af en bro i närheten af Asartve gård i Hemse socken å allmänna vägen emellan Hemse och Fardhem socknar blir denna väg ofarbar 30 innevarande månad. I stället kan begagnas vägen genom Linde socken.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Maj 1890
N:r 78
Lagfart
begärdes vid det nu afslutade tinget med södra häradsrätten å 1 mantal Hesselby i Linde socken, som grosshandlaren Cammarstedt köpt med inventarier för något öfver 56 tusen kr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Maj 1890
N:r 69
Skolgången
inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Stöld af minderåriga. Af allmävna åklagaren voro på angifvelse af smeden Almqvist instämda gossarne Hugo Jakob Klasson och Gustaf Emanuel Smitterlöf samt deras föräldrar arbetarne J. F. Klaseon och G. Smitterlöf; för den senare instälde sig hustrun. Gossarne hade enligt bekännelse inför stadsfiskalen 3 sistl. Januari i Almqvists smecja vid Skeppsbron tillgripit diverse jeroskrot hvilket de sedan sålt till handl, Åx. Sjöström för 70 öre; pengarpe hade de sedan gemensamt förskingrat. I smedjan hade de inkommit på så sätt att Klasson genom ett förut söndrigt fönster inkrupit och derefter öppnat för den andre. Det stulna som af Alaq vet förut värderats till 2 kr., nu till 1:50, hade han sedermera återfått och handl. Sjöströn skulle också ha fått utjs se 70 öre.
Klasson är född 1876 och förut dömd till aga i hemmet. Smitterlöf är född 1878. Åklagaren yrkade att Klasson måtte intagas å vårdanstalt och Smitterlöf agas i hemmet.
Gossarne dömdes att med aga i hemmet rättas.
J. A. Malmborg mot P. A. Johansson, I går gälde det att tvänne förut hörda vittnen Teresia Kahlqvist och Anna Lindqvist skulle vidare höras, men då de förklarade att de ej hade något mera att tillägga eller annorledes kunde afgifva sina vittnesmål än som förut skett yrkade Malmborg att de måtte med ed stadfästa sina vittnesmål. Vittnena hade som bekant af religiösa betänkligheter ej velat gå edev. Etter öfverläggning beslöt rätten att då målsäganden förut efterskänkt eden för vittnena, de ej nu kunde ådömas dertill, Malmborg anmälde missnöje mot detta beslut.
Utslag afkunnades i går i det långvariga målet J. A. Malmborg kontra P. A. Johansson.
I målet mot Johansson, der Malmborg angifvit denna för att ha slagit hans hustru dömdes Malmborg att plikta 10 kronor för falsk angifvelse samt att ersätta Johansson med 15 kronor för inställelse jämte lösen af protokoll samt i målet mot Johansson om våld dömdes Malmborg att böta 5 kr.för falsk angifvelse. I Jobanssons mål emot Malmborg om ersättning m, m. samt för att ha skjutit en Johansson tillhörig katt kunde, då Malmborg tfriat sig med ed kär. ej ådömas ansvar.
Till förmyndare för aflidne arbetaren N. P. Johanssons minderåriga barn förordnades hemmansägaren N. Johansson, Odvals i Linde.
Till god man för timmermannen Adolf Bäckström och hans hustra hvilka vistas i Amerika utsågs skomakaren Karl Eklund.
Södra häradsrätten. (8 April).
Angående barnaföda hade Johanna Eskelin instämt båtsmannen Zackarias Hallström.
Svaranden nekade gerom ombud till faderskapet åt kärandens barn. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden skall iakttaga personlig inställelse.
För oloflig jagt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes, instämt J. O. Lindström, Vamlingbo. Svaranden nekade att ha skjutit harar å ärandens mark, och påstod föröfrigt käranden obehörig föra talan i målet, då han utarrenderat sin jagträtt. Detta bestred käranden och målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.
Det skogsruss, som kapten Hj. Bolin å Suderbys köpt af Oskar Bokström var i går åter föremål för häradsrättens behandling. Svaranden, nu personligen tillstädes, uppgaf, att då han köpte hästen af Bokström, denne visserligen ej uttryckligen sagt, att baggen var inkörd, men yttrat, att svaranden genast och utan vidare kunde köra från Hemse till Suderbys med hästen, hvilket svaranden ansåg vara detsamma som den vore inkörd. Vore den det, skulle 65 kronor betalas, annars 50.
