Etikett: Corswant, von

von Corswant är en gotländsk, ursprungligen tysk släkt.
Släkten invandrade på 1860-talet till Gotland från Rügen och köpte där efter hand upp ett flertal olika gårdar och stora markarealer.

Publicerat

Roma- och Storemyrs-utdikning.

I lördags hölls i Roma skolhus af landshöfdingen ett tre timmar långt sammanträde med delägarne i Roma- och Storemyr, angående dessa myrars utdikning. Omkring ett 50-tal personer var närvarande.
Landtbruksingeniör Sylvan utvecklade den af honom uppgjorda utdikningsplanen. Utdikningen af de båda ifrågavarande myrarne blefve kostsammare än något annat utdikningsföretag på Gotland.
Olika förslag hade blifvit uppgjorda. På 1870-talet hade ingeniör Steinmetz uppgjort ett förslag, slutande på en summa af 266 tusen kronor. Senare hade ingeniör Roos uppgjort ett annat förslag, som afsåg myrarnas torrläggning för foderväxtodling, hvilken torrläggning skulle kosta 43,500 kronor. Sedan bristerna hos båda dessa förslag påvisats, framlade hr Sylvan ett eget förslag, grundadt på de båda föregående landtbruksingeniörernas undersökningar och slutande på en kostnad af 208 tusen kronor. Dervid hade beräknats: hufvudafloppet, 3,350 meter i längd, till 86 tusen, en kanal genom Högbro (4,150 m) 50 tusen kr., kanalen genom Storemyr (6,100 m) 12,600 kr, kanalen åt Follingbo(2,950 m.) 14,400 kr., kanalen åt Barlingbo (2,750 m.) 5,190 kr., brobyggnader 5 tusen kr. samt för materiel, tillsyp, dambygnader m. m. 34,810 kr. Hela utdikningsområdet vore 3,200 tnl och skulle sålunda kostnaden pr tnl belöpa sig till 65 kronor. Med ett statslån på 19 års amorteringstid, skulle kostnaden sålunda inalles belöpa sig för delägarne till 5 kr. 50 öre pr tol och år under denna tid. Ingeniör Sylvan framhöll den stora vigten af de ifrågavarande myrarnes torrläggning för odlingen af betor till sockerbruket, och borde man nu göra offret af afdikningen för de efterkommande. Ingeniör Sylvan påvisade ock, att genom myrarnes torrläggning sockerbruket, som man befarat, icke komme att lida någon vattenbrist. Tvärtom skulle vattentillgången genom anbringande af en damm efter utdikningen blifva både rikligare och jämnare.
Efter landtbruksingeniörens föredrag begärdes ordet af hr O. Myhrman, som önskade åtskilliga upplysningar om utdikningsplanen. P. Johansson, Vellarfve, ville, att tiden för utdikningen skulle anstå en 5 eller 10 år. Jordbruket vore tryckt, arbetskrafterna voro dyra och nästan omöjliga att erhålla. Ingen ville arbeta med jorden. Det vore således skäl att tänka sig för, innan man kastar sig in på ett så stort företag som detta. Många instämde. Herr Myhrman var ense med föregående talare och påpekade de kommunala bördornas storlek särskildt för Roma. Herr Corswant, Stafva, var för myrutdikningen och ville, att arbetet skull så fort som möjligt påbörjas. Den gamla åkerjorden rundt omkring myrstränderna kunde icke täckdikas, sålänge myren icke vore torrlagd, och täckdikningen vore dock ett vilkor för en större betodling. Ansåg, att den gamla åkerjorden skulle så mycket förbättras genom myrutdikningen, som denna kostade. Kyrkoherde Enequist ansåg, att man borde hellre använda krafterna och kostnaderna på den gamla åkerjorden. Landtbruksingeniören betonade att just genom myrutdikningen blefve man i stånd att bättre sköta fastmarken. — Hansson, Viklau, förvånades, att Johansson kunde vara emot ntdikvingsförslaget, som ändå haft hushållningssällskapets anslag till myrodling och tillkännagifvit de mest lysande resultat. Vore för sin del för förslaget. Yrkade bifall.
Sedan Johansson, landtbruksingeniören, kyrkoherde Enequist och hr Myhrman åter haft ordet och replikerat hvarandra, sammanfatiade landshöfdingen diskussionen så, att ingen tycktes vara emot förslaget, utan somliga ville, att detsamma skulle sättas i verket strax, andra att det skulle anstå till århundradets slut. Vid votering visade sig, att de senare segrade.
De, som voro för företaget, beslöto emellertid ingå till länsstyrelsen med sökan om förordnande för förrättningsman att genast handlägga förrättningen.
Till sist fäldes några ord om, att vär gen mellan Roma kyrka öfver myren till Dalhem måtte blifva upptagen till allmän väg, synnerligast, som ingen jord behöfde exproprieras, emedan vid laga skiften i Roma och Dalhem jord vore uttagen till 6 meters bredd. Blefve denna väg upptagen borde ock ett bispår till j rnvägen anläggas vid Karby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Mars 1894
N:r 47

Publicerat

Barlingbo mejeribolag

har i dag haft stämma. Dervid beviljades styrelsen ansvarsfrihet för 1893. En utdelning af 5 procent beslöts, vidare 10 proc. afskrifning på inventarierna med 569: 38, till oförntsedda utgifter afsattes 487:82. Till mjölkleverantörerna utdelades 7/10 öre pr liter. utgörande 2,338: 02. 7 nya aktier skulle utsläppas. Ordföranden, kyrkoherde Sundblad, återvaldes. I styrelsen invaldes H. Stenberg, Barlingbo, med 127 röster, Klingvall, Vellarfyne (72), V. v. Corswant (82), P. Svensson Hexarfve (59).

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Mars 1894
N:r 37

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde vid Alleqvia 15—16 Januari.
Tinget öppnades i vanlig ordning med tingspredikan af kyrkoherde Odin i Dalhem, som derid till text hade valt Joh, ev. 3:91—21 hvarpå domhafvanden Jyste tingsfrid. Härpå företogos till behandlivg enligt uppropslistan följande mål.

Ersättning för födoråd. Handlanden Anton Klintbom i Boge hade instämt hemmansägaren Olof Sleselius, Sles, med yrkan om att af denne utfå 91 kronor, som han till honom utgifvit i undantagsförmåner, hvilka han icke ansåg åligga sig. I början af 1891 hade Klintbom af Slegelins köpt 1/32 mantal Sles i Boge, hvarvid hade bestämts att köparen ej skulle behöfva betala på bemmansdelen belöpande undantag till säljarens fader Mattias Jonsson, hvilket han dock sedan måst göra.
Kärandeombudet genmälte härtill, att denna bestämmelse influtit för framtida säkerhet samt att ett annat muntligt aftal funnits mellan parterna, Rörande detta förhållande hördes såsom vittnen skollärare L. Mörrby och hemmansägaren Karl Eriksson, Sles, hvilka underskrifvit köpekontraktet såsom vittnen. De berättade sammanstämmande att Sleselius, då den ofvan anförda punkten i köpekontraktet kom på tal, sagt att så länge han, Sleselins, vore innebafvare af stamhemmanet och så länge det vore, såsom det vid tillfället var, skulle Klintbom vara fri från utgörande af spanmålsundantag, hvilket han ansåg ej behötva skrifvas i kontraktet, då han sade det i två lefvande vittnens närvaro, Kontraktsbestämmelsen ville han ba formulerad, som den blef, till faderns framtida säkerhet. Svaranden påpekade, att käranden redan i 2 år utbetalat undantaget utan invändning. Målet öfverlemnades å båda sidor och utslag faller vid tredje sammanträdet.
— I ett avnpat mål hade Mattias Jonsson instämt Anton Klintbom om utbekommande af 63 kronor för förfallet födoråd, Detta mål förklarades hvilande på vidare anmälan till dess det ofvan refererade först hunnit afgöras.

