Mönstring med Tingstäde kompaniområdes

beväringsmän af 1:a t. o. m. 12:te klassen förrättas:
Fredagen den 17 December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med beväringsmän från socknarne: Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara samt lördagen 18 i samma månad kl. 10 f. m. i Tingstäde skolhus med beväringsmän från socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, Veskinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde. Befriade från mönstring äro alla beväringsmän som under året varit inkallade till tjänstgöring samt alla andra beväringsmän, samt senast å mönstringsdagen till undertecknad eller fanjunkaren J. Engvall i Lummelunda inlemna författningsenlig uppgift om sin bostad efter den 28 sitls.
Okt. För öfrigt hänvisas till i länskungörelserna och inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen m., m.
Visby den 1 December 1897.
C. Slettengren.
Befälhafvare för Tingstäde komp. omr. nr 183.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 December 1897
N:r 193

Vid innevarande års besiktningsmöten

för prisbelönande af hästar ha följande pris af 50 kronor för hvardera tilldelats följande fölston: Freja, tillhörig O. Björkander Medebys i Vall; Docka, tillhörig G. Svensson Suderbyg i Stenkyrka; Monica, tillhörig H. Stengård Snovalds i Hörsne och Lotta, tillbörig A. Johansson, Övide i Eskelhem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 December 1897
N:r 188

Mönstring med Tingstäde kompaniområdes beväringsmän

af 1:a t. o. m. 12:te klassen förrättas.
Fredagen den 17 December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med beväringsmän från socknarne: Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Hejdeby, Endre, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara samt lördagen 18 i samma månad kl. 10 f. m. i Tingstäde skolhus med beväringsmän från socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, Veskinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde.
Befriade från mönstring äro alla beväringsmän som under året varit inkallade till tjänstgöring samt alla andra beväringsmän, samt senast å mönstringsdagen till undertecknad eller fanjunkaren J. Engvall i Lummelunda inlemna författningsenlig uppgift om sin bostad efter den 28 sitls. Okt. För öfrigt hänvisas till i länskungörelserna och inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen m. m.
Visby den 1 December 1897.
C. Slettengren,
Befälhafvare för Tingstäde komp. omr. nr 183.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 December 1897
N:r 188

Auktion vid Norrgårda i Vallstena.

Genom offentlig auktion, som kommer att förrättas vid Norrgårda i Vallstena lördagen den 4:de nästkommande December kl. 10 f. m. låter hemmansägaren Gustaf de Flon därstädes försälja sitt ägande hemman 1/32 mantal Norrgårda med därå uppförda åbygnader. Hemmansdelen dels i mindre lotter och dels i sin helhet under förbehåll pröfningsrätt att antaga och förkasta blifvande anbud. Först försäljas af samma hemman större växande skog i mindre lotter i det nedra skiftet med afverkningsrätt till den 1:sta Maj 1899. Skogen är passande såväl till såg- som bygnadstimmer. Samlin gen sker i hagskiftet kl. 10 f. d. och sedan efter skogen är försåld utbjudes fastigheten, som är fri från lifstids undantag och inteckningar. Betalningsvilkoren blifva förmånliga och uppgifvas vid auktionen.
För skogen lemnas anstånd för godkände köpare till den I nästkommande Maj.
Hörsne den 23 November 1897.
O. J. LARSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 November 1897
N:r 184

Väghinder.

