Etikett: Levide

i Levide pastorat meddelas här slutlig redogörelse.
Till församlingarnes kyrkostämma voro hänskjutna åtskilliga frågor till afgörande.
— Gerums församling gillade samtliga förut omnämda förslag. För förslegot ok uttaxering af två öre på fyrk för bildande af en orgelfond, hvilket förslag skulle behandlas vid nästa ordinarie kyrkostämma, uttalade sig enhälligt de närvarande.
— Levide församling beslöt, att de af kyrko- och skolråden väckta förslag skulle afgöras på nästa ordinarie kyrkostämma i samband med upprättande af inkomst: och utgiftsstaten, Enligt biskopens önskan föredrogos dock för stämman förslagen nu, hvarvid de närvarande enhälligt yttrade sig för desammas gillande. En mängd såsom obrukbara angifna inventarier afskrefvos nu af stämman.
I sitt ämbetsmemorial framhöll tjenstförrättande v. pastor, att-det ej varit honom möjligt att på den korta tid han bestridt pastoralvården i församlingarne vinna någon närmare personlig kännedom om alla de förhållanden, som torde böra nämnas. Det han anförde var mestadels sådant, som samtalsvis eller genom särskild efterfrågan kommit till hans kunskap. Sålunda ville det synas som vore det sedliga och religiösa förhållandet i församlingarne icke på alla punkter tillfredsställande. Oäkta barn förekommo, om ock ej många. Och nykterheten hade icke alltid och allestädes varit den bästa. Aaledningen till detta senare vore väl i väsentlig mån att söka deri att inom pastoratet funnes utskänkningsrörelse och ölförsäljning. För att motväga inflytandet från detta håll — särskildt med afseende på ungdomen — stiftades för några år sedan i Levide en nyktersförening af moderata tänkesätt, men hade ej vunnit den tillslutning den förtjenade och som önskligt vore. — Enligt uppgift utgjorde antalet baptister endast fyra. Ett tjugutal andra personer hade siutit sig till den valdenströmska rörelsen och bildat en särskild nattvardsförening; de voro dock ännu stundom närvarande vid de allmänna gudstjensterna i kyrkorna. Gudstjensterna, hvilka med undantag för ottesångsgudstjensten vid jultiden året om förrättades klockan 9—12 omväxlande i Levide och Gerum, besöktes någorlunda flitigt, mera af män än af qvinnor och minst, påfallande litet, af den ännu ej konfirmerade ungdomen. Att psalmsången lemnade mycket öfrigt att önska, kunde mera beklagas än varda föremål. för egeatlig anmärkning, då ingen af kyrkorna ägde orgel. Passionsgudstjenster, fåtaligt besökta, \’höllos fyra gåoger i hvardera församlingen. Bibelförklaringar hade ej förekommit. Till dopet framburos barnen inom en månad efter födelsen, oftare i hemmen än i kyrkan; vanligen skedde dervid samtidigt mödrarnas | kyrkotagning. Nattvardsgång äg«ae i regel rum fyra gånger om året i hvardera församlingen; deltagandet deri var ganska allmänt. Endast de ofvannämde frireligiöse gingo ej till nattvardsgången i kyrkorna. Konfirmation skedde hvartannat år, omväxlande i Levide och Gerum. Jordfästning hade deremot under de senaste åren alltid förrättats i kyrkorna: De allmänna husförhören omfattades med skäligen stort intresse. Läsrotarnes antal utgjorde i Levide fem och i Gerum två; af dessa läste somliga numera i skolan, andra, såsom förr var vanligt, ännu i hemmen. Bibeln eller åtminstone nya testamentet fans i alla hus; af andaktsböcker i öfrigt förekom ingen särskild mera allmänt, men för öfrigt flere af skilde författare. För barnaundervisningen sörjdes genom skolor i båda församlingarne.
Ett mindre sockenbibliotek fans, hvilket förr flitigt anlitats, men nu åter syntes allt mera falla i glömska.