För uteblifrande från rätten dömdes sjökaptenen O. Högqvist, Kappelshamn, i ett skuldfordringsmål, att böta 5 kronor.

K. Jacobson i Bro hade instämt hemmansägaren M. A. Berg, Riddare i Hejnum, med yrkande att utfå 26 kronor för en ogulden revers, lemnad af svaranden till käranden för förskotterade kommunalutskylder. Svaranden påstod att han redan i Mars 1890 betalt reversen, ehuru han ej tagit den tillbaka, Käranden bestred. Svaranden fick höra som vittne hemmansägaren Erik Petter Brobäck, hvilken tog på sin ed en ingifven attest afinnehåll, att vittnet i April 1890 hört käranden vid ett tillfälle säga till svaranden, att derna ej vore skyldig honom något samt att reversen hade han öfverkorsat eller förstört. På fråga af käranden kunde vittnen dock ej upplysa, om detta yttrande gält just den revers, hvarom nu var stämdt, För hörande af ytterligare vittnen erhöll svaranden uppskof till andra dagen af tredje sammanträdet.

För ölutskänkning på annan tid än hans rättigheter medgitva var instämd stationsinepektor V. Lokrantz i Roma. , Svaranden erkände. Utslag vid andra sammanträdet.

För misshandel voro instämda statkarlarne Axel Johansson och Ernst Broström båda vid Tjuls i Lummelunda, Lördagen 4 sistlidne Nov. kl. mellan 5 och 6 på aftonen hade de utan ringaste anledning med hugg och slag öfverfallit hemmansägaren K. E. Ahlberg, Bex i Hangvar, då denne just satt sig upp på sin skjuts efter att ha rastat i närheten af Lummelunds bruk. De hade slagit honom öfver näsa, ögon och mun, så att han afsvimmat. De erkände skriftligen. Målsägaren fordrade 20 kronor för sin inställelse och 30 kronor för sveda och värk, Åklagaren öfverlemnade målet och utslag faller vid nästa sammanträde.

För åverkan hade länsman Boberg instämt J. N. Budin Kyrkljufves i Vänge. Budin gick vid detta tilltälle ålagd värjemålsed. Utslag faller vid tredje sammanträdet.

För olofligt beträdande af jernvägen var instämd drängen Olof Teodor Johansson, Smedegårda i Björke. Han uteblef, men skall vid hämtningsäfventyr inställa sig vid andra sammanträdet.

Målet mellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Karl Magnus Johansson Tule i Ganthem angående uppfostringshjelp förklarades hvilande, beroende på vidare anmälan.

Ersättning för af hundar ihjälbitna får med 15 kr. stycket samt för skada å bitna men ännu lefvande får med 20 kronor begärde hemmansägaren Johan Bergström, Nickarfve i Vänge, af landtbrukaren Johan Smedberg, Möllbos i Halla, Svaranden bestred. Käranden yrkade bifall till sina påstäenden eller ock att svaranden måtte åläggas edgång.

Målet: mellan sjökapten O. N. Herlitz i Amerika och hemmansägaren Alfred Pettersson, Lilla Ryftes i Fole, angående fordringsanspråk uppsköts till sjette sammanträdet, bland annat för att möjligen få käranden hörd personligen.

Hemmansägaren J. P. Jacobsson Bjers i Guldrupe, hade instämt O. Sjögren, Norrbys i Vänge, emedan denne ej ville betala på auktion inropad skog. Svaranden afgaf vid detta tillfälle slutpåstående och käranden erhöll uppskof till första dagen af andra sammarträdet för att vise, att svaranden sjelf vid auktionen uppgifvit sig såsom inropare af skogslotten samt i öfrigt för att bemöta svaromålet.

Utdikningsmål. Johan Pettersson, Broungs i Stenkyrka m, fl. hade instämt vämdeman O. Löfvenberg och löjtnanten E. Löwenberg, Lauhage i Stenkyrka, med yrkan att de måtte med visst belopp deltaga i kostnaderna för Nordermyrs utdikning. Som svarandena ej iakttogo inställelse, då målet ropades, dömdes de att böta 10 kronor hvardera och uppsköts handläggningen till andra dagen af tredje sammanträdet.
— I liknande mål — här gällande andelar i kostnaden för upprensning af norra afloppskanalen i Elinghems myr — hade godsägaren D. A. Malmros instämt hemmansägarne L. P. Tingström, K. E. Ahlberg och A. P. Andersson, Bäcks i Hangvar. Käranden sökte i ingifna svaromål bevisa att svarandena med vissa belopp vore skyldiga att deltaga i rensningskostnaderna, hvilket bestreds af svarandenas ombud, under åberopande af att käranden icke visat något uppdrag af denn. v. styrelsen att inkassera beloppen. Utslag faller vid tredje sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Mikael Ekström å Fårö hade af Mikael Bogren, Bota å Fårö, köpt en skogspark till afverkning med vilkor att han ej finge fälla träd som voro under 8 verktum i omkrets vid roten Ekström hade nu gjort detta och käranden fordrade ersättning för 18 undermåliga träd. Svaranden bestred emellertid halt och hållet käromålet Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Skadeersättning. Målet mellan arendator E. Gustaf Olsson från Lummelundsbruk och Martebo myrs utdikningsbolag om ersättning för genom uppdämning i myren minskadt vatten vid Lummelunds kvarn, förevar nu ånyo. Å käraresidan hördes som vittnen arbetaren IL. Söderström, f. rättaren Oskar Billberg samt arbetarne Oskar Svensson och T. Källström, hvilka alla intygade att vattentillgången vid kvarnen under de tider uppdämningen i myren ägde rum varit ojämn och otillräcklig.
A. svarandesidan förklarade landtbruksingeniör K. A. Sylvan och landtbruksstipendiaten G Sjöberg, att uppdämningarna varit nödvändiga för utdikningens ändamålsenliga utförande. Skulle man gått tillväga på annat sätt ansågo de att utdikningsarbetet hade blifvit ekonomiskt outförbart.
Målet uppsköts till andra dagen af tredje sammanträdet.

Johan Pettesson Broungs i Stenkyrka och K. O. Högberg, Tystebols, hade instämt hemmnnsägaren Nils Klasson, Smiss, med yrkande att han måtte åläggas deltaga i kostnaderna för Nordermyrs utdikning. Svaranden sade sig icke äga någon del i myren, vore alltså ej betalningsskyldig. Käranden anmärkte, att sv:s sankmark blifvit odlingsbar genom utdikningen, hvadan han borde deltaga i dikningskostnaderna. Utslag vid tredje sammanträdet.

