folkskolans egna lärare, om alla dess frukter och välsignelser skulle träda fram. Ty naturligtvis kunde ej en sådan växelverkan uppstå mellan ämnesläraren och lärjungarne, som mellan dem och deras lärare dagen igenom. Deremot vore denna skola förträfflig att utbilda slöjdlärare. I fråga om dem vore nämligen de pedagogiska krafven ej så stränga. Lärarne behöfde hufvudsakligen teknisk utbildning. Frågan Mr svår att besvara såsom den nu vore uppstäld.
Slöjdlärars Pettersson: Lärarne få i denna skola både teoretisk och praktisk bildning.
Skolan vore en hjelp och ett stöd för öfriga slöjdskolor inom länet.
Kyrkoherde Odin: Då borde namnet vara »centralskola»; ty normalskola kan aldrig den slöjdskola bli, som är skild från folkskolan. Skolan vore emellertid ett verkligt behof. Talaren ansåg att hushållningssällskapot borde sända någon af skolans lärare till Nääs för att taga kännedom om den uppfostrande slöjden. Då frågan blifvit så speciel som nu, kanske den ej vore så vigtig.
Skollärare Herlitz, Halla instämde med inspsktoren i att denna skola ej vore någon normalskola. Så mycket hade han sett att undervisningen ej vore mönstergill för barn. Man har för många att sköta. Som ett elöjdseminarium för orten vore skolan utmärkt.
Skollärare Qviberg ansåg bäst att folkskolelärarne äfven voro slöjdlärare. Men ingenting hindrade emellertid en siöjdlärare att äga en speciell metodisk insigt i sitt ämne.
Slöjdlärare Pettersson tyckte ej att man borde se saken som hr Herlitz gjort. Förhållandena inom skolan kunde för öfrigt snart nog bli ändrade.
Odin. Sant vore att man kan ha en speciell metodik. Men är man derför pedagog i allmänhet?
Skollärare Timgren vände sig mot hr Herlitz, hvilkens beskylningar mot skolan han skarpt tillbakavisade.
Skollärare Herlitz hade trott att frågan gälde denna skola. Då så ej var förhållandet, bad ban om ursäkt, Vidhöll emellertid att denna skola aldrig kunde bli en normalskola.
Slöjdlärare Pettersson: Det är dock ingen yrkesskola; dess grundprincip är att utbilda allmän händighet.
Skollärare Rosvall: Skolan hade aldrig lotvat meddela pedagogisk slöjd, åtminstone åt lärarne, endast lära dem modellserien. Trodde ej att utbildningsskola för lärare och normalskola kunde förenas.
Slöjdföreståndare Svebeliws, Vestervik: Äfven icke folkskolelärare kunna ha pedagogisk förmåga. Vid Nääs kunde man få pedagogisk undervisning.
Lektor Bergman, såsom ledamot af skolans styrelse, bad att få yttra några ord. Olficiella intyg fuunes deröfver att de här af folkskolans barn förfärdigade arbetena voro mönstergilla. Det vore hårdt om man gkulle skiljas härifrån med det omdömet att hvad man här gör är dåligt. Visst vore det bra att få sända lärare till Nääs. Men slöjdskolan arbetar som bekant under knappa tillgångar. Under sådana förhållanden borde man ej spänna för högt, utan tacka Gud för hvad man har.
Det talades mycket om pedagogisk slöjd. Det är ett mångtydigt uttryck. Talaren tyckte den vara pedagog, som kunde undervisa i sitt ämne. »All teori är grå» har Göthe sagt. Praktiken är det uppfriskande. Låtom oss i slöjdskolan mest hålla oss till praktiken. Visst vore slöjden uppfostrande genom att den lärde barnen arbeta, Men att vara uppfostrande för hjertat i högre mening, det trodde talaren icke att den dugde till. Det vore vackert nog ändå. Måtte alla vara ense derom att söka sprida slöjdens välsignelse.
Disknssionen afslutades härmed och meningsutbytet fick utgöra svar på frågan.
I hvad mån bör läraren tillfredställa föräldrarnes begäran att barnen må förfärdiga saker, som icke äro intagna i modellserien ?
Skollärare Qviberg, inledare, yttrade: Det har visat sig att barnen komma med begäran att då och då få förfärdiga en sak som behöfves i hemmet, men ej ingår i den faststälda modellserien. När man vet hur noga serien är beräknad, faller det sig svårt att deri insätta pya nummer. Men å andra sidan står föräldrarnes begäran, Nekar man kunna föräldrarne tycka att man är afvogt stämd mot dem och detta vore ej nyttigt för samarbetet mellan skolan och hemmet. Alltså ville talarep förorda att läraren med urskillning ville mötesgå föräldrarnes önskningar.
Kyrkoherde Odin trodde det vore gagneligt, om man, när man faun på något nytt föremål, gjorde ritning deraf och insände det till Nääs.
Möjligen fann man der att det kunde inrangeras i modellserien. Han hadekänt behofvet af seriens utvidgning. Nyttigt vore nog också att dela numren i flere föremål, som fordrade samma slags arbete.
Skollärare Timgren, trodde, att om medgilvanden utom den faststälda planen gjordes vi skulle bli så eplittrade, att det ej bletve något bevändt med slöjden. Inga afvikelser från serien borde tillåtas.
Skollärare Hartman instämde med inledaren. Användes flere serier blef slöjdskolan en yrkesskola.
Slöjdtöreståndare Svebelius: I Nääs serien ingå opraktiska saker. Ingen skada vore skedd, om man utbytte dessa mot andra och läte barnen göra dem, blott man noga tillsåg att dessa ej lågo högre upp i serien än dit barnen hunnit.
Sedan lektor Bergman samt skollärare Björkander och Dahlström instämt med ’Timgren, beslöt mötet uttala att lärarne bör vid undervisningen blott följa gällande modellserie.
Tredje frågan: Hvilket hinder för slöjden vållas derigenom att barnen, ej distriktet anskaffar slöjdvirke ?
Utan diskussion uttalade mötet att distrikten böra anskaffa virke, hvarpå mötet afslutades.
Möte kommer att hållas äfven nästa år och sammankallas af slöjdlärare Åke Pettersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Publicerat

