Etikett: När

Ett dödsbud meddelar, att förre lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby Mathias Klintberg i lördags avlidit i sitt hem härstädes i sitt 85:te år. Med honom har en av de sista märkesmännen i den äldre generationen här på Gotland och en av dess mest betydande kulturpersonligheter skattat åt förgängelsen. Under de senasts åren har han varit bunden vid sjukbädden.
Mathias Viktor Klintberg var född i Närs prästgård den 9 okt. 1847 och son till prosten Mathias Klintberg och dennes maka, född Agrell. Han avlade efter studier vid läroverket härstädes sin studentexamen 1866 och fortsatte därefter att studera i Uppsala. Där blev han fil. kand. 1872, tjänstgjorde sedan som extra lärare vid Maria läroverk i Stockholm åren 1872-76 och blev adjunkt i Visby sistnämda år. Han fortsatte emellertid med sina studier och disputerade i Uppsala år 1884 över en avhandling om »Laumålets kvantitet och aksent», varefter han 1885 promoverades till fil. doktor. År 1886 tjänstgjorde han som vik. lektor vid läroverket härstädes och utnämdes år 1888 till iordinarie lektor i levande språk. Denna post innehade han, tills han år 1912 lämnade densamma efter uppnådd pensionsålder. Han hade då tillhört läroverkets lärarekår som ordinarie lärare under den långa tiden av icke mindre än 36 år. Vid sidan av sin lärarebefattning uppehöll han också befattningen som läroverkets bibliotekarie från 1884 till sin avgång år 1912 och var därjämte läroverkets sekreterare under åren 1883-1893. Han var också under många år ledamot av skolrådet i Visby.
Denna långa hedrande läraregärning till trots, var det dock på den gotländska kulturforskningens område, som Mathias Klintberg nedlagt sitt mest betydande livsverk.
Som redan nämnts ägnade han sin doktorsavhandling åt laumålet och blev därigenom en banbrytarn ifråga om gotländska språkforskningen, vilken sedan tagits upp av nya forskare och alltjämt med all iver fortsättes. Han utgav senare »Anteckningar om Gotland i verkligheten och Gotland i skrift» 1909 samt »Spridda drag ur del gotländska allmogens liv» 1914. Den icke minst betydande av hans ins??er i den gotländska forskningen är, att han under den långa perioden 1884-1911 fortsatte P. A. Säves verk som föreståndare i Gotlands fornsal, där han nedlagt ett stort och fruktbärande arbete. För att trygga fortsättandiet av den gotländska forskningen, som låg honom så varmt inom hjärtat, stiftade han Sällskapet för gotländsk forskning, vars ledning han också tillhörde, så länge krafterna stodo honom bi. Detta sällskap utdelar som bekant årligen stipendier och understöd åt forskare, som ägna sitt intresse åt gotländska uppgifter av olika slag.
Det var som redan sagts med sina undersökningar rörande tolkmålet, som lektor Klintberg började sina gotlandsforskningar, vilket skedde så tidigt som år 1876. Det var huvudsakligen Lau och Närs socknar, som utgjort området för hans undersökningar — kärleken till barndomsbygden behöll han hela sitt liv — man så ha också dessa socknar blivit så grundligt undersökta, som troligef ingen annan bygd i Sverige. Hans språkliga samlingar resulterade i c:a 70,000 ordlappar, bland vilka fannos olika avdelningar för t. ex. smidesverktyg, fiskredskap o. s. v. Från att från början ha omfattat blott själva språket, laumålet, ett av Gotlands ålderdomligaste och mest bibehållna mål, vidgades hans intressen till hela allmogekulturen. Han har genom en förnämlig samling av teckningar och fotografier lyckats föreviga den gamla och i mycket originella bygdekultur, som senare tiders inflytanden hållit på att uttränga och fördränka. Det var ett mycket stort och myckat tålamodsprövande arbete, som han därvid med outtröttlig energi nedlade. Han lärde sig hur en båt bygges, hur ett agtak lägges, hur tjäran brinnes, hur ett fiskenät bindas och lagas o. s. v. och har genom en detaljerad framställning fått fram både förfaringssätt och de benämningar, som allmogen fordrom använde sig av. Resultatet föreligger i digra manuskript, som vänta på att bliva offentliggjorda. Ehuru han icke var botanist skaffade han sig också ett herbarium av gotländska växter, tog reda på deras namn och användning samt gjorde uppteckningar härom. De samlingar av gotländska petrifikater, som han sammanbragt, enastående i sitt slag, och likaså har han gjort en unik samling av litteratur om Gotland. Icke minst intressant är, hur han lyckades att intressera ett par lauboböndsr att till honom skriva brev på sin sockendialekt om olika förhållanden i bygdens liv, tusentals innehållsrika sidor, som nu utgöra i sitt slag märkliga kulturdokument.
Att icke mera av detta stora livsverk blivit framlagt för offentligheten har huvudsakligen varit en ekonomisk fråga. För något år sedan förvärvade emellartid Sällskapet för gotländsk forskning hans stora samlingar, som sålunda befinna sig i gett förvar. Det är också att önska, att desamma skola bliva till stort gangn för den vetenskapliga gotlandsforskningen, fastän han själv nu är borta, Mathias Klintberg har sålunda på ett varaktigt sätt skrivit sitt namn i den gotländska forskningens historia såsom en av dess mest hängivna och trogna arbetare, en av den gotländska hembygdens mest trofasta och varmhjärtade söner. Med sorg och saknad skall därför budet om hans bortgång mottagas ute i bygderna, där han var en värderad och populär gäst hos, allmogen i dess liv i helg och socken, men också av de många generationer uv gotlänningar, som under hans ledning gjort sina lärospån på vetandets väg. Han var en personlighet, som vår ö och dess folk har anledning att med tacksamhet och vördnad minnas.
Av yttre utmärkelser somt kommit på hans lott må, nämnas, att han sedan år 1904 var korresponderande ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, sedan 1911 hedersledamot av Gotlands nation i Uppsala och sedan år 1926 kommendör av Nordstjärneorden.
Närmast sörjande vid båren stå maka, född Sundahl, samt tvänne döttrar Lajla, änka efter professor R. H. Yapp i Birmingham, och Maja, anställd i bank härstädes, samt barnbarn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 juni 1932.
N:r 140