Egendomsköp.

Landtbrukaren A. A. Johansson har af grosshandlare E. Cammarstedt köpt dennes egendom Hesselby med underlydande i Linde socken. Priset obekant.

Jägaregillet

hade i måndags afton sin sedvanliga årssammankomst, hvilken var besökt af omkring ett 30-tal ledamöter. Förhandlingarne leddes at jägmästare Sylvan.
Till att börja med upplästes den af sekreteraren sammanfattade årsberättelsen, hvilken i hufvudsak innehöll: Af styrelseledamöterna har under året i följd af afflyttning från orten afgått majoren H. Hedenblad, som under en tid af nära 18 år tillhört styrelsen, i hvars göromål han alltid med lifligt intresse deltagit.
Enligt gillets vid senaste årssammankomst fattade beslut har styrelsen till stadsfullmäktige ingått med anhållan om rättighet för gillet att kostnadsfritt få begagna skjutbanan, hvilken anhållan af stadsfullmäktige bifallits. Likaledes hafva jagttabeller, upptagande fridlysnings- och jagttiderna för här inom provinsen förekommande villebråd samt korta meddelanden ur jagtstadgan, blifvit tryckta och i flere exemplar sända till kommunalnämdens ordförande i hvarje kommun med anhållan, att tabellerna måtte anslås å lämpliga platser inom socknen, hvarjämte ett icke obetydligt antal exemplar af dessa tabeller till enskilda personer utdelats.
Då af samtliga under äret täflande skyttar smeden A. Bäckström kommit centrum närmast är han sålunda enligt stadgarne gillets skyttemästare för året och berättigad till erhållande af v. Hohenhausens minnespris.
Gillets genom konungens befallningshafvande gjorda framställning till landstinget om anslag till skottpengar för säl har bifallits, i det landstinget för en tid af tre år anslagit 300 kr. årligen att för sådant ändamål användas; och har styrelsen ansett sig böra föreslå gillet, att skottpenning för säl måtte bestämmas till 3 kr., och att sökande af dylik premie skall förete af kommunalordföranden utfärdadt intyg om, att framfötterna af den dödade sälen i friskt tillstånd blifvit afskurne i kommunalordförandens eller tvänne andra trovärdiga personers närvaro, och skall för utbekommande af premien sagda intyg jämte framfötterne, hvilka böra befinna sig i fullt torkadt tillstånd, hos utbetalaren af premierna företes. Sälen bör vara skjuten inom tiden 1 Maj till årets slut.
För ändamålsenlig rapphönsvård hafva belöningar utdelats åt följande personer:
Arbetaren Johan Stenberg, Odvalls i Linde 10 kr., arb. Ludv. Österberg, Sojdebys i Fole 10 kr., arb. Aud. Lundin, Etelbos i Lummelunda 7 kr., landtbr. Oskar Nilsson, Malgårds i Hejnum 7 kr., husbonden Oskar Pettersson, Kaungs i Veskinde 7 kr. Samma 41 kronor hvartill gillet och Visby jagtsällskap hafva bidragit med hälften hvardera.
Af landstingsmedlen hafva under året utbetalts:

