Gotlands folkhögskola

slöt i lördags sitt läsår i närvaro af skolstyrelsens ordförande landshöfding Poignant samt ledamöterna i skolans styrelse major Carlstedt, postmästare Lagergren och nämdeman Bolin samt åtskilliga åhörare.
Såsom prof på undervisningsmetoden vid skolan höllos två föredrag. Dr Sätervallredogjorde på ett upplysande och lättfattligt sätt för väderlekslärans nuvarande ståndpunkt och betydelse, hvarefter andre läraren kand. Hansson uppdrog en skildring af Svoriges skatteväsan.
Styrelsens ordförande hemförlofvadelärjungarne under erkännande af den flit och det goda uppförande, som utmärkt dem.
På samma gång han närmare utvecklade skälen hvarför denna skola borde anses som en onmbärlig länk i kedjan af våra undervisningsanstalter, erinrade han att friplatserna för stipendiater i Skåne, som i år varit 11, nästa år komme att inskränkas till 6 med uppehåll vid någon mönstergill egendom i 1 1/2 år samt att v:d stipendiernas utdelande företräde Komz me att lemnas dem, som redan vid skolan i Hemse genomgått den teoretiska kursen. Det skånska jordbruket stode högst i Sverige och naturförhållandena i Skåne liknade Gotlands mera än något annat landskap.
Af statsmedel hade skolan fått ett anslag af 1420 kronor att fördelas på mindre bemedlade elever. Lärjungarne hafva ntgjorts af följanda (siffran efter namnet angifver beloppet af erhållet bidrag):
O. N. Petersson, Drakarfve i Nis; J. E. Dahlgren, Boudarfve i Levide; O. N. Olsson, Vesterbjers i Gothem; J. Kr. Christiansson (20 kr.), Sicklings i Klinte; B. A. Christiansson, Loggarfve i Klinte; L. J. Jakobsson Bosarfve i När; O. P. Petersson, Smiss i Hemse; O. V. Amandus Petersson (80 kr.), Öfveröstres i Alfva; G. A. Gottberg (75 kr.), Ejsta; A. V. T. Laurin, Savudarfve i Fardhem; O. P. Oisson (20 kr.), Gimringsi Hafdhem; J. P. T. Jakobsson (20 kr.), Ringsarfve i Alfva; J. R. Lindvall, Kälder i Linde; Kr. A. N. Niklasson (40 kr.), Odvalls i Linde; J. O. Adolf Wedin, Björkebos i Follingbo; A; F. Bruhn (75 kr.), L:a Rone i Lye; K. N. O. Melavder (75 kr.), Nors i Veskinde; A. A. Ljungfeldt, Fleninge i Malmöhus In; G. A. Å. Sommar (65 kr.), Kopartve i Alfva; J. N. Norman, Utbunge i Bunge.
Efter afslutningen bjöds på friska fosterländska sånger, som lärjungarne under ledning af skollärare Fredin med framgång inöfvat.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 April 1887
N:r 31.

Till volontärer

vid Gotlands infanteriregemente hafva antagits Oskar Enok Bergsten, född 1868 i Ejsta, Karl Jakob Filemon Olsson, född 1868 i Sjonhem, Anton Forsberg, f. 1866 i Martebo, Karl Elof Johansson, f. 1866 i Sjonhem, Hjalmar Sjögren, f. 1867 i Mästerby, Karl Olof Johan Martin, f. 1867 i Martebo, Oskar Nilsson, f. 1867 i Mästerby, Edvard Veström, f. 1867 i Hörsne, Gustaf Hugo Ericsson, f.1866 i Bäl, Knut Alyhr, f. 1869 i Visby. August Viktor Stenman, f. 1869 i Eskelhem, Karl Viktor Anton Hansson, f. 1868 i Sanda, Viktor Teodor Engström, f. 1867 i Hejdeby, Johan Fredik Olsson, f. 1868 i Sjonhem, Efraim Bäckström, f. 1869 i Ekeby, Jakob Valfred Bogren, f. 1868 i Vänge, Alrik Verner Stenbom, f. 1869 i Väte, Jakob Niklas Petter Hägg, f. 1868 i Vänge, Karl Johan Österberg, f. 1866 i Linde, Anton Uno Vallin, f. 1869 i Bro, Petter Valfrid Johansson, f. 1867 i Ronehamn, Sigurd Jakobsson, f. 1865 i Stenkyrka, Uno Pettersson, f. 1869 i Stenkyrka, och Oskar Emil Löfgren, f. 1868 i Visby.
Af ofvannämde placeras Alyhr, Löfgren och Engström på Visby kompani, K. J. P. Olsson, K. E. Johansson, Stenman och J. F. Olsson på Roma, Forsberg, Martin, Veström, Bäckström och Vallin på Tingstäde, Jacobsson, Pettersson och Ericsson på Lärbro, Bergsten, Sjögren, Nilsson, Hansson och Stenbom på Klinte, Bogreno och Hägg på Garda samt Österberg och P. V. Johansson på Hemse-kompani.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 7 April 1887
N:r 28.

