Borgenärerna

i handlanden C. J. Martins konkurs; som anses börjad den 15 i denna månad, hafva genom offentlig stämning kallats att sist torsdagen den 23 Februari 1888 före kl.
12, här å rådbuset, sina fordringar lagligen anmäla och bevaka.
Visby rådhus den 16 December 1887.
På Rådstufvuarättens vägnar:
HJALM. TORPADIE.

Borgenärerna i hustrun Anna Sofia Anderssons med firma: A. Andersson denna dag började konkurs äro genom offentlig stämning kallade att sist torsdagen den 23 Febrnari 1888 före kl. 12, här å rådhuset, sina fordringar lagligen anmäla och bevaka.
Visby rådhus den 16 December 1887.
På Rådstutvnrättens vägnar:
HJALM. TORPADIE.

Borgenärerne i Carl Hanssons, Båtels i När, konkurs kallas härigenom alt sammanträda å handlanden Emil Krokstedts i När kontor fredagen den 30 invevararande månad kl. 9 f.m. för alt emottaga redovisning öfver boets förvaltoiog och granska upprättadt utdelningsförslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Nils Anderssons, Bota i Garda, konkurs kallas härigenom att sammanvträda vid Frendarfve i Garda onsdagen den 28 innevarande December kl. 12 på dagen för att.emottaga redovisniog öfver boetsförvaltning och granska upprättadt utdelningsförslag Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Nils Bergmans, Frendarfve, i Garda, konkurs kallas att sammanträda vid Frendarfve onsdagen den 28 innevarande månad kl. 10 f.m, för att emottaga redovisning öfver boets förvaltniog och granska utdelningsförslaget.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Per Perssons, Bosarfve i Lye, konkurs, kallas att sammanträda vid Eriks i Lye torsdagen den 29 invevarande December kl. XI f.m. för att emottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprätta dt utdelnvingslörslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Johan Olssons, Smiss i Lye, konkurs kallas att sammanträda vid Smiss i Lye onsdagen den 28 innevarande December kl. 2 e.m. för att emottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprättadt utdelnivgsförslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i husbondeenkan Lovisa Ahlberga, Heffride i Lye, konkurs, kallas härigeovom att sammanträda vid Smiss i Lye onsdagen den 28 innevarande December kl. 3 e.m. för att emottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprättadt utdelningsförslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Jacob Hanssons, Eriks i Lye, konkurs, kallas att sammanträda vid Eriks torsdagen den 29 dennes kl. 9 f.m. för att emottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprättadt utdelningsförslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Olof Jacobssons; Rotartve i Lye, konkurg, kallas att sammanträda vid Eriks i Lye torsdagen den 29 dennes kl. 1 på dagen för att emottaga redovisning öfver boets förvaltviog och granska upprättadt utdelnings förslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Jacob Jacobssous, Medebys i Lye, konkurs kallas att sammanträda vid Eriks i Lye torsdagen den 29 dennes kl 2 em. för att emottaga redovisuiog öfver boets förvaltning och granska upprättadt utdelningsförslag.
Stånga den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Anton Hermanssons, Bogs i Stånga, konkurs kallas att sammantiäda å Burge gästgitvaregård i Lefvide lördagen den 31 dennes kl. X f.m. för att emottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprättadt utdelningsförslag.
Alfva den 16 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i kaptenen J. N. Sommars konkurs kallas att sammanträda å Burge gästgifvaregård i Lefvide lördagen den 31 dennes kl. XI fm. för att emottaga redovisniog öfver boets förvaltniog och granska upprättadt utdelningsförslag.
Alfva den 15 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerne i Petter Hemmins, Rigges i När, konkurs kallas att sammanmanträda å bandlanden Emil Kroksteds, i När, kontor fredagen den 30 dennes kl. X f.m, för att emottaga redovisnivg och granska upprättadtutdelningsförelag.
Stånga dena 16 December 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Kreditorerna i förre bonden Olof Nilssons vid Petsarfve i Eke, konkurs varda härigenom kallade till sammanträde å Ronehamns värdshus onsdagen den 28 dennes kl. 3 eftermiddagen för att emottaga redovisning för konkursboets förvaltning, granska upp rättadt utdelningsförslag samt bestämma arvode.
Rone & Eke den 7 December 1887.
KONKURSFÖRVALTNINGEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Från presterskapets löneregleringsfond