Vägen mellan Anninge i Hörsne och Hallgårds i Bara är 1 och 2 Dec. aflyst från användande. Vägen mellan Stenkyrka och Lummelunda socknar är likaledes 29 och 30 Dec. samt 1 och 2 December, och kan i stället vägen genom Tingstäde tagas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 November 1897
N:r 183

Stöld

af diverse linnepersedlar, värda sammanlagdt 36 kr. 80 öre, föröfvades natten mellan. 24 och 25 Oktober hos P. Nilsson, Timans i Hörsne.
Tjufven efterlyses nu.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 November 1897
N:r 170

Vid årets besiktningsmöten

för prisbedömande af hingstar m. m. i länets underdistrikt hafva följande pris tilldelats nedannämda hingstar och fölston:
Hinastar: Effronté, ägare löjtnant K. S. Engström, 100 kr; Pojken, ägare O. A. P. Andersson, Anninge i Hörsne, 70 kr; och Tor, ägare O. Jespersson, Burge i Hafdhem, 70 kr.
Fölston: Frynda, ägare A. Enström, Enbjenne i Barlingbo, 50 kr; Maja, ägare K. Karsson, Österryftes i Fole, 50 kr; Flora, äg. O. Gardell, Stenstu i Dalhem, 50 kr.; Lrona, äg. H. Hansson, Petarfve i Sanda, 50 kr., och Hermanna, äg. J. N. Johansson, Asarfve i Hemse, 75 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Oktober 1897
N:r 167

