Etikett: Corswant, von

von Corswant är en gotländsk, ursprungligen tysk släkt.
Släkten invandrade på 1860-talet till Gotland från Rügen och köpte där efter hand upp ett flertal olika gårdar och stora markarealer.

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 9 och 10 Maj.) För försummelse i tjensten anklagade A. G. Sandsjö barnmrorskan i Öja kommun frå Ferdinanda Dabhling, f. Dahlqvist. Käranden berättade att han 28 Februari sökt svaranden för att hämta henne till hustrun, men hade barnmorskan då ej varit hemma utan var på sjukbesök i Fide socken. Käranden hade farit efter dit, men ej heller der träffat henne, då hon redan begifvit sig derifrån på besök till sina föräldrar, ett stycke längre bort. Der hade han slutligen träffat henne och fått henne med sig. Emellertid hade hustran vid deras hemkomst rédan nedkommit med ett barn och modren dog sjelf vid pass en timme efter deras ankomst. Dödsorsaken ansåg kär. vara förblödning. Svaranden genmälde, att hon gjort hvad i hennes makt stod för att rädda modrens lif. Hon förnekade ej att hon varit utom socknen, men då det varit sjukbesök ansåg hon sig vara berättigad dertill. Hon hade sökt telefonera till läkare, men hade telefonen befupvnits vara stängd. Målet öfverlemnades å båda sidor och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

Höga böter. En handlande i Levide var instämd att svara i flera skuldfordringsmål, men uraktlät att infinna sig, Härför dömdes han att böta tillsammans 75 kronor. . Kommer han ej heller nästa gång målen äro före blir det 125 kr.

Johan Löfgren, Tass i Hejde, blef 2 Februari häktad för att han skulle ha gjort inbrott i Hejde prestgård och derstädes anlagt mordbrand. Vid polisförhör å stället uppgafs att L. på natten till 2 Februari medels våld skaffat sig inträde i prestgårdens häststall och inkommen dit antändt en halmkärfve, som han låtit ligga på golfvet tills röken blef besvärande, då han sparkat ut den brinnande halmen och släckt elden. Derpå hade han tagit två hästar ur stallet och spänt dem för en vagn, men blifvit af tillstädeskommande personer hindrad att begifva sig bort dermed. Löfgren uppgaf att han beredt sig inträde i stallet för att kunna fodra hästarne, då hästarnes ägare, arrendatorn af prestgården, låg sjuk, Han tände eld på halmen !för att lysa sig, alldenstund lykta saknades i stallet, Hästarne hade han spänt för v gnen för att fara efter läkare åt den sjuke. — Löfgren hade sedan införpassats till fängelset, men snart visat sådana tecken till sinnesförvirrirg att han måst vårdas på hospitalet. Nu var han åter frisk och instäld att svara. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter att allt hade gjorts i god afsigt och för att hjelpa arrendatorn Bjergren. Målsägaren framstälde intet ansvarsyrkande. Rätten resolverade att Löfgren för omstämda handlingar icke kan till ansvar ställas och att han skulle ur häktet lösgifvas.

Vägunderhållningstvist. Per Mårtensson, Enges i Burs, m. fl. fordrade att bli fria från skyldigheten att underhålla en viss vägsträcka vid egendom som tillfallit dem genom skifte, på den grund att de ej begagna vägstycket. Svarandena genmölde att båda parterna i lika mån begagna vägen och att ingen orsak funnes att befria kär. från underhållningsskyldigheten. Kärandena yrkade bifall till stämningen och .att erhålla 50 kronor \”i rättegångskostnader. Svarandena begärde 10 kr. i ersättning för hvarje inställelse. Efter öfverläggning atkunnade rätten det beslut, att käromålet till alla delar ogillades, och att den af kär. som bäst gälda gitter skall till hvar och en af svarandena för hvarje inställelse betala 5 kr. (tillsammans 85 kr.) samt att utgifva lösen för protokoll.

En guanosak, Vi ha förut omnämt, att bandl. Aug. Nyberg, Klintehamn, yrkat ansvar å August Åström, Eskelhem, för bedrägligt förfarande vid handel. Åström hade köpt 2 säckar guano och betalat dem kontant, men på samma gång på kredit fått ytterligare 2 säckar, som han uppgaf för sin numera aflidne morbrors räkning. Morbrodern hade emellertid aldrig haft med saken att göra, utan säckarne användes af Joh. Andersson, Lingsarfve i Eskelhem, Han hade inte betalt och nu skulle Åström få sitta emellan. Joh. Andersson uppgaf att han sökt få betala, men patron Nyberg hade ej velat ta emot penningarne, Domhafvanden sökte jämka ihop saken, men käranden ville nödvändigt ha Åströms skalp. Han ville att Åström med ed skulle betyga, att ban ej för sin morbrors räkning köpt de 2 säckarne. Utslag meddelas vid tingets slut.