Från landsbygden.

Mellersta Gotland, 7 Februari.
Garda församlings
nya skolhus, inredt till både folk- och småskola, är nu så pass färdigt, att det begagnas för undervisningen. Det är ändamålsenligt och praktiskt, och kostnaden för detsamma jämförelsevis billig. Inom samma församling har nyligen beslutits, att deras sparbank efter 10 år skall upphöra. Den skall under nämnde tid så småningom afvecklas.
I det länge omtvistade målet mellan herrar H. P. Hansson och Nilsson i Stockholm angående

Petes gård i Linde
har nu ändtligen dom fallit hos hofrätten, hvarigenom förre innehafvaren H. P. Hansson förklarassåsom rätte egaren, Gården är förut exekutivt såld (4 Juni förlidet år) till annan person i Linde. Under ett par år har det goda hemmanet legat i fullkomlig vanhäfd, emedan ingen ägare funnits.

Den stora kanalen
emellan Stånga och Visne myrar har en tid varit färdig och fördelarne af hans tillvaro börja redan visa sig. Kostnaden för densamma var ganskal stor; så t. ex, fick en hemmansägare, som äger 5/16 mantal, betala närmare 4,000 kronor.
Styrelsen för

Fardhems pastorats sparbank
beslöt vid sitt senaste sammanträde att från nästa års början nedsätta insättarnes ränte från 5 till 41/2 procent oeh utlåningsräntan från 6 till 51/2 procent, — för så vidt sparbankens deputerade tillstyrka beslutet.

Egendomen Hesselby i Linde,
numera bestående af 1 helt mantal, har på siata tiden varit i många mans händer. På en tid af 3 år hafva 3/4 mantal deraf haft följande ägare: Friberg, Sandstedt, Rehnberg, Vetterström och Våhlin samt den fjerde tjerdedelen ägts af Mattson, Mertz, Bokström, Vetterström och Våhlin, Herr P. Våhlin i Stockholm är för närvarande ägare af hela hemmanet.

Anga sockens
kyrkostämma har genom stor röstpluralitet fattat det beslut, att upplåta: folkskolelokalen till predikan för predikanter ur alla samfund utan undantag.

Gotlands Allehanda
Fredagen 18 Februari 1887
N:r 14.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landstygd:
Fardhems socken: födde 5, döde 8, inflyttade 15, utflyttade 11; folkmängd 31 December 341; ökning 1.
Linde socken: födde 5, döde 3, inflyttade 30, utflyttada 25; folkmängd 31 December 3852; ökning 7.
Lojsta socken: födde 8, döde 6, inflyttade 18, utflyttade 26; folkmängd 31 December 293; mirskning 6.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 Januari 1887
N:r 8.

Från landsbygden.

Fardhem, 17 Jan.
Fardhems förlikningsnämd,
den enda på Gotland utom den på Fårö, har alltsedan 1871 varit i verksamhet. Påstoratets medlemmar hafva för denna inrättning upprättat stadgar. Ledamöterna väljas för tre år och bestå af 6 personer, 2 från hvarje af pastoratets trenne församlingar. Nämden väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Under den tid — 15 år —, som denna inrättning existerat, hafva af 132 mål, som af nämden handlagts, ej mindre än 102 blifvit förlikta. — Dessa siffror tala mera än ord om uyttan af dylika inrättningars iståndsättande öfverallt på ön.
I samma pastorat, som utgör ett enda skoldistrikt, hölls i slutet af sistlidne månad

Skolrådsval,
då utan någon menings-skiljaktighet invaldes i skolrådet pastoratets komminister, tjenstgörande folkskolläraren, tvänne för skolväsendet kände kyrkorådsledamöter (hvaraf den ene med berömvärdt nit i sex år förut tjenstgjort som ledamot i skolrådet), vidare valdes en ung för folkupplysning verksam hemmansägare samt den mest upplyste arbetskarlen inom skoldistriktet. (De tvänne sistnämde förestå hvardera en söndagsskola.) Lägges nu härtill den upplysningen, att skoldistriktets åldrige men ännu ovanligt krye ordförande äfven är till folkupplysningen en värm vän, som aldrig visat sig pjugg mot folkskoleväsendet eller dess lärare, så torde man utan öfverdrift kunna påstå, att skolrådet i Fardhems skoldistrikt fått en ganska god sammansättning.