Järnvägsmötena

i Källunge och Fole i måndags voro hvar för sig besökta af ett 30-tal personer.
Vid Källunge-mötet, där tankeutbytet stupdom var rätt lifligt, uttalade sig Källunge sockenmän i allmänhet för den föreslagna järnvägen och ansågo, att den skulle komma att blifva till ortens nytta och bidraga till främjandet af Gotlands utveckling. i dess helhet. Med arseende på det aktiebelopp, kommunen ansetts böra teckna i företaget, voro åsigterna ännu de samma som vid Januarimötet i Hörsre, d. v. s. att Källunge borde teckna 30 tusen kr.
Af de fem sockenmän, som från Vallstena infunnit sig vid mötet, voro endast två af den åsigten, att deras kommun borde deltaga i järnvägsföretaget, under det de tre andra voro bestämdt emot saken. Nämndeman E. N. Eriksson, Alfvena, hvilken var en af de två som talade för järnvägen och som ansåg att kommunen borde teckna de föreslagna 20 tusen kr., var af den åsigten, att frågans utgång iaom Vallstena vore mycket oviss. För sin del ville han dock göra hvad han kunde för att få socknen med.
Mötet i Fole var, i motsatt till Källungemötet, mera lojt och diskussionen saknade hvarje spår af intresse för den föreliggande frågan. Endast få talare yttrade sig.
Landshöfdingen redogjorde här, som på de andra mötena, för de utstakade planerna och framlade sina skäl för banans nödvändighet. Här som förut var tanken på betodlingen den ledande, hvarjämte, såsom bevis på, att planen ej vore att anse som hufvudlös, bl. a. anfördes, att affärsmän i Visby tecknat sig för aktier i banan. Om man fruktade för, att Slite, då det finge järnvägsförbindelse, skulle komma att konkurrera med och skada Visby, så vore detta ett misstag. Nej, här gällde endast Gotlands framåtskridande i dess helbet, ej en enskild orts eller hamns gynnande på andras bekostnad. Ej heller vore här fråga om en strid mellan stad och land; en sådan strid vore oförståndigt att igångsätta, Ty staden behöfver landet och landet staden.
Under diskussionen meddelade nämdeman Johansson, Gute i Bäl, att Bäls sockenbor önskade att den nya banan måtte komma till stånd samt att kommunen med visshet komme att teckna 15 tusen kr.
Från Hejnum var endast en representant, landtbrukare Eklund, Graute, närvarande. Hans bestämda åsigt var, att kommunen icke alls skulle komma att deltaga med någon aktieteckniag.
Kom så turen till Fole kommun. Dess talan fördes at riksdagsman P. Larsson, i L:a Fole, hvilken framlade, såsom han uttryckte sig, »sina egna åsigter», hvilka dock äfven tycktes vara hela kommunens mening.
För sin del hade talaren aldrig intresserat sig för den föreslagna nya järnvägslinien. Och fördelarna af den samma voro äfven för Fole ganska små. Den enda nytta socknen kunde vänta sig af banan voro en mindre lindring — vid bettransporter; men detta vore ock nästan det enda. Annat hade det varit, om den år 1896 föreslagna järnvägen till. Barlingbo genom Fole odh Bäl med statiou vid Kisslings hade blitvit en verklighet. För den linien hade kommunen intresserat sig och af den hade den kommit att få någon pytta. Att kommunen lifligt intresserat sig för Barlingbolinien bevisades bäst däraf, att man, så fort frågan därom väcktes, i Fole beslöt sig för avt teckna 25 tusen kr. i företaget. Och summan hade nog på ett eller annat sätt blifvit förhöjd, endast det blifvit allvar af. Men så kom detta nya förslag och i och med detsamma blef det gamla glömdt och begrafvet, Landshöfdingen hade framhållit banans betydelse för bettransporten och därutinnan ville tal. ej motsäga honom. För Fole blefve denna betydelse ganska ringa. Och i fråga om persontrafik och spanmålstransport hade banan intet att vänta från Fole. Ty kommunen har alltid haft och kommer äfven framdeles hafva sin hufvudsakliga affärsför binde se med Visby. Tal, trodde mera på den väutade förlängnvingen af Gotlands norra järnväg till Tingstäde, hvilken väl ble ve den järnvägssträckning som först af alla föreslagna komme till stånd.
Med afseende på betodlingens framtid på på Gotland, uttalade tal. som sin åsigt, att en fabrik omöjligt kunde afverka alla betor, om arealen än vidare ökades. Då finge man antingen taga den utvägen att bygga ännu en fabrik eller ock att nedsätta betprisen. Blefye det senare händelsen, hölle betodlarne sig borta och järvägstrafiken blefve betydligt förminskad. Men intiäffade det förra — ja då kunde man ju ha skäl att heppas på bättre utsigter för järnvägen. Då är frågan den, om det finnes utsigt för aisättning afså mycket råsecker som två fabriker kunna leverera. Men om den saken lefva vi ännu i stor okunnighet. Och intill dess man fått visshet i detta stycke ansåg tal. det vara klokast att upp kjuta afgörandet i den föreliggande frågan. Väl hade Dalhemsborna talat om hur brådskande det är med att besluta om järnvägens påbörjande men därom kunde tal. ej vara med. Om han skulle vara med om den nya järnvägen, så skull det bli först då man hade säkra garantier för afsättning af produkten af två sockerfabrikers arbete. Ty först då, men ej förr, kunde tal blifva om Roma—Slitebanans nytta.
Landshöfdingen ansåg, äfvea han, att klokast vore att bida tiden till sockerfabrikens styrelse hunuit få visshet om en ökad afsättning af råsocker. Hoppades dock, att början med banans anläggning skulle kunna göras i Oktober månad 1898.
Resultatet af mötet var sålunda det, att af de vid detsamma narvarande representanterna från Fole, Bäl och Hejnum endast Bäls sockenmän utan förbehåll uttalade sig för järnvägen, under det Hejnums ombud var emot likasom ock Fole socken, att döma af riksdagsman Larssons här ofvan refererade yttrande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Oktober 1897
N:r 167

