Båtbyggaren Gunnar Bodin — porträtterad med sitt glada leende härovan — har hållit på med båtar över 50 år och det senaste bygget är 32-fotaren till Sysne, som har fotograferats i Herrviks hamn omedelbart efter sjösättningen. Allt Herrviks manfolk tog sig fritt en stund för att beskåda evenemanget och diskutera båtar.
Den som till äventyrs tror att det bara är på Götaverken och Kockums och Finnboda som man har sjösättningar under festliga former så tar han grundligt fel. Det har vi här på Gotland också och även om formatet på byggena inte är lika storslaget här som på fastlandet så vågar vi dock påstå att feststämningen och glädjen vid en stapelavlöpning är av lika hög klass.
Hur det går till vid en gotländsk stapelavlöpning fick vi erfara häromdagen i Herrvik, där båtbyggarna Gunnar och Axner Bodin sjösatte sin hittills största fiskekutter, en stark och stadig bit på 32 fot, som i dopet fick namnet Siv och som skall höra hemma i Sysne. Redan igår skulle Siv gå ut på sin jungfrnufärd, då man tänkte göra ett laxdriv på försök, men det blev en smula oturligt med den tilltagande kvällsblåsten, som sedan friskade alltmer och gjorde allt fiske otjänligt.
På sjösättningsdagen tog sig hela Herrvik en stunds extra ledighet, ty det är alltid något av ett evenemang när en ny Bodin-båt är på väg ner till fiskehamnen för att placeras i sitt rätta element. Och när den stora Sysne-båten skulle gå av stapeln och det därtill var en strålande vacker dag var det väl bara naturligt att man lade det vanliga jobbet å sido och ägnade sig åt sjösättningen vare sig i man nu var aktiv deltagare eller endast stod där som passiv åskådare.
För den som inte känner till den välrenommerade varvsanläggningen i Herrvik kan vi tala om att den ligger cirka 500 meter från närmaste vatten, d. v. s. Herrviks fiskehamn, och det är alltså inte bara att lossa på stöttorna och låta stapelbäddens bromsanordningar sköta om resten. Här fordras det en specialbyggd \”båtvagn\” och en traktor och med den färdighet som långvarig träning ger, så klarar man sig fint också med dessa hjälpmedel plus ett gäng armstarke karlar.
Det gick t. o. m. så fort för den bastanta Siv att hon redan befann sig i vattnet, när vi som stadsbor var dök upp på skådeplatsen. Det hade gått som en dans alltsammans och det var tydligt att Siv ville komma ut på vattenspegeln fortast möjligt för att visa hur vackert hon kunde niga. När de bodinska transportmedlen gjort sitt lade man ut tjärsmorda rullar och medan karlarna höll skutan på rät köl gled hon lekande lätt i spat. Sedan var det bara frågan om att bromsa upp henne så att hon inte skulle ränna över till andra sidan viken.
Så var det dags att ta bygget i närmare skärskådande och det fanns gott om sakförståndigt folk både ombord och på bryggan. Där fanns först och främst konstruktören själv, den nu 69-årige båtbyggaren Gunnar Bodin och sonen Axner som tagit yrket i arv och är en särdeles mångkunnig karl med de elektriska konstruktionerna som specialitet, där såg man fiskeriinstruktören Per Mattsson, som förrättade det reglementsenliga dopet av båten och önskade den lycka och välgång i fisket, där fanns givetvis också Herrviks förtroendeman Albert Östergren och för övrigt. fiskare av olika generationer. Alla var lika pigga och nytra, inte minst 78-årige segelsömmaren Herman Klingvall, som farit runt på alla världens hav och slitit mycket ont i sin tid och som nu på gamla dar svarar för ett herrviksfiskarna får ordentliga segel till sina båtar. Förre båtbyggaren Tomas Johansson hörde också till det gamla gardet som inte ger sig och han var tvungen att ta sig en promenad, när det nu fanns en sådan sevärdhet i hamnen.