Käranden bestred allt detta. Några 50 kronor hade ej varit tal om, och dessutom kunde kapten Bolin mycket väl sjelf ha förstört hästen efter köpet.
Svaranden anhöll att som vittnen få höra landtbrukaren O. Knudsen, Myrungs i Linde, samt arrendatorerna J. Å. Karlsson och J. Nilsson. Något jäf hade käranden ej mot dessa, men han ansåg det alldeles obehöfligt att höra några vittnen, ty enligt hans förmenande var saken fullt utredd.
De hördes emellertid. Hr Knudsen berättade, att han varit närvarande då köpet gjordes upp på bröderna Bokströms kontor, 65 kronor skulle hästen kosta och O. Bokström hade sagt att den genast kunde köras; han sade sig ha sjelf kört den många gånger. På fråga, om Knudsen hört aftalet om 50 kronor, i fall hästen ej vore inkörd, svarade vittnet, att det visserligen föresväfvade honom något dylikt, menu han kunde ej ta det på sin ed.
Han hade ej så mycket fäst sig vid hvad hr Bokström sagt, enär han funnit, under de många år han handlat med Bokströmarne, att de alltid ljugit för honom, men sedan de krånglat vanligen blifvit medgörliga.
Alfred Karlsson tog på sin ed att hästen var omöjlig att köra. Den vore istadig, gick ej framåt mer än omkring 100 fot omsänder, Om man, då den stannat, åter vill ha den i gång, får man stiga ur och leda den, då den åter går en bit. Vittnet hade en natt väckts af kapten Bolin, som då kom åkaude från staden. Kaptenen var då alldeles uttröttad efter arbetet med hästen och vittnet fick taga vid. Man hade behöft 3 timmar att köra vägen från Vible backe till Suderbys.
Vittnet Karlsson ansåg hästen oinkörd. Den gick ganska bra framåt, då man ledde den i hufvudet; annars gick den baklänges.
Efter vittnenas hörande föreslog käranden Bokström förlikning på vilkor att sjelf betala sina rättegångskostnader, om svaranden gaf 65 kronor för hästen, hvarpå svaranden ingick,
I ärekränkningsmålet mot landtbrukaren T. Hellerström dömdes postmästaren A. Lövgren å Klintehamn att med ed fria sig från åtalet för att ha kallat käranden hästskojare, och hänvisades Lövgren till själasörjaren för att erhålla nödig undervisning om edens vigt och betydelse.
För hotelser mot fjerdipgsmannen V. Vahlberg under tjensteutöfning dömdes J. Jakobsson, Butrejfs i Alfva att böta 40 kronor.
För olaga utskänkning af vin dömdes O. Bokström att böta 25 kronor.
Att med ed fria sig från faderskapet till Olivia Olssons barn dömdes drängen Edvard Lindgren, När.
Norra häradsrätten. (8 April).
I tre ärekränkningsmål meddelades utslag :
Alfred Hellströms hustru Lisa Hellström, Helge i Stenkyrka dömdes att böta 100 kronor för det bon yttrat mot hemmansägaren i Stenström, att denne stulit saltadt hästkött.
— Arbetaren Teodor Hellgren, Utbunge i Bunge, dömdes att böta 50 kronor derför att han utspridt ett rykte att skräddaren Johan Ekelöf, Fårösund, öfvat otukt med 60-åriga svagsinta Katarina Barkander från Fårö.
— Drängen Oskar Olsson, Råby i Hejdeby, dömdes att med ed fria sig från att ej ha framkastat beskyllning, att pigan Anna Sandbom, Suderbys i Bro, olofligen tillegnat sig skinn från Karl Holmberg, Ytlinga i Bro.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53
Dödsfall Ida Julia Johanna
Att min ömt älskade dotter Ida Julia Johanna efter en lång och tärande sjukdom stilla afsomnade i tron på sin Frälsare söndagen den 16 Febr. 1890 i en ålder af 18 år, 11 mån. 12 dag., sörjd och saknad at mig, syskon och talrika vänner, varder härmed tillkännagifvat.