Det högnigtiga förskingrings målet, som hr V. von. Corswant å Stafva väckt mot förre statdrängen Adolt Filip Casar, nu å Skäggs, förevar ånyo. Som bekant yrkades ansvar och ersättning för det Cesar slarfvat bort ett par nycklar, huggit några bräder ur om gammal säng, värd 4—5 kronor, och brutit sönder en spatserkäpp, värderad till 1 krona.
Cesar nekade att ha slarfvat bort de ifrågavarande nycklarne, men medgaf att han tagit och sågat till ved ett par bräder ur bottnen på en »säng», som egentligen var en gammal bruklave, som stälts ut på en sophög, då den var full med ohyra. Han hade tagit bräderna, då han ej fått annat bränsle.
Som vittnen åberopade käranden statkarlarne Karl Eriksson och August Sandberg.
Trots kärandens försök att få den senare förklarad vara i fru von Corswants tjenst, påstod Sandberg mycket energiskt att han var städelad af svaranden och ej hade annan husbonde, Käranden afstod tillsvidare från hans hörande.
Karl Eriksson skulle dock vittna.
Cesar: Han vet ingenting.
Domaren: Det är det vi få se.
Cesar: Ja, skall han vittna, fordrar jag att hans syn undersökes, han är nästan blind och kan inte ha sett något.
Domaren: — (till vittnet) Har ni klena ögon?
Vittnet. Ja, det har jag, men jag svarar, för min sak sjelf.
Domaren: Kan ni se föremålen här omkring Vittnet: Ja då.
Domaren (pekande på en vattenkaraffin): Nå, hvad är det här då?
Vittnet: Å det ser jag väl; det är en lampa!
Sedan rätten och menigheten slutat skratta, fick Eriksson vittna, Han hade sett hr F.
von Corswant ge svaranden en nyckelknippa, men visste ej om det var den gången här var i fråga. Icke förrän långt efter hade han hört att Cesar skulle ha slarfvat bort ett par nycklar. Vidare hade han sett Cesar såga sönder några bräder, som han sagt sig ha tagit ur sängen, som var bra och hvitmålad.
Cesar: Nej, den var brun.
Vittnet: Hvit var den; men kanske den var brun af lort.
Kusken Karl Pettersson meddelade i en ingifven attest, att Cesar sagt sig skola göra husbondefolket så mycken förtret som möjligt.
Svaranden bestred. För vidare bevisning uppsköts målet till andra dagen af tredje sammanträdet.

Sergeant Elof Johansson, Hällinge i Sjonhem, hade instämt Oskar Björkqvist och August Pettersson, Bjerby i Sjonhem, med yrkande om skadeersättuing tör det de vägrat honom uttaga ur ett kvarnhus vid Bjerby honom tillhöriga 2 par stenar, sigt, axelledningar m. m., hvilka voro hans tillhörighet. Han yrkade 8 kr. ersättning för hvarje dag han varit i mistning af de omstämda sakerna, Sedan Pettersson, såsom ej delägare i Bjerby anhållit bli skild från målet, genmälte Björkqvist, att Enskilda banken 16 April förlidet år köpt ifrågavarande hemmansdel och att i auktionskungörelsen tillkänngifvits att vädermjölkvarn skulle följa med. Sedan hade sv. köpt egendomen af banken på samma vilkor och han ansåg att en kvarn vore ej en kvarn, om der ej funnos stenar. Alltså vore de hans.
För vidare upplysningars införskaffande uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet.

Djurplågerimålet mot Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo. Ett förut hördt vittne, Johan Eriksson, återkallade nu skriftligen sitt vittnesmål. Han hade i öfverilning låtit förleda sig att vittna mot svaranden. Ytterligare hördes Anna Pettersson, Alfred Bolin och Johan Norberg hvilka intygade att sv. alltid varit öm mot sina djur, att hästen ifråga ej körts selbruten med sv:s vetskap, men att ban användts till körslor innan såret varit riktigt läkt, dock med iakttagande af sådana försigtighetsmått, att djuret ej haft men derat. Åklagaren vidhöll att sitt ansvarsyrkande Svaranden bestred åtalet och yrkade att angifvaren måtte vidkännas alla kostnader. Utslag vid tredje sammanträdet.

Domarend aflades af nyvalde nämdemannen Olof Karl Larsson, Grausne i Stenkyrka.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde å tingsstället Skogs i Lefvide 15—16 Jan. (Förhandlingarne leddes af e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad).

Tingspredikan förrättades af kyrkoherde Ahlander i Alskog, som med ledning af 5 Mos, 1 kap. 16—20 v. till ämne valt: Hurusom domareembetet tillhör Gud och hurusom domareembetet har sitt ursprung och sin makt ifrån Gud och således är domaren ansvarig inför Gud.

Vid inställelse i förra husbonden G. N. Bodine, Mickelbys i Gerum, konkurs utsågs till syssloman Oskar Stenström, Hellgårds i Halla. Staten visar skulder, 1,434 kr., tillgångar inga.

Ansvar och ersättving yrkade J. N. Jacobsson, Smissartve i Rone, å Jakob Fredriksson Halor i samma socken, för att denna under sommaren 1892 olofligen begagnat en kär. tillhörig strandbod. Kär. fordrade nu 50 kr. i ersättning, samt en del rättegångskostnader. För att komma in i boden hade kär. måst bryta upp dörren, Svar. erkände att ban begagnat strandboden, men med kär. medgifvande. Ansåg att 50 kr. vore för mycket, 50 öre vore tillräckligt.
Utslag första dagen af tredje sammanträdet.

Utflyttningsersättning. Jonas Vigren, Burge i Ejsta, yrkade att af Alfred Uddin från samma socken utbekomma 6 kr. för nedrifna och bortförda ladugårdshus, samt i utflyttningsbidrag sin fulla andel med 196 kr. om Uddin ville bortföra hvad som ännu återstod. Kär. äger 1/8 mtl Burge, men 1/6 i åbygnaderna. Ersättningen medgafs af svar. och finge kär. sjelf ärfva och bortföra sin anlott. Utslag samtidigt med förra målet.

Om förmyndareredovisning. K. A. A. Göransson från Michigan i Amerika yrkade att hemmansägaren Oskar Andersson, Mickels i Silte, måtte åläggas att redovisa för det förmynderskap och de arfsmedel, som denne för Göranssons räkning innehade. Svar.
medgaf kär. påståenden. Utslag vid tredje sammanträdet.