har för ecklesiastikäret 1887 —1888 utanordnats följande lönetillskott:
Kyrkoherden i Hangvar pastorat 150 kr., kyrkoherden i Atlingbo pastorat 400 kr., kyrkoherden i Hörsne pastorat 200 kr., kyrkoherden i Sjonhem pastorat 300 kr., kyrkoherden i Lefvede pastorat 100 kr., komministern i Östergarn pastorat 150 kr., komministern i Fardhem pastorat 200 kr., komministern i Sanda pastorat 100 kr.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 16 December 1887.
N:r 100.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Pastoralvården

i Levide bestrides från 1 Oktober tills vidare under kyrkoherden Bolins sjukdom af kyrkoherden Alfvegren i Ejsta.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 7 Oktober 1887.
N:r 80.

Från landsbygden.

Stenkyrke, 27 Sept.
Postväsendet
på vissa delar af ön synes ej ännu vara ordnadt så väl som önskvärdt vore — För staden och många socknar är nog postföringen, sådan som den nu ör, bra, men för många åter är den tämligen vårdslösad. Detta senare påståendet gäller bl. a. om Stenkyrke sockens, i hvilken tarfvas en omorganisation till ett bättre Posten till och från denna socken medföljer postlinien Visby—Fårösund, vice versa.
Vid Tingstäde afhämtar est gångbud posten att föra densamma till nämda socken. F. n. afgår till Fårösund posten från Visby på tisdagseftermiddagar och passerar Tingstäde samma afton, då den till Stenkyrke qvarlemnas. Denna post hämtas ej af postföraren förr än nästa dags eftermiddag, onsdag, då han (postföraren) förut varit vere vid Stenkyrke prestgård och hämtat der varande post för att föra den till Tingstäde f. v. b. och sammankoppling med linien.
Skritver man då på onsdag ett bref från Stenkyrke t. ex. till Fårösund, får detta ligga i Tingstäde tills nästa fredags afton eller lördag, en i sanviog »ferm expedition» då afst. från T. till F. är 2 till 3 mil. Kyrkoberden i Stenkyrke har godhetsfullt gratis åtagit sig postens expedierande i denna socken, men man kan ej derstädes få köpa ett frimärke, bref- eller sparkort, icke få en prenumerations-, postpakets-, postanvisnings- eller postförskottsblankett, utan är tyngen för att få t. ex. ect brefkort af 5 öres värde fara till Tingstäde, beläget 1 mil fr. S:e prestgård, om man har lyckan bo i närheten af denna gård; för de flesta blir naturligt väglängden än större. En reform till ett bättre är här af nöden.
Drag af på postföreståndarens i Tingstäde lön med ett belopp så stort, att man dermed kanj få en ordentlig postanstalt i Stenkyrke. Om ej detta förslag kan gå för sig, ändra åtminstone poståagarna på Fårösundslinieon, act ej ett till Stenkyrke adresseradt och till Visby på onsdags morgon anländt bref behöfver vara i 8 till 4 dygn på vägen mellan staden och Stenkyrke socken — en väglängd af 2 hela mil.