I fråga om årets villebrådstillgång kan sägas, att den å hare i allmänhet varit under medelmåttan och mycket ojämn, i det hare på vissa trakter förekommit någorlunda talrikt men på andra mycket sparsamt; å gräsand mycket ringa; å beckasin medelmåttig, dock något bättre än under de näst föregående åren, å orre ringa och å rapphöns rätt god. Vid jagttidens slut fans öfverallt inom provinsen en mycket stark rapphönsstam qvar, som, om förhållandena under vintern blefve någorlunda gynsamma,lkunde ingifva grundade förhoppningar att innevarande år skulle komma att erbjuda en särdeles rik tillgång.
Tyvärr hafva dessa förhoppningar redan i betänklig grad blifvit rubbade såväl derigenom att väderleksförhållandena visat sig mycket ogynsamma som ock derigenom att skytte under förbjuden tid i tämligen vidsträckt skala blifvit bedrifvet. Genom vidtagandet af ändamålsenliga åtgärder kan det menliga inflytandet af agynsamma väderleksförhållanden, om icke förebyggas så dock i någon mån minskas, deremot är tjufskyttet ett så djupt inrotadt ondt, att alla yttre åtgärder, som vidtagas att förhindra detsamma, synas vara i det närmaste fruktlösa? Att en person som kämpar mot fattigdom och brist, hvilket väl ofta är förhållandet med tjufskytten, söker att genom ett i hans ögon tämligen oskyldigt lagbrott skaffa sig sitt uppebälle eller åtminstone ett icke ovigtigt bidrag dertill är, om icke förlåtligt, så åtminstone mera naturliga och mindre egnadt att väcka förtrytelse och harm, än att personer i en samhällsställning, som förutsätter ett klarare begrepp om rätt och orätt, med vett och vilja och endast för att tillfredsställa gommens njutningar vilja göra icke blott sig sjelfve till lagöfverträdare utan ock förleda andra dertill, hvilket blir så mycket lumpnare som straffet i de allra flesta fall icke drabbar brottets upphofsman, utan verktygat för dess utförande — den stackars tjufskytten, hvilken i detta spel vågar en insats, som är tio, ja hundrade gånger större än den vinst som han påräknar. Skärpta lagbestämmelser och noggrannare kontroll kunna nog i betydlig mån försvåra tjufskyttet och sålunda bidraga till dess förminskande, mer det verksammaste medlet härvidlag är utan tvifvel öfvertygelsen om, att jagtstadgan liksom hvarje annat lagbud måste respekteras och hållas i helgd, öfvertygelsen och medvetandet om att den, som förleder en annan till öfverträdande af dess bud, sjelf begår ett lika stort ja ofta större fel än den som utför brottet. Blir denna öfvertygelse fallt lefvande hos alimänheten, är man i hvarje hushåll medveten om det orätta och förnedrande i all handel med tjufgods, ty så kan verkligen handeln med förbjudet wvildt kallas, då kommer ock tjufskyttet att upphöra af sig sjelft, och vi skola för framtiden slippa att blitva vittne till sådana skamligheter, som helt nyligen timat, och hvilka med harm och förtrytelse upptylt hvarje fättänkande menniskas sinne.
Sedan ansvarsfrihet beviljats styrelsen för 1890 års förvaltning, beslöt sällskapet att till trycket låta befordra den historik öfver gillets verksamhet från dess uppkomst, som af dr Kolmodin föredrogs vid femtioårsfesten 1886.
Styrelsen, som nu fungerat i 3 år, var i tar att afgå. Till ordförande återvaldes enhälligt för nästa treårsperiod jägmästare Sylvan, till v. ordförande landssekreterare Hembreus samt till sekreterare dr Kolmodin. Skattmästare efter kapten Aspegrev, som afsagt sig förtroendet, blef kamrer Bergenstjerna och rustmästare fortfarande kapten Lindström.
Till ledamöter i styrelsen utsågos dr O. Klintberg, godsägare Wöhler, fanjunkare Visselgren, löjtnant Engström och handl. Schenholm, de två sistnämde nyvalde efter kamrer Bergenstjerna och major Hedenblad.
Revisorer blefvo trafikschefen Cederström och jägmästare Nyman med underlöjtnant Ström till ersättare.
Skottpenningarne för dödade rofdjur beslöt gillet i år skola utgå med enahanda belopp som i fjor, eller kr. 2:50 för räf, 2 kr. för örn, 1 kr. för dufhök, 50 öre för sparfhök och 6 öre för kråka, hvarjämte nu tillkommer 3 kr. för säl, skjuten efter 1 Maj och till Brets slut.
Skulle det af landstinget beviljade anslaget till sälpremier, 300 kr., icke åtgå, fick styrelsen bemyndigande att använda återstoden till särskilda belöningar åt säldödare.
Till belöningar för vård af rapphöns samt angifvelse för oloflig jagt anslog gillet 75 kr.
Täflingsskjutningarne skulle under året äga rum efter samma plan som i fjor.
Likaledes beslöt gillet, att deltaga i täflingen om Göteborgs skyttegilles vandringspokal, och på förslag af löjtnant Sellergren och dr Klintberg, anslogos 3 kronor till öfningsammunition åt hvarjo i denna täfling deltagande skytt.
Styrelsen fick i uppdrag att, derest omständigheterna det påkallade, söka ny fridlysningstid under 5 år för de hit importerade rådjuren, af hvilka, ursprungligen 8, nu 2 återstodo.
Till ceremonimästare för året utsåg ordföranden literatör Sandberg.
Förhandlingarne voro härmed afslutade och gillesledamöterne samlades kring glasen, der skålar utbragtes för gillet, för ordföranden, för styrelsen till årets segerskytte o. s. v. Till major Hedenblad afsände gillet ett helsningstelegram.
Festen fortgick under angenäm stämning till midnatt.