Tvist om födoråd. Anna Alström, Boxartve i Levide, hade instämt landtbrukaren Olof Båtelsson från samma gård och socken om utbekommande af 1894 års födoråd, förfallet till utlemniog Tomedagstid 1893. På grund af födorådskontraktets otydliga stilisering ansåg svarandeombudet Björkegren sin huvudman ej skyldig att lemna födorådet, oaktadt svar. i 30 år lemnat sådant åt kär. Svar. hade äfven för detta år lemnat födorådet i det rum som var afsedt till bostad åt kär. å Boxartve gård. Kär. medgaf detta till en del, men när kär., som måst flytta från Boxarfve, samt bosatt sig 1/8 mil derifrån, kommit för att hemta sin rättighet, hade hon icke kunnat taga den, emedan svar. ej ville bestå något målkärl att mäta säden med. För att styrka det nämda kontrakt afsåg födorådet åt kär., erhölls uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

För oloflig utskänkning af maltdrycker under år 1893 var värdsbusidkare Louis Mührer i Hemse af åkl. länsman J. A. Lindström åtalad. Svar. erkände genom af ombud inlemnad skrift. Utslag vid nästa sammanträde.

Snatteri. Länsman Svallingsson hade å tjenstens vägnar åtalat pigan Anna Söderlund från Veskinde för det hon från landtmätare Schyl å Klintehamn 18 sistl. Dec. olofl. tillgripit en muff, en nattröja samt ett linnetyg och en duk, alltsammans värdt en krona. Svar., som innehaft tillfällig tjenst hos Schyl, hade sagde dag aflägsnat sig derifrån och återkommit dagen derefter för att hämta sina i ett koyte inknutna saker. Knytet hade då i vittnes närvaro öppnats och befunnits bland Söderlunds saker ätven innehålla nämnda persedlar. Svar. erkände, men’ sade sig tillgripit sakerna för att erhålla betalning för sitt arbete. Utslag vid tredje sammanträdet.

Janne behöfde mynt. Adertonåriga pigan Augusta Josefina Pettersson, Isums i Atlingbo, som till 24 Okt. sistlidet år innehaft tjenst hos Johan Olsson, Vallbys i Hogrän, hade erhållit orlofsedel af Olsson, å hvilken hon redan i våras tagit städsel hos sin nuvarande husbonde Edvin Volter, Isums. Under gista friveckan hade hon i Visby sammanträffat med en person vid namn Janne, hvilken för hennes räkning i förenämda Johan Olssons namn skrifvit en ny orlofssedel, å hvilken Josefina hos arrendatorn H. Dassow å Visborgs kungsladugård tillnarrat sig 5 kr. i städsel af hvilka Janne fått 4. För sagde förseelse yrkade nu länsman Svallingsson ansvar å Josefina för förfalskning och bedrägeri. Att så tillgått vid orlofssedelns skrifning upplystes af svar., som bestämt förnekade att hon sjelf skrifvit densamma. Åkl. yrkade häktning. Målet oppsköts till första dagen af nästa sammanträde då svar. ålades inställelse vid hemtningsäfventyr.

Oloflig utskänkning af maltärycker Länsman E. Eneman hade å tjenstens vägnar instämt gästgifvaren L. P. Jacobsson i Etelhem för det denne till andra. än vägfarande utskänkt maltdrycker. Svar., ej tillstädes, åladea inställelse vid 25 kr. vite första dagen af tredje sämmanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt hanil. O. Jacobsson i Garda för olaga handel med eldfarliga oljor. Svar. erkände genom inlemnad skrift, men som som ingentiag nämts i stämningen om tiden, uppsköts målet till tredje sammanträdets andra dag.

Oloflig jagt. Arrendatorn å Furillen Bernhard Rettig, som för oloflig jagt tilltalat Viktor Cedervall, Sigleifs i Näs och Oskar Cederlund, Kälder i Hafdhem, samt Karl Andersson, Kulla i samma socken, var ej tillstädes vid rätten och dömdes till böter tör uppskofsförsummelse. Målen uppskötos ytterligare till andra degen af tredje sammanträdet.

Slagsmålet i Hemse. Med vittnen styrk tes nu att såväl Albert Karlsson samt Johan Johansson från Hemse 1 sistlidne Sept. slagit drängen Gustaf Jakobsson i bufvudet så att han stupat ikull i ett dike. Uppkommen hade Jakobsson blödt ur ett större sår i hufvudet som af utseendet ansågs kunna vara åstadkommet med en sten. Utslag vid tredje sammanträdet.

Olaga utskänkning af maltdrycker erkändes denna gång af gästgifvaren Karl Andersson, Domerarfve i Öja. Utslag vid tredje sammanträdet.

Djurplågeri. Med vittnen styrktes nu att Adolf Johansson, Roes i Rone, kört fram med ett par oxar förspända ett stort sliperslass, å ett vägstycke omkring 60-steg der slädföret var totalt borta. Utslag samtidigt med förra målet.

Statkarlen Alfred Engström från Uggårds i Rone har äfven varit af samme åkl. åtalad för djurplågeri. Att Engström brukat köra fort samt äfven flitigt begagnat piskan styrktes med vittnen. Ett vittne påstod att svar. handterade sina djur som ett kräk.

Målet emellan A. M. Elgstrand i Burgevik och Karl Jakobsson, Frida i Fide, angående en skjuten hund förevar, men som kärandeombudet icke var i besittning af protokoll i målet, blef det ej handlagdt. Utslag vid ardra sammanträdet.

Hästkrånglet emellan K. J. A. Vestberg Kruse i Alfva och O. N. Kolmodin Bjers i Gerum förevar ånyo. Vittnen hördes i målet å kär, siden som intygade att hästen målts utan garanti för ålder, utan som den för tillfället befanns. Svar. vittnen återigen svuro på att kär, vid auktionstillfället sålt hästen under uppgift att den ej var ötver16 år gammal, Visste äfven att hästen var 27 år gammal och vore den ej värd mera än 25 kr. Utslag vid tredje sammanträdet.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Åkl. länsman Svallingsson hade mot Josefina Österberg å Klintehamn till detta tingssammanträde inkallat tvänne vittnen, men som dessa icke iakttogo inställelse, måste målet ytterligare uppskjutas till tredje sammanträdets andra dag.

För stenkastning å allmän väg, är såsom förr är omnämdt Emil Larsson från Gröttlingbo at åkl. länsman Lindström åtalad. Läkarebetyg för Jenny Norrby företeddes, Syunförmågan å högra ögat betydligt nedsatt, kärnhinnan inflammerad, ögat känsligt för ljus.
Föga hopp finnes att synförmågav någonsin blir återstäld. Kär. begärde 234 kr. i ersättning. — Utslag vid tredje sammanträdet.

I barnuppfostringsmålet emellan Matilda Norrbom och Johan Mårtensson Lingvide i Burg, hördes ett par vittnen, som ingenting visste. Utslag samtidigt med föregående mål.

Lovisa Viberg å Klintehamn, af länsman Svallingsson tilltalad tör oloflig utskänkning af maltdrycker, instälde sig genom ombud. Ett par vittnen hördes, som af en tredje person i Vibergs lokal blitvit bjudna på öl, men ingenting visste om ölets tillkomst, om det blifvit rekvireradt i förening med mat eller ej. Flera andra personer hade dock vid samma tilltälle vistats i rummet och druckit öl. Mat hade funnits på bordet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Januari 1894
N:r 8

Publicerat

Musikaliska sällskapet

sammanträdde i torsdags. Dervid föredrogs revisionsberättelsen och beviljades ansvarsfrihet. Enär den disponibla fonden visat tydliga tendenser att år för år nedgå, beslöt sällskapet att tills vidare Ingen afsättning skulle ske till pianofonden utan i stället hela inkomsten af soaréerna gå till disponibla fonden.
I sällskapet invaldes fru Agnes von Corswant, frkn Gerda von Corswant, hrr V. och F. von Corswant, kaptsn F. Hertzman, tulluppsyningsman O. Hvenmark, tandläkare Hj. Nordeman samt fröknarna A. Cedergren och A. Lillja.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 April 1893
N:r 51

Publicerat

Från landsbygden.