Hägvalls i Linde den 17 Febr, 1890.
Mathilda Thomsson.
Dav. Ps. 16: 6.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Februari 1890
N:r 32
Folkmängdsförhållanden
på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
Burs: födda 15, döda 10, inflyttade 40, utflyttade 53, vigda 4 par; minskning 8; folkmängd 836,
Stånga: födda 11, döda 9, inflyttade 41, utflyttade 43, vigda 3 par; minskning 0; folkmängd 658.
Fardhem: födda 3, döda 10, inflyttade 27, utflyttade 21; minskning 1; folkmängd 852,
Linde: födda 6, döda 3, inflyttade 80, utflyttade 54; minskning 21; folkmängd 289.
Lojsta: födda 7, döda 5, inflyttade 21, utflyttade 13; ökning 10; folkmängd 290.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Januari 1890
N:r 6
Från biskopsvisitationen
i Fardhems pastorat föreligger nu det justerade protokollet.
Först inspekterades Lojsta småskola, hvarvid biskopen tillkännagaf, att ehuru icke allt i skolan var såsom han önskade, han dock icke ville underskatta lärarens bemödande att efter sin förmåga tjena barnen. Rörande barnens uppmärksamhet, hvilken ej var som den borde, framhölls att den jämte ordning och tukt borde på alla sätt främjas. På förekommen anledning lades de närvarande på hjertat vigten af regelbundna skolbesök. Vid härefter hållet skolrådssammanträde betonade biskopen, hurusom det vore nödvändigt att fattiga barn understöddes och tredskande efterhöllos enligt lag. Lärare och föräldrar hade att samverka till afhjelpande af skolans brister. Föräldrar och målsmän borde söka intressera barnen för skolan.
Med lokalen var biskopen nöjd. Beslut var redan fattadt derom att pastoratets gemensamma folkskola i Linde skulle förses med nya bänkar, hvarpå de gamla delvis skulle flyttas till Lojsta. Sockenbibliotek fans. Skolrådet lofvade göra framställning till stämman om anslag af de årliga bränvinsmedlen till inköp af böcker.
Lojsta kyrka befans i rätt godt skick. Kyrkorådet ville draga försorg om att en bristande kolonn insattes i södra portalen äfvensom att redan vid förra visitation 1879 anmärkta brister afbjelptes. Rådet ville äfven göra hemställan om ett skadadt altarfönsters iståndsättande och altartaflans reparation eller ersättande med ny, enkel altarprydnad. Äfven ville rådet till kyrkostämman hemställa om någon årlig uttaxering för ny orgel, i hvilket fall biskopen tillkännagaf att han ville 18ta frågan om ny sakristia anstå.
Vid skeppets yttersida fans en historisk grafsten liggande, hvilken skulle placeras på lämpligt ställe.
Om plantering af träd kring kyrkogården och utmed vägen hade kyrkorådet visat sig angeläget och ville nu ersätta utdöda träd samt plantera nya. — Mess-skrud saknades, men på biskopens framställning lofvade kyrkorådet att tillsammans med Fardhem och Linde på frivillighetens väg anskaffa sådan till nästa visitation.
Kyrkans räkenskaper och kassa föranledde ingen anmärkning, ej heller arkiv och inventarier. — Några gamla persedlar, en mess-skrud, en likbår och ett psalmodikon, afskrefvos. Inspekterades Linde folkskola, hvarvid biskopen förklarade sitt välbehag öfver det skick, hvari skolan befann sig, det nit läraren ådagalade samt den uppmärksamhet barnen visade. Några hjertliga förmanvingar stäldes till barnen.
Hölls också här skolråd, hvarvid biskopen hade samma förmaningar att gifva med afseende på skolgången som i Lojsta. Slöjdens betydelse framhölls och skolrådet ville vara betänkt på, när lärare kunde anskaffas, att till kyrkostämman göra framställning om anslag till slöjdskola. — Undervisning i trädgårdsskötsel meddelades, gymnastik och vapenöfning förekommo. Undervisningsmaterialen befans i godt skick. — Sockenbibliotek fans; dertill voro bränvinsmedlen anslagna.