Fortsättningsskola,
organiserad jämlikt k. kungörelsen af 11 Sept. 1877 och den 29 April 1886, är äfven för detta år beslutad att i sex veckor fortgå inom vårt skoldistrikt och tog sin början 17 dennes.
Alltsedan 1878 har årligen en sådan läroanstalt härstädes varit i verksamhet.
Genomreser man nämda pastorat, särskildt den mellersta delen, får man vid många gårdar se otröskade sädeskärfvar uppresta på en stång eller upplagda i träden. En stor del af befolkningen derstädes är ganska intresserad för

Djurskyddet.
En slagtmask är af en liten djurskyddsförening, bestående af; ett 30-tal medlemmar, inköpt och begagnas rätt ofta.. En dylik slagtinrättning finnes äfven i Lojsta, der en en person är bosatt, hvilken å Gotlands allmänna djurskyddsförenings bekostnad förliden vinter i Stockholm praktiskt lärde sig rationella och tidsenliga slagtmetoder, hvarigenom djurens död och förberedelserna till densamma blifva så litet grymma som möjligt. — Denne man anlitas vid slagttiden äfven af personer boende utom pastoratet. Önskligt vore, att den utmärkta metod, denne slagtare lärt sig, måtte vinna den största utbredning i södret. För den som möjligen ville begagna sig af hans biträde vid slagt, men ej känna hans namn eller adress, vill brefskrifvaren upplysa, att han heter Niklas Ronström, boende å annexens grund i Lojsta.
Vid en kommunalstämma med magasinets delägare inom

Linde
beslöts för ett par månader sedan, att magasinsräntan, som hittills utgått med 10 procent af det lånta förrådet, skulle nedsättas till 5 procent. Detta beslut vann lifligt erkännande af alla, synnerligast den fattigare befolkningen. Magasinet kommer troligen ej heller att förlora derpå; ty nu först vågar äfven den mindre bemedlade att taga lån derstädes.

Telefonfrågan
afslogs äfven inom Fardhems pastorat. Dock föreslogs af ett par talare å kommunalstämman i Linde, att en enskild; linie mellan Hemse och Linde vore att förorda för sistnämde kommun framför det stora förslaget, omfattande Gotland.

Klockarelönerna
inom pastoratet hafva reglerats så, att klockarea i ga erhåller i ett för allt 80 kr., klockaren i Linde 75 kr. och klockaren i Lojsta 50 kr. — Den nuvarande innehafvaren af klockaretjeusten i sistnämde socken ville och kunde ej åtnöja sig med den knapt tillmätta styfvern utan föredrog i stället att som förut in natura »ta upp retuhajti.

Nykterhetsrörelsen
och dermed följande sedlighet och anständighet går raskt framåt inom pastoratet, synnerligast i mellersta socknen, der ungefär hälften at den äldre befolkningen och största delen af ungdomen äro absolut nyktra. Frukterna häraf hafva också på ett glädjande sätt visat sig. — Hågen för vetande är ganska allmän; ungdomen söker icke att glömma utan upplifva, förkofra och praktiskt tillämpa det han i folk- och fortsättningsskolan inhämtat, och fäderna tillåta det gerna. Här synes ingen raglande, svärjande och skrikande ungdom på vägarne om söndagsaftnarna, allt andas lugn och frid, hvar och en söker uppbygga sig i sitt hem med god och nyttig läsving eller ock samlas man turvis hos hvarandra om söndagsqvällarna till gemensam bön, sång och åhörande af en predikan. — Numera är det få, knappast någon inom socknen, som kallar sädant lefnadssätt »villfarelse.» Förr var det allmänt brukligt.

I Ek-ängen,
lydande under Lojsta annexhemman, finnes en gammal ihålig, ännu grönskande ek med väldiga dimensioner. Hur vidsträckt hon är kan fattas af följande: Under prosten Ekholtz tid skulle hans dräng en dag gå till ängen efter ett par oxar, hvilka der gingo i bet. Han sökte öfverallt, men djuren stodo ingenstädes att finna. — Slutligen fick en person sigte på dem. — Hvar stodo de? Båda hade gömt sig inuti den ihåliga eken.

Hemse, 17 Jan.
En sparsam man.
En lång följd af år bodde vid Lukase i Hablingbo en man, hvilken i omkring 30 år varit enkling. Ensam i sin lilla stuga skötte han sina hushållsbestyr af hvarjehande slag och lefde hvar dag tarfliga. Sparsamhet var hans lösen under hans lefnadsdagar. Sina små besparingar hade han förskaffat sig af sin lilla fårahjord — af hvilken han njöt både föda och kläder. För något öfver ett år sedan kom dödsbudet till kojan och ryckte bort mannen ur tiden; vänner och bekanta ombesörjde likbegängelsen. Sedermera togs hand om boet för att upptaga tillgångarne,thvilket nu en tid pågått. Ett vackert resultat gjordes: man påträffade i den afdödes bo en del reverser; det lilla lösöreboet såldes och det hela uppgick till ett värde af 1,560 kr. Förrättningsmännen blefvo ej litet öfverraskade vid sin gjorda upptäckt. Den aflidne mannem, O. Häggström, bade under sitt äktenskap 2 barn, sou och dotter, hvaraf den senare ännu befinner sig i lifvet och vistas i Gefleborgs län, der han på senare tideu intagits å Bergviks dervarande fattighus och åtnjuter derstädes försörjning. Hälften af ofvannämda arf, 780 kr., har af vederbörande förtroendemän inom Hablingbo församling afsändts till Bergvik, som helt oväntadt fick emottaga ett ovanligt fattigvårdsbidrag. Den andra hälften kommer att sändas till den aflidnes barnbarn, hvilka (enligt upplysning) befinna sig i hufvudstaden.