Ljugarn, 2 Febr.
Varning. Den, som blott för nöjes skull ämnar företaga en åktur kring Gotlands bygder i dessa dagar, får säkert anledning att ångra sig; tagen Eder åtminstone ej det orådet an, att fara landsvägen längs genom Follingbo och Barlingbo, enkannerligen ej inärheten af Stafva egendom, ty der äro vägarne i nära nog ofarbart skick; — också yttrade s’g en bonde häromdagen, för hvilken just lasset höll på att stjelpa på denna väg, helt tvärsäkert: »Corswant han skall pliktä han». — Nog borde det väl vara vägägarnes skyldighet att underhålla sina vägar på vintern lika väl gom på sommaren, då yrväder ej lägger hinder i vägen; hvilket man ock finner, kan gå för sig, ty om ni vågar fara vidare och dervid passerar Roma och Sjonhems sockvars landsvägar, skall ni få se på annat; der äro de präktigaste vägar, men så hafva ock ploglagsföreståndarne derstädes, eller hvem som eljes tillkommer hedern, låtit på ett uimärkt sätt restaurera sina vägar gencm att hugga af »bergstopparna» och förflytta dessa ned i »dalsänkningarna»; — man kommer ovilkorlig:n att välsigna sådant folk, som så tänker på sina medmenniskors bästa eller i öfrigt gör sin plikt.

Ur djurlifvet. Räfven börjar blilva närgången härute i »Österlandet» under dessa köldens och snömassornas dagar; häromnatten försökte han till och med agera inbrottstjuf bos en gåsfamilj nere på Ljugarn för att åtkomma en eller annan medlem deri; han misslyckades dessbättre, derigenenom att han var för fet att intränga genom den lilla fönsteröppningen till våningen, — och er ging wieder zam Walde.

Sjöfåglarne hafva baft en svår pars att genomgå, i det att ända till horisonten hafvet varit belagdt med is, tills för några dagar sedan; nu är det åter isfritt och man ser bur ifrigt allorna och skräckorna dyka efter födan på hafvets botten; det är en utmärkt fjäder på dessa fåglar, hvarför de flitigt jagas; likaså är deras kött ätbart, dock sd någon läckerhet, ehuru man å stadens hotell någon gång blir serverad dylikt.

Rapphönsen lida, trots köld och snö, härstädes ingen röd; allmänheten vårdar dem på bästa sätt, dels genom utkastande af sädj till dem och dels enom att gifva dem skydd mor rofdjuren: s. k. rapphönslådor och granris tyckas utgöra tillfyllest skydd mot hök och kråka, hvilket visar sig deri, att rapphönsens antal härnte ökas i stället för minsk as.

Skolförhållanden. I Ardre kommun hafva vi blifvit lyckliggjorda med beslutet att bygga en ny småbarns:kola; så långt är nog godt och väl, men platsen, hvarest skolan skall resa sina murar, är den olämpligaste, vederbörande gerna kunnat utse. Ardre kommun har två folkesotra, hvarest hitintills en skola på hvardera stället varit stationerad, nämligen en folkskola vid Ardre kyrka och en småskola på Ljugarn, hvilket ju nog af fordomtima klokhet varit förestafvadt, men nu skall Ljugarn mista sin skola, och i dess ställe skall den nya skolan byggas midt uppe i en öde skogstrakt halfväges till Ardre kyrka, för att de små puflar på 6—9 år, efom skola besöka skolan både från hamnen och det andra folkrika stället, Ardre, skola riktigt tå erfara, hvad det vill säga att anamma lärdomen. Att herr folkskoleinspektören framdeles kommer att få en och annan anmärkning om oregelbuadenheterna vis-á-vis skolgången i denna på detta olämpliga ställe placerads skola tör nog komma att besannas; ty begär ej, att de små flickorna, om äfven gossarne kuona knoga sig fram, skola under snörika och kalla vintrar kunna sträfva genom drifvorna den 11/2 fjerdingsväg långa sträckan till skolan, Jag befarar, att följden blir, det litet hvar skaffar sig läkarebetyg på att deras barn ej kunna besöka denna skola vintertid; kom se’a och hemta dem med tjenliga medel! Följden deraf blir då den, att vi inom kort kanske åter få bygga en ny lägre folkskola på hamnen; men så tör hända, att barnen uppe i socknen äfven komma till samma erfarenhbet som hamnbarnen, nämligen att det är omöjligt att regelbundet besöka »skogsskolan»; då hafva vi att äfven bygga en ny småskola deruppe i socknen. Samma summaram 3 nya skolor. Man bar sett värre siker genomföras. Hvarför icke från början blott ändra Ljugarns småskola till iägre folkskola och låta folkskolan vid Ardre kyrka fungera såsom hitintills, d. v. s. med bibehållen läsning för äfven småbarnen, liksom det med samma barnantal ännun går för sig på andra ställen af ön. Ardre kommun är liten, 6 mantal, och ej öfver sig rik; går det ej ännu att få ändradt det ödesdigra beslutet att bygga skolan på skogen, och dermed möj!igtvis i en snar framtid äfven två ytterligare skolor, så må det likvisst vara tillåtet att fromvisa vådorna af detta »tilltag».

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1893
N:r 19

Publicerat

Till Skåne

afreste inatt med Polhem ett sällskap af 16 bland Gotlands mera intresserade jordbrukare med länets höfding i spetsen. De i färden deltagande, atom den sistnämde, äro: å hushållningssällskapets vägnar öfverstelöjtn. Carlstedt och ingeniör Warfvinge, vidare folkhögskolans föreståndare dr Sätervall samt landtbrukarne löjnant Engström, Magnus Larson. Otto Olofsson, Sojdebys i Fole, Larssor, Endregårda, Corswant, P. Johansson, Wellarfve, Nordström, Björkhage, Malmros, kyrkoherde Sandblad, Åkerman, Stånga, L. Duse och N. Broander. I Nässjö tillstöter P. Larsson i Fole.
Resavs mål är, som man känner, att närmare studera den i Skåne raskt och ymnigt uppblomstrande sockerindustrien, för hvars uppammande äfven här på Gotland flonas naturliga förutsättningar minst lika goda och i vissa fall bättre än de i Sveriges sydligaste provins.
Tapvken att på detta sätt genom personligt studium öfvertyga folk är tvifvelsutan alldeles riktig, ty ögats vittnesbörd talar kraftigare än örats. Och hvad vi här på Gotland så väl behöfva är att se oss omkring i verldep, hura väl andra hafva det ordnadt, för att inse hvad som brister hos oss sjelfva.
Vi kunna derför icke annat än tillöuska resenärerna att de må resa med öppna ögon, ty i Skåne finnes mycket att se för en intresserad jordbrukare. Och så skola hvad de der sett och erfarit komma Gotlands jordbruk i stort till godo.
De resande återvända hit nästa fredag utom landshöfding Poignant, som fortsätter resan till Stockholm, hvarifrån han återväntas hit först 15 December.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 December 1892
N:r 186