Från landsbygden.

Näs, 23 Maj.
Vårsådden kan nu sägas vara afslutad, och kornbrodden börjar på många ställen sticka upp ur jorden.

Vårplöjningen samt sättning af potatis pågå nu som bäst.

Kreatursbetena äro visserligen änon klena men det oaktadt ha många redan »släpt ut» sina hästar och ungnöt.

Magasinsräntan i Näs har nedsatts till 5 procent.

En nykterhetsförening är under bildning härstädes och ha ett fåtal personer anmält sig till inträde i densamma.

Rågax voro synliga här redan 15 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Maj 1889
N:r 59

Publicerat

I ränte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm finnas medel att lyfta för M. M. Johansdotter, född 1855 i Träkumla, 3 kr. 5 öre, förfallna 1880; K. A. Hedström, född i Bro 1859, 26 kr. 82 öre, förfallna 1885; E. M. Ryffel, född i Tingstäde 1864, 1 kr. 36 öre, förfallna 1885; K. V. Johansson född 1861 i Näs 7 kr. 87 öre, förfallna 1886, samt B. R. Rosling född 1862, samma församling, 2 kr. 65 öre, förfallna 1888.
Medlen skola lyftas inom 10 år efter förfallotiden.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Maj 1889
N:r 56

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 26 Maj.
Storfrämmande
hade Hemse i torsdags, i det att landshöfding Poignant med fru och svägerska fröken von Engeström från Upsala med bantåget hit anlände kl. närmare 10 f.m.
Besöket gälde den qvinliga undervisningskursen vid länets landtbruksskola. Skolan och de derstädezs förfärdigade arbetena togos i betraktande, och syntes desamma vinna vederbörandes bifall hvilket är så mycket mer glädjande för skolan och dess verksamhet som, såsom allmänt kändt är, man i fru Poignant äger en i hudiga göromål ovanligt hemmastadd qvinnea, som med sakkännedom förmår bedöma hithörande frågor och som lifligt är öfvertygad om handaslöjdens nytta för” hög och låg. Efter besöket i skolan, som varade några timmar, intogs middag hos skolans föreståndare dr Sätervall.
Sedan skolan vid 3-tiden egnats ännu ett besök, anträddes återfärden till Visby kl. 1/2 4 e.m., qvarlemnande besöket ett tacksamt minne hos skolans lärare och lärjungar.

