Från forskningen om Gotlands forntid.

Montelius: ett fynd från Eskelhems prestgård på Gotland.
Man är vanligen benägen att tro, att fornforskaren så strängt är bunden af sitt forskningsmaterials beskaffenhet, att han icka kan draga några, eller högt obetydliga, slutsatser rörande det andliga tillståndet under de aflägena tider han behandlar. Ofvannämda afhandling af professor Montelius är ett bevis, bland många andra, på att en dylik uppfattning är oriktig. Men det är viset icke alltid som de bligets sidorna af menniskolifvet förråda sig i de förhistoriska fynden; hvarje nytt bidrag är då så mycket värdefullare.
Föga anade man för någon tid sedan, att man skulle kunna framvisa en uppsättning fornsaker från Gotland, som ger oss antydningar om gudstjenstförhållanden för två och ett half årtusende tillbaka. Också är detta fynd ett bland de märkligaste som Gotlands rika jord på de senaste åren skänkt den förhistoriska vetenskapen.
Fyndet gjordes hösten 1886 på Eskelhems prestgårds ägor under gräfning i en åker. Man fann der två prydligt arbetade betsel af brons med tvärstänger och hakar; en stor bronsskifva i genombrutet arbete med vidhängande skramlande hängprydnader, flere lösa hängen, prydnadsstycken, rör m. m. samt tolf stora kupiga bronsbucklor – allt föremål tillhörande anspannet för en vagn. Vidare förekomma i fyndet tre bronskärl, som tyvärr äro mycket fragmentariska. Så mycket är dock klart, att det ena är ett inhemskt hängkärl af ett slag som är välkändt från Norden, de två öfriga deremot utländskt importeradt gods.
Fyndet är nu en prydnad för det skåp i Statens historiska museum, som innehåller minnena från Gotlands bronsålder.
På sista tiden nafva dem på ett oväntadt och glädjande sätt tillökats med rika nya fynd; medan undertecknad för två år nedan publicerade en förteckning öfvet då kända gotländska bronser hafve flere vigtiga fynd tillkommit.
Ea omständighet, som genast i Eskelhemsfyndet tilldrager sig uppmärksamhet, är, att det ena betslets munbett är af jern. Hade fyndet framkommit tidigare skulle denna omständighet möjligen ökat svårigheterna vid utredandet af bronsålderns kronologi. Nu är den saken genom prof. Montelius\’ stora arbete om tidsbestämning inom bronsåldern bragt på det klara. Fyndet tillhör slutat af hans femte period eller början af den sjette, som är en öfvergångstid till jernåldern. Betslen hafva länge varit i bruk (man ser starka spår af slitning) och när slutligen det ena behöfde lagas, hade man tillgång till jern. Professor M. bestämmer fyndets tid till omkring 500 år före Kr. f.
Här kan jag icke underlåta att nämna att ord om dylika tidsbestämningar af forntida föremål. Allmänheten mottager dem ännu alltför ofta med en viss försigtighet eller rent af misstro. Under mina gräfningar på Gotland har jag många gånger erfarit detta; ofta har jag då lyckats göra det klart för den intreseerade, huru sådana tidsbestämningar åstadkommas och deremot äfven att de äro tillförlitliga. Allt för många tänka dock ännu på Bautastenii bestämdt tusen år, och tro att den nutida fornforskarens årtal äro så der på en höft utslungade. Det år nog sant att så har det förr i verlden gått till; årtal blott vore skapelse af en liflig fantasi, uttades offentligt och troddes. Men det var i fornforskningens barndom; det år helt annorlunda nu. Genom noggranna jämförelser, som ofta fått söka sitt material öfver hela vår verldsdel, genom mycket arbete, långsamt och försigtigt hafva de kronologiska förhållandena under vår förhistoriska tid blifvit klargjorda. De stora dragen äro redan fasstälda och allt vidare går forskningen framåt. Det skulle bli för vidlyftigt att så här i förbigående söka belysa forskningsmetoden; kanske kan jag en annan gång få tillfälle att framlägga något prof på hur arkeologien, härvidlag går till väga.
Den vagn, till hvilken dessa selbeslag o. s. v. en gång hört, har varit en tempelvagn eller en vagn för religiöst bruk. De fann föremålens dyrbarhet och prydliga arbete samt jämförelsen med åtekilliga andre fynd från främmande land göra detta högst sannolikt. Hur den användts är naturligtvis svårt att bestämdt afgöra. Mycket talar dock för att den varit bestämd att föra gudabilder omkring i bygden vid utförandet af åtekilliga religiösa ceremonier. Man känner från Södra Europa minityrvagnar med ännu qvarsittande heliga bilder och i Danmark har man för ej länge sen funnit en hel vaga, som troligen haft dylik anvädning; gudabilden har der förts sittande på en ännu bevarad stol.
Professor Montelius anför några ytterst intressanta antydningar om dylika bruk, som visserligen äro från en senare tid, men dock hafva betydelse för frågan; då man vet, huru segt gamla religiösa plägneder hänger fast hos folket. Tacitus berättar sålunda, hur gudinnan Nerthus dyrkades i Norden och hur hennes bild fördes omkring i trakten på en vagn samt slutligen tvättade, i en helig sjö. En isländsk saga berättar att i Svitjod guden kringkördes på vagn, och ännu 1826 brukade bönderna i Vestergötland bära en gammal helgonbild kring åkrarne om våren för att få god årsväxt. Det var en gammal hednisk plägsed som gick igen och den kristna helgonbiden kallades också kornguden i Vånga.
Det ligger nära tillhands att antaga, att de dyrbara kärl som funnos tillsammans med de i religionens tjenst använda föremålen, äfven varit offerskålar eller andra till gudstjensten hörande kärl. Det inhemska hängkårlet är visserligen en ovanlig varietet, men tillhör ett väl kändt slag af dyrbara och praktfulla hängkärl som endast förekommer i Norden och Norra Tyskland. Från vårt land känner man nu mer än 50 stycken. För några år sedan var intet enda funnet på Gotland, nu förvaras i museet i Stockholm 3 stora och vackra exemplar som på sista tiden funnits på vår ö. Många förslagsmeningar hafva framtälts rörande deras användning, t. ex. att de varit lampor. Detta och några andra fynd tyskas nu antyda att de varit tempelkärl. Om de alltid och uteslutande tjenat dylikt ändamål år det dock får tidigt att afgöra. Man får afvakta nya fynd, som kunna besvara frågan. Och lyckligtvis kar det visat sig, att jorden ännu gömmer mycket, som, när det af en händelse eller vid systematiska gräfningar kommer i dagen, plötsligen och oväntadt belyser en dunkat fråga, eller ger anledning till nya spörsmål af vigt för kännedomen om vår forntid. Detta har varit fallet ej minst med Eskelhemsfyndet.
G. A. Gn.