Lärbro, 28 Sept.
I förra brefvet nämdes något om dagsverken m. m, Detta bör ej tagas för något angcepp mot presterna (märk plur. !) utan mot lagstiftningen. Enligt hvad berättas, lär kyrkoherden här i församlingen mottaga arbete å prestgården i stället för penningar.
Från när och fjärran förspörjes om stormens framfart: öfverallt får man se ikullvräkta gärdesgårdar och träd; i Storugnsviken drefs vattnet upp till landsvägen, som går fram ett par stenkast från strandun; en i hamnen liggande haverist slets loss och dref ned mot ett älven derstädes liggande skepp, som också kom i drift — nu stå båda på grund, I Slite sprang avkarkettingen för en slup, som derester dref tätt förbi ång. »Visby», hvilken ej kunde lemna någon hjelp, utåt sjön. — Ångbåten kunde för storm ej en gång lägga till vid bryggan. Försök gjordes å slupen att få upp ett segel, men det rycktes sönder. Ombord lär ha varit förutom ett par män äfven kaptenens hustru och barn. Kaptenen var sjelf i land. Om fartygets öde talas olika.
Sistlidne lördag besöktes pastoratets folkskolor af biskop v. Schéele. Vid gudstjensten i söndags bade man nöjet, oaktadt det ogynsamma vädret, i kyrkan se personer, som högst sällan bruka besöka d nsamma, Helvi och Lärbro församlingar voro då sammanlysta till Gudstjenst i den senares kyrka i och för biskopsvisitation. Altartjensten förrättades af stadskaplan Söderberg; predikan hölls af kyrkoherde Sik, som ur dagens högm.-t-xt hade såsom ämne för betraktelsen tagit: »Guds son vid Lazari graf.» Efter predikans slut trädde biskopen med staf i hand, framför altaret och höll ett glödande tal till församlingarna, Ur detta tal, som man hade svårt att höra längst bort i kyrkan, framgick, att mensklig visdom vore ringa emot Kristi visdom; men att, det oaktadt, i dessa tider af split inom kyrkan borde hvar och en sluta sig till statskyrkan och Guds ords förkunnare — presterskapet i främsta hand, genom föredöme och predikan arbeta på denna sammanhållning. I den apostoliska trosbesännelsen bade vi rättesnöret.
De barn, som i år konfirmerats, fingo derefter framträda till koret; med dem höll biskopen kristendomsförhör äfven i Apostl.-gern. upplästa stycken. Några äldre personer fingo äfven läsa och svara på framstälda frågor.
Vid 3-tiden afslöt biskopen sjelf gudstjensten.
Efter densammas slut hölls enligt lag föreskrifven kyrkostämma och på qvällen höll kyrkoh. Gradelins, Othem, bibelförklaring öfver dagens aftonsångstext. Kontraktsprosten Gustafsson afslöt med bön och välsignelse aftonens högtid.

Levide, 30 Sept.
Ett vådaskott,
som blir föremål för rättegång vid tinget, omtalades i förra fredagsnumret i bref från Ejsta.
Det upplyses nu, att svaranden icke blir Karl Norrby, Mallgårds i Levide, utan en annan person.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Auktion i Levide.

Genom offentlig, frivillig auktion, som örrättas å stället, lördagen den 15:de nästinstundande Oktober från kl. 11 f.m. låter Josefina Carolina Nyman, Tungelbos i Levide, i anseevde aftillämnad vafflyttniog från orten, till den högstbjudande försälja sitt ägande 7/32: dels mantal Tangelbos, hvilket hemman undergått laga skifte, har jordmån och åbygnader af god beskaffenhet med tillydande qvarnvesk. Hemmanet,som utbjudes såväl i mindre lotter som ock i sin helbet med förbebållen rätt att antaga eller förkasta möjligen skeende anbud, är för närvarande fritt från annan gravation än ett mindre hypotekslån å hvilket betydligt är amorteradt; tillträdes- och betalningsvilkoren, som kunna lämpas efter en reel köpares heqvämlighet, skall före utroper meddelag; dock att köpare vid emottagandet af köpebandlingar eller senast en månad efter auktionen, bör erlägga 1/10 af köpeskillingen, samt om så fordras ställa godkänd säkerhet för återstående beloppet.
Vid samma tillfälle atbjudes en del lösegendom, som ej här specificeras, med betalnidgsanstånd för godkände ipropare till den 1:a Oktober nästkommande år, andre betala vid min anfordran.
Gerum och Hägvalds 17 Sept. 1887.
Etter anmodan.
JOH. HÄGG.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Från landsbygden.