Näs, 26 Maj.
Ett störande uppträde
ägde rum efter slutad gudstjenst i Näs kyrka andra dag pingst. Då folket kom ut ur kyrkan, ankom till stället en person, som med häftiga ord och åtbörder gaf sin närvaro tillkänna. Personen i fråga, som i förbigående sagdt är en känd poliskund, aflägsnade sig efter en stund under högljudda svordomar.

En ovanlig syn
fick man se enligt hvad för eder meddelare berättats sistl. Kristi himmelsfärdsdag. En landtman här i trakten var näml. då ute på sin åker sysselsatt med såningsarbate. Af andra personer underrättad om att det var helgdag, ville han först icke tro det, men en titt i almanackan gjorde honom öfvertygad om förhållandet.

Många delägare
i ett hemman kan det finnas på somliga ställen. Så t. ex. vid Skåls i Näs finnas icke mindre än 20, säger tjugu, hemmansägare.

Grönt korn
kan man nu få se på somliga ställen här i trakten.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Maj 1888
N:r 43

Publicerat

Från landsbygden.

Norra Gotland, 18 April.
Ett gif akt för fiskare! På grund af den sena Åren och hafsisen har den saltade strömmingen hos en del fiskarefamiljer i de norra socknarne tagit slut, enär man förliden höst sålde sig för nära.

Detta bör vara ett »gif akt» för denna folkklass att hädanefter söka undvika, det dylikt missöde händer.

Flere fall af svårartade bölder hafva på sista tiden yppat sig hos barn, dock lyckligtvis utan dödlig utgång.

Konfirmationsundervisningen med årets nattvardsbarn har nu på flere håll tagit sin början, fördröjd af den stränga vinterns besvärligheter på vägarna.

Till Amerika skola några hushåll resa så fort sjöfarten blir öppen, och ha derför den nya verldens blifvande innebyggare i dagarna sålt sitt lösöre m. m. Husfadern å ena stället skall lemna fosterlandet ensam(?), qvarlemnande hustru och barn på hemmets torfva. Sedan auktionen bos denne var slutad, infann sig dock oväntad och objuden socknens kommunalnämd, som sans fagon förbjöd den blifvande emigranten afresa förr än han visat gravationsbevis på den åt hemmablifvande hustrun upplåtna gården.

Sydvestra Gotland, 18 April.
Nytt missionshus
eller åtminstone ett samlingsrum med fritt tillträde för alla kristliga föreningar, och för framtiden möjligen en privat skola, förmodas komma att inrättas uti det å lägenheten Ragneborg vid vestra landsvägen i Näs socken tillämnade nybygge. Företaget, som säges vara grundadt af en meddelös, med något understöd från anhörige i Amerika, torde förtjena någon uppmärksamhet af intresserade, så väl med afseende på behotvet af en dylik inrättning i trakten — isynnerhet som ett förlidet år utgånget förslag till uppsättande af ett sådant hus på Burgsvik tyckes hafva fallit i glömska — som ock med afseende på ställets goda belägenhet vid vägen till yttre socknen å ena sidan, och den byanlagda s. k. skogsvägen till gränsen af Grötlingbo socken förbi Martarfve nya ägoskifte, hvarå den gamla ruinen efter Vega-slott är belägen, å andra sidan.
Arbetet med bygnaden, hvartill en del materialier redan äro framforslade, torde komma att påbörjas innevarande år. Och besannas förmodan att socknens skollärare, hvilken torde ega ett väsentligt inflytande här vid lag, finner sig intresserad derför, torde man med visshet kunna påräkna att den goda tanken inom kort tid sättes i fullbordan.
Såsom appendix till meddelande här från orten må det skäligen anföras att man icke utan undran kan betrakta den trygghet, hvarmed Näs socken i allmänhet taget förmått bära de till omkring 110,000 kronor uppgående kostnaderna för laga skiftets fullbordande — och den företagsamhet, hvilken såsom en naturlig följd deraf föranledts.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 April 1888
N:r 32

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 13 Mars.
Klockan 6 i morgse visade termometern 16 gr. Cels. och syntes ej (eg vatten från fyrtornets altan. Lugnt väder råder. Isen är delvis (till större delen) nybildad under natten, men råder denna stiltje och köld, kommer den otvifvelaktigt att på några dygn bli stark, isynnerhet som den fått fasta anknytningspunkuti i sjön varande gröfre issörja och drifis.
16 Mars.

