Genom offentlig auktion,

som lördagen den 4:de instundande Maj kl. 12 på dagen förrättas vid Myrnugs i Linde socken låta arfvingarne efter i Amerika aflidna hemmansägaren Frithiof Pettersson till den högstbjudande försälja sterbbusets fastigheter bestående af dels 25/624 mantal al Myrongs hemman, dels 16,80 qvadratref jord för alltid afsöndrad från en annan del af sagde hemman med derå pyuppförda manoch ladugårdsbygnader i komplett skick.
— Sagde egendomar hvarå lagfart erhållits, äro belägna i en naturskön trakt i närheten af allmän väg och ej långt från Hemse handelsplats, och kuona, om antagliga anbud erhållas, genast få tillträdas. — Betalningsvilko ren skola före auktionens början tillkännagifvas. Brogårds i Fardhem den 16:de April 1889.
Efter anmodan,
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 April 1889
N:r 45

Från landsbygden.

Södra Gotland, 13 Sept.
En fruktansvärd storm
har rasat här i går och fortfar ännu när detta skrifves. För storm och motvind inkom under loppet af gårdagen i Slite hemmahörande skonerten »John», kapten Carlsson, till Burgsvik. Fartyget, som var lastadt med tjära, var nära deran att förlora däckslasten utanför Hoburg, der flere brottsjöar öfverspolade fartyget.

Tillbud till eldsvåda
yppade sig häromdagen i handl. Hansénsjå Burgsvik handelslokal, der elden delvis förkolnat träväggen i huset innan den varseblefs af en piga, som i hast allarmerade i närheten boende så att elden hann släckas. Huru elden uppkommit har ej kunnat utrönas. För ett par tre år sedan var ett likadant tillbud ungefärligen på samma ställe i lokalen, och då uti en tomlår, hvilken etod invid väggen utanför lokalen.

Fisket
är nu alldeles flau i trakten, — Kornskörden pågår nu som bäst under ett bergningsväder, som behöfde vara bättre om den skall kunna bergas i godt skick.

Linde 10 Sept.
Ett allmänt nykterhetsmöte hölls i Linde skolhus söndagen 9 dennes, hvilket var besökt af omkring 180 persoaer. Till ordförande valdes skoll. Fredin i Linde och till sekreterare skoll. Lindgren i Burs. Öfverläggring ägte rum om följande frågor:
1.) Är samarbetet mellan de olika nykterhetsföreningarna och enskilde nyktre inom landet på ett ändamål senligt sätt anordnadt och, om så ej är, hvad bör göras för att få ett sådant samarbete till stånd?
Ordf. inledde frågan med att berätta en allegorisk saga, huru mörkrets furste satt i sitt rike och utsände sina »vasaller» på jorden för att få kun:kap om, huru det tillgick häruppe. Ur denna »saga», hvilken afhördes med intresse, gjorde talaren tillämpning på nykterhetssaken och betonade starkt nyttan och välsignelsen af enighet och sammanslutning af de olika nykterhetsföreningarne till ett enda nykterhetsförbund. Sedan flere talare haft ordet, beslöt mötet att utse tvänne ombud från hvarje af de 11 socknar, som vid mötet voro representerade samt dessutom från 6 andra socknar, der man hade sig bekant att det funnes minst ett par absolut nyktre personer och som voro intresserade af nykterhetssakens framåtskridande. Dessa ombud skulle hvar i sin socken söka bilda små nykterhetsföreningar, som sedan skulle utgöra grenar af det stora nykterhetsförbundet.
2.) Skulle det medföra något gagn för nykterhetsarbetet, om hvarje nykterhetsvän gjorde sig förtrogen med de senast utgifna författningarne angående sprit och andra dryckers utskänknving – och försäljning — och i så fall hvilken?
Sedan åtskillige talare haft ordet antogs följande resolution: Mötet anser att hvarje nykterhetsvän med flit sätter sig in i de lagparagrafer, som förefinnas angående utminutering af spritvaror för att kunna påpeka missförhållandena, der sådana förekomma, Synnerligast borde man studera kungörelserna af 1885 nr 21 och 64,
3.) Borde icke nykterhetsvännerna verka mera ifrigt för vin- och ölkrogars utrotande ur socknarne? besvarades såtunda: Hvar och en nykterhetsvän bör inom sin kommun söka att vid kommunala val få in i styrelsen fullt nyktre män.
Sedan diskussionen var afslutad, sjöng herr Fredin med orgelackompanjemang ett par nykterhetssångar, hvarefter följde ett längre vykterhetsföredrag af samme man, med anknytning till Ordspråksbokens 23 kap. 19 och följande v.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 September 1888
N:r 74.