Publicerat

Att sockerbetsodlingens allmänna införande

är det gotländska jordbrukets närmaste stora uppgift, vinner för hvar dag allt mera erkännande; och hushållningssällskapets förvaltningsautskott har, såsom en förberedande åtgärd, uppdragit åt utsedde delegerade att göra en resa till Skåne för att basöka några pyare betsockerbruk och samråda med sakkunnige män inom orten. Resan lär — meddelas oss — komma att företagas 2 instundande December. Delegerade äro sällskapets ordförande landshöfding Poignant och två af förvaltningentskottets ledamöter öfverstelöjtnant Carlstedt och ingeniör Warfvinge, landtbruksingeniör Sylvan, landtmannaskolans föreståndare Sätervall och jordbrukare från de delar at länet, som anses företrädesvis tjenliga till betodling, rämligen från Visby stads område löjtnant Engström å Länna gård, från Vestkinde socken J. Larsson å Skäggs, från Fole riksdagsman P. Larsson, från Endre J. Larsson, Endregårda, från Barlingbo W. von Corswant å Stafva, från Dalhem O. A. Nordström, Björkhage, från Roma J. Johansson, Larsarfve, från Hogrän J. Johansson, Gervalds, från Garda kyrkoherde Sandblad, från Stånga bank direktör Åkerman, från Farihem rikedagsman Norrby, från Hemse L. Duse å Sindarfve och från Eke N. Broander.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1892
N:r 176

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet med höstetinget; ordförande notarien Fåhrens). Ärekränkning.
P. Lydahl, Mannegårda i Lye, yrkade ansvar å Tina Vestberg, Lye, för att denna skulle hafva i socknen utspridt det rykte, att Lydahls hustra på en torgdag i Hemse tillgripit ett par kardor. Svaranden nekade, och målet uppsköts till andra dagen af vårtingets första sammanträde, då svaranden vid 15 kronors vite skall vara tillstädes.
— Vi har förut omnämt, att arb. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, instämt arb.
Lars Andersson dersammastädes, för att denne skulle beskylt Nilsson att ha stulit ett par fläskskinkor. Tre vittnen berättade, att en dag i Augusti Andersson kommit till Nilssons bostad, hvarvid Nilsson kallat vittnena att vara närvarande vid samtalet. Dervid hade Nilsson bedt Andersson »stå för hvad han sagt, ty nu bar jag vittnen här», hvarpå A. svarat: »tjufvar vilja alltid ha bevis». Andersson tillade också, att han aldrig beskylt Nilssou att ha tagit några fläskskinkor, men väl hade han förlorat ett par »bojstar», som han ryktesvis hört skulle fionas dernere, Samtalet slutade med att Andersson önskade att »den onde måtte ta hans mage, som ätit upp mitt fläsk».
Käranden yrkade, att sv. måtte ålläggas fria sig med ed, om han kunde. Rätten afger yttrande å första dagen af nästa sammanträde.

I krafmålet O. R. Pettersson Liffride i Stånga, mot L. N. Lagergren, Gumbalde, för hvilket vi förut redogjort, hördes i dag på kärandesidan 4 vittnen, som skulle styrka, att svaranden medgifvit de omstämda krafven. Käranden öfverlemnade derpå målet med yrkande att svaranden skulle åläggas att, om han det gitte, fria sig med ed.

Förmyndareredovisning. Som vi förut nämt hade husbonden E. O. Norrby Rosarfve i Vall irstämt T. Lindal i Roma med yrkande att denne måtte åläggas inkomma med fullständig redovisning för förmynderskap et för Norrbys hustru. Käranden öfverlemnade i dag målet, anmärkande, att de förmyndarehandlingar han sedan sista rättegångstillfället sett icke varit i original och ej heller posterna specificerade. Svaranden framlemnade en af käranden underskrifven handling, hvilken skulle bevisa, att kär. mottagit full redovisning. — Utslag faller vid tingets slut.

Anna Bokström i Klinte hade instämt Jakob Hägg för utfående af barnuppfostringsbidrag. Käranden infann sig icke i dag, hvarför han för upprysförenummelse dömdes att böta 1 krona. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Värdshusidkaren Milhrer i Hemse erkände genom ombud, att han utskänkt maltdrycker äfven åt icke spisande gäster, men anmärkte, att han drifvit rörelsen i annans namn.
Utslag vid tingets slut.

Myrkriget i Stänga. I det flere gånger förut handlagda målet mellan häradshöfding W. Cramér i Visby för Stånga kommun och L, N. Lagergren i Stånga, angående öfverlemnande till kommunen af 10 tunnland myrjord, som L. skulle för sex år sedan köpt å auktion för kommunens räkning, men sedan låtit lagfara i eget namn och sedan behållit, hördes nu 6 vittnen. Mot 2 af dessa framstälde svarandeombudet jäfsanmärkning, på den grund att de kunde såsom hemmansägare inom Stånga vänta nytta eller skada af måtlets utgång. Jäfsanmärkningen lemnades utan afseende mot hvilket af sv. anmäldes missnöje. Två vittnen intygade, att Lagergren fått af medlemmar inom Stånga kommun i uppdrag att köpa de 10 tunnlanden för bränntorfsberedning. Hr Olof Kudsen i Linde och hemmansägaren Sandqvist sade att priset å myrmarken ställer sig mycket högre än de 25 kr, för tunnland, som L. betalt. Knudsen hade flere gånger gjort anbud att köpa lotter i Stånga myr för 75 kr. tunnlandet. Oskar Pettersson, som hållit auktionen å den exproprierade jorden, upplyste att L. vid auktionen sagt sig handla å kommunens vägnar, hvarvid Pettersson frågade, huruvida L. hade något stämmoprotokollsutdrag på detta. I saknad häraf hade P. skrifvit Lagergren såsom köpare. Svaranden bestred på det bestämdaste att något sådant uppdrag gifvits honom, eller att han fått pengar till köpet. Svaranden invände dessutom, att myrmark då stod i mycket lägre värde än nu. Käranden yrkade att svaranden, om han ej kunde dömas skyldig öfverlemna jorden, skulle åläggas till kommunen betala ett skadestånd af 50 kr. för tunnland. Yrkandet bestredsafsvaranden. — Utslag afkunnas vid tingets slut.