Karl Hejdenberg, Antsarfve i Fröjel, hade i dag gräft upp stridsyxan och riktigt gifvit sig af på krigsstigen. Handl. C. L. Kroketedt i Klinte hade haft H:s dotter i sin tjenst för någon tid sedan. Då hon flyttade, lade husbonden embargo på bennes tillhörigheter, tills hon redovisat för hvad hon omhänderhaft. Nu hade Hejdenberg stämt K. för att utfå sakerna, och denne infann sig pliktskyldigast med tvistefröet under armen i ett blått skrin. Svaranden mälde att han trott sig ha rätt att innehålla flickans saker tills hon redogjort, men när det kom till kritan kunde han ej styrka att hon hafi om händer mera än hvad hon lemnat tillbaka, När saken avancerat så långt langade svaranden — säkerligen med tungt hjerta — det blåa skrinet tvärs öfver dombordet till sin vedersakare, hvars anlete sken af belåtenhet tills han tittat i skrinet. Der fans visserligen litet af hvarje: ylleduk, biblisk historia, perlband, hårpil, finkam, knappnålsbref, synåls d:o, brosch, skritbläck, blomsterkort, sax, tolf skilling kontant m. m., m. m., men det vigtigaste saknades: en klädning, sommarhatt, förkläde och åtskilligt annat. Svaranden lofvade att betala det der, och käranden värderade det efter samvetsgrann pröining till inalles 2 kr. 37 1/2 öre. Derpå lemnade han fram en kostnadsräkning på 36 kr., som han också ville ha betaldt för. Betaldt ville äfven sv, ha, fast han nöjde sig med 16 kronor.
Utslag vid tingets slut.

Ett mål till hade samma parter. Då Hejdenberg häromsistens varit inne hos Krokstedt på ett litet förberedande gräl om det olycksaliga blåa skrinet, lär Krokstedt insinuerat att flickan lagt sig till med en gräddkanna, hvilket var en af de bidragande orsakerna att inte skrinet töljde med tösen då hon flyttade, Det borde K. aldrig sagt; han borde i stället ha cederat de fyra styfver, som kannan var värd. Ty nu blef han anklagad för ärekränkning och kär. hade med sig ett vittne, som styrkte anklagelsen. Utslag vid tingets slut.

Ännu en gång var Hejdenberg i elden. Denna gång var fieaden enkan Brita Andersson, som köpt en ko af H. Käranden sa\’ att köpesumman var 66 kronor, men svaranden sa\” 60, Deo skiljande 6 skulle blifva segrarens lön. Käranden hade två vittnen, af hvilka ett intygade att aftalet var 66. Det andra vittnet visste ingenting. Kostvaderna i rålet ha gått till 49:50, som naturligtvis båda vilja att den andra skall betala. — Utslag vid tingets slut.

Skogsafverkning. Till förnyad handläggning förevar kronolänsman Enemans mål å tjenstens vägnar emot arrendatorn af Ragnsarfve häradsskrifvareboställe Jakob Rondahl för olofligt hygge å boställets skog, för hvilket mål vi förut utförligt redogjort. Svaranden var idag personligen tillstädes och medgaf att atverkuing skett, men hade allt användts blott till gårdens behof, med undantag af en ringa del, som han i tagit vederlag för från Rofride hemman taget virke, hvilket kommit Ragnsarfve till godo. Då han ibörjan af 1888 öfvertagit bostället, bade nämligen allt varit i fallfärdigt skick. Likväl hade R. ej velat ta af boställets skog till förbättringarne förr än utstämpling skett, utan i ställe: användt Bofride skog. Sedermera hade han till Bofride brott återburit det lånade. Om detta vore blott, så hade han felat endast af oförstånd.
Ett vittne omtalade hvilka arbeten, som utförts af R. på Rangsarfve och hur mycket virke dertill kunde hafva åtgått. Käranden erhöll uppskof till andra rättegånsdagen af nästa sammanträde för slutpåståendes afgifvende.

I ett uppskjutet barnuppfostringsmål, Kristina Nordström mot L. P. Nygren, hördes två vittnen, som ingenting visste. Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för bättre vittuens anskaffande.