Uti skildringen

af den stackars sinnessjuke mannens i Linde behandling hade bortfallit ett ord ur den i ämnet gjorda anmälan från gode mannen öfver förmynderskap. Der bör stå: ingen ändamålsenlig beqvämlighetsinrättning finnes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 30 December 1887
N:r 104

En upprörande historia.

Nu, då julen tillstandar och; man \’sträfvar efter att icke endast bereda sig sjelf, utan också sina medmenniskor pågon glädje, flyger tanker oftare än eljes hän till,dessa olyckliga varelser, hvilka lifvet skänkt endast sparsamt af sitt solljus. En af dessa olyckliga finnes, bland kanske många, på vår ö, men säkert mera beklagansvärd än de fleste, enär han i all sin olycka också saknar lifvets högsta gåfva, förståndets ljus.
Den vi nu syfta på är en gammal man, ja nästan en gubbe, ty han blir snart 60 år. Hans namn är Lars Thomasson och han lefver sitt dystra lif på Hägvalls gård i Linde socken, — I minst 25 år har denne stackars dåre nu hållits iospärrad ensam i ett uselt kyffe. Se här några drag ur hans lefnadssaga.
Thomasson hade en broder som dog år 1884. Enkan i huset, svägerska till dåren, utsågs till hans förmyndare och fick af häradsrätten förordnande dertill den 16 Mars 1885. Den sinnessjuke mandlingen äger numera inga tillgångar, men han skall enligt skriftlig förbindelse åtnjuta från hemmanet föda och omvårdnad till sin död. För detta godtgöres enkan årligen från sterbhuset med 150 kronor, som afdragas af arrendesumman för gården. Men denna vård består nu liksom under föregående förmyndares tid deri att han ständigt hålles instängd i en i en flygelbygnad befintlig mörk skrubb, hvari dagsljuset inkommer endast genom en liten, omkring 1 qvadratfot stor, öppen glugg åt öster, belägen så, att knapt en solstråle någon tid på året kan tränga dit in. Gluggen har aldrig varit försedd med någon lucka, utan ständigt hållits öppen, äfven om vintern i den strängaste köld. När ostlig storm och snöyra under skarp köld uppstår, torde den arma dåren allt känna af det i sin bädd, som är belägen något på sidan strax invid gluggen. Ingen eldstad finnes, icke en grads värme, icke en skymt af upplysning har kommit honom till del under de många och långa Vintrarne. Den sinnessjuke har stått och står ännu i blotta skjortan, utan strumpor och kalsonger. Luften inne i skrubben är understundom så vedervärdigt stinkande att man känner det långt utanför densamma, detta tillföljd af att ingen beqvämlig hetsinrättning finnes. Sällan eller aldrig får dåren komma ut. På de senaste 13 åren har han varit ute endast 5 gånger, några timmar hvarje gång. För renligheten sörjer han sjelf, när man sträcker godheten så långt att man ger honom en qvast. Maten införes genom gluggen och huru den skall bli beskaffad under vintern i den skarpa kölden, såvida den sjuke icke genast förmår stiga upp från bädden och ställa sig i draget, kan man lätt nog tänka sig. Nästan alltid ser man honom emellertid stå vid gluggen darrande och skälfvande, med tänderna hackande af köld. Någon sysselsättning har aldrig lemnats honom, oaktadt han under sina ljusare mellantider ofta begärt det. Menskligt att se, tyckes han nu till följd af denne långvariga missvård ej hafva synnerligen långt qvar att lefva.
På senaste tider hafva medlidsamma personer flera gånger sökt förmå enkan att behandla honom bättre; men man har endast kommit derhän, att ett gallerfönster nyligen satts för gluggen. Kommunalnämden har förständigat enkan att dåren ibland skulle gifvas litet fribet under bevakniog samt att kakelugn skulle uppföras i skrubben, såvida hon ej föredroge att sända sin myndling till ett hospital, men två gåvger har den utsatta tiden gått till ända utan att någon förändring skett. Till lika litet resultat ledde det, när en person åtog sig att betala uppsättandet af en kakelugn, blott enkan lagade att den blef uppförd, och när samme personer anskaffat en karl som skulle vakta dåren när han släptes ut, fick sagde karl helt enkelt ej tillstånd dertill, utan fortfara ännu dessa eorgliga förhållanden.
Ofvanstående grundar sig på uppgifter, bestyrkta af trovärdige män, deribland flere bland socknens kommunalnämd, och under form af anmälan om det sorgliga förhållandet lemnade af gode mannen för tillsyn öfver förmyndarskapan inom socknen, i syfte att få förmyndareskapet häfdt och att lämpligare person än den nuvararande måtte utses dertill.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 December 1887
N:r 102

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Inom södra häradets

brandstodsförening hafva försäkringsbeloppenStyrelsen beslöt, att sammanskott, fyra