Med anledning af hvad pastor anfört om det sedliga och religiösa tillståndet samt om nykterheten inom församlingarne förmanade stiftsschefen såväl en hvar enskild med hänseende till sig sjelf som i all synnerhet föräldrar och husfäder med hänseende till sitt husfolk att bruka nödig vaksamhet. För hvarje hem vore det ej allenast en hederssak utan alldeles en lifsangelägenhet, att tukt och nykterhet der herskade. Föräldrar borde tillse, att deras döttrar icke hängåfves sina trolofvade, innan äktenskapst genom vigsel lagligen knatits och af Guds ord helgats, och då nykterheten vore ett oundvikligt vilkor för hemmens frid och lycka och få laster så lätteligen och snarligen som dryckenskap förvandlade hemmen till stridens och förbannelsens nästen, börde en hvar till eget och andras väl så allvarligen beflita sig om ett nyktert lif, att äfven, derest starkare frestelse skulle vara för handen, hel och fullständig återhållsamhet dervid iakttoges; och att församlingarnes kyrkoherde härutinnan måtte föregå med godt exempel, hade: biskopen allvarligen lagt honom på hjertat. — Med anledning af att några få personer inom pastoratet bekände sig till den baptistiska läran, under det andra och några flere slutit sig till den valdenströmska rörelsen, framhöll biskopen vigten af en ren evangelisk lära, och då församlirgarne ägde en sådan, borde de högt akta och värna om densamma såsom sin dyraste skatt. Ytterst berodde visserligen allt på lifvet i Gud, men detta berodde ock i icke ringa mån af lärans renhet. Äfven här gälde det ordet: att man skall det ena göra och det andra icke låta. Beträffande den offentliga församlingsgudstjensten påvisade biskopen hurusom denna borde gå vid sidan liksom den ock till sin sanning betingades af den enskildes gudstjenst i hjertats hängifvenhet till Gud och af familjens, att husfadren efter sanningen kunde bekänna: jag och mitt hus vilja tjena Herren. Utan en ordnad offentlig gudstjenst vore en kristen församling ej tänkbar och än mindre ett kristet land och folk. Med besinnande häraf borde alltså församlingarne, både för sin egen skull och sina barns, slägte efter slägte, vinnlägga sig om den gudaktighetonus öfning, som vore nyttig till all ting och hade löfte om detta lifvet och det tillkommande. — Angående passionspredikningarne erinrade biskopen, att dessa numera på åtskilliga ställen förlagts till aftonen. Biskopen ville likväl till församlingarnes eget bepröfvande och afgörande öfverlemna, om någon förändring härntionan nu borde vidtagas. — Med anledning af att bibelföklaringar ej hållits uppmanade biskopen till anställande af jämväl sådana mera fritt ordnade gudstjensten, om icke på söndag, då, såvida icke presterligt biträde emeilanbt kunde erhållas, gudstjenstduplikationen kunde lägga hinder i vägen, så i stället åtminstone för en eller annan gång på någon söckendag. — Beträffande det heliga dopet framhöll. biskopen hurusom -detta, liksom ock mödrarnas kyrkotagning, rätteligen borde, derest icke helsoskäl derför lade hinder i vägen, äga rum i kyrkan, — Som s. k. kommnnionsförhör ej hållits, erinrade biskopen om lagens föreskrift i detta afseende; detta förhör borde dock till följd af förändrade tidsförhållanden numera få form af samtal. Om förhören så!unda ordnades, förklarade sig församlingarne gerna och med glädje vilja öfvervara och deltaga i desamma, som skulle medföra välsignelse.
Vid förfrågan om församlingarne voro nöjda med anordningen af de gudstjenstliga förrättningarne uttalades ien önskan om ändring endast i det afseende, att antalet nattvardsgånvgar höjdes från 4 till 6, så att nattvardsgång följaktligen ägde rum i hvardera församlingen hvarannan månad.
Angående häfden af prestgården, som för närvarande låg under laga skife, tillkännagafs på derom framstäld fråga, att någon anmärkning, åtminstone med hänsyn till sistförflutna året, ej var att i detta afseende framställa.
Tjenstförrättande v. pastorn förklarade å egna och kyrkoherdens vägnar, att några klagomål mot församlingarne ej voro att anföra. Församlingarne, som också förklarade, att de ej hade några klagomål mot sitt presterskap att framföra, uttalade dock sin önskan, att kyrkoherdetjensten fortfarande måtte uppehållas af v. pastor. Mot det inbördes förhållandet mellan församlingarne, presterskapet, klockarne, skollärare och lärarinnor framstäldes ingen anmärkning.
Under uttalande af de förmaningar, hvartill de vid visitationen vunna upplys ningarne i öfrigt kunnat föranleda, och sin tillfredsställelse särskildt med dett sätt, hvarpå tjenstförrättande vy. pastor befunnits hafva skött sitt värf, afslöt stiftsschefen kyrkostämman med att ånyo tillönska församlingarne Guds nåd och frid.

Gotlands Allehanda
Måndagen 15 November 1886
N:r 92.

i Levide pastorat lemnas härmed en fortsatt redogörelse.
Gerums skolkassa befans vara i full öfverensstämmelse ved företedd redogörelse Angående i kassan såsom »utestående» angifna kronor 262:51, hvarå ingen förbindelse förefans, upplyste v. pastor, att denna summa vore en kassans fordran af kommunen. Med anledning häraf anmodades v. pastor att ofördröjligen affordra kommunen vederbörlig förbindelse å beloppet och att, i fall sådan förbindelse ej lemnades, till betryggande af kassans rätt genast vidtaga laga åtgärder, börande v. pastor till biskopen eller domkapitlet inom en månad efter visitationen inkomma med underrättelse om hvad i saken vidgjorts.