Gotlands Allehanda
Fredagen 21 December 1888
N:r 102

Mönstring med nr 182

Roma kompaniområdes beväringsmän kommer att försiggå på följande tider och ställen, nämligen:
Fredagen den 14 innevarande Deceruher kl. 10 f. m. i Roma sockenstuga med beväringsmän från Roma, Björke, Follingbo, Akebäck, Dalhem, Ganthem, Halla, Sjonhem och Viklau socknar;
Lördagen den 15 i samma månad kl. 8 f. m. i Vall sockenstuga med beväringsmän från Vall, Hogrän och Atlingho socknar samt samma dag kl. 11 f. m. i Stenkumla sockenstuga med beväringsmän från Stenkumla, Träkumla, Vesterhejda, Eskelhem, Tofta och Visby södra landsförsamling.
Visby den 6 December 1888.
E. A. Arnelius,
Befälhafvare för Roma kompaniområde.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98

Auktion vid Ansarfve i Stenkumla.

Tisdagen den 11 instundande December låta artvingarna efter landtbrukaren Hj. Smith, Ansarfve i Stenkumla, i anseende till boets utredning genom offentlig auktion till den högstbjudande försälja boets fasta och lösa egendom, bestående af guld-, silfver-, kopparmalm-, jern och blecksaker, glas, porslin, träkärl betsade och oljemålade möber, sängkläder, linne; kör och åkerbruksredskap af hvarjehanda slag; kreatur såsom 1 par hästar, kor och får, något snickare- och smedjeverktvg m. m.
Fastigheten bestående af 1/4 mast. Ansarfve är bebygdt och beläget utmed allmän väg, har goda ägor är fri från undantag samt har undergått laga skifte. Auktionen börjas kl. 9 f. m. och kommer fastigheten att försäljas kl. 10 f. m. Köpe- och betalningsvilkoren för fastigheten tillkännagifvas vid auktionen, för lösegendomen lemnas godkände inropare 4 månaders betalningsanstånd.
Rofvalds i Eskelhem den 28 Nov. 1888.
Efter anmodan,
JOHAN OLSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98

Auktion vid Ansarfve i Stenkumla.

Tisdagen den 171 instundande December låta arfvingarne efter landtbrukaren Hj. Smith, Ansarfve i Stenkumla, i anseende till boets utredning genom offentlig auktion till den högstbjudande försälja boets fasta och lösa egendom, bestående af guld-, silfver-, kopparmalm-, jern- och blecksaker, glas, porslin, träkärl betsade och oljemålade möbler, sängkläder, linne; kör- och åkerbruksredskap af hvarjehanda slag; kreatur såsom 1 par hästar, kor och får, något snickare- och smedjeverktyg m. m.
Fastigheten bestående af 1/4 mant. Ansarfve är bebygdt och beläget utmed allmän väg, har goda ägor är fri från undantag samt har undergått laga skifte. Auktionen börjas kl. 9 f. m. och kommer fastigheten att försäljas kl. 10 f. m. Köpta- och betalningsvilkoren för fastigheten tillkännagifvas vid auktionen, för lösegendomen lemnas godkände inropare 4 månaders betalningsanstånd.
Rofvalds i Eskelhem den 28 Nov. 1888.
Efter anmodan,
JOHAN OLSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96

Rättegångs- och Polissaker.