Linde kyrka befans i rätt godt skick. De vid senaste visitation påpekade bristerna hade ännu ej blifvit afhjelpta. Denna uraktlåtenhet beklagade biskopen och lade kyrkorådet på hjertat att snarligen verkställa hvad som brister.
I samband dermed ville kyrkorådet dels låta reparera en uppkommen skada å yttersidan af skeppets nordvestra hörn, dels iståndsätta östra kyrkogårdsporten m. m. Vid det i kyrkogårdens nordvestra hörn befintliga magasinet skulle en trappa från öfre våningens ingång ledas ut öfver muren, så att tillgång bereddes till magasinet utan att gå öfver kyrkogården. — Rörande mess-skrud beslöts det samma som i Lojsta. — Räkenskaper, kassa, arkiv och inventarier föranledde ingen anmärkning. Några gamla träbilder hade enligt kyrkostämmobeslut blifvit deponerade i Nordiska Museet. — Åtskilliga smärre afskrifningar gjordes.
Fardhems småskola hade fått ny lärarinna, hvilket gaf biskopen anledning yttra till henne och barnen: Hoppet låter icke komma på skam. Skulle hoppet om barnens uppfostran ej komma på skam, vore af nöden sträng ordning, grundlighet i undervisningen, bjertlig kärlek, föräldrar: nes medverkan.
Till skolrådet meddelades, att nya bänkar skulle erhållas från Linde. Slöjd med flickorna ville lärarinnan söka sätta i gång. Om, såsom antoges, skolsalen vore fuktig, ville skolrådet för afhjelpande häraf vidtaga nödiga åtgärder. Sockenbibliotek fans mel anslag af bränvinsmedlen.
I rätt godt skick befann sig Fardhems kyrka. Åtskilliga smärre reparationer förklarade sig kyrkorådet villigt söka åstadkomma. På biskopens hemställan beslöt rådet föreslå församlingen en utdebitering at 5 öre för fyrk årligen till ny orgel. Rörande mess-skruden instämde församlingen med de föregående. — Räkenskaper, kassor och inventarier föranledde ingen anmärkning. Några afskrifningar gjordes. Rörande konfirmandundervisningen förklarade sig både pastor och komminister villiga att låta den äga rum hvarje år. Pastoratets gemensamma skolkassa befans i skick. Ministerialböckerna voro med ordniog förda. Dock ville biskopen ge följande anvisningar: att lysningarna borde antecknas i husförhörsboken och inkomna uppgifter om värnpliktige redan innan formulär till nya husförhörsblanketter blifvit gifvet borde i nuvarande husförhbörsböckerna införas.
Vid andra dagen hållen kyrkostämma föredrogs pastors embetsmemorial, hvaraf framgick att gudstjensterna i Lojsta och Fardhem ordentligt besöktes med undantag af några s. k. frikyrklige. I Linde tillhörde de flesta personerna detta parti. Hnusandakt öfvades. Det sedliga lifvet visade förbättring. Passionspredikningar och bibelförklaringar höllos. Kommunionsamtal höllos icke, men väl ett annat enskildt samtal. Husförhören besöktes ordentligt, mel undantag af i Linde. Natt: vardsgångar höllos 4 ggr årligen. Dopet verkstäldes nästan alltid i kyrkan. De okyrkliga rörelserna fortforo och hade tilltagit, särskildt inom Linde. Såsom sorgligt och oärligt anmärktes att baptisterna icke anmäla sig på pastorsexpeditionen, hvarför det vore omöjligt nämna deras antal och ledare. Nattvardsföreningar funnos, der nattvarden utdelades af lekmän. Odöpta barn funnos i Fardhem 8, i Linde 2 och i Lojsta 1. Lysning till borgerligt äktenskap hade ej förekommit.
Af separatister hade ej begärts ech erhållits kyrklig vigsel. Kringresande kolportörer instälde sig ofta utan anmälan hos pastor. De separaratistiska rörelserna hade förorsakat öppen söndring från kyrkan.