Jordatvist. Uppskjutna målet mellan Olof Isenberg, Hemse, och Aug. Melin derstädes, angående öfverlemnandet af en del af s. k. Tingsåker under Likmide hemman behandlades. Svaranden inlemnade ett intyg från hr O. T. Lagergren från Visby att sämjodelning ägt rum, enär hemmanet synbarligen varit deladt mellan Olof Lagergren och Lars Lagergren, hvilket äfven syntes deraf att vid försäljning af den del af Tingsåker, å hvilken posthuset är uppfördt, Olof Lsgergren åbeberopat allenast fastebrefvet af 1846 oaktadt ban då var ägare af båda hemmansdelarne, hvaraf skulle framgå att Olof Lagergren ansåge, att den frånsålda delen tillhörde den hemmansdel han bekom med sin hustru. Svaranden anförde att hela den del af Tingsåker, som tillhört O. Lagergren, varit bortsåld redan förr än kär. köpte hemmansdelen, hvadan han bestred kärandens rätt att föra talan. Kär. bestred sv:s invändningar; han hade genom landtmätares bevis ådagalagdt, att jorden ännu är odelad. Ettauktionsprotokoll upplästes, hvaraf framgick, att 1/28 mtl. Likvide såldes med undantag af norra delen af Tingsåker med åbygnaden. — Sv. erhöll uppskof till andra dagen af vårtingets första sammantrde för att få postex.-ped. O. T. Lagergren hörd på ed.

I skuldsedelmålet mellan alli, åklagaren och Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, hördes 4 vittnen. De berättade, att f. nämdemannen Engström före sin afresa till Amerika sålde Mafrids för att göra sig qvitt sina skulder; dervid hade ingenting nämts om de omstående skuldsedlarne. Svaranden bestred att något afseende måtte fästas vid vittnesberättelserna och vidföll sina förut gjorda påståenden. Målet öfverlemnades från båda sidor. Utslag afkunnas vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
(Alleqvia 31 Oktober).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels, Gothem, och kyrkoherde G. H. Tilén, ang. ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen å svarandesidan samt två å kärandesidan.
De senare, drängen Karl Petter Svensson och pigan Emma Olsson, förut tjenande vid Nybingels och som varit inkallade för kyrkorådet 5 sistlidne Juli intygade, att kyrkoherde Tilén om Olof Olofsson yttrat, att han vore en dålig husbonde, som brukat ett osedligt och okyskt lif i flere år, så att han ej kunde begära bättre af sina tjenare, att han ej vore värd bära byxor, utan kjol, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, m. fl. för käranden generande uttryck.
Detsamma vittnade äfven Emma Olsson, men kyrkoherde Tilén bestred vittnesmålen.
Af kyrkoherdens många vittnen tillät domstolen en del ej att få höras, enär de icke varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet i fråga och således icke hade kunnat höra de ärekränkande orden, utan skulle vittna om andra saker, som ej hade något direkt sammanhang med målet. De som fingo höras hade vittnat redan vid första rättegångstillfället, näml. Per Cederblad, Jöns Nilsson, Oskar Andersson och Tomas Danielson, hvilka ej hade annat att tillägga eller ändra i sina förut aflagda vittnesmål än att kyrkohorde Tilén icke påstått att, utan frågat om Nybingelska huset varit ett grälaktigt hus. Mot Cederblad ville Tilén höra vittnen på att han icke varit i kyrkan, sedan han blef pastor i församlingen, att han ej vore en varm lutheran o. s. v., hvilket emellertid rätten afslog.
För att ytterligare höra kyrkvärden Jakob Jakobsson, som var sjuk, erhöll kyrkoherde Tilén . uppskof till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.
— I kyrkoherde Tiléns mål mot samme Olof Olofsson angående ansvar för hot hördes nu som vittne vid förra rättegångstillfället jäfvade fröken Mina Lindgren från Upsala, hvilken berättade, att hon sett Olofsson knyta handon flere gånger framför Tiléns ansigte och hört honom med hög röst sagt att om han inte läte bli att kalla tjenarne vid Nybingels inför kyrkorådet, skulle han anmäla Tilén för biskopen. Vittnet hade trott, att Olofsson skulle slå pastorn, allt i öfyerensstämmelse med förut aflagda vittnesmål.
I detta mål, som öfverlemnades å båda sidor, yrkade kyrkoherde Tilén ansvar å Olofsson för det han med hot sökt tvinga embetsman till embetsåtgärd, ochför hemfridsbrott eller enligt 10 kap. 1 § jämfördt med 3 kap. 1 §, 25 kap. 16 § och 11 kap. 10 § strafflagen, hvarvid han som försvårande omständighet ville anföra, att hotet varit öfverlagdt, enär svaranden blott för den skull begifvit sig ifrån sitt hem, hvarför han yrkade högsta böter och i kostnadsersättning, förutom de dryga vittneslönerna, som vid detta tillfälle gingo till omkring 100 kronor, 232 kronor. Svaranden bestred yrkandena och de höga rättegångskostnaderna.
Yttrande vid slutsammanträdet.
— I målet mellan Tilén och Olofsson för beskyllning af bruten embetsed hördes kyrkovärden Jöns Nilsson, som uppfattat Olofssons yttrande till kyrkoherden så: »pastorn får inte säga något, för då har pastorn brutit sin embetsed». Detta hade han upprepat 2 gånger.
Uppskof beviljades för hörande af kyrkovärden Jakob Jakobsson.

I barnuppfostringsmålet mellan pigan Matilda Vessman å Fårösund och drängen Johan Eriksson, Stora Gåsemora, dömdes ett vittne som ej infunnit sig, Kristoffer Olofsson, att utgifva försutet vite med kr. 1: 50 samt ålades vid 20 kronor vite att iakttaga inställelse vid tinget 16 Januari 1893, då målet ånyo förekommer.

Ärekränkningsmålet mellan muraren Sven Johan Johansson i Visby och arbetaren Lars Jakobsson i Sjonhem anmäldes för rätten förlikt.

Utslag. Enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo dömdes i det förut refererade målet angående försummad vinterväghållning till edgång, som skall fullgöras vid vårtingets första sammanträde.
— Drängen Johannes Pettersson, Granskogs i Dalhem dömdes för misshandel att böta 15 kronor samt att ersätta målsägaren med 3 kr.
— Barnuppfostringsbidrag med 50 kr. om året dömdes drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne, att utgifva till Augusta Rosvall, Risungs i Rute, och drängen Oskar Olofsson, Sleis i Boge, till Mina Pettersson, Klinte i Boge, med 40 kronor årligen.
— Ett årslångt mål har pågått mellan förre ägaren af Malms i Hellvi, f. löjtnanten E. Björkman, kärande, och inspektoren Herman Nyberg, Viflings, svarande, angående skadestånd, hvarvid Nyberg sedan genstämt Björkman. . Målet, som varit ytterst inveckladt har hufvudsakligen rört sig om, att Nyberg såsom inspektor å Malms skulle gått öfver sin befogenhet i flere afseenden, hvarför Björkman yrkat skadestånd. Målet har nuaf häradsrätten utställts till vidräkning mellan parterna och till vidräkningsmän har rätten utsett kapten E. Westöö och t. f. länsman A. Jakobsson. Uppskof till vårtingets första sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1892
N:r 169

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 9 och 10 Maj.) För försummelse i tjensten anklagade A. G. Sandsjö barnmrorskan i Öja kommun frå Ferdinanda Dabhling, f. Dahlqvist. Käranden berättade att han 28 Februari sökt svaranden för att hämta henne till hustrun, men hade barnmorskan då ej varit hemma utan var på sjukbesök i Fide socken. Käranden hade farit efter dit, men ej heller der träffat henne, då hon redan begifvit sig derifrån på besök till sina föräldrar, ett stycke längre bort. Der hade han slutligen träffat henne och fått henne med sig. Emellertid hade hustran vid deras hemkomst rédan nedkommit med ett barn och modren dog sjelf vid pass en timme efter deras ankomst. Dödsorsaken ansåg kär. vara förblödning. Svaranden genmälde, att hon gjort hvad i hennes makt stod för att rädda modrens lif. Hon förnekade ej att hon varit utom socknen, men då det varit sjukbesök ansåg hon sig vara berättigad dertill. Hon hade sökt telefonera till läkare, men hade telefonen befupvnits vara stängd. Målet öfverlemnades å båda sidor och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

Höga böter. En handlande i Levide var instämd att svara i flera skuldfordringsmål, men uraktlät att infinna sig, Härför dömdes han att böta tillsammans 75 kronor. . Kommer han ej heller nästa gång målen äro före blir det 125 kr.