Järnvägsmötet i Dalhem

i går var besökt af ett 80-tal sockenmän från Dalhem samt Hörsne och Bara socknar. Mötet var som bekant af landshöfdingen utlyst för öfverläggning om behofvet af järnvägsförbindelse mellan Slite hamn och Roma, och diskussionen, — hvilken för öfrigt var synnerligen matt — likasom landshöfdingen anföranden, utmynnade i att bevisa nyttan för Dalhems och Hörsne med Bara socknar af nämda järnväg.
Landshöfdingen inledde förhandlingarna med en kort välkomsthälsning till de närvarande samt öfvergick därpå till att framlägga sina skäl och bevis för deu projekterade järnvägens mnytta och nödvändighet, närmast för de socknar, hvilkas representanter närvoro vid mötet.
Landshötdingen erinrade att börja med i sitt yttrande, hvilket var skriitligt affattadt, hurusom man under senaste tiden på Gotland — i staden såväl som på landet allt mera allmänt insett och erkänt behofvet af nya järnyägar. Deras ändamål skall, sade tal., naturligtvis i främsta rummet vara att gagna jordbruket genom beredande af goda, för trafiken billiga utfartsvägar från det inre af ön.
I spetsen för detta sträfvande har staden gått, i det att till största delen på dess bekostnad, men också numera till vinst för staden, anlagts en järnväg söderut från Visby till Hemse, Stadens järnvägsbolag har ock öfvertagit anläggningen af en järnväg norrut hittills dock sträckande sig endast till Veskinde, som utgör blott en station på den tillämnade banan till Tingstäde. Skulle denna bana i en framtid komma att från Tingstäde utsträckas öfver Lärbro till Fårösund — naturligtvis för neutralitetens försvar — och skulle en inom Lärbro socken föreslagen järnväg därifrån till Slite komma till stånd, då blefve norra Gotlands behof afjärnvägar icke illa tillgodosedt.
Men äfven Gotlands öfriga delar, både den mellersta och den södra delen, behöfva nya järnvägar. Öns gamla borgerliga och kyrkliga indelning i »tredingar», ännu bibehållen i kyrkligt hänseende genom stiftets indelning i tre prosterier, är ytterst grundad på landets naturliga beskaffenhet.
Till den norra tredingen — staden däri icke inberäknad — hänför jag 22 kommuner med 12 tusen invånare och ett fastighetsvärde af 9 millioner kronor; till den mellersta tredingen böra räknas 41 kommuner med 17 tusen invånare och 17 millioners fastighetsvärde, och till den södra tredingen 29 kommuner med 15 tusen invånare och 11 millioners fastighetsvärde. Hela landsbygden innehåller således 92 kommuner med 44 tusen invånare och 37 millioners fastighetsvärde. Staden, med 8 tusen invånare, har ett fastighetsvärde af 6 1/3 millioner kronor.
Alla dessa värden afse endast sådan fastighet, för hvilken skall erläggas bevillning.
Nu kan till både den norra och den mellersta tredingen räknas Slite hamn, som ligger på gränsen mellan dessa tredingar. Till den mellersta tredingen höra Roma sockerfabrik och hamnen vid Klinte, till den södra tredingen Rone och Burgsviks hamnar.
Då stadens järnvägsbolag erhöll koncession å järnvägen till Hemse, centralpunkten i södra tredingen, erhöll bolaget tillika koncession på två grenbanor, den ena till Ronehamn och den andra till Klintehamn.
Men genom underlåtenhet att inom föreskrifven tid anlägga grenbanorna blef koncessionen å dessa banor år 1882 förverkad. Nu har ett särskildt bolag med k. m:ts tillsånd företagit och snart nog fullbordat anläggningen af järnväg emellan Klintehamn och Roma.
För ett halft år sedan har k. m:t åt handlanden Nyström i Slite med flere sökande beviljat koncession å jänvägsanläggning emellan Slite och Roma. Järnvägsanläggningar från Hemse till Ronehamn och till Burgsvik äro föremål för koncessionsansökningar af flere sökande inom södra tredingen; och till sist har stadens järnvägsbolag sökt koncession å en mindre del af sistnämda järnvägslinie.