Fardhem, 20 Sept. 1887.
En enkel fest
för befrämjande af djurskyddssaken var isöndags ordnad i en naturskön äng i närheten af Fardhems kyrka, på föransta!taude af några djurvänner inom Fardhems och Linde socknar. Sedan. alla barn, tillhörande djurskyddsföreningen gratis bjudits kaffe m.m. (hvilket äfven serverades öfriga deltagare mot en afgift af 10 öre) och: småskrifter utdelats till dem, talades såväl till äldre som yngre om det kristliga och upphöjda i djurskyddsarbetet, om det förädlande ioflytasds nämda arbets utöfvar på menniskan sjelf m. m. Emellau föredragen sjöngos sånger med ackompanjemang af orgel. Vidare förevisades och beskrefvos slagtmasken och hästskyddarne. En signalapparat, tillkännagifvande eldsvådors utbrott i ladugårdar, var uppsatti och mellan ekarne i ängen och afprofvades ett par gånger medels afbrännande at snörledningen, då kanonen ögonblickligen affyrade skottet. På aftonen, då ängen var upplyst af kulörta lyktor, diskuterades åtskilliga frågor rörande djurskyddet. Mötet var talrikt besökt.

Folkmusiken,
såväl den vokala som instrumentala, tyckes snart sagdt vilja utdö på vår ö. För omkr.
20 år tillbaka kuade man få höra så många härliga inhemska folkvisor sjungas så reat och klangfallt med både känsla och behag at såväl äldre som yngre bland folket. Numera är det endast en och annan bland de åldrige, som kan prestera en vacker folkvisa. Den uppväxande uvgdomen har knappast hört, mycket mindre lärt sig någon af dessa gamla musikaliska klenoder. Fiolen, som för ett par årtionden sedan ännu var gotländingens älskliogsinstrament, är nu nästan ötverallt utdömd bland folket; ja tidsandan har så omarbetat folklynnet, act det knapt tål höra andlig musik föredragas från en fiol. På många ställen anser man t. o. m. det vara rent af syndigt att hysa en sådan »tingest» i sitt hus. Deremot har dragspelet vunnit allmänt inträde; de nakna, skärande tonerna från »piglocket» tolereras af både »andligt» och »verldsligt» sinnade personer. Gotländingens tillförede så rena sinne för sång och spel hålier på att alldeles törderfvas af dragspelets toner, hvilka sönderslita och förstöra hvarje naturligt rent öra.
På det att den äldre generationen af folket icke måtte taga denna skatt af gamla häriga melodier med sig i grafven, bletvo för några år sedan de förnämsta af Gotlandspolskorna upptecknade och i tryck utgifna, och nu i sista stund håller en person på med upptecknandet af Gotlands vackra folkvisor, af hvilka han redan samlat omkring 50 stycken. Arrangerade för mansröster torde många af dessa kuona mäta sig med de bättre bland det öfriga Sveriges. Texten, till dem är äfven af ett godt och sedligt innehåll. — Det vore önskligt, om en och annan af dem blefve sjungen vid någon wmusiktest, åtminstone af enklare slag. Det vore åtminstone toner, som kunde förstås af folket. — Och måvget upplysande drag ur det gotländska folkets lif och seder, om dess sinne för naturen, om dess trogna kärlek m. m. torde dessa gamla visors text hafva att omförmäla.

Ejsta, 21 Sept.
En fars sätt att uppfostra barn.
I lördags var jag bland flere andra åsyna vittne till en dess bättre ovanlig händelse. En kronobåtsman inkom i en handelsbod och anhöll hos köpmannen att få låna två kronor till måndagen. Han ville sätta en half tunna korn i paut, ty hans hustru — sade han — hade tagit hans plånbok af honom och han skulle nu bege sig till Karlskrona. Men köpmannen förklarade, att ban ej kunde villfara bå:smannen med en dylik låne-trausaktion.
Ej lång stund derefter kommer en af båtsmannens minderåriga döttrar, troligen för att se hvad fadren tog sig till. Jag sact under tiden i ett angränsande rum till handelslokalen, men får inom kort höra att båtsmannen slog alarm på vägen: han förföljde barnet vildsint med sten, stora som knytnäfvar, men var ej för tillfället träffsäker, ty flickan hoppade före, men ej med ryggen åt fadren, utan baklänges, — öga mot öga — hånskrattande och- parerande. Stackars barn tänkte jag. När båtsmannen återkom till handelsboden och vi der förebrådde honom hans skamliga beteende, svarade han endast: »harm gör helvete.»
Hvad är i första rammet orsaken till denna harm och detta helvete, hvaruti han dagligen lefver? Han har ett dåligt hem och han — super.