(4) öre på 100 kronor försäkringsvärde, hvaraf två öre till betäckande af förestående skade-ersättring och två öre till betalning för en del assurans-sprutor, skulle uppbäras.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Södra tredingens lärareförening

hade sitt årsmöte i folkhögskolans lokal i Hemse 19 Aug.
Mötet öppnades af ordföranden herr Snöbohm i Levide, hvilken gjorde en återblick på de af föreningen hållna mötena. Föreningen stiftades 1862 och har under denna tid hållit 16 möten. Under hela denna tid har herr S. stått såsom ordf. och bad att derifrån blifva entledigad, »ty», sade han, »jag är nu gammal och det torde vara det sista läraremöte jag bevistar».
Derefter skreds till behandlivg af Sveriges allmänna lärareföreniogs ärenden.
Särskildt blef diskussionen öfver Läseboks frågan rätt liflig. Man ansäg att den nuvarande Läseboken hade många förtjenster, men fullt tillfredsställande vore den icke, Det vore derför af högsta behof att få en ny sådan, som vore mera lättfattlig för folkskolans harn, äfvensom att staten fortfarande öfvertoge ledningen och utgifvandet af ny Läsebok samt lemnade täflan fri för författandet af en sådan.
Eftermiddagens sammanträde började med ett underhållande föredrag af doktor Sätervall öfver: »Medeltidens bygnadskonst särskildt med afseende på Gotland». Under föredraget förevisades planscher (ritade af föreläsaren) öfver de olika slag af pelare, som begagnats vid de gamles bygnader.
Sedan höll herr Snöbohm föredrag öfver: »Rosenkrantzarne och reformationen».
Till ordförande valdes skoll. Gahnström i Hafdhem och till sekreterare skoll. Fredin i Linde.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 22 Augusti 1887.
N:r 67.

Auktion i Hemse.

Fredagen den 29 Jul:, kl. 2 e.m., kommer hos hemmansägaren N. Ingmansson, Tjengdartve i Hemse, för Stånga- och Visnemyrs utdikningsföretags räkning att å offentlig auktion försäljas omkring 42 tunnland, från Hulte och annexen i Hemse frånskiftad jord uti Stånga myr at frälse natur. Sker ej försäljniag, säljes fodertägten för sommareo. Säkre köpare erhålla 3 månaders betalningsanstånd; dock kan största delen at köpesamman få iunestå emot ränta om god säkerhet lemnas.
Odvalls i Linde den 13 Juli 1887.
På styrelsens vägnar:
OSKAR PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Juni 1887
N:r 56.

Från landsbygden.

Lojsta, 25 Juni.
Åskslag.
Under det häftiga åskvädret i måndags slog åskan ned hos kyrkvärden Lars Pettersson, Båtels i Lojsta, uti norra ändan af manbygnaden, följande utefter och förstörande kaminröret samt förorsakande ett sådant lufttryck uti rummet, att glaset i dervarande fyra fönsterfack helt förstördes. Någon vidare skada skedde ej. Vid tillfället befann sig hustrun ensam hemma, hvilken, vaken, hörde den häftiga åskknallen och det derpå följande bullret i angränsande rum, samt med full besinning gick att efterse, hvad som var å färde.
Huru besynnerligt åskstrålen understundem banar sig väg, derpå kan exempelvis anföras följande tilldragelse, hvilken ej förut varit omnämd i eder tidning: För några år sedan slog åskan ned i Liade kyrktorn, förstörde spiran och söndersplittrade trenne af tornets åtta sidor, afref murbruket å tornbygnadens södra sida, inträngde sedan genom ett hål å tornbygnaden i trappuppgången, afref kalken och murbruket långs väggarne derstädes samt i »ringkammaren», hvarefter strålen vidare fortsatte vägen in i kyrkan genom den öppna dörren, borttog förtenningen å endast en pipa å orgelns fasad samt splittrade sönder en stödjepelare under orgelläktaren — allt detta utan att å något ställe antända.

Lojsta socken
så afskildt liggande och föga besökt under denna kalla årstiden, har dock under sommaren en vacker, storartad natur att bjuda på, hvilken ock ditlockar en mängd resande trots de dåliga vägarne. Inom socknen finnas ej mindre än åtta större och mindre träsk, många skogbevuxna höjder och vackra ängar, hvaribland den under anaexen hörande > Ekängen> förtjenar att särskildt omnämnas. Det vackraste partiet i denna vilda naturtafla är onekligen trakten omkring det mellan Lojsta och Stånga socknar liggande så kallade »Stånga slott», beläget i en vild naturs sköte midt inne i djupa skogen, vida afskildt å alla sidor från odlingen och menniskoboningarna. Der omväxla med hvarandra höga löf- och barrbeklädda kullar, vackra sjöar, blomsterrika ängar och myrar — ett stycke schweitzerland inkastadt midt inne i djupa skogen.
Ofvanpå den. högsta kullen samt uti den på andra sidan om den smala skogsvägen liggande »Qvie-äng, synas ännu tydliga märken efter befästningar — höga jordvallar och djupa grafvar. Der fiovas också i rik mängd sällsynta rara växter, hvarför äfven en skara botanister årligen förirra sig till denna aflägsna vrå af verlden.
Att döma efter antalet föreningsmedlemmar tyckes