Johan Löfgren, Tass i Hejde, blef 2 Februari häktad för att han skulle ha gjort inbrott i Hejde prestgård och derstädes anlagt mordbrand. Vid polisförhör å stället uppgafs att L. på natten till 2 Februari medels våld skaffat sig inträde i prestgårdens häststall och inkommen dit antändt en halmkärfve, som han låtit ligga på golfvet tills röken blef besvärande, då han sparkat ut den brinnande halmen och släckt elden. Derpå hade han tagit två hästar ur stallet och spänt dem för en vagn, men blifvit af tillstädeskommande personer hindrad att begifva sig bort dermed. Löfgren uppgaf att han beredt sig inträde i stallet för att kunna fodra hästarne, då hästarnes ägare, arrendatorn af prestgården, låg sjuk, Han tände eld på halmen !för att lysa sig, alldenstund lykta saknades i stallet, Hästarne hade han spänt för v gnen för att fara efter läkare åt den sjuke. — Löfgren hade sedan införpassats till fängelset, men snart visat sådana tecken till sinnesförvirrirg att han måst vårdas på hospitalet. Nu var han åter frisk och instäld att svara. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter att allt hade gjorts i god afsigt och för att hjelpa arrendatorn Bjergren. Målsägaren framstälde intet ansvarsyrkande. Rätten resolverade att Löfgren för omstämda handlingar icke kan till ansvar ställas och att han skulle ur häktet lösgifvas.

Vägunderhållningstvist. Per Mårtensson, Enges i Burs, m. fl. fordrade att bli fria från skyldigheten att underhålla en viss vägsträcka vid egendom som tillfallit dem genom skifte, på den grund att de ej begagna vägstycket. Svarandena genmölde att båda parterna i lika mån begagna vägen och att ingen orsak funnes att befria kär. från underhållningsskyldigheten. Kärandena yrkade bifall till stämningen och .att erhålla 50 kronor \”i rättegångskostnader. Svarandena begärde 10 kr. i ersättning för hvarje inställelse. Efter öfverläggning atkunnade rätten det beslut, att käromålet till alla delar ogillades, och att den af kär. som bäst gälda gitter skall till hvar och en af svarandena för hvarje inställelse betala 5 kr. (tillsammans 85 kr.) samt att utgifva lösen för protokoll.

En guanosak, Vi ha förut omnämt, att bandl. Aug. Nyberg, Klintehamn, yrkat ansvar å August Åström, Eskelhem, för bedrägligt förfarande vid handel. Åström hade köpt 2 säckar guano och betalat dem kontant, men på samma gång på kredit fått ytterligare 2 säckar, som han uppgaf för sin numera aflidne morbrors räkning. Morbrodern hade emellertid aldrig haft med saken att göra, utan säckarne användes af Joh. Andersson, Lingsarfve i Eskelhem, Han hade inte betalt och nu skulle Åström få sitta emellan. Joh. Andersson uppgaf att han sökt få betala, men patron Nyberg hade ej velat ta emot penningarne, Domhafvanden sökte jämka ihop saken, men käranden ville nödvändigt ha Åströms skalp. Han ville att Åström med ed skulle betyga, att ban ej för sin morbrors räkning köpt de 2 säckarne. Utslag meddelas vid tingets slut.

Karl Hejdenberg, Antsarfve i Fröjel, hade i dag gräft upp stridsyxan och riktigt gifvit sig af på krigsstigen. Handl. C. L. Kroketedt i Klinte hade haft H:s dotter i sin tjenst för någon tid sedan. Då hon flyttade, lade husbonden embargo på bennes tillhörigheter, tills hon redovisat för hvad hon omhänderhaft. Nu hade Hejdenberg stämt K. för att utfå sakerna, och denne infann sig pliktskyldigast med tvistefröet under armen i ett blått skrin. Svaranden mälde att han trott sig ha rätt att innehålla flickans saker tills hon redogjort, men när det kom till kritan kunde han ej styrka att hon hafi om händer mera än hvad hon lemnat tillbaka, När saken avancerat så långt langade svaranden — säkerligen med tungt hjerta — det blåa skrinet tvärs öfver dombordet till sin vedersakare, hvars anlete sken af belåtenhet tills han tittat i skrinet. Der fans visserligen litet af hvarje: ylleduk, biblisk historia, perlband, hårpil, finkam, knappnålsbref, synåls d:o, brosch, skritbläck, blomsterkort, sax, tolf skilling kontant m. m., m. m., men det vigtigaste saknades: en klädning, sommarhatt, förkläde och åtskilligt annat. Svaranden lofvade att betala det der, och käranden värderade det efter samvetsgrann pröining till inalles 2 kr. 37 1/2 öre. Derpå lemnade han fram en kostnadsräkning på 36 kr., som han också ville ha betaldt för. Betaldt ville äfven sv, ha, fast han nöjde sig med 16 kronor.
Utslag vid tingets slut.

Ett mål till hade samma parter. Då Hejdenberg häromsistens varit inne hos Krokstedt på ett litet förberedande gräl om det olycksaliga blåa skrinet, lär Krokstedt insinuerat att flickan lagt sig till med en gräddkanna, hvilket var en af de bidragande orsakerna att inte skrinet töljde med tösen då hon flyttade, Det borde K. aldrig sagt; han borde i stället ha cederat de fyra styfver, som kannan var värd. Ty nu blef han anklagad för ärekränkning och kär. hade med sig ett vittne, som styrkte anklagelsen. Utslag vid tingets slut.

Ännu en gång var Hejdenberg i elden. Denna gång var fieaden enkan Brita Andersson, som köpt en ko af H. Käranden sa\’ att köpesumman var 66 kronor, men svaranden sa\” 60, Deo skiljande 6 skulle blifva segrarens lön. Käranden hade två vittnen, af hvilka ett intygade att aftalet var 66. Det andra vittnet visste ingenting. Kostvaderna i rålet ha gått till 49:50, som naturligtvis båda vilja att den andra skall betala. — Utslag vid tingets slut.

Skogsafverkning. Till förnyad handläggning förevar kronolänsman Enemans mål å tjenstens vägnar emot arrendatorn af Ragnsarfve häradsskrifvareboställe Jakob Rondahl för olofligt hygge å boställets skog, för hvilket mål vi förut utförligt redogjort. Svaranden var idag