Norra häradsrätten.
För ärekränkning hade lotsförmaunen L. Olsson, Östergarn, instämt fiskaren J. Herlitz, Tre vittnen intygade, att svaranden under ordväxling kallat käranden äggtjuf och »äggmåns», Svaranden bestred. Uppskof till nästa sammanträde.

Till edgång i ett mål avgående åverkan var Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, dömd.
Han uteblef. Yttrande vid slutsammanträdet,

Brast åt eden gjorde också drängen Oskar Pettersson, Vatlings i Fole, i ett mål rörande barnaföda, instämd af Helena Matilda Andergson, Garungs i Rute.

För olaga ölförsäljning var instämd Jakob Olsson, Sojvide i Sjonhem och hans dotter Hlisabet. Åklagaren afstod från åtalet mot dottern, men fullföljde mot fadern, som nekade. Uppskof för bevisning.

Angående barnaföda hade pigan Matilda Vesgeman från Fårö instämt drängen Johan Eriksson, Gåsemora. Han nekade. Uppskof till Septembersammanträdet.

För djurplågeri hade länsman Boberg instämt hemmansägaren Johan Gardell, Boters i Anga. Julaftonen 1891 hade han å landsvägen mellan Östergårn och Kräklingbo med storändan af piskan vildt slagit en af sina hästar. Svaranden nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Målet mot fru von Corswant å Stafva för försummad väghållning förevar ånyo. Tre vittnen intygade att vägen vid omstämda tillfälle varit i bögst eländigt skick, men svaranden bestred vittnesmålen och erhöll uppskof för motbevisning.

För ärekränkning mot lotsförmannen L. Olsson, Katthammarsvik, dömdes hemmansägaren Karl Österberg, Östergaro att böta 185 kr.

I målet rörande den skada som uppkommit genom borttagande af en damlucka vid Botcrs såg i Anga dömdes svarandena att ersätta damluckan med 12 kr. samt den genom borttaganget uppkomna skadan med 40 kr.

Poststationsföreståndaren G. Risbergs å Slite förda talan mot arbetaren Strandberg kunde mot svarandens bestridande, ej bifallas.
Svaraudens mot käranden gjorda yrkande om ansvar för olaga rättegång afslogs.

För olaga utskänkning dömdes snickaren Nils Petter Peitersson, Qvie i Stenkyrka att böta 15 kronor oah handl. Teodor Larsson från Botvatte i Ala att böta 30 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42