Fårösund, 18 Jan.
Notarien Löfvenberg härstädes hade lördagsaftonen 15 Jan. beredt härvarande och Fårö lotsbetjening samt omkring 30 öfriga personer bestående af, utom några få herremän, ortens hemmansägare, handtverkare och underlydande arbetare en angenäm afton, genom att inbjuda dem till ett festligt samqväm, der man bland annat fick afhöra berättelsen um en lots äfventyrliga och lyckliga navigering af ett fregattskepp utanför engelska kusten för 100 år sedan. Efter intagna förfriskningar åtskildes de inbjudne, glade och tacksamme öfver det här lika ovanliga som vackra och tilltalande samqvämet.

Hamra, 19 Jan, Hamra kyrka
kommer instunvdande sommar att uudergå åtskilliga reparationer, såväl in- som utvändigt. Kyrkogården skall äfven göras större; alla grafstenar, af hvilka största delen äro försedda med inskrifter, uudanrödjas och marken utjämnes, hvarefter det för hamraborna ännu nya begrafningssättet (att begrafva de döda vid sidan af hvarandra i den ordning de afsomna) kommer att tillämpas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 21 Januari 1887
N:r 6.

Riksdagsmannavalet

i södra domsagan föreligger nu klart, visande att utgången vardt den i tisdagsnumret angifna. Då det har sitt intresse att se röstgrupperingen inom de olika socknarne, hafva vi uppgjort följande öfversigt:

1) Skoll. Booberg 1 röst.
2) 1 sedel kasserad.
3) O. Pettersson, Odvalls, 1 röst.
4) 1 sedel kasserad.
5) W. Wöhler I röst; O. R. Pettersson 1 röst.
6) J. Vessman 1 röst; J. O. Vallin 1 röst.
7) A. Dahlbäck 1 röst.
8) Ingen röstande kom tillstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 6 Augusti 1886
N:r 63.

Riksdagsmannavalet

för södra häradet efter dr Lyth förrättades i går afton kl. 5. Det har sig här, der valkretsen omfattar icke mindre än 45 socknar, de flesta utan andra samfärdsmedel än en trög postgång, icke så lätt att snabt få en öfverblick af valets utgåvg. Genom telegram och telefon samt användande af ilbud från vissa socknar hade vi emellertid redan idag på f.m, utgången i hufvudsak klar.
I förbigående anmärkande att röstsplittring denna gång mindre ofta förekommit, kunna vi meddela, att inom följande socknar rösterna delat sig sålunda mellan de båda kandidaterna, hemmansägarne L. Norrby och Kristoffer Johansson:

Valets utgång inom 32 af de 45 socknarne är dermed angifven Då återstående 13 socknar tillhöra de mindre betydande, kan med säkerhet antagas, att till domsagans ombud för nästa riksdag är vald f. riksdagsmannen Ludv. Norrby i Fardhem — allt under förntsättning dock att i valprotokollen icke förefinnas formella brister, hvilka föranleda deras underkännande.
Bråd skördetid synes för öfrigt hafva hindrat många att vid valet komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 3 Augusti 1886
N:r 62.