Vid förrättade val

inom respektive tingen tillhörande Gotlands södra härads brandstodsförening hafva, enligt inkomna protokoll, till ledamöter i vämnda förenings styrelse blifvit utsedda: för Stenkumla ting, folkskoleläraren Elof Wisselgren i Hogrän; Banda d:o,
hemmansägaren Joh, Olsson Rovalds i Eskelhem;
hemmansägaren Hejde d:o, hemmansägaren Per Nilsson Verldsände i Klinte;
hemmansägaren Fardhem d:o, hemmansägaren Oskar Pettersson Odvalls i Linde;
hemmansägaren Hablinge d:o, hemmansägaren Olof Pettersson Lerdarfve i Egsta;
hemmansägaren Hemse d:o, folkskoleläraren Johan Stengård i Rone;
hemmansägaren Grötlinge d:o, folkskoleläraren C. H Gahnström i Hafdhem;
hemmansägaren Hoburgs d:o, hemmansägaren Nils Jacobsson Skogs i Hamra;
hemmansägaren Burs d:o, undertecknad C. H. Löfveberg i Burs;
hemmansägaren Anton Lagergren Kyrkebols i Garda.
Dessa ledamöter kallas, jämlikt 5 § i brandstodsreglementet, till årets första ordinarie sammanträde å vanligt ställe, Burge i Levide, måndagen den 26 innevarande Januari och följande dagar, för att handlägga de ärenden, som uti nämnda reglemente äro för styrelsen föreskrifna.
Delägare, som hafva något hos styrelsen att anföra, anmäle det skriftligen till undertecknad åtta dagar före sammanträdet.
Burs den 3 Januari 1891.
C. H. LÖFVEBERG.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890: (Forts.)
Atlingbo: födda 7, döda 3, inflyttade 17, utflyttade 21, vigda 0 par; ökning 0; folkmängd 215 (100 m. 115 qv.) Vamlingbo: födda 14 (8 m. 6 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 14 (8 m. 6 qv.), utflyttade 25 (11 m. 14 qv.), vigde 3 par; minskning 9; folkmängd 746 (364 m, 382 qv.).
Sundre: födda 4 (2 m.2qv.), döda 3 (qv.), inflyttade 10 (5 m. 5 qv.), utflyttade 9 (5 m. 4 qv.), vigde 1 par; ökning 2; folkmängd 222 (102 m. 120 qv.).
Fardhem: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 5 (4 m, 1 qv.), inflyttade 21, utflyttade 23, vigda 1 par; ökning 1; folkmängd 353.
Linde: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 24, utflyttade 42, vigde 1 par; minskning 18; folkmängd 271.
Lojsta: födda 7 (8 m. 4. qv.) döda 1 (qv.), inflyttade 5, utflyttade 14, vigda 0 par; minskniog 3; folkmängd 287.

Från landsbygden

Ronehamn, 29 Dec.
Kommunalstämma har i dag hållits härstädes, då åtskilliga val förrättades. Till ordförande i kommunalstämman valdes handlanden L. Cramér och till v. ordf. hemmansägaren N. Nilsson, Åhlarfve, hvilka båda äfven blefvo valda till samma befattningar i kommunalnämden. Öfriga ledamöter i nämden blefvo konsul L. Cramér, omvald, handlanden J. W.
Broander och hemmansägaren P. Tomason, Gullgårda, nyvalda. Suppleanter bletvo hemmansäg. J. V. Hansson, Stahle och J. Tumsson, Engårda.
I fattigvårdsstyrelsen invaldes hemmans: ägarne N. Wahlby, Davide, och P. Jacobson, Eogårda. I magasinsstyrelsen invaldes J. Hansson, Smissarfve, ordförande, J. Petterson, Vinarfve och A. Johanson, Davide, ledamöter, Till revisorer för att granska det löpande årets räkenskaper utsågos landtbr, L. Duse och folkskollärare J. Stengård.
En fråga, som ansågs ej böra lemnas obeaktad, var de många »extra vakanser» från i tjenst varande pigor, som kastas på fattigvården i oroväckande antal. För att i någon mån motverka detta missförhållande och för att bördan må bli dräglig för skattskyldige föreslogs som högst önskvärdt att låta kontrahenterna hålla gårdgång med vissa matdagar på hvarje gård.

