Etikett: Corswant, von

Gott resultat av 235 odlare i 27 klubbar.

Att ha jordbruk som hobby tillhör kanske inte det vanligaste bland skolungdomen av i dag, men att det absolut inte är det sämsta det kan nog 235 gotländska pojkar och flickor intyga som tillhör »Unga Odlare» och odlat rödbetor, gurkor, konservbönor m. m. Denna verksamhet är inte ny, redan på 1930-talet var JUF ganska utbrett och många ungdomar deltog i dess odlingsverksamhet. Men en sak som är ny är att från och med i år är det ungdomsnämnden som har hand am denna verksamhet, och en som vet det mesta om organisationen är ungdomskonsulenten, agronom K. G. Gustafsson.

235 odlare innebär säkert inget rekord, säger konsulent Gustafsson, det var säkert mera i början av 1940-talet då JUF var som mest verksamma här, men vi hoppas att det blir flera så småningom. Från och med i är är det ju ungdomsnämnden som har hand om verksamheten och det började med att jag åkte omkring i skolorna och intresserade eleverna för klubbodlingen och vidare kontaktade vi SLU- och JUF-avdelningar för att få klubbledare.
Just nu har vi 27 klubbar på Gotland, fortsätter hr Gustafsson, och de är fördelade från Fårö i norr till Hablingbo-Alva i söder. Största klubben har vi i Sanda, den är på 15 medlemmar. Hela arealen som de 235 ungdomarna odlar är drygt 10 tunnland och det gör i medeltal 20d kvm. pr odlare. Rödbetor och gurkor är de grödor som man är mest intresserade av och därefter kommer brytbönor och morötter. Tyvärr så har gurkodlingen inte varit så lyckad i år. Vädret, sjukdomar och dåliga groningsförhållanden har orsakat den dåliga gurkskörden. Andra grödor som också har odlats i år är socker- och foderbetor, brunbönor och purjolök.

Även djuruppfödning.
En annan gren i verksamheten är djuruppfödning, men ännu har inte så många vågat sig på detta, i år har det bara varit två stycken och de har haft uppfödning av gödsvin. Vi hoppas dock att denna gren skall få större utbredning, men växtodlingen är dock det grundläggande, varje medlem skall ha 50 kvm av något slag.
Man kan inte vara annat än nöjd med årets resultat, men jag hoppas att verksamheten skall svälla ut ännu mera. En annan sak som jag hoppas på, är att klubbarna skall få fasta organisationer, att klubbarna skall anordna mera regelbundna sammanträden. På våren t. ex. kunde man samlas och diskutera olika odlingar och på hösten kunde man samlas för att resonera om årets resultat, bokföring m. m. Så småningom är det också givetvis, roligt om klubbarna kunde ordna med program av ren underhållningskaraktär på mötena.

Kurs för klubbledare.
Åldern är fastställd till 10-20 år, men vi har i år haft så unga odlare som 8 år. Den största kategorin finns mellan 11-14 år. Vi hoppas dock att när odlarna blir för gamla att de inte skall lämna oss, vi behöver nämligen dem till klubbledare. Vi komer förresten att anordna en kort kurs framdeles för att utbilda klubbledare.
I somras höl vi ett läger på Varvs-holm med ett 70-tal deltagare och det hoppas vi skall bli årligen återkomamnde, slöt agronom Gustafsson.
Det är ju en hel del som bjuds ungdomarna i denna organisation och alla klubbodlare som vi ringt och pratat med har också varit storbelåtna. Nu hoppas man bara att än fler pojkar och flickor nästa år skall bli »egna» jordbrukare. Förutom det roliga med arbetet tjänar man ju en bra slant, ty man får väl hoppas att det inte skall gå så dåligt som det gick för en grabb som hade en gris och fick 11 kr i ren förtjänst, då är det innte så underligt ifall man tycker att det är hopplöst. Men det var också ett undantag.

Nöjda odlare.
Sylve Pettersson, Sigsarve i Burs, är bara 13 år, men han har ändå hållit på tre år som klubbodlare.
Jag har odlat rödbetor och gurkor, berättar Sylve, och i år har rödbetorna gett ganska bra, 800 kg på de 200 kvm, men gurkorna har varit dåliga. Allt arbete med odlingen har jag gjort själv, ja, plöjningen har pappa gjort förstås. Min syster Gertrud, som är 11 år har också haft en rödbetsodling i år också, slöt Sylve.
På Stora Hästnäs gård finns det tre pigga klubbodlare, de heter Ulf, Marianne och Inger och i efternamn von Corswant. Ulf och Marianne har en gödgris som de räknar med att de skall kunna sända till slakteriet till jul och få en bra slant för. Några besvärligheter med att skaffa mat till grisen är det inte, »man tar vad som finns på gården», menade Ulf på. Inger, det är lillasystern det, 11 år och hon är klubbodlare första gången i år med ett stycke köksväxter. Att det är roligt, och lönsamt, att vara klubbodlare ville också Ulf ha sagt.
Anita Rosendahl heter en 12 års flicka vid Binge i Alva, som varit med för första gången i år och hon har haft ett stycke rödbetor som gett 306 kg och det blir ju en liten, slant, drygt en femtilapp, och det är mycket pengar för en 12-åring. Visst har mamma och pappa hjälpt mig lite, säger Anita, men det mesta har jag gjort själv och det var roligt, så att det blir kanske inte sista året.
I Anga är det en livaktig klubb av Unga Odlare och klubbledare är fröken Barbro Levin, Boticker.
Ja, det är en hel del jobb att vara klubbledare och tyvärr måste jag säga att jag inte hunnit med allt som borde göras. Förutom odlingsverksamheten, som var och en sysslar med på sitt håll, samlas vi då och då till tävlingar. Med klubbodlingsverksamhet började man här i socknen redan 1938, då var det JUF, och när det sedan blev Unga Odlare för ett par tre år sedan fortsatte vi förstås. Nu är vi tolv odlare, men har varit 30. De största odlingarna man har är konservbönor och de har gett ganska bra resultat. En grabb vid Stenstugu, Lennart Johansson heter han, har haft 200 kvm bönor och han har fått 150 kg, slöt fröken Levin.
Vi talade med Lennart också och han berättade, att nog var bönorna bra och ett par hundra kronor borde de ge i förtjänst.
Som synes så är det överlag nöjda klubbodlare och det har de ju all anledning att vara också, dels är lite jordbruk både roligt och lärorikt att syssla med på sommarlovet, dels är det inte så dumt att få en liten slant på höstkanten och ändå roligare är det förstås att veta att man tjänat pengarna alldeles själv.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240