Väderleken.
Den i mitt förra bref af 13 Mars omnämda hafsisen skingrades delvis af en sista dags eftermiddag uppkommande nordostlig bris, men lade sig åter på natten.
I går afton upphörde fyringen vid Stenkyrke huks fyrstation, då ej öppet vatten syntes från fyrtornets altan. Isen ligger som ett stort vidt fält och består såväl af s. k. blåis som af packad drifis.

Svåra tider.
Svåra tider höres allmänt klagas öfver bland de fattiga, som nu ej kunna få vare sig fisk eller ved — isen har stängt fisksumpen (hafvet) och snön har omöjliggjort forsling af ved.
Att de med oro vänta på våren eller åtminstone drägligare väderlek, är klart, men som det ser ut, blir deras väntan lång!

Djurplågeri.
Att med hårda piskslängar misshandla dragare under oket är en råhet, som ju af lagliga myndigheter beifras och bestraffas.
Ett vidare grymmare djurplågeri gifves dock, som i vanligaste fall får fritt passera såväl i staden som på landet — det systematiska.
Ett exempel på det sistnämda och bevis på åklagaremaktens slapphet på landet, bevisar följande:
Vid ett fiskläge här i trakten bor en arbetare, som för skötande af några små obetydliga jordbitar anser sig behöfva ett par hästar. Att de arma djuren höra till sistnämda ädla djurart, dertill får man nästan gissa sig, enär de blott i spridda drag likna sina bättre lottade likar.
På sommaren måste de under hårda lass och hastig framfart med dålig och ringa föda tåla husbondens behandling. Nu i vinter äro de formligen på god väg att ibjälpinasaf svält.
Deras föda består af vassrör (1) och några få sådor mjöl. Den ena hästen är derför oförmögen efter hvad man påstår att resa sig sjelf i spiltan och måste hållas upprätt med gjordar fastbundna i taket, den andra orkar knappast gå, men ändå så.
Barmhertiga menniskor ha velat köpa de arma djuren för att befria dem från deras grymme husbonde, som dock nekat att sälja dem; och nekar han hvar och en, som vill inträda i stallet, tillträde, troligen räld att få vittnen till sin uppfostringsmetod! Ehuru saken är känd af hvar och en i socknen har ej fjerdingsmannep, som ock borde ha reda derpå, ingripit, en sak som både förvånar och smärta.

Näs, 14 Mars.
Landtmännens dagliga göromål
är att skotta snön från vägar och stigar, för att hålla dem öppna, hvilket ibland är rätt besvärligt. Allt skogsarbete har fullkemligt afstannnat. Härvarande folkskola har instälts tillsvidare i afbidan på bättre väderlek. Gudstjensterna i vår kyrka bevistas af få personer.
— Äfven vår brefbärare har ibland besvärligt nog att hitskaffa vår post.

Apropå brefbärare
så kan jag omtala, att poststyrelsen beviljat ett anslag af 52 kronor årligen åt en sådan mellan Hafdhem och Näs.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Mars 1888
N:r 22

Publicerat

Från landsbygden.

Näs, 19 Jan.
Barnfest
hölls härstädes i söndags hoz hemmansägaren O. Mattsson, Rangsarfve. Bibelförklaring, sång och spel omvexlade. Den som erlade 25 öre erhöll en kopp té. Festen var anordnad af de s. k. frikyrklige.

Tvänne drängar
kommo häromdagen i gräl med hvarandra, hvarvid den ene tilldelade den andre en dugtig örfil. Saken bar nu uppgjorts i godo, och den som utdelat rappen fick betala 5 kronor.

Under ett vedlass
i sex dagar låg för kort tid sedan att får härstädes, En person som afvältrade ett veddlass såg icke att ett får var i närheten och kom under lasset. Efter sagda tid kom man händelsevis att röra på veden och faun då fåret ännu vid lif, men det kunde icke stå. Iaom några dagar var det friskt igen.

Sockenmagasinets omreglering
var det frågan om på senaste kommunalstämma härstädes. Som blott hemmansägare haft del i detsamma var meningen den, att detju skulle inrättas efter fyrk. En komité blef tillsatt att utreda frågan.