Vådaskott.
Hemmansägaren Karl Norrby i Mallgårds, Levide, och muraren Lars Viman, Gerum, gingo tillsammans helt nyligen ut på harjagt. Viman hade skjutit på en hare och böjt sig ned; Norrby kom ock strax fram och lade an, men såg ej sin kamrat, som träffas af skottet i ena benet. De komma hem och uppgöra skriftligen, Norrby förbindande sig att för Vimans sveda och värk samt oförmögenhet till arbete under första tiden utbetala trettiosex kronor. Denna uppgörelse skedde skriftligen. Några dagar derefter ber den person, som anmodats förtatta afhandlingena, att ånyo få se densamma. Detta beviljades. Men han stoppar den i sin ficka och vill icke återlemna papperet. Viman hade nämligen ångrat sig att han ej begärt större ersättning. Nu fordrar han i stämning — 2 till 3 tusen kronor, och saken skall naturligtvis afgöras vid — tinget.

Stararne.
våra gamla vänner, äro på väg söderut, och hafva nu efter vanligheten kommit hit för att för året säga sitt sista farväl, dels med toner, dels med vingklappningar.

Gotlands södra härads ägodelsrätt,
som på anförda klagomål började sina förhandlingar i Ejsta sockens tredje skifteslag 22 sistl. Augusti och sedan alltjämt oafbrutet arbetat, lär ej derstädes hinna afsluta skiftesmålet detta år. Omkostnaderna till rätten stiga till omkring 50 kr. för hvarje arbetsdag; sedan kommer en dryg protokollslösen för hvarje. klagande; så litet till landtmätaren för de rättelser han, enligt ägodelningsrättens föreskrift, måste göra. Men jag glömmer att k. m:t fiones till, dit man skall för att söka ändring, om också ingenting är att vinna. Ännu ett visst forum : den person, som alltsedan skiftets afslutandei December månad varit sysselsatt med »granskning» af haudlingarne, uppmätning af en del skiften för att kontrollera med — oxesar om landtmätaren räknat rätt, uppsättning af breda klagoskrifter för att fördyra lösen afprotokollen, resor m. m.;
Sedan förestående var skrifvet, erfar man, att skiftesdelägarne, efter sammanträde i måndags, ej vidare komma att påkalla ägodelningsrättens pröfning för skogsräkning m. m.; och kommer första utslag efter fem veckors förhandling att afkunnas i nästa vecka.

Lärbro, 21 September.
Ett efterlängtadt regn
föll här i måndags natt, men ej tillräckligt för att afhjelpa vattenbristen vid våra vattenqvarnar, som en längre tid stått obrukbara, till stort men för landtbrukaren och andra, hvilka varit i stort behof få mjöl till bröd. Vid ångqvarnen å Fårösund har man derför haft fullt upp att göra, men man har naturvis ej kunnat hjelpa alla, Svårt har det varit att få mala och svårare vardt det, när qvarnen gick sönder och mjölnaren derstädes skadade sig rätt illa — han fick nämligen sin ena armindragen i en en växel — och måste föras till lasarettet. Nu har der visserligen blifvit en annan mjölnare och qvärnen åter kommit i gång, men, som sagdt är, alla kunna ej få mala. Många personer ha derför måst resa flere mil med sin mäld för att få den sönder vid någon annan qvarn. Den »holländska» qvaro, som varit uppförd här i Lärbro, men för några år tillbaka »gick all verldens väg», har derför saknats rätt mycket.