Så höjde man en välgångsskål för båten och för de båda ägarna, Ture Thimgren från Trosings och Sigfrid Pettersson från Sysne, bjudcigarrerna kom fram och man kopplade av allt annat under en timme framåt för att enbart resonera om båtar och båtbyggen. Då och då slog någon emellan med ett kort och kärnfullt tal. Herman Hellgren från Sysne riktade sig särskilt till Bodinarna inte bara med tanke på det senaste bygget utan för det högklassiga arbete de alltid gjort, vilket blivit en oskattbar tillgång för fiskarbefolkningen i dessa trakter och även på många andra håll. Hr Östergren trodde att om turen med fisket skulle stå i proportion till trakteringen så kom ägarna till den nya båten att få rakt för mycket fisk.
32X12,5 fot i yttre mått.
Men apropå det så verkade det som om \”Siv\” skulle kunna ta in en ganska försvarlig fisklast, om det nu skulle slå till ordentligt någon gång. Som alla Bodins båtar har den särskilt god bärighet och det välformade stävpartiet äi också ett annat fabrikationsmärke. Båtens yttre mått är dryga 32 fot över stäv och inemot 12,5 fot i bredd. Djupgåendet är ungefär 1,4 m. Kölstocken mäter 13 alnar och då dimensionen i övrigt är 7X10 tum behövs det en inte så liten talle bara till den delen. De åtta nedersta borden på varje sida är en och en kvarts tum tjocka och de övre mäter en tum. En 25 hästars Säffle levererar drivkraften.
— Det är snart inte roligt att bygga båtar längre, förklarade hr Bodin senior, när vi lyckades få en liten pratstund med honom efter sjösättningen. Allting har blivit så dyrt och krångligt. Bara virket till en båt går nu på 1,000 kr. Svårigheterna att få järnvaror är ju välbekanta och det börjar knipa till beträffande spiken. Och den om skall beställa motor får allt vara ute i god tid.
— Jag har hållit på med båtbygge sedan jag var 18 år och utvecklingen har helt naturligt gått därhän att båtarna har måst göres större och stabilare. Fisket har ju ändrat karaktär och till de nuvarande långfärderna efter laxen måste det vara hållbara don. Idealet för en gotländsk fiskebåt ligger nog omkring 30 fot. Med större dimensioner blir den för tung och svårmanövrerad, särskilt med tanke på laxfisket.
— Som material har jag alltid använt gotlandsfur. Den står bättre emot röta än vad ekens ytträ gör och i en ekbåt kan man för det mesta vara säker på att åtminstone något av ytveden kommit med.
Fördelen med ekbåtarna är ett de är mera slitstarka vid gång i is, men då har vi i stället möjligheten att sätta på kopparplåtar. Nog har jag byggt en 3-400 båtar i min tid men hurdana de blir — se det vet man aldrig förrän man får se dem på. vattnet.
Beställningar har gjorts för åratal framåt.
Det är en småindustri av förnämligt slag som Bodin och hans son driver där ute i Herrvik och såväl byggnader som hjälpmaskiner är till allra största delen deras egna händers verk. En kraftig vindmotor ger elektrisk drivkraft till bandsågar och andra tekniska hjälpmedel, där det allra mesta som sagt är hemgjort. En ny borrmaskin synes vara det ende som köpts komplett. Smedjan ligger .i omedelbar anslutning till båtverkstaden och där har man också den anordning, som ger båtborden sitt speciella ångbad, så att de kan formas efter mallarna. Nästa båt är redan ett bra stycke på väg, det blir en 27-fotare till en av de estniska fiskarna i Katthammarsvik, och sedan är programmet fulltecknat för minst ett år framåt.
— Båten är byggd med tanke på laxfiskets hårda krav, framhåller Sivs båda ägare. Vi hade visserligen en blekingebåt på 27 fot men skall man vara ordentligt på den säkra siden i vinterfisket behövs det större saker. Den andra båten har vi kvar i alla fall, så att vi när det lämpar sig kan arbeta på olika håll. Nu blir det närmast laxfiske, först med garn och sedan med krok, strömmingsfiske också om det vill sig väl och kanske till ett annat år fiske med flundrenot. Nyanskaffningen av båten kostar sina modiga 9-10,000 kr. seden den fått all behövlig utrustning, men så har vi sedan också fått större säkerhet i arbetet och möjlighet ett ta oss fram lite varstans i Östersjön.
Apropå säkerhet så tittade vi också på hamnförhållandena i den nya båtens hemort men det får bli en annan historia
H—z.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 September 1947
N:r 217