Valmötet

i Sanda i söndags var icke så talrikt besökt, som man haft anledning antaga. Anledningen dertill får väl sökas uti dels bristande politisk lifaktighet, dels lustfärden till grannsocknen Klinte, dels ett större missionsmöte i Etelhem. Mötet, till hvilket något öfver 40 personer infunnit sig från Sanda, Klinte, Fröjel, Hogrän, Mästerby, Hejde, Väte, Eskelhem, Fardhem, Atlingbo och Linde, öppnades af en bland inbjudarne, fanjunkare Karlström, med beklagande af den oförlåtliga likgiltighet, som ådagalades för dylika möten, och detta ehuru den största makten att utse den lagstiftande församlingens ena kammare låge hos allmogen.
Var emellertid mötet endast obetydligt talrikare besökt än Burgemötet, så var å andra sidan öfverläggningen vida lifligare och sakrikare. Under ledning af hr Karlström fortgick denna under närmare tre timmar öfver de fem öfverläggningsämnen, som af inbjudarne uppstälts.
Första frågan: Anser mötet nytt för landet att fbe åsättes spanmål och ladugårdsprodukter?
Hemmansäg. Eklund, Stenhuse i Sanda, ansåg det vara nogsamt kändt, att MERA knapt till något pris kunde säljas, hvadan det vore önskligt om en lämplig tull bestämdes, men icke ensamt på jordbrukets alster, ty sådant hade icke utsigt till framgång, utan i förbindelse med industritullar.
Kommissarien Dahlbäck, Med sådana spanmålspris som nu gälde, exempelvis 7 till 8 kronor tunnan för rågen, kunde jordbruksarbetet icke löna sig, isynnerhet icke med de pris, som de nuvarande innehafvarne betalt för sina hemman, icke blott för dem som sålts genom köp, utan äfven för dem som gått i art med hög utlösen till medarfvingar; Om nu dessa höga jordpris vore till olycka för jordägarne, så vore de det äfven för andra samhällsklasser, ty jordbruket vore den förnämsta näringen i landet, och om en näring lider, så lida alla de andra, detta ju mera, ju vigtigare den näring är som lider. Derför vore det en olycka att spanmålsprisen sjunkit så lågt. Om nu denna näring skulle bestå, så funnes ingen annan utväg dertill, än tullar, Att de gjorts behöfliga berodde på nyare tiders hastiga utveckling afsamfärdsmedlen, hvilka möjliggjorde sändandet af till dömes en tunna hvete från Amerika till Stockholm för samma frakt, som betingas från Visby till Stockholm. En annan faktor vore den stora utvandringen: nya verldar hade uppstått och inkastade sina produkter i marknaden. Våra skatt- och hypoteksskyldige jordbrukare, som betalt höga egendomspris, kunna icke konkurrera med dem, som ha jorden för intet och inga skatter. Men vore det då rättvist att producenterna lade denna tullskatt på konsumenterna (som kanske vore flertalet)? Frågan besvarades dermed, att vårt lands alla klasser ha intresse af hvarandra; i den mån jordbrukaren står sig bra, stå sig de andra klasserna bättre, De som lefde bland folket såge att arbetaren mår bättre, då bonden får betaldt för sin säd och har råd att betala honom för sitt arbete; när säden stode högt i pris, rådde ingen nöd, arbetaren hade då arbete och komme i tillfälle köpa. Städernas invånare hade naturligtvis fördel af att köpa så billigt som möjligt, men det ömsesidiga beroendet samhäll-klasserna emellan verkade en utjämning, köpmannen finge sälja sina varor och handtverkaren finge arbetsförtjenst. — De allra flesta af våra ekonomiska förhållanden hade gestaltat sig med hänsyn till jorden, dess värde vore en regulator, kapitalisterna hade der insatt sina penningar och om ett betydligare prisfall skulle inträffa, så uppkomme en finanskris, hvars make vi näppeligen upplefvat. Derför borde jorden behållas vid ett normalt värde. 1 princip vore frihandeln nog riktig, men man måste taga hänsyn till förhållandena. Den republikanska statsformen vore nog i princip den riktiga, men icke funnes många som derför ville införa den? Ty principer läte icke under alla förhållanden tillämpa sig.
Brännmästare Axén vore af en alldeles motsatt åsigt, ty spanmålstullar gagnade oss så litet, enär det vore så få som finge nytta af dem. För det första fioge saten deraf en inkomst, som icke är för staten behöflig; vidare komme icke tullen att höja p- med tullens belopp och för det tredje kunde frågas: när spanmålen nu icke kan säljas, skulle det bli lättare att sälja den, om den blir dyrare? Gagnet blefve intet för den mindre jordbrukaren; han måste på hösten sälja sin säd för att sedan på våren köpa. Det vore att störta honom, om han då skulle behöfva betala högt pris. Äunu farligare vore att, om vi få spanmålstull, så komma alla andra näringar med samma kraf, och då finge bonden se, att om han finge 100 kr. mera för sin säd, så finge han i stället betala 100 kr. mera för andra saker. Skulle jordbruket hjelpas bör det ske på andra vägar: genom skattelindringar och räntenedsättningar. Den arbetande klassen klagar redan nu, huru mycket mera om den till andra skatter finge äfven brödskatt. Af jordbrukare funnes 62,000 med areal under 4 tunnland; dessa fingo ingen nytta af tullar. Det funnes vidare 171,000 med areal intill 40 tunnland, som måste köpa vissa slag af spanmål, Men så funnes det 27,000 personer som äga öfver 200 tunnland; det vore dessa, som skördade vinsten, det vore till dessa man ville att svenska folket skall skatta. Skulle någon ny skatt påläggas, så må det ske direkt. — Tjenstemännen fingo under dyra år dyrtidstillägg; det vore nu tid att istället införa billighetsafdrag. Ingen borde ha större lön än för det arbete han gör. Det borde vara ett mål för ett riksdagsombuds uppmärksamhet att sänka lönerna.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls i Linde, trodde, att spanmålstullar skulle komma alla till del. De vore ej att anse som skatt. Finge den större jordbrukaren ökad inkomst, så komme han i tillfälle att lemna mera arbetsförtjenst. Förordade tull på spanmål och äfven öfriga näringar.