Visby, rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i dag hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunnit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarna emellan och som ej trots såväl pastorn som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikandar yrkade att få behålla hos sig makarnas två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehålla.
Svaranden: detta mål har ett viset sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker mad detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet.
Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad det rör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandena anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden. Hvad då oenigheten i äktenskapat angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvande öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dela i Stockholm; huru hon der förhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren. Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd.
Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster jag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniakor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan fortjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandena inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskot för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla af käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhusparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för makan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.)

Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blef i Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som mureri handtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall. Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar och begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. En dag hade kan gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ombedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Den 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, ginge de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket dock var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade kan sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägaren K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa vore till antalet 5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt 4 i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Joh. Jak. Hellström, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Seigs, hans svåger, f, hemmaneägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmaneägaren Ant. Stenberg, Längers, samtliga på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnekade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelskamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtliga borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dela i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen vore efterapade, förklarade kan bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt. Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarna som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmännen, allt enligt 18 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända avisar från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Auktion vid Tjuls i Eskelhem.

Torsdagen den 8 instundande November från kl. 11 f. m. låter G. Bolin, Tjuls i Eskelhem, genom offentlig och frivillig auktion till den högstbjudande försälja sitt ägande 15/64:dels mtl. Tjuls; hemmansdelen, som undergått laga skifte, är bebygd, har vidlyftiga och goda ägor och säljes antingen i mindre lotter eller i sin helhet, köpevilkoren tillkännagifvas vid auktionen; betalningsvilkoren lämpas efter köpares beqvämlighetet.
Eskelhem deo 26 Oktober 1888.
JOHAN OLSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88

Från landsbygden. Eskelhem.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Eskelhem, 6 Okt.

Baptistbegrafning.
Sistlidne torsdags afton förfinades härstädes en begrafning utan presterligt bitrade. Den enkla akten, som anordnats af härvarande baptister, och hvilken försigick i all stillhet utan att störas af nyfikenhet eller löje, inleddes med afsjungande af tvänne sångverser
psalmmelodi, hvarefter uppsändes en bön till lefvandes och dödas Gud. Derpå igenfyldes grafven, just under det kyrkklockans toner ljödo för aftonringning. Slutligen sjöngs åter en psalmvers, hvarpå församlingen skildes.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.

Auktion vid Lingsarfve i Eskelhem.

Tisdagen den 18 innevarande Sept. från kl. 1 e. m. kommer genom Auktion, som förrättas vid Lingsarfve i Eskelhem, till den högstbjudande att försäljas 11/84 mant. Lingsarfve och 3/40 mani, Otvide; nämde bemmanadelar, deraf Lingsarfve är hebygdt och beläget vid allmän väg, har nyligen undergått laga skifte, äro lagda i sambruk, halva i allmänhet goda egor, skog till något öiver husbehot, äro fria trän undantag samt säljas antingen i mindre lotter eller i sin helhet. Skulle köp icke komma till stånd, bortarrenderas desamma på vissa års tid, allt på vilkor, som vid auktionen tillkännagitvas, men halfva betalnings. vilkoren lämpade efter köpares beqväm lighet. Upplysningar lemnas dessför innan af L. Nordström, Råby i Hejdeby eller undertecknad.
Rovalds i Eskelhem den 8 Sept. 1888.
JOHAN OLSSON.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 September 1888
N:r 73.

Mot undervisningen i lagkunskap

talade vid skolläraremötet i onsdags skollärare Rosvall i Eskelhem i ett längre anförande. Man ville i folkskolan införa som nya ämnen helsolära, lagkunskap, trädgårdsskötsel och äfven slöjd? Hvarifrån skulle tid tagas? Hvad angår undervisning i lagkunskap, så vore det klart, att man syftade att taga tid dertill, det måste sägas ut — från kristendomstionnarne. Och kristendomsundervisningeu vore dock förmer än all lagknnskap. Man hade sagt, att många brott begås af okuunighist. Tal anmärkte häremot, att synden har sitt säte i viljan, ej i förståndet. Vill du med hjelpa att förekomma brott, sk böj viljan hos de unge. Det sker genom Guds ord, ej genom kunskap i lagparagrafer.
Herr Resvan invaldes för Visby stift i utskottet för afgifvande af förslog om ordnandet af nästa allmänna folkskoleläraremöte.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Augusti 1888
N:r 64.