Publicerat

Barlingbo mejeriaktiebolag

hade i måndags, såsom vi redan då i korthet omnämde, bolagsstämma, hvilken räckte i öfver sex runda timmar samt var besökt af ett 30-tal aktieägare.
Sedan direktör Gardell valts att leda dagens förhandlingar och kapten Broander utsetts att föra protokollet, gjordes yrkande derom, att styrelsens protokoller måtte uppläsas före styrelseberättelsen, på det man måtte kunna bilda sig något omdöme om, på hvilka grunder styrelsens berättelse hvilade, och beslöt stämman att så skulle ske.
Efter protokollens uppläsning föredrogs styrelseberättelsen. Af densamma framgick:
Under år 1890 hade inköpts 258,946 liter mjölk eller 34,859 liter mindre än under nästföregående år, beroende minskningen dels 2 knappare fodertillgång, dels derpå att en del aktieägare ej lemnat bolaget sin mjölk. At mjölken hade 1,278 liter försålts söt, 845 liter användts till sötmjölksost, 2,628 liter till halffet ost och 254,673 liter separerats för smörberedning. 10,078 kilo smör hade beredts och hade till hvarje kilo smör åtgått 24,9 liter mjölk. Mjölkåtgången hade dock varit mindre under senare delen af året, eller 22,82 liter, hvilket berodde på att numera kärningen och separeringen icke skedde samtidigt, — Mjölkpriset hade varit 7—8 öre litern för 14 proc. gräddhalt. Smörpriset hade varit omkring 10 öre lägre än föregående år. Lägsta priset var i Juli månad med 1: 49 för kilo mot 1: 80 året förut, samt högsta priset i November med 2: 10 mot 2: 07 samma månad 1889. Att oaktadt lägre smörpris resultatet blifvit så godt, som förut meddelats, ansågs bero på dels den större omsättningen af skummjölk, dels på den bättre skötseln af mejeriet. Skummjölkspriset bade varit 8 öre litern på Visby, skumosten bade sålts för 80—85 öre kilo den halffeta för 60—70 öre och sötosten för 1 kr. 1: 17, Mot slulet af året insattes pastöriserings- och äm i mejeriet, hvarigenom smöret blef både bättre och hållbarare, så att det t. o. m, betalats med 4 öre för kilo öfver Malmö högsta notering för finfint herregårdssmör eller 8 öre öfver högsta pris för mejerismör. — Svinskötseln hade under senare delen af året tagit fart genom att i Stockholm sälta lefvande grisar, hvilka, 8 månader gamla, betalts med 60—70 kronor.
Ur revisionsberättelsen meddelade vi redan i måndags utdrag. I sammanhang med densamma hade revisorerna påpekat:
att mejeristen och afgående mejerskan hade under Maj månad båda uppburit lön för méjeriets skötsel, hvilket tillskyndat bolaget en förlust af 30 kronor;
att vid mejeriet under året sålts 1,200 kg. smör efter kr. 1: 65 för kg. under alla månader, hvilket, efter noggrant ransakande af smörpriserna, revisorerna ansågo ha orsakat bolaget en förlust af 8 öre för kilo eller 96 kronor;
att af årets foderskörd, 3 häckar, endast en godtgjorts bolaget med ett värde af 18 kronor:
att priset på skummjölk icke hållits lika för alla köpare, samt
att tjenstepersonalens aflöningar syntes för stora i förhållande till arbetet och affärens storlek.
I afgifven skrifvelse återtogo nu på stämman revisorerna de gjorda anmärkningarna, då, enligt deras uppfattning, styrelsen med klara skäl ådagalagt, att hvad som anmärkts, gjorts till bolagets bästa.
Härmed var dock stämman icke nöjd utan fordrade att få taga anmärkningarne under ompröfning.
Hvad den första anmärkningen beträffar, förklarade styrelsen, att mejeristen under Maj månad gjort en studieresa till Skåne och hade det ej ansetts tillbörligt att för den skull, då resan skedde till bolagets fromma, beröfva honom aflöningen.
Stämman beslöt emellertid efter votering med 106 röster mot 42 att mejeristen skulle återbära det anmärkta beloppet, 30 kr.
I fråga om det åt direktör Gardell för 1 kr. 65 öre pr kg. sålda smöret hade revisorerna först nedsatt förlustbeloppet till 54 kr. och föreslogo nu att anmärkningen skulle slopas. Oråföranden förklarade att det ifrågavarande smöret sålts åt årskunder i Visby genom hans bemedling och att det icke, eburu prima vara vid omedelbar konsumtion, kunnat utän fara att försämra märket ha blandats med det till smörhandlare försålda smöret.
Hrr Viman och Sundblad ansågo ej denna förklaring tillfyllestgörande, utan yrkade den senare, att då ordföranden ej kunde visa att försäljningen under senaste året tillkommit på något som helst styrelsebeslut, utan egenmäktigt företagits af direktören, han måtte förpliktas att återbära det belopp, som bolaget genom denna försäljning till underpris förlorat Med 91 röster mot 57 blef detta stämmans beslut.
De öfriga anmärkningarne fingo, efter af styrelsen lemnade förklaringar, förfalla.
Härpå beviljades styrelsen ansvarsfrihet med inskränkning af hvad stämman besintit i ofvan anförda punkter.
Såsom reseersättning åt styrelsemedlemmarne beviljade stämman 20 kr. åt hvarje och åt revisorerna 5 kr., allt för år.
Ett styrelsens förslag att mjölkpriset alltid skulle bestämmas till 1/25 för liter af det för smöret gällande pris, så att när detta t. ex. betingade 2 kr. pr kilo skulle mjölken betalas med 8 öre litern, hänsköt stämman till styrelsens afgörande.
Åt bokhållaren anslogs en från direktörens skild lön af 300 kr. och direktören erhöll i arvode 100 kr. Beslöts upptagande af kreditiv å 2,000 kr.
I styrelsen återvaldes O. V. Nordström, Björkhage med 142 röster, H. Stenberg, Digeråkra, med 135, N. Svensson, Hexarfve, med 130 röster, kapten Broander, Källunge, med 128, samt nyvaldes kyrkokerde Sundblad efter direktör Gardell med 95 röster. Hr Nordström afsade sig och i hans ställe invaldes hr W. Klingvall, Vellarfve med 37 röster.
Till styrelsens ordförande, likasom sedermera till bolagets verkställande direktör, valdes kyrkoherde Sundblad med 99 röster.
Hr Sundblad protesterade efter valet mot något som helst ansvar för hvad föregående styrelse åtgjort och förklarade att, innan han åtoge sig ansvaret för bolaget, allt skulle vara af två ojäfviga vittnen revideradt och till honom öfverlemnadt.
Till ersättare i styrelsen utsågos landtbrukaren W. von Corswant och arrendator Andersson, prestgården.
Revisorer blefvo hrr J. N. Wiman och Pettersson Ardags.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Mars 1891
N:r 36

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För att ha spillt latrin på gatan dömdes Petter Othberg att böta 5 kronor samt att ersätta rengöringen med 1 kr.
— För att ha utslagit orenlighet på gatan dömdes Magnus Olsson att böta 2 kr.