I fråga om behofvet af järnvägen Roma—Slite och Roma—Klintehamn samt om anskaffande af medel för dessa anläggningar hänvisar jag i hufvudsak till en af mig författad, för omkring ett år sedan genom pressen — offentliggjord uppsats. Jag afslutade nämda uppsats med uttalande, att den utsträckta sockerbetsodling, som de föreslagna nya järnvägarna måste medföra, skall påkalla antingen en väsentlig ytterligare utvidgning af Roma sockerfabrik eller ock en ny fabrik. Denna uppfattning vidhåller jag. Och därjämte tror jag, att tiden nu är inne för en sådan utvidgning. Sockerpriset har stigit tillräckligt. Det har blifvit klart för den stora allmänheten, att den förmenta öfverproduktionen af socker funnits till blott i inbillningen. Och Roma bolag har beslutat öka sitt aktiekapltal för att kunna möta alla eventualiteter. Kan sockerfabriken utvidgas vid Roma, hvilket beror endast därpå, huruvida därvarande vattentillgång kan anses tillräcklig för en sådan utvidgning, så är ju själfklart, att en järnväg, afsedd att gagna betodlingen och därmed äfven jordbruket i öfrigt inom Dalhem och Hörsne, Källunge och Vallstena med flere socknar, bör hafva det läge koncessionen för Slitelinien föreskrifver, måhända med någon mindre jämkning. Samma läge bör järnvägen äfven erhålla, om Roma bolag låter uppföra den behöfliga nya fabriksbygnaden, såsom längesedan är föreslaget, inom Dalhem socken invid ån där vatten aldrig tryter. Skulle i stället vid Hemse inom den närmaste tiden anläggas en sockerbruksfilial eller ock en själfständig fabrik, då är ju gifvet, att när tillgången på betor vid den nuvarande fabriken till följd däraf minskas, så ökas i samma mån möjligheten för fabriken vid Roma att mottaga och afverka de betor, som dit kunna transporteras å linien emellan Slite och Roma.
I ena som i andra fallet anser jag det vara hög tid att den koncessionerade linien Slite —Roma snart kommer till stånd. Jag tvekar ej heller att tillstyrka ortens invånare att besluta sig för nödig aktieteckning före slutet af innevarande år. Ty skulle arbetet å banan komma att påbörjas före den 1 Oktober 1898 så vore koncessionen förverkad.
På uppmaning af landshöfdingen lemnade ingeniör Bååth härpå en del upplysningar om arbetet med och kostnaden för den under anläggning varande Klintejärnvägen, Vid en jämförelse mellan kostnaderna för en järnväg Roma—Slite fann hr Bååth, att för den senare kostnaderna skulle kunna blifva mindre på samma gång som arbetet kunde bedrifvas fullt ut lika fort där som på Klintejärnvägen. Om arbetet finge taga sin början i Mars 1898, så knnde banan vara klar för bettransport i Oktober samma år.
Landshöfdingen — framhöll härpå vidare, huru som det ej kunde vara tvifvel underkastadt, att betodlingen allt vidare skulle kunna fortsättas. Talet om öfverproduktion hade visat sig ej vara sannt. Väl kunna konjunkturerna blifva dåliga; men detta kan ej föranleda till något annat, än att aktieägarne förlora och ett bolag måhända går under, men betodlarne ha ändå utsigt att allt fort få odla betor, ty om ett bolag går öfver ända, så kommer alltid ett nytt i stället.