Våra skogar
börja allt mer och mer att glesna. Det är ledsamt för hvarje skogsvän att se, huru det ena skogstycket efter detandra faller för yxan. Det vore i sanning önskvärdt, om man ville spara skogen litet bättre, än hvad man verkligen gör.

Burs, 17 Jan.
Härvarande sångförening
hade för någon tid sedan en liten fest, hvarvid till föreningens ledare skolläraren hr O. N, Lindgren öfverlemuades såsom gåfva en gungstol. Gåfvan öfverbringades å föreningens vägnar af hr Otto Fagerberg på Dahla, som dervid i lämpliga ordalag tolkade sångens betyde’se, samt att gåfvan lemnades såsom en liten erkänsla för den tid och de krafter herr Liodgroa upp offrat för ungnomens sanna nytta och nöje.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 Januari 1888
N:r 6

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Utslag afkunnades i dag i det förut omnämda målet mellan Bryggeribolaget och Augusta Magnusson angående bristande redovisning. Som bolaget mot svarandens bestridande ej styrkf att hon till försäljning mottagit andra varor än dem, för hvilka hon ostridigt lemnat redovisning, så ogillades käromålet.

Södra häradsrätten.
En sorglig lefnad. Ransakning hölls i dag kl. 11 med för fjerde resau stöld straffade Johan Petter Gardell från Näs. Om sina lefnadsomständigheter afgaf Gardell följande sorgliga berättelse:
Han är född 4 Aug. 1839 vid Gardese i Ganthem. Modren dog då han var på sjunde året och då kom han ut i verlden. År 1854 konfirmerades han i Dalhem, der han sedan åtskilliga år tjenade. Derpå gaf han sig in till artilleriet der han tjenade i 9 år. Under tiden gifte han sig på Näs. Den 28 Öktober 1862 dömdes Gardell, som under tiden tagit konstapelsexamen, af krigsrätt för rymning och förskingring af kronans persedlar till 6 månaders fängelse härstädes, Efter frigifvandet begaf han sig till hustrun på Näs och bodde der en tid, tills han 1 Oktober 1864 häktades och dömdes till 16 månader af rådhusrätten i Visby, Ånyo kom han efter aftjenande af straffet till Näs och var nu fri. År 1867 7 Maj äömdes Gardell ånyo, nu af södra häradsratten till.2-1/2 års Långholmen. Äuno en gång stal han, nu några sängkläder i Ganthem, och dömdes af södra häradsrätten till 4 års Långholmen och 5 års förlust af medborgerligt förtroende. Detta var 14 Mars 1878. Under alla sina olika straffperioder kom honom ingen förseelse till last annat än att hån en gång smusslade in snus i strumpan till sina kamrater. Sista gången han var på Långholmen uppförde han sig så väl, att han vid ett konuvgens besök derstädes af direktören blef föreslagen till benådande och strafftiden afkortades med 8 månader. Utom för dessa 4 resor stöld har Gardell också undergått 8 månaders enkelt fängelsestraff för hemfridsbrott.
Etter sista straffets slut 1 början på 80-talet reste Gardell till Näs, der han haft tjenst, på ett ställe i 2 1/2 år, samt sedan arbetat borta om somrarne och varit hemma om vintern. Hans hustru. 5 barn och svärmor ha i 10 års tid bott i fattigstugan.
I Juni månad förra sommaren reste han till Amerika, der han har 2 gifta döttrar i Brooklyn. Han arbetade der en tid, men tålde ej vid klimatet, blef sjuk, låg på hospital och fick slutligen hjelp till hemresan.
Lördagen 26 Nov. ankom han till Näs och måndagen 28 häktades han af länsman Lindström såsom försvarslös och vådlig för allmänna säkerheten samt dessutom anklagad för femte te resan stöld af ett par gamla gångjern, som fdllit af en uppbränd dörr, en hammare samt några vedträn. Angifvelsen innehöll, att Gardell samma afton han bemkom skulle ha upp: fört sig så vildsint i fattigstugan att fattigvårdsstyrelsen måst tillkallas och förbjuda honom att uppehålla sig der. Han skulle också ha yttrat vilda hotelser. Länsman Lindström tycktes emellertid ej ha riktigt reda på hvarför han egentligen häktat Gardell, Polisrapport öfver förhör med honom fans i egentlig mening icke och åklagaren visste ej mera än han hört andra säga. På grund härat blef också ransakningen mycket trafelig och ledde egentligen ej till något resultat. Den berättelse Gardell sjelt afgaf om hvad som timat sedan han kom tillbaka från Amerika lyder sålunda:
På qvällen 26 Nov. ankom han i skymningen till Näs och gick direkt till fattigstugan för att helsa på de sina. Dörren var öppen och eld. brann i spisen. Hustrun låg med minsta barnet, en 5-års flicka, bredvid sig. Då han kom fram, ryckte hustrun undan barnet, utropande : »Låt bli flickan, det är mitt barn !» samt besvarade icke hans helsning. Gardell gick då fram till en 15-årig dotter Ella, »döpttill baptist», hvilken satt och stickade; han ville var också helsa på henne, men ej heller hon nu vidare vävlig, icke heller svärmodren, som alltid »skällt på honom värre än en bandhund». Under tiden steg hustrun upp och gick ut. Gardell satte sig att prata med den lilla flickan, hvarpå han bad att få litet kaffe att värma sig med, och då ingen brydde sig om det, lagade han sjelf till det. Nu kom en dräng från Gans in och det blef språka af. Gardells 17-årige son kom oakså, men han sade sig ej känna igen fadren. Alla tre gingo sedan till en bondgård, der de åto qväll. Då Gardell återkom hem, hade hustrun ej hemkommit än och Gardell började nu tala om att de sålt ett par sängar, hvilket han ej tyckte om. Han bad också att få se på en yxa, som han haft, innan han for bort, och då Ella oaktadt tre tillsägelser ej lydde honom, tog han henne litet iarmen. Nu trodde de att han skulle hugga sönder sängen som fans inne och det var ej underligt de voro rädda, ty döttrarne i Amerika hade skrifvit hem, att han köpt två revolvrar och skulle skjuta hustru och barn när han kom åter till Sverige. Han medgaf att han varit supig i Amerika.
Vidare framkom under förhöret, att han vägrat fattigvårdsstyrelsen att gå sin väg, hvarför vakt stälts för att hindra honom begå något brott. Hvad stölderna beträffade, hvilza skulle skett före hans bortresa, nekade han för dem. Gångjernen hade han och bondesonen Olof Jönsson bittat, då de körda bort en sop hög från Georg Jönsson på Gans. De hade suttit på en gammal dörr som bränts upp och voro ej värda någonting. På Gardells fråga, om han finge taga dem, hade Olof Jönsson svarat att det kunde han gerna göra, för de hade så godt om sådant der gammalt skräp.
Såsom vittne hördes först fjerdingsmannen O. Lingvall. Denne hade hört att Gardell på beskyllningar af hustru obh svärmor att hafva tagit gångjernen, svarat: »nå, nå, om jag gjrot det är det så litet att det är förlåtligt.» I fattigstugan hade Gardell slängt omkring sig med en bopfäld fickknif som var
med en rem fastlindad om handen. Detta skulle, jämte några ilskna yttranden bevisa, att han uppfört sig oregerligt. Om vedträna hade han sagt, att hade han tagit dem, kunde han väl gräfva för dem en dag. Gardell, som sade sig iblend vara virrig i hufvndet, kunde ej minnas om han sagt detta, men förnekade det icke. Stölderna kändes han dock fortfarande icke vid.
Två andra vittnen, hemmansägarne Tomas Tomasson och Jakob Botelsson, hade ej något annat än ungefär detta att berätta.
För vidare bevisnings förebringande och för att Gardell möjligen skulle tunna skaffa bevis för sin oskuld uppsköts målet.
— De vilja ha mig på lifstids fästning, det alltsammans, sade Gardell när han fördes bort.
Den anklagade var en, som det tycktes, mycket beklagansvärd företeelse. Mager och blek var han, hade värk i benen och var sjuk, så att hen under en del af förhöret tilläts sitta. Ibland grät han högljudt och tycktes vara alldeles virrig. Det tyckes som om han skulle blifvit sådan genom hård bebandling af sina närmaste. Han sade också, att de alltid varit elaka mot honom, han hade klent hufvud, blef då häftig och våldsam, »tog så till supen» och då var det alldeles slut med förståndet.
Man kunde stundvis ej annat än känna deltagande för den stackars fången.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.