Kyrkoherden Uddin. Det vore nog bäst om frihandel rådde i hela verlden. Men förhållanden gåfves, då man måste bryta mot en princip. Så här, då grannländerna kringgärda sig med skyddstullsmurar. Det vore då orätt att öppna våra portar. \’ Äfven vårt land borde omgärda sig. När de ta bort sina murar, så ta vi bort våra. Gagnet låge deruti, att prisen blefve jämnare och mera stående än nu. Bismarck vore tvifvelsutan en stor fosterlandsvän, som såg hvad hans land kräfde. Då han införde tullar, så skyndade andra land att följa hans exempel. Under den tid vi hade spanmålstullar mådde vårt land bäst. Sedan hade det gått tillbaka.
Brännmästare Axén. Tyskland låge under ett jernok, hvarifrån vi må be Gud bevara oss. Der vore tullarne en finansfråga; staten behöfde pengar och derför tillgrep Bismarck tullarne; förhållandena der kunde inte jämföras med våra. Vi kunde inte konkurrera med Amerika: ja hvarför? Jo, Amerika har ingen kapitalslukande armé; tag bort dessa 30 millioner, som krigsmakten årligen kostar svenska folket, och bättring skall inträda äfven för jordbrukaren. Att spanmålen nu stode lågt, vore en tillfällighet. Den hade stått lågt äfven förr, men sedan åter höjt sig.
Kommissarisn Dahlbäck bestred, att endast stora jordbrukare skulle få nytta af tullen; hvar enda bonde hade alltid något att kr — Tullarne skulle komma att befria bonden från nödvändigheten att sälja É hösten; finge han då blott någorlunda betaldt, kunde han spara något till våren. — Visst hade i Tyskland saken delvis varit en skattefråga, men fioge man tro Bismarck, hade nog skyddet också varit med. Tyska riksdagen hade också gått in med begäran att få tullen ökad. Då alla våra grannfolk, utom Danmark, skaffat sig tullar, borde väl icke vi stå ensamma, så mycket mer sam man äfven i Eogland börjat tänka på samma sak.
Kyrkoh. Uddin. Om Bismarcks motiv vore svårt att döma. Skattesynpunkten vore nog icke den enda, utan jämväl fosterlandskärleken, ett försök att bättra landets ställning.
När bonden mådde bra, så mådde alla bra, vore ett sant ordspråk.
Härmed var öfverläggningen slut. Vid framstäld proposition på frågan hördes enstaka jarop. Flertalet undvek såväl nu som vid följande frågor att bestämdt yttra sig.
Andra frågan: huru bör penningväsendet ordnas inom vårt land för att lätta den skuldsatta jordbrukarens bekymmer?
ansågs vara af för invecklad natur för att kunna från mötets sida framkalla något bestämdt uttalande.
Ordföranden framhöll önskvärdheten af att jordbrukslån måtte utlemnas mot lägre ränta än nu. Bevillvingsstadgan antager jordkapitalets atkastning vara tre procent. Det vore då för mycket att betala sex.
Komm. Dahlbäck erinrade att räntan växlar och att vi ha ondt om kapital, så att räntan här vore högre än i rikare land. Bäst ordnade saken sig sjelf, om nödvändigheten af sparsamhet blefve mera lefvande. Hypoteksbanken hade tagit sina lån under tider med hög ränta, Hopp funnes om lånens konvertering och deryvid möjlighet afräntenedsättning.
Ordföranden: De nuvarande hypotekslånen borde man kunna få inbetala i deras helhet och nya i stället erhållas mot lägre ränta.
Hr Axén: Då nu allt fallit i pris, borde äfven kapitalet ge vika genom att lägre räntefot allmänt blefve rådande.
Kyrkoherden Uddin bemötte ett hr Axéns yttrande om att hvar oci en skall ha betaldt efter sitt arbete, med en erinran om vissa socialisters fordringar att t. ex. en sjuklig husbondes drängar, som sköta hans jordbruk, skola ha mesta delen af afkastningen, eller att murarne, som uppfört ett hus, skola anses som deras ägare o. s. v.
Hr Axén: invände häremot, att han endast afsett indragning af en mängd sinekurer bland ämbetena och ett rättvisare tillgodoseende at de yngre tjenstemännens kraf på ersättning, då de många år lönlöst få göra tjenst för de äldre, som endast qvittera sina qvartal.
Tredje frågan: Anser mötet den föreslagna vägunderhållslagen nyttig för vårt län?
inleddes af ordföranden med en längre redogörelse för lagens innehåll, hvilken vi här kunna förbigå, då Gotl. Allehanda nyligen utförligt berört detta ämne.
Ordföranden trodde emellertid, att det för Gotland icke vore önskvärdt, att denna s. k. lättnad komme till stånd, ty vi hade här så litet af andra skatteföremål än jorden, som skulle till vägunderhållet bidraga, (genom den 8. k. vägkassan), med anledning hvarat hr Dahlbäck erinrade, att, äfven om den nya lagen för Gotland hade ringa betydelse, någon lindring skulle den nog medföra genom att industriella näringar såsom kalkugnar, brännerier m, m. komme att bidraga till vägunderhållet.
Fjerde frågan: Anser mötet, attdet frikyrkliga partiet bör understödjas inom riksdagen?
Kommiss. Dahlbäck avsåg frågan såsom något för vidlyftig böra begränsas. Hvilket parti som helst bör inom riksdagen ha tillbörligt skydd. Menuades åter med frågan att det frireligiösa partiet skulle vara dominerande? Eller att statskyrkan skulle slopas? Eller hvad menades?