Levide kyrkas inventarier, arkiv och kassa öfverensstämde med inlemnade uppgifter. Om föreslagen afskrifning af en del böcker, handlingar och inventarier ville biskopen göra hemställan å kyrkostämman. Kyrkorådet beslöt ersätta det söndriga klädet till predikstolspulpeten med ett nytt äfvensom att låta reparera och förlänga knädynan vid altarskranket, viljande kyrkorådet föreslå församlingen att till betäckande af kostnaderna härför och till öfriga tillfälliga utgif:er anslå 40 kronor. Jämväl beslöt kyrkorådet föreslå en uttaxering af ett öre på fyrk till ökning af den redan förefintliga orgelfondens belopp. Vid granskningen af kyrkokassans förbindelser anmärktes, att å en förbindelse den ene borgensmannen var död och att å tre andra den ene borgensmannen var kyrkorådsledamot samt att å två andra förbindelser ene borgensmaunen ansågs insolvent, och borde de fyra förstnämda förbindelserna ofördröjligen sättas i lagenligt skick eller ock inlösas, skolande v. pastor inom en månad underrätta biskopen eller domkapitlet om de åtgärder, som för ändamålet vidtagits; angående de två sistnämda förbindelserna borde kyrkorådet tillse, att säkerheten för desamma blefve tillbörligen stärkt. — Kassaförvaltaren G. P. Larsgon tillkännagaf, att han af den föregående kassaförvaltaren P. A. Pettersson mottagit en nu företedd qvitteos af församlingarnes kyrkoherde å af honom för liqviderande af en bokräkning mottagna 22 kronor 50 öre under förklarande att han icke kunde godkänna denna qvittens, då någon qvitterad bokräkning å beloppet icke änuu mot: tagits af honom. Sedan kyrkoherden tillkännagifvit, att medlen icke kunnat af honom utbetalas, då vederbörande bokhandel förklarade sig icke hafva ifrågavarande fordran, förklarade biskopen den förre kassaförvaltaren böra till kassan redovisa nämda medel, såvida icke kunde utredas, att beloppet blifvit på angifvet sätt utbetaldt för kyrkans räkning. — Vid besigtning af kyrkan och kyrkogården anmärktes, att golfvet vid altaret innanför skranket behöfde genom bätte underlag stärkas och att grindarne till kyrkogården tarfvade reparation, hvarom förslag till kyrkostämman skulle väckas af kyrkorådet.
Levide folk- och småskolor inspekte rades, hvarvid förhöret leddes dels af biskopen, dels af läraren och lärarinnan.
På grund af att förfallolös bortovaro från skolan förekommit framstälda biskopen samma erinringar, som han förut gjort vid inspektionen i Gerum. — Iatet jordland förefans för undervisning i trädgårdsskötsel. Biskopen uppmanade skolrådet att ofördröjligen vidtaga åtgärder för anskaffsnde af sådant i förbindelse med nu pågående laga skifte. — Till underhåll och ökniog af det förefintliga sockenbiblioteket, som förnt flitigt anlitats, men för närvarande mindre användes, beslöt skolrådet att till församlingen hemställa om ett årligt anslag af tio kronor medels uttaxering. — Mot skolkassan var ingen anmärkning att fram ställa. I den s. k. brädkassan befans en förbindelse vara försedd mea borgen af kyrkorådsledamot; denna förbindelse skulle ofördröjligen försättas i lagenligt skick eller ock inlösas, hvarom tjonstförrättande v. pastor hade att insända underrättelse till biskopen eller domkapitlet. Säkerheten, som befans vara mindre god, å en annan förbindelse skulle förstärkas.
Ministerialböckerna granskades och be funnos under tjenstförrättande v. pastors tid vara förda med synnerlig noggranhet och ordning. Deremot befans att nämda böcker af församlingarnes kyrkoherde förts på ett allt annat än tillfredsställande sätt.
Med anledning häraf gjorde biskopen kyrkoherden allvarliga föreställningar om det pliktvidriga i ett dylikt förfariogssätt samt förmanade kyrkoherden att för framtiden bättre akta på ämbetets kraf. På grund af att, bland annat, intet enda vare sig kyrko- eller skolrådsprotokoll förefans under tidsperioder af flere år tillkännagaf kyrkdtherden, att kyrko- och skolrådssamman träden högst sällan förekommo, och förklarade biskopen ett sådant lagstridigt och om mycket ringa intresse för de vigtiga angelägenheter, kyrko- och skolråden hade åt sig uppdragna, vittoande förhållande vara att på det högsta ogilla och beklaga.
Följande dag förrättades högmässogudstjenst af v. pastorn, hvarefter biskopen från altaret talade till församlingsborna öfver 2 Samuel 5:24. Sedan förhör med den senast konfirmerade ungdomen verkstälts af biskopen samt hvar och en lemnats tillfälle att samtala med honom, trädde han åter inför altaret samt stälde några förmaningens och uppmuntrans ord till de närvarande, hvarefter han afslöt gudstjensten i vanlig ordning.
Vid innevarande års ingång hade Gerums kyrkokassa 1,183 kronor 41 öre och skolkassan 266 kronor 72 öre i bebållning; i Levide utgjorde behållningen i kyrkokassan 891 kronor 36 öre, brädkassan 474 kronor 85 öre och orgelfonden 155 kronor 5 öre.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 November 1886
N:r 91.