Frikända blefvo i dag landtbrukaren W. von Corswant och arbetaren K. J. Jakobsson i de mot dem anhängiggjorda djurplågerimålen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 December 1890
N:r 187

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
I djurplågerimålet mot landtbrukaren Corswant, Stafva, hördes idag fyra vittnen. Det ena af dessa hade tydligt sett huru de för ångtröskverket förspända fyra oxarne blifvit misshandlade med upprepade piskrapp, så att det gjort ett upprörande intryck; af de andra tre vittuena, som samtlige varit vid det omstämda tillfället närvarande, hade ett sett möjligen ett eller annat rapp falla; de två återstående vittnena hade ej sett några rapp alls. Svaranden hade i stället, genom att låta djuren ofta hvila, skonat dem så mycket som möjligt.

Minnen från stortorgdagen. För att han velat fritaga en af polisen anhållen öfverlastad person har K. J. Jakobsson från Stenkyrka varit iostämd. I dag förebragta vittnen kunde endast säga att Jakobsson frågat konstaplarne om de hade rättighet att handtera en menniska på det viset, Något vidare bråk kunde de ej lägga svaranden till last. Allm.
åklagaren påpekade, att den anhållnes motstånd till stor del orsakades af det gillande som kom honom till del från Jakobsson med flere, och att sedan allt för ofta är att taga parti mot polisen.

För slagsmål 9 Juni var A. Larsson instämd. Han skulle i sällskap med Harald Björkroth ha trumfat på en Albert Engström. Vid rätten upplystes emellertid, att Björkroth ensam skött handklappningen och Larsson nöjt sig med att se på, hvadan, då Björkroth nu seglar på Amerika och ej kunnat med stämning anträffas, åklag. anhöll att målet måtte få hvila på vidare anmälan.

K. J. Palmblad var af Anna Åberg instämd för utrående af barnuppfostringshjelp. Två vittnen intygade att Palmblad, som var anstäld som vaktbetjent å fattighuset samtidigt med att kär. der var intagen, alltid sökt Åbergs sällskap, och att han till ena vittnet sagt sig ej skola lemna henne utan hjelp, sedan hafvandeskapet ej längre kunde döljas.
Rättens ordföranden uppmanade utan resultat svarandeombudet att å sin hufvudsman vägnar uppgöra saken i godo.
Palmblad ålades edgång.

Utslag föll idag i målet om uppträdet i Finngränden 10 Aug., hvari Emil Widström, Rud. Jakoksson och Karl Löfstrand deltagit.
Löfstrand dömdes att för våld böta 50 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Oktober 1890
N:r 167

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mot landtbrukaren V. von Corswant, Stafva i Barlingbo, rörande misshandel af två par vid transport af ett tröskverk använda oxar förevar i dag ånyo. Åklagaren hade, för att styrka sina af oss förut omnämda stämningspåståenden, inkallat eju nya vittuen, af hvilka 5 infunnit sig. Af dessa vittnesmål framgick, att djurplågeri verkligen ägt rum vid ifrågavarande tillfälle på sätt stämningen angifvit.
Emellertid begärde och erhöll åklagaren ytterligare uppskof för att som vittne höra e. o. landskanslisten Arvid Jacobsson, hvilken till i dag anmält förfall.

För förargelseväckande beteende voro i dag åter före målaren Emil Vidström samt Rudolf Jakobsson och Karl Löfstrand. Det gälde det förut refererade slagsmålet i Finn gränden 10 sistlidne Augusti. Efter hörande af vittnen fann sig åklagaren föranlåten att å Vikström och Jakobsson yrka ansvar för förargelseväckande beteende samt å Löfstrand, som äfven sjelf erkänt sig hafva sparkat V. så att tvänne tänder influgit i munnen, dessutom för våld. Uppskot för utslag.

För djurplågeri, vegagnande af selbruten bäst, var instämd tf. Köa Rnen Johan Pettorsson. Han erkände delvis, men åklagaren begärde och erhöll uppskof för ytterligare bevisning.

Efterräkningar från stortorgdagen å byrummet. F. d båtsmannen statkarlen Ferdinand Stenbom från Martebo, hvilken sagde dag velat öfverfalla personer å handl.
Degermans gård, hvarför polis måst eftersändas, var i dag före. Han erkände hvad honom lades till last, och dömdes för fylleri, förargelseväckande beteende och motstånd mot polis att böta sammanlagdt 55 kronor.
— Vidare voro instämda målaren Fredrik Vikström från Orleifs i Viklau och bagarelärliogen Rudolf Alfveby, af hvilka den senare ej iakttog inställelse. Vikström erkände, att han jämte Alfveby på vägen in till Söderport varit i slagsmål med förre sjömannen Karl Gabrielsson från Visby, hvarvid han med en butelf tillfogat G. ett sår i nacken. Han dömdes att böta 55 kronor samt att ersätta målsägaren med 25 kronor.

För olaga utskänkning, andra resan, dömdes hustru Klasson att böta 75 kronor.

För öfverdådig framfart samt fylleri dömdes hemmansägaren O. Larsson att böta sammanlagdt 25 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Oktober 1890
N:r 159

Publicerat

Gotlands folkhögskola och landtmannaskola

i Hemse afslutade i går sitt läsår med examen för landtmannaskolans elever. Af skolans i staden boende styrelseledamöter hade infunnit sig landshöfdingen och öfverstelöjtnant Carlstedt, hvarjämte såsom examensvittnen voro inbjudnna landtbrukarne M. Larsson, Skäggs, O. Pettersson, Hallute i När, O. Pettersson, Odvalls i Linde samt handlanden R. Vittberg,, hvilka alla, utom den sistnämde, tillstädeskommit. Dessutom hade ett rätt stort antal åhörare infunnit sig från både närmare och fjärmare trakter.
Examen tog sin början kl. 1/2 11 med afsjungandet af en psalm, hvarefter skolans föreståndare dr Sätervall examinerade i matematik (yt- och rymdberäkning) samt botanik (frökontroll). Jägmästare Schoug examinerade sedan i skogshusbållningslära, andra läraren H. Lundgren i modersmålet och länsmejeristen af Vetterstedt i landthushållnisgslära.
Härmed var förmiddagen gången till ända och uppehåll gjordes från 1/2 2 till klockan 4.
Som vanligt begagnade man en del af denna tid för att taga del af lärjungarnes skriftliga arbeten, svenska uppsatser, rättskrifningsöfniogar, enkel och dubbel bokföriog. Högby, den fingerade kommunen, äger fortfarande bestånd. Prof funnos äfven på af lärjangarne i landtmannaskolan utförda smidesarbeten. Äfven hade af eleverna verkstälts 8 fröprof, öfver hvilka de förda protokollen fonnos att se.
I år hade landtmannaskolans elever fött författa en kort skriftlig uppsats öfver något ämne rörande landthushållningen. Landtbruksstyrelsen hade nämligen i skrifvelse af 8 April anmodat föreståndaren att låta lärjungarne skrifva öfver något af de samma skrifvelse åtföljande ämnena, för att derigenom utröna måttet af elevernas kunskaper i detta det vigtigaste af deras ämnen. Uppsatserna skola sedan öfversändas till landtbruksstyrslsen.
De detta år afgifna ämnena voro:
1.) Hvilka äro ändamålen med åkerjordens trädning?
2.) Kan trädens omfång i förhållande till den öfriga brukade jorden minskas, och under hvilka förhållanden kan detta ske?
3.) För hvilka ändamål användas Kent flerskäriga plogar, och hvilka äro fördelarne af sådana redskaps begagnande?
4.) Kort uppsats om tomasfosfat och dess ????? enbart eller jämte andra gödslingsmedel.
5.) Hvilka menliga följder för kulturväxterna medföra ogräsen på och i närheten af de odlade fälten?
6.) Huru behandlas lämpligast den till utsäde afsedda delen af skörden och hurudant bör ett fullgodt utsäde vara beskaffadt?
7.) Hvilka fordringar böra ställas då en för ortens behof lämplig arbetshäst inom det mindre jordbruket och huru bör utfordringen till en sådan (ej beskällare) vid olika användningasätt anordnas?
8.) Hvilka äro i allmänna drag grundreglerna för qvigans uppfödande och behandling före kalfningen ?
Lärjungarnes uppsatser öfver flere af dessa ämnen ådagalade, att undervisningen varit god och fruktbärande.
Efter intagen gemensam middag fortsattes examen kl. 4 af agronomen af Wetterstedt med landthushållningslära, hvarpå veterinär Boman examinerade i veterinärkunskap.
Examen var härmed slut och landshöfding Poignant uttalade till lärjungarne sin tillfredsställelse öfver de kunskapsprof de afgifvit samt önskade landtmannaskolans elever, af hvilka 4 gå till Skåne, lycka under deras fortsättningsutbildning samt folkhögskolans lärjungar ett välkomna åter. Till sist uttalades ett tack till skolans föreståndare och lärare samt till dem, som af intresse för saken öfvervarit examen. Dagen afslatades med nedkallande af Herrens välsignelse och afsjungandet af en psalmvers.
Härefter aftågade lärjungarne till kyrkan, der under skollärare Fredins ledning några fosterländska sånger afsjöngos.
De lärjungar som nu lemnade folkhögskolan, voro följande, hvarvid inom parentes angifves storleken af det understöd som tilldelades hvar och en af de dertill anslagna statsmeålen:
Johan Vilhelm Cristiansson, Klinte; Jakob Otto Jakobsson, Levide (70 kr.); Karl Fritiof Cederlund, Hafdhem (40); Karl Alfred Gustafsson, Hemse (40); Karl Johan Levander, Hafdhem (40); Jokob Johan Jakobsson, Viklau (40); Axel Teodor Hellström, Klinte (70); Lars Gunnar Bodin, Lokrume; Karl Hjalmar Enequist, Roma (40); Johan Leonard Gottberg, Ejsta (70); Aron Timoteus Mattson, Näs (25); Karl Viktor Rudolf Hansson, Alfva (40); Petter Teodor Gardell, Lokrume (25); Johannes Petter Karlsson, Tofta (70); Tomas Herman Viktor Båtelsson, Näs; (40); Karl Viktor Palmqvist, Alfva (40); Tor Arvid Pettersson, Stånga (40); Johan Petter Båtelsson, Silte (25); Karl Petter Pettersson, Hafdhem (25) och Petter Georg Leonard Levander, d:o 40.
Från landtmannaskolan afgingo Gustaf Alfred Hellgren, Ganthem; Olof Johan Adolf Lindgren, Halla; Johan Niklas Vahlgren, Vänge; Karl Ljuagberg, Visby: Jonan Konrad Ehinger Vesternorrland, (frånvarande på grund af sjukdom), Karl Teodor Edvard Ludvig Aunschitz, Martebo och Felix A. M. A. von Corsvant, Barlingbo.
Af dessa begifva sig i nästa vecka de 4 förstnämde med understöd af hushållningssällskapet för vidare praktisk utbildning till Skåne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 April 1890
N:r 57

Publicerat

Länets folkhögskola

och Landtmannaskola började i går sinverksamhet. Till inträde i folkhögskolan hade 20 anmält sig och antagits. Till inträde i Landtmannaskolan hade efter vederbörlig anmälan antagits 7 inträdessökande. Af folkhögskolans 20 lärjungar voro följ. 19 närvarande: J. V. Christiansson, Klinte; J. O. Jakobsson, Levide; K. F. Cederlund, Hafdhem; K. A. Gustafsson, Hemse, K. J. Levander, Hafdhem, J. J. Jakobsson, Viklau; Å. T. Hellström, Klinte; L. G. Bodin, Lokrume; C. H. Eneqvist, Roma; J. L. Gottberg, Eksta; A. T. Mattsson, Näs; K. V. Hansson, Alfva; O. T. Gardell, Lokrume; J. P. Carlsson, Tofta; T. H. V. Båtelsson, Näs; T. A. Pettersson, Stånga; J. P. Båtelsson, Silte; R. P. Pettersson, Hafdhem; P. G. L. Levander, Hafdhem; den 20 K. V. Palmqvist, Alfva kommer någon gång i veckan.
At Landtmannaskolans 7 lärjungar voro närvarande: J. N. Vahlgren, Vänge; J. K. Ehinger, Vesternorrland; K. Ljungberg, Visby och F. A. M. A. von Corswant, Barlingbo; de öfriga 3 komma med första.
Efter förrättadt upprop gafs af skolans föreståndare dr Säterwall hvarjehanda anvisningar för de antagna lirjungarne med afsende på ett rätt tillgodogörande af undervisningen vid skolan, m. m. hvarfter Herrens välsignelse nedkallades öfver det nu började arbetet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Oktober 1889
N:r 119

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakning har i dag hållits med för våld å »löjtnanten» i frälsningsarmén Johansson häktade Nils Herman Eklund född 4 Augusti 1871 i Follingbo socken och senast anstäld hos bagare Lyberg.
Den tilltalade hade enligt tvänne vittnene utsago aftonen 1 d:s vid frälsningsarméns möte & Oskarssalen blifvit tillsagd att uppföra sig anständigt, hvarvid han vid utgående i förstugan tilldelat »löjtnanten» ett slag (ett vittne hade sett tre slag) som träffat ena ögat, men hvilket dock ej enligt nu af läkare afgifvet utlåtande komme att medföra några följder för framtiden.
Eklund erkände hvad som lades honom till last samt att han ej varit fullt nykter vid tillfället.
Domen lydde på 1 månads fängelse samt ersättning af 2 kr. 50 öre till målsäganden för läkarevård. Eklund försattes tillsvidare på fri fot.

Norra häradsrätten.
För vårdslöshet mot borgenärer har handlanden Karl Johan Enström i Barlingbo dömts till 2 månaders fängelse. Enström hade ej bättre förvarat sina handelsböcker än att de, enligt bans egen uppgift, bortkommit. Yrkandet mot Enström hade gjort af firman Berg & Hellström i Stockholm.

För olofligt tillhandagående med spirituösa dryckers anskaffande var instämd hemmansägaren Anders Petter Andersson från Lilla Bjers i Stenkumla. Svaranden ålades värjemålsed på att ban ej sjelf eller med hans vetskap hans hustru, husfolk eller någon i hans arbete antagen person under tiden från Juni 1886 till 24 Oktober samma år hemtakit och utlemvat bränvin i mindre partier än 250 liter åt statkarlen Karl Johansson, nu vid Medebys, Martebo.

För förargelseväckande beteende å allmän landsväg var drängen Per Persson från Hejde prestgård iastämd. Han skulle med ed betyga, att han ej måndegen 11 Mars i år på vägen mellan Endregårda och Stenstu i Endre skrålat eller i öfrigt fört oljud.

Med ed ålades drängen Karl Petter Eriksson från Stogsby i Gammalgarn att fria sig från misstanken att vara tader till ett af ogitta Selma Östergren från Bjers i Norrlanda 17 April 1888 framfödt flickebarn.

För ärekränkning hade ogifta Emma Kristina Nordström trån Stux i Bunge instämt arbetaren Petter Lundbergs hustru Johanna Lundberg från annexhemmanet i Bunge. Då emellertid Kristina Nordström emot hustru Lundbergs nekande icke styrkt, att hustru Lundberg afgifvit ett från sanningen afvikande vittnesmål, kunde den mot hustru Lundberg förda talan ej bifallas.

För försummad snöskottning dömdes enkefru von Corswant att böta 5 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 8 Maj 1889
N:r 52

Publicerat

En sorglig händelse

inträffade i tisdags, i det godsägaren f. löjtnanten i tyska armén Artur v. Corswant, innehafvare af Gotlands näst största landtegendom, Stafva i Barlingbo, på e. m. sagde dag under ett anfall af sinnesförvirring medels arseniks intagande afhände sig lifvet.
Löjtnant v. Corswant, som för tjugu år sedan hitflyttade från Tyskland, har under det senaste året varit angripen af mjältsjuka, som tidtals varit af ganska svår art. För att vinna förströelse reste han i våras på några veckors besök till sina slägtingar i Tyskland samt återkom hit i lugnare sinnesstämning. Emellertid ansattes ban snart åter af den djupaste melankoli, hvarunder man liksom förut fruktade för att ban skulle beröfva sig lifvet; han lär också hafva yttrat, att han ville lemna lifvet, men att hans familj vore det band, som afhölle honom från ett sjelfmord. TI förra veckan reste han till Stockholm, hvarifrån han återkom i söndags, då han föreföll lugn och glad. Natten till sistl. tisdag fick han först vid 5-tiden pjuta sömn efter intagande af kloral. Då ban vaknade, kände han sig trött och matt, hvarför han qvarblef sängliggande. Vid 3 tiden på e.m., då hans hustru en kort stund lemnade honom, intog han en stark dosis arsenik samt tömde strax derpå äfven en rätt betydlig qvantitet kloral. Ilbud sändes till Visby efter hans läkare, som ditkom vid 5-tiden, hvarefter alla möjliga medel användes till hans räddande. Motgifter ingåfvos och pumpnirgar företogos, men allt förgäfven. Efter svåra plågor men med tidvis bibehållen sans afled ban strax efter klockan åtta på qvällen.
Löjtnant v. Corswant, som vid sin död var 46 år gammal, sörjes af hustru och flere barn samt en talrik vänkrets, som hans gästfria hem alltid var välkommen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Juni 1886
N:r 51.