Väådan för en kommun att teckna aktier i den nya järnvägen är lätt att beräkna, om man samtidigt beräknar hvilken verkan betodlingen har på den blifvande järnvägens afkastningsförmåga. Härvidlag kan en jämförelse göras med det gamla järnvägsbolagets — Gotlands järnvägs — ställning, hvilken betydligt förbättrats sedan betodlingen kom till stånd. Och dock har denna järnväg haft att kämpa med flera svårigheter, såsom sin skuld till staten utöfver annuiteterna och anskaffandet af ny dyrbar räls i stället för den gamla, förut använda järnrälsen. När det går så bra för den gamla järnvägen — dess aktier säljas nu för 96 procent — hvad skall det då icke bli för den nya järnvägen som köper stålskenor från början och som icke får några amorteringar att tänka på, endast annuiteterna och som dessutom går genom en särdeles bördig trakt. Dess aktier skola för visso rätt snart bli räntegifvande, och efter en tid’skall kommunen icke vilja sälja sina aktier, äfven om de stå öfver 100 procent. En hvar, som vill, må, sade tal., själf kontrollera mina uppgifters riktighet; och det skulle glädja mig, om intet vankelmod komme emellan för att hindra ett företag sådant som detta och som är egnadt att främja Gotlands sanna väl.
Efter detta anförande lemnades ordet fritt och en stunds diskussion uppstod.
Kyrkoherde Odin och hr G. P. Hansén, Dalhem, instämde med landshöfdingen i hans anföraude angående järnvägens nytta.
Agronom Broander påpekade att järnvägen skulle bli till stor nytta äfven vid wjölktransporten; ty hittills hade dennva transport lidit men af det stora afståndet till Barlingbo station. Samma vore förhållandet med kreaturstransporten och kreaturshandeln.
Landshöfdingen tackade för denna fingervisnivg. Han hade nog sjäf tänkt det samma, men hade dock mest hållit sig till att tala om järnvägens betydelse för betodlingen, emedan den vore ett kraftigt medel att väcka intresset för och få företaget i gång.
Kyrkoherde Odin ansåg att järnvägen ovilkorligen måste blifva till nytta, äfven om man förutsatte, att betodlingen skulle upphöra. Järnvägar äro, säga hvad man vill, ett conditio sine qua non för en landsändas utveckling. Och om än sockerbetsodlingen upphör, så skola dock de förbättrade kommunikationerna föda nya förvärfskällor. Gotland ligger ännu långt efter fastlandet i många afseenden. Det finnes en massa småfabriker af allehanda slag, och sådana kunde äfven uppstå här. Men första vilkoret härför är ökade och förbättrade kommunikationer. Om vi därför i början få svårigheter med järnvägen, så ligger dock i densamma en stor betydelse, vi ha med densammea insatt en viktig faktor för framtida utveckling; och det är vår plikt att något offra för iramtidens generationer. Tal. betonade slutligen vikten af att snarast möjligt fatta beslut i frågan, ty tiden för statslåns utlemnande för dylika företag vore snart tilländalupen. Äfven ansåg tal., att de kommuner som finge största nyttan af järnvägen äfven borde bära tyngsta bördan i utgiftsväg för järnvägens anläggning.
Sedan ytterligare ett par talare yttrat sig i alldeles samma riktning som de föregående, uttalade landshöfdingen den förmodan, att det kunde vara af betydelse och intresse för styrelsen för Roma sockerfabrik att veta, det Dalhemsborna gerna ville ba en sockertabrik inom sin kommun. Och på tillfrågen af landshöfdingen anhöllo Dalhems sockenmän, att han måtte föra denna önskan till sockerbruksstyrelsens kännedom.
Från Hörsne yttrade sig endast en talare, nämdeman Larsson, hvilken trodde, att Hörsne och Bara skulle draga sig för att teckna 35 tusen kr. i den nya järnvägen, då kommunen ej finge någon station.
Mötet afslöts härpå af landshöfdingen, som förklarade sig anse, att resultatet af öfverläggningen var den, att de närvarande varit ense om nyttan af en järnväg Roma—Slite.
Denna mening biträddes af mötesdeltagarne.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Oktober 1897
N:r 166