Skollärare Nyström, Mästerby. Vid riksdagen gjorde sig som bekant ett frikyrkligt parti gällande, hvilket ifrågasatt kyrkans skiljande från staten. Krafter som arbeta derpå funnes inom riksdagen. Tiden vore dock bland vårt folk icke ännu inne att skilja kyrka och stat. Att slita ett sådant tusenårigt band skulle medföra följder vida mera genowgripaade än de anade, som nu yrkade derpå. Det ropades på frihet, men många, som derpå ropade, förstode icke hvad frihet vore. Staten och kyrkan hade ju så mycket gemensamt, de vore båda anordningar af Gud, de hade samma mål : menniskans daning och utbildning, den ena för det verldsliga, den andra för det andliga. Många andra skäl funnes ock hvarför denna förening fortfarande borde bestå.
Komiss, Dahlbäck. Liksom hittills borde hvarje sekt ha full frihet för sin religion.
Intet åtskiljande af stat och kyrka borde komma ifråga, I de kyrkliga som i de verldsliga förhållandena borde råda skick och ordning. Trodde icke att svenska folket vore med om upplösningen, för hvilken en del af dessa frireligiöse verkade med ett revolutionärt och häftigt sinnelag, vida skildt från ett förnuftigt och klokt framåtskridande.
Kyrkoherden Uddin. Tiden vore visst icke ännu inne. Skotland och många andra land hade sin frikyrka, men olika med vår, der de frikyrklige vore sönderbrutna i en mängd sekter, som åto upp hvarandra. I Skotland åter stodo de frikyrkliga som en man. Derför bildades ock der ett organiseradt samfund med lag och ordning, Om i vårt land staten skulle skiljas från kyrkan, skulle deraf uppstå ett förfärligt oväsen. Rent af en olycka för svenska folket, Liksom enighet här saknades, så saknades ock ledare på de många orter, der de frireligiösa sekterna äro spridda, Vidare behöfdes mera offervillighet än nu. Sålänge denna icke vore större, skulle frikyrkan snart gå sönder och vi återkastas till en tid, då vi ingen kyrka alls hade, till hedendomen. Vi skola ha bort alltihop och kristendomen med, tänka nog många. Derför vore af vigt att man icke valde ombud med frikyrklig tendens, hvilka vid riksdagen stundom uppträdt på ett sätt, som gifvit en talare anledning yttra, att skulle frikyrkan bli så bullersam och orolig, så må vi be Gud bevara oss för en sådan kyrka.
Skoll. Nyström. – Det hade visat sig att frikyrkan i Schweiz gått sönder. De gamla äro nu der de segrande.
Kyrkoh. Uddin: rätt vore icke att i alla möjliga fall a sig mot de frikyrkliges önskningar. Dessa vore ibland gauska berättigade. Statskyrkans eget väl fordrar, att reformer ske; det vore orätt och oklokt att hålla igen mot berättigade kraf. — Skulle de frikyrklige fritagas från afgift till kyrkan, så skulle de äfven slippa sådan till skolan, och då ginge det sönder på alla områden.
Mötet lät den förda öfverläggningen utgöra svar på frågan.
Femte frågan: hvem eller hvilka vill mötet uppställa som kandidater till nu stundande riksdagsmannaval?
Kommiss. Dahlbäck. Blott en kandidat borde komma i fråga, då blott en skall väljas.
Förordade den af Burgemötet uppstälda kandidaten hemmansägaren L. Norrby i Fardhem, som hade icke blott de allmänna egenskaperna:
en hederlig och fast karaktär och ett ppt förstånd, utan äfven erfarenhet vid riksdagsgöromål, Den andre ifrågasatte kandidaten vore för talaren och för de allra fleste valmän alldeles obekant. Man kände ej hans årigter. Han tillhörde ock en fraktion inom det kyrkliga, som icke borde få bli dominerande vid riksdagen. Norrby åter representerade det mera lugna och sansade iramåtskridandet och hölle på statskyrkan.
Kyrkoh. Uddin anhöll att, oberoende af specialfrågor, få uppställa vissa stora grundtordringar på ett riksdagsombud. Han borde vara 1:0 en äkta fosterlandsvän, som hade hela landets väl i syfte och vidsträckta vyer, som icke stannade vid landskapsgränsen; 2:o en sj Ifständig man med en karaktär, stark nog att motstå slitningen af de många partier, som finnas, för eå vidt han är visst öfvertygad att hans åsigt är den rätta; 3:0 en rättsinnig och rättskaffens mar, fom icke i alla frågor eller vid alla tillfällen hör vare sig till högern eller venstern, utan för hvarje fall sluter sig till det parti, som strider för sanviogen, äfven om denna ligger på en annan sida, än den han vanligen tillhör; han bör vidare 4:0 äga insigter och förmåga att yttra sig samt 5:o0 vara en kristen, som icke blott för sin tid utan för efterkommande toge vara på det dyrbara arf vi fått från våra fäder.
På framstäld proposition föklarade sig derefter mötet som sin kandidat vilja uppställa hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem, hvilken vid sammanträdet var närvarande, men icke yttrade sig uuder debatten.
Den andre kandidaten Kristoffer Johansson, Hogrän, var icke tillstädes. Han bevistade missionsmötet i Etelhem.
Mötesdeltagarne aftackades derpå af ordföranden, med framhållande att det alltid för honom vore ett nöje att sammankomma för att tala om medborgerliga saker. Ehuru han väntat ett talrikare deltagande i detta möte, vore den diskussion, som på sansadt sätt förts, och de upplysningar, som lemnats, för såväl honom som öfrige inbjudare en sann tillfredsställelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 Juli 1886
N:r 60.