Råg- och hvetesådden
är på de allra flesta ställen afgjord. Koruskörden här på orten hade nätt och jämt kommit under tak, innan regnet kom; med dess tröskning hålles na på som bäst; afkastningen: 9—10 kornet.
Medan många sucka öfver svårigheten att få mala, sucka andra öfver

dåliga tider och brist på penningar
och andra öfver att utgifterna ej ställas någorlunda jämt med dagspenningen och sädesprisen isynnerhet hvad dagsverkena till presterskapet augå. För ej så lång tid tillbaka fick hvar och en sjelf göra sitt dagsverke hos presten; men nu skall detta utgå i penoingar, till stor börda för månge fattige arbetare, som få knoga flere dagar för att få ihop den erforderliga summan till presten, som ej sjelt uppbär den utan genom aunan person, hvilken derför ock skall hafva ersättning.
Presten förtjenar på detta törhållande, ty under dessa tryckta tider betalar han sina arbotare ej mer än andre arbetsgifvare, hvilket blir mindre än hvad hvart dagsverke är uppskattadt till.

Stånga, 22 Sept.
En väldigare räfjägare.
I en i Gotlands Allehanda nr 71 införd notis med öfverskrift »en väldig räfjägare» läses, huru som södra Helsinglands Jägareförbund tillerkänt en hemmansägare Nilsson Svenska Jägareförbundets bronsmedalj -m. m. för dödandet af omkring 280 rälvar. — Att äfven våra bygder kunna framvisa en och annan veteran på jagtstråten visar följaude: En bland dem, som kuana benämnas Gotlands störste. räfjägare, är säkerligen arbetaren Lars Karlström från Stånga. Under en lång följd af år har gubben hvarje vår genomsökt närmare och fjermare belägna skogar, och vanligen ha hans ströftåg icke varit förgäfves. Enligt egen uppgift har han dödat — 404 räfvar. — Borde icke gubben på något sitt belönas?

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.

Genom offentlig, frivillig auktion,

som förrättas å stället, lördagen den 15:de västinstundande Oktober från kl; 11 f.m. låter Josefina Öarolina Nyman, Tungelbos i Levide, i anseende af till ämnad afflyttning från: orten, till den högstbjudande försälja sitt ägande 7/32: dels mantal Tangelbog, hvilket hemman undergått låga skifte, har jordmån och åbygoader af god beskaffenhet med tillydahde tjvarnverk. Hemmanet; som utbjudes såväl i mindre lottör som ock i sin bhelbet med förbebållen rätt att antaga eller förkasta möjligen skeende anbud, är för närvarande fritt från anpan gravation än ett mindre hypotekelåv å hvilket betydligt är amorteradt; tillträdes- och betaluivgsvilkoren, som kanna lämpas-efter en reel köpares be qvämlighet, skall före atropen medde: las; dock att köpare vid emottagandet af köpebandlingar eller senast en \’månad efter auktionen, bör erlägga 1/10 af köpeskillingen, samt om så fordras ställa godkänd säkerhet för återstående beloppet.
Vid samma tillfälle atbjudes en del lösegendom, som ej här specificeras, med betalningsanstånd för godkände ipropare till den 1:a Oktober bvästkommande år, andre betala vid min anfordran.
Gerum och Hägvalds 17 Sept. 1887.
Etter anmodan.
JOH. HÄGG.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Knifskärare.

Sjömannen Erhard Larsson från Burgsvik var af t. f. länsman Ekelund åtalad för att han i måndags vid Burge gästgifvaregård i Levide tilldelat ynglingen Jakob Pettersson, Ejsarfve i Levide, ett knifhugg i högra ötverarmen. Hugget genomträngde rocken och två skjortor, som ynglingen var iklädd, samt orsakade starkt blodflöde. Larsson, som af länsman Lindström äfven är åtalad för våld, nekade fräckt till brottet, fastän vittnen till fullo styrkte detsamma. Han dömdes till en månads fängelse samt ålades ersätta målsäganden med tio kronor och utgifva vittnesersättningar.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 9 September 1887.
N:r 72.