Ett varningens ord

anse vi oss böra utala med anledning af de järnvägsmöten, som på söndag och måndag äro utsatta att hållas med invånarne ien del socknar i norra häradet, som antagas hafva intresse af en järnvägsförbindelse mellan Slite och Roma.
Denna varning anse vi oss böra uttala af två skäl. För det första har det beträffande banan Klintehamn—Roma och de affärstransaktioner, som med densamma äga samband, numera kommit i dagen, att, en del personer genom förespeglingar och löften, som icke infriats af verkligheten, låtit förmå sig att ikläda sig ett ekonomiskt ansvar, som kommer att kännas ganska tungt. Som bekant är hade Eskelhems kommun för ifrågavarande bana tecknat 20,000 i aktier och därigenom förmått vederbörånde att ändra banans sträckning på ett sätt, som fördyrat anläggningskostnaden med omkr. 25,000 kronor. Beslutet öfverklagades och vardt upphäfdt. Men under ärendets behandling har man under uppgift, ätt ingen utsigt fans att hos k. m:t vinna ändring i detsamma, förmått en del personer att anskaffa de medel, som behöfdes intill dess teckningen i Eskelhem blefve faststäld. När nu motsatsen inträffat, så har följden blifvit så väl att Roma—Klintebolaget fått utan bidrag från Eskelhem förlänga sin bana ett par kilometer och därigenom förlorat en del trafik från Väte och Hejde socknar, som ock att de personer, hvilka i god tro lemnat sitt ekonomiska understöd, få bära risken för den uteblifna teckningen från Eskelhem. Sådana manövrer äro egnade att mana till mycken varsamhet gent emot de försök, hvilka då och då göras att locka en godtrogen allmoge att vedervåga sina surt förvärfvade slantar på äfventyrliga aktieteckningar.
Men det finnes äfven ett annat skäl, hvarför vi ansett oss böra uttala ett varningsord, så kraftigt som möjligt, och det ligger uti ordalydelsen af inbjudningen till mötena. Där hafva sammankallats jordbrukarne i Dalhem, Hörsne, Källunge, Vallstena, Fole, Bäl och Hejnums socknar för öfverläggning i fråga om »behofvet af järnvägsförbindelse mellan Slite hammn och Roma järnvägsstation och sockerfibrik».
Redan detta är en högst ovanlig företeelse, att flere månader efter det koncession på en sådan bana beviljats socknarnes invånare om igen öras Om en sak, hvarom de tedan före koncessionens beviljande upprepade gånger blifvit hörda. Och egendomligheten i tillvägagåendet minskas icke däraf, att vederbörande haft det djärfva modet att vilja tala med bönderna i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena och Dalhem om behofvet för dem att komma till Slite hamn. Vore icke inbjudningen hållen i så allvarlig ton, skulle man vara frestad tro att meningen vore ett stilla skämt med dessa socknars invånare. Ty om till dem på heder och tro ställes den frågan: med hyilken plats han I mesta beröringen, med Visby eller med Slite, och med hvilken ar dessa platser han I största behofvet af järnvägsförbindelse, så lär väl för hvarje människa, som dömer sundt och oförvilladt, svaret icke kunna blifva mera än ett. Ja, sannolikt har flertalet i nyss nämda socknar aldrig i lifvet känt behof af någon förbindelse med Slitehamn, men däremot lifligt önskat att genom den nutida formen för samfärdsmedel ställas i en närmare förbindelse med det centrum för rörelsen inom länet, som ligger uti Visby.
Därför böra också invånarne i Fole, Bäl, Källunge, Vallstena m. flere socknar icke offra ett öre på någon annan järnväg än en sådan, som öfver Barlingbo (eller någon punkt i Follingbo) sätter dem i förbindelse med Visby hamn och Roma sockerfabrik Ty tanken att exempelvis en Fole-bo för att komma tillstaden skulle först behöfva resa på järnväg till Roma får väl hänföras till det mera absurda. Hvad angår Hejnum och Othems socknar, så ha de sitt naturliga in tresse fästadt vid den järnväg, som snart nog — vi hoppas det — skall samman binda Tingstäde med Visby.
Det är således af uppriktigaste öfvertygelse, som vi mana allmogen att på söndagens och måndagens möten iakttaga den största försiktighet.
Vakten — Eder särskildt för att uttala Eder för något behof af förbindelse med Slite hamn. Edra ord komma då att af vederbörande anvärdas på högre ort som medel för ayften, hvilka hittills hålJag dolda, men som mycket genomskinligt afse att skada hamnintressena i Visby.
Och om I skolen uttala Eder i frågan, så inskränken Eder till att tala om behofvet af järnvägsförbindelse med Roma sockerfabrik, utan att därvid förknippa talet om någon hamn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Oktober 1897
N:r 164