Valmötet

vid Skogs tingsställe igår fick sin betydelse mindre måhända genom antalet tillstädesvarande, 35 personer, än genom dels den enstämmighet i åsigter, hvilken vid mötet uttryckte sig, dels genom att många, ganska långt skilda socknar der vore företrädda, i det valmän kommit tillstädes från Rone, Linde, Fardhem, När, Hogrän, Wall, Stenkumla, Hemse, Stånga, Levide, Klinte, Hafdhem, Eke, Ejsta, Sproge, Gerum, Mästerby, Atlingbo och Hejde.
Mötet öppnades af kommissarien Dablbäck med tillkännagifvande att inbjudning till detsamma utfärdats på uppdrag af röstberättigade ledamöter inom Fardhems och Hejde ting, hvilka ansett ett sådant möte böra gagna icke minst derigenom, att man skulle kunna genom enighet vid valet förebygga en röstsplittring, hvarigenom det ansvarsfulla uppdraget skulle kunna komma att lemnas åt någon, hvars kandidatur omfattats endast af ett fåtal valmän.
Sedan komm. Dahlbäck utsetts till mötets ordförande, öppnades öfverläggningen af
Nämdeman Pettersson, Burge: Visserligen vore det svårt att få en person, som värdigt kunde fylla platsen efter den aflidne, men man kunde dock göra ett godt val genom att förena sig om f. riksdagsm. L. Norrby i Fardhem, hvilken bevistat 8 riksdagar: 1 ståndsriksdag, i urtima och sex lagtima riksdagar och som derför komme upp till riksdagen med vana vid dess göromål. Han vore icke äldre nu än Lyth var, då han första gången valdes, och han hade följt med riksdagens förhandlingar äfven under den tid han varit frånvarande. Talaren hade känt Norrby i 30 år såsom en hållfast man, aktad och värderad bland folket samt med godt förstånd, Derför borde han varda mötets kandidat.
Konsul Broander instämde med föreg. tal., men önskade höra kandidatens åsigter särskildt i en fråga. Jordbruk och näringar vore hårdt tryckta och derför borde till ombud utses en pr som ville verka för skydd och lättnader ör jordbruk och näringar. Det hade nu gått så långt, att jordens produkter nästan få säljas till hvad pris som helst. Talaren hade förr varit antilandtmannapartist, men ville nu vara med om att ta bort hvad som helst i beskattningsväg från jorden.
F. riksdagsm. Norrby ansåg, att havs ställning till nyssberörda fråga vore känd, då hans namn förekommit under petitionen till riksdagen om tullskydd. Ett måttligt sådant ansåg han nödvändigt, men han ansåg detta icke ensamt förmå hjelpa jordbruket ur dees nuvarande lägervall. Dertill borde äfven andra medel sökas.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls: Man borde se till, att man till ombud finge någon som icke ensidigt tänkte blott på vårt eget läns bästa, utan på hela Sveriges. Utom för tullskydd borde ombudet verka för räntans nedsättande och för tillmötesgående mot de frikyrkliges berättigade önskningar. Att nu en ny och oerfaren representant, vore icke bra, då man kunde få Norrby.
Landtbr. Enequist, Davide, uppmanade till enighet och mangrann inställelse vid valet.
Skollärare N. P. Sahlstén betonade vigten att få något ombud, som värdigt kunde träda i den aflidnes fotspår. Jorbruket vore betryckt och kräfde hjälp! isynnerhet den skuldsatta jorden. Trodde att tullen skulle bidraga något, men icke kunna förmå åstadkomma varaktig AR Som den föreslagne kandidaten utmärkt sig för medborgerlighet och vore van vid riksdagsgöromål, instämde han i den första talarens förslag.
Då derefter ingen talare vidare begärde ordet, förklarade ordföranden öfverläggniogen slutad, hvarefter på derom framstäld proposition mötet utan meningsskiljaktighet som sin kandidat vid valet uppstälde f. riksdagsmannen Ludv. Norrby i Fardhem.
Nytt valmöte inom valkretsens norra del hålles nästa söndag i Sanda.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 20 Juli 1886
N:r 58.

I statsanslag

till fortsättningsskolor hafva Fardhems, Linde och Lojsta skoldistrikt för innevarande år tilldelats 50 kronor, Hablingbö skoldistrikt 50 kronor samt Hemse skoldistrikt 75 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 Juni 1886
N:r 52.