Djurskyddsarbetet
inom Fardhems pastorat hafva framtid för sig. Icke mindre än 60 yngre och äldre personer hafva ingått i föreniogen och många, som ej formligen vilja ingå, äro dock varma djurvänner, och utöfva alla dessa ett välgörande inflytande äfven på andra. Att allmänua meningen i orten numera är för och ej mot djurskyddet, ser man ofta bevis på; synnerligen visades detta på ett glädjande sätt för några veckor sedan, En person hade vid vårbruket uppenbarligen öfveransträngt sina ntmagrade kampar, så att de gång efter annan neddignade. Detta vidriga handlingssätt möttes med sådan harm och ovilja från befolkningens sida, att den kristligt sinnade» djurplågaren nödgades upphöra med sitt olofliga handtverk. Ehura ej juridiskt dömd, har han dock af allmänna tänkesättet blifvit moraliskt dömd. Förnågra år tillbaka skulle ej ett sådant fall, liknande det omskrifna, knappast förmått en enda att upplåta sin mun för de värnlösas försvar.

Tillbud till eldsvåda
yppade sig för några dagar sedan vid Petesi Linde, då gnistor från skorstenen å manbygnaden nediöllo och på flere ställen antände taket, som är betäckt med den gamla, eldfarliga klufna spånen. Elden varsnades dock lyckligtvis snart af en förbifarande person och blef derför snart släckt. Om denna person ej händelsevis fått sina ögon riktade på det brinnande taket, hade säkerligen den vackra egendomen inom kort varit lågornas rof och den af brandstodsutgifter förut hårdt betungade föreningen yttreligare fått en extra utgift å 10,000 kronor.

Ejsta, 25 Juni.
En högtidlighet
af allvarligare slag ägde rum Midsommardagen i Ejsta kyrka, som för tillfället var prydd med grönt och blommor och som var till trängsel fyld, ej allenast af pastoratets invånare, utan äfven af många resande från närgränsande socknar, hvartör ett ej så litet antal måste intaga plats på kyrkogården.
Årets nattvardsungdom, trettioåtta till antalet, blef då konfirmerad och aflade sina trohetslöften.
Sedan altartjensten blifvit förrättad af Ejsta och Sproge församlingars kyrkoherde, besteg biskop v. Schéele predikstolen. Hans flärdfria ord gingo helt säkert till bjertat på de flesta af hans åhörare. Man har mer än en gång hört sägas att det är svårt för delärde att tala så enkelt, att folket kan förstå. Kanske är det så, men kanske också icke i viss mening, ty »allt det höga är enkelt, ett barn kan fatta dess mening».
Brefekrifvaren träffade på qvällen gråhårsmän och ynglingar, qvinnor och flickor, således både allvarliga och glada, men alla voro de af en mening om biskopens sätt att predika.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Juni 1887
N:r 51.

I anseende till flyttning från stället,

låter arrendatorn Oskar Jacobsson vid Smiss i Linde genom offentlig auktion, som derstädes förrättas lördagen den 14 instandande Maj från kl. 9 f.wm., till den högstbjudaude försälja: ett sillverfickor, 1 kopparkittel, sävgställe, soffa och bord, 1 väfstol, 1 hyfvelbänk, fiskoch drick-kärl; kreatur såsom hästar, oxar, kor, flere stycken unga tjurar och qvigor, får och-sviv; eo lastvagn, flere arbetsvagaar, en ressläde, 1 par reskälkar, arbetskälkar, bill: och slätpinnharfvar, myllkammar, rund- och flatfösor, vänd- och spetsplogar, last vrång- och foderbäckar, gödsellatvar, långstegar, kornvält, svänglar, grepar och gatflar, par- och -enbets-selar, oxok och drag Kettingar, en vindmaskin med risslar, en : sjettedel i en frösåningsmaskin, en bästräfsa; goda potatis deraf ett mindre parti” se. k. asiater; en manbyguad -af träcunder brädtak-32 fot lång och 19 fot bred; inredd till 2:ne bvningsrum; ett parti torr ved m. m. At mig, såsom vederhbältige ansedde köpare lemnas anstånd med inropens betalning till den 1 Oktober innevarande år, audre betale kontant, eller ställe godkänd borgen.
Alfva och Gudings i April 1887.
Efter anmodan,
AND:S MAGN:S ENEMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 6 Maj 1887
N:r 36.