Kyrkostämma hölls derefter med pastoratet för anskaffandet af ett rum för konfirmandundervisningen. Sedan kyrkoherden förklarat att för året sådant torde kunna beredas i prestgården på grund at det ringa antalet barn, vardt ärendet tillsvidare uppskjutet.

Fattigvården. Att en qviona, som sagt sig vara från Boge, bettlande strukit omkring i trakten här på hösten, är nog riktigt. Men som hon ej blef tagen i förhör, fick saken passera. Dessutom ha här varit personer från Guldrupe, Buttle, Burs, Eke, Linde, Klinte och Stånga. Om dessa varit i sådana behöfvande omständigheter, att de behöft bettlia, kan ju naturligtvis ej afgöras. Godt är det emellertid, att fattigvårdsstyrelserna ej tillgripa skjutsar eller s. k. lagligt tillvägagående genast, ty det har här visat sig, att ett bref förot till den eller de socknar, saken närmast rör, gjort mycket god verkan, och så har man sluppit att köra onödigt, ty ej alla af den sorer) folk behaga tala sant, som nog är väl ändt.

Vamlingbo, 29 December.
Fördomen mot användandet af slagtmasker vid verkställande af slagt börjar så småningom att försvinna på landsbygden, efterhand som djurägarne få se och erfara nyttan af desammas begagnande. Vanligtvis utföres slagten vid dessa tillfällen af någon i yrket kun nig person, men ibland händer ock att någon »företagsam» kreatursägare sjelf pröfvar på den nya metodev, hvarvid mången gång ej allt tillgår som sig bör, och då rätt komiska scener utspelas. Ett sådant förhållande uppstod för kort tid sedan härstädes, då en landtman medels elagtmask skulle slagta en honom tillhörig oxe. Afnyfikenhet hade många åskådare infunnit sig på platsen der exekutionen skalle försiggå. Men vår »slagtare» lyckades ej att med första slaget å den sprint, som indrifves i hjernan, träffa denna, hvadan djuret slet sig från bållkarlen och ut på gården. Allmän uppståndelse af de talrika åskådarne, som så fort som möjligt försökte sätta sina respektive personer i säkerhet för det rasande djuret. Omsider lyckades det dock några »modige» män med djurägaren i spetsen att mota in djuret och fasttaga detsamma, hvarefter »lyckan stod de djerfve bi», så att oxen vid första slaget dignade medvetslös till marken, till sor glädje för de ur sina gömslen framkrypande, halft förskrämda »observatörerna».
På tal om kreatur kan äfven antecknas att ett försäkringsbolag nyligen bildats inom Öja och Hamra socknar, med som tyckes god framtid för sig, enär nästan hvarenda djurgare ingått i ds detsamma som medlem eller delägarf. Till en början lär en afgift af 25 öre för ett hundra kronors försäkring vara bestämd, och sedan allt efter behofvet.
Inom Vamlingbo socken, der ett likadant företag för några år tillbaka var å bane, funderas nu återigen, tack vare föredömet från grannsocknarne, starkt på att inrätta ett dylikt kreatursförsäkriogsbolag. Beslut – derom skall på pyåret fattas.

Ryktesvis förmäles, att fiskare från de sydöstra fisklägen under sina fångstförsök i början af denna månad iakttegit en mängd fylda fat — det antages att de innehållit vin flytande i sjön, men hvilka det dock var omöjligt att berga i deras små fiskebåtar.

Höga pris på bränsle gälla härstädes. Så t. ex. betaltes häromdagen på en auktion 12 till 13 kronor pr gammal kast för furuved, ceh för björk omkr. 14 kronor. Vid bållna auktioner å skog ha äfven utomordentliga pris betipogata i förhållande till varans verkliga värde.

Ett utmärkt slädföre har uuder helgdsegerna varit härstädes som äfven begagnats ganska flitigt såväl helg- som söckendag.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.

Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Till följd af omläggning

af en bro i närheten af Asartve gård i Hemse socken å allmänna vägen emellan Hemse och Fardhem socknar blir denna väg ofarbar 30 innevarande månad. I stället kan begagnas vägen genom Linde socken.

Lagfart

begärdes vid det nu afslutade tinget med södra häradsrätten å 1 mantal Hesselby i Linde socken, som grosshandlaren Cammarstedt köpt med inventarier för något öfver 56 tusen kr.