Med anledning häraf framhöll biskopen vigten af dopets högtidlighet och förrättande i kyrkan. Kyrkotagningen framhöll biskopen såsom något hvilket en barnaföderska med Marias sinne icke räknar för en tung plikt utan såsom en dyrbar förmån. Dryckenskapens aftagande vore glädjande, men sedligheten borde göra sig gällande icke blott på detta område. Guds ord borde läsas dagligen på det att dess sinne och hjerta omskapande makt måtte bli alltmera verksam. Rörande de frikyrklige betonade biskopen att man fortfarande skulle älska och bedja för dem. Höjdpunkten af oordning vore deras enskilda nattvardsgångar. Huru kunde de, så ville han fråga i kärlek, våga att utan ordentlig kallelse handtera Kristi lekamen och blod! Måtte de ej vänta sig för mycket af den rörelse de vilja befrämja. Historien visar, att den ej har framtid.
Då ingenting fans att anmärka mot det inbördes förhållandet eller boställenas häfd, afslutades visitationen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 25 November 1889
N:r 136
Välbesökt SLU-stämma på Borgen
Uttalande om sysselsättningen
Det låg något av klang- och jubelstämning över Borgen i Visby på söndagen när c:a 600 gotländska SLU-are samlades till års- och jubileumsstämma. Nationalkädda ungdomar paraderade med gröna SLU-fanor, förbundsordföranden, Olof Jonsson, talade och de övriga centerorganisationerna gratulerade.
vandringspris till Mats Hermansson, vilken mottar priset i egenskap
av ordförande i Havdhemsavdelningen, som vann verksamhetstävlingen
för andra året i rad.
Stämman inleddes med ett specialkomponerat jubileumsprogram som fick en ståtlig upptakt genom att 8 nationalklädda ungdomar tågade in med fanor. Därefter läste lantbrukare Per Andersson, Stenkyrka, Justus Elgeskogs vackra dikt ”Ungdom”.
Stämmobesökarna hälsade välkomna av distriktsordföranden, Carl-Erik Nilsson, som erinrade om vad SLU betytt under de 30 år rörelsen varit versam på Gotland. Med SLU har en mycket stor uppgift även i framtiden, rörelsen måste ta som sin främsta uppgift att tillvarata ungdomens intressen, det mest angelägna i detta sammanhang är ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Dessa blev f. ö. Föremål för särskild behandling på stämman vilken gjorde ett uttalande i detta avseende.
Fr. v. Erik Forslund, Väskinde, Bertil Ericsson, Barlingbo, Olof Jonsson
och Nils Franzén, Träkumla.
Men vi har även problem utanför vårt eget lands gränser som påkallar vår uppmärksamhet, sade Carl-Erik Nilsson, med bestörtning och avsky har vi de senaste dagarna sett hur de vita i Sydafrika går fram mot den färgade befolkningen. Med denna politik kommer hela västerlandet i uppenbar fara. Olika raser och olika folk måste kunna leva sida vid sida.
Hr Nilsson hälsade ?????? välkomna till stämman. Särskilt vände han sig därvid till de f. d. Distriktsordförande som kommit tillstädes. Henric Levander, Havdhem, hade lovat att närvara, men tyvärr blivit förhindrad av sjukdom, han är den äldste nu levande som suttit i distriktets ledning. Men hans efterföljare Nils Franzén, Erik Forslund och Eric Carlsson fanns med.
SLU jämngammalt med den svenska demokratien
SLU har kommit till och utvecklats i ungefär samma takt som den svenska demokratien, sade förbundsordförande Olof Jonsson i sitt högtadstal. SLU har varit i verksamhet i 40 år, och dess tillkomst härleder sig följaktligen till samma tidsperiod som det demokratiska genombrottet. SLU:s fortbestånd är även beroende av vår demokratis fortbestånd.
Vår rörelse har gamla principer att arbeta för, men arbetsmetoderna måste anpassas efter utvecklingen, fortsatte Olof Jonsson. Vi måste ändra verksamhetsformerna i vår kamp om ungdomen.
SLU inför 60-talet har stora saker att kämpa för på det politiska området. Det är kampen mellan den enskilde och kollektivet som kommer att hårdna mer och mer. Vi måste vidare slå vakt om näringspolitiken så att den anpassas efter utvecklingen. Näringslivet i glesbygderna måste stimuleras på olika sätt. Bl. A. Genom skattepolitiken.
Jubileumsprogrammet omramades av sång av distriktskören som för dagen hade rekordartad anslutning. Dess ordinarie dirigent, kamrer Bengt Ekedahl, hade insjuknat och i hans ställe dirigerades kören av Bertil Engquist.
Stämmoförhandlingar
Efter en kort paus vidtog stämmans förhandlinar med Carl-Erik Nilsson som ordförande, Bengt Söderdahl som vice ordf och med ombudsman Arvid Andersson. Av den årsberättelse som förelades stämman framgick det som vid tidigare omnämnt att distriktet under 1959 nått den högsta medlemssiffran i sin historia, eller 3.375.
Till ordförande i distriktet omvaldes med acklamation Carl-Erik Nisson. Till övriga ledamöter i distriktsstyrelsen utsågs (suppleanter inom parentes) Nils-Torsten Falk, Hellvi (Karl-Gustav Henriksson, Stenkyrka), Berndt Norström, Ganthem (Lars-Ulle Gadefors, Norrlanda), Bengt Söderdahl, Stenkumla (Bertil Pettersson, Hejde), Folke Wedin, Etelhem (Arne Österberg, Burs), Folke Larsson, Levide (Nils Kotz, Fardhem), Börje Smitterberg, Hablingbo (Berndt Söderlund, Näs), Carin Häglund, När (Maj-Britt Mattiasson, Bara), Karl Pettersson, Klinte (Thure Larsson, Väskinde), Mats Hermansson, Havdhem (G. A. Gandå, Endre).
Ledamöter i förbundets förtroenderåd blev Carl-Erik Nilsson och Bengt Söderdahl och till ombud vid årets reksstämma valdes Barbro Johansson, Ekeby, Robert Brunsberg, Fårö, Marianne Bendelin, Väte, Arnold Melander, Etelhem, Nils Kotz, Fardhem, Birger Andersson, Fide, och Gideon Thomasson, Rone.
Till representation i cp:s distriktsstyrelse valdes Carl-Erik Nilsson och Carin Häglund fick samma funktion i SLKF-styrelsen.
Innan stämmoförhandlingarna avslutades pasade ordföranden på att framföra ett tack till de som efter dagens stämma lämnar distriktsledningen. Det var Evert Jacobsson, Linde, och Berit Williamsson, Norrlanda, vilka båda på egen begäran nu lämnade distriktsstyrelsen. Ett tack uttalades vidare till Thure Ström, Bunge, som under året lämnat posten som distriktstävlingslesare.
Uppvaktningar
Före det inledande jubileumsprogrammet avslutades blev det jubilerande SLU-distriktet föremål för en hel del uppvaktningar och lyckönskningar inför framtiden. Centerpartidistriktet gratulerade genom Erik Forslund SLKF genom Matilda Olofsson och slutligen SLS genom Ingvar Johansson. En blomsterkorg hade även kommit från Gotlandsdistrikt av Bygdegårdarnas Riksförbund.
Några telegrafiska lyckönskningar anlände även under dagens lopp, bl a från distriktets förste sekreterare Eric Larsson.
Kåseri och undrhållning
Vid 18-tiden hade man hunnit med en kaffepaus och kunde åter bänka sig i teatersalongen för att avnjuta stämmans underhållningsprogram. Dessförinnan kåserade Erik Forslund lätt och trevligt som vanligt om några minnen från distriktets tidigare år. Underhållningsprogrammet hade sammanställts av distriktets programråd, och det upptog bl a några avsnitt ur När-revyn. Livligt applåder vittnade om publikens uppskattning.
Carl-Erik Nilsson tackade de medverkande programkrafterna och meddelade samtidigt att SLU-arna i framtiden kommer att möta en av de medverkande i mera allvarliga sammanhang. Distriktsstyrelsen har nämligen beslutat utse Allan Nilsson, När till distriktets ombudsman fr o m 1 juli.
Gotlänningen
Måndagen 28 Mars 1960
N:r 73
Från landsbygden.
Södra Gotland, 6 Juli.
Riksantiqvarien Hildebrand, åtföljd af artisten Sökrling, besökte i dagarne traktons kyrkor, der allt af värde såväl inom som utom kyrkorna aftecknades och fotograferades, Vid Linde kyrka besågs äfven en i kyrkans närhet ur en backe förliden vinter utgräfd del af en större Aldrig bygnad, som troligon i tiden varit ett befästadt kastell. Bygnadens murar äro blott till en del utgräfda, men jordägaren kommer väl vid tillfälle att fortsätta arbetet, så att inom kort torde man få se hola längden på ruinen. Eldsvåda har troligen varit orsaken till bygnadens raserande, emedan man vid gräfningen hittat högar af kol. Äfven en mängd ben bafva hittats bland kalken och murbruket.
Nykterhetssaken Vid senast hållna ombudsmötet inom Södra Gotlands nykterhetsförbund beslöts bland annat att styrelsen skulle få i uppdrag att anskaffa en eller flere nykterhetatalare, som under en månads tid reste omkring i södra tredingen vch hölle minst ett föredrag i hvarje socken för ett af styrelsen med talarne öfverenskommet pris, som af förbundet skulle utbetalas jämte fria resor och husrum, hvilka skulle bestridas genom sockenombuden.
Djurskyddssaken, som af rrånga personer 1 denna trakt omfattas med varmt intresse, troddes af de »icke intresserade» hafva fått en riktig grundstöt, då för några veckor se sedan angifvaren i ett mål rörande djurplågeri dömdes böta samt betala rättegångskostnaderna i målet, utgörande tillsammans 45 kronor, Detta, menade man, måste naturligtvis verka afskräckande samt afhålla både honom och andra likasinnade från att vidare uppträda och beifra de vidriga scener till hvilka man esomoftast kan blifva åskådare. Styrelsen för Gotlands djurskyddsförening, som fått kännedom saken, utbetalade till mannen, fom förlorat målet, 45 kronor, hvadan han således ej gjort ett öres förlust.
Afsigten med detta meddelande är ten att till de mot djurskyddssträfvandet afvcgt sinnade peareonor lemna det rålet att icke, till följd af ett djurplågerimåls mindre lyckliga utgång för angifvaren, låta invagga sig iden säkerheten, att ingen hädanefter skulle våga åtala liknande förseelser, ty om angifvaren af en eller annan orsak råkar förlora, så står han i »motgångsstunden» icke ensam och öfvergifven, utan bakom honom står provinsens hela djurskyddsförening, som enligt sitt gifna löfte betalar de honom ådömda kostnaderna.
Hoppandes att denna lilla upplysning i stället kommer »att verka afskräckande» på helt andra personer än angifvarne och åklagarne i djurplågerimål, tror brefskrifvaren, i likhet med många andra, att de utbelade 45 kronorna, om än indfrekt, kraftigt befrämjat djurskyddet, med andra ord: kraftig hämmat djurplågeri.
Hedradt minne. Den för några veckor sedan så hastigt aflidna Sara Johanna Allgurén, hvilken i Fardhems pastorat i omkring 80 år verkat såsom lärarinna först i enskild skola och sedan i fasta småskolan derstäles, har dels i denna egenskap, dels ock såsom en utmärkt sjuksköterska, som med kärlek och nit meddelade praktiska råd och upplysningar samt vårdade och skötte sjuklingar öfverallt inom distriktet, utöfvat en välsignelserik verksamhet, som länge torde lefva i en tacksam hågkomst.
— För att i någon varaktig mån hedra den aflidnas minne, har genom bidrag från forne lärjungar och vänner ett vackert monument IR upprest på hennes graf, å hvilket bl. a. läses:
Tacksamma lärjungar
hafva rest denna minnesvård,
»Hvad hon kunde, det gjorde hon».
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Juli 1889
N:r 76
Genom auktion,
som måndagen den 15 innevarande kl. 10 f.m. förrättas vid Munkebos i Barlingbo, kommer att försäljas S. Johanssons konkursmas:gas lösa sspadom, bestående af diverse huisgerådssaker, något sängkläder och möbler samt kör- och åkerbruksredskap.
Vid samma tillfälle försäljas M. J. Gutenbergs konkursmassa tillbörige 5 aktier i Gotlands Enskilda Bank, besittningsrätten till en lägenhet vid Myrungs i Linde och massans osäkra fordringar, samt samt C. O. Linds kookursmassas fordriogar. Aktierna och fordringarne utbjudas kl. 1. Betalningen erlägges kontant.
Endre den 4 Juli 1889.
C. V. GARDELL.
Syssloman.
Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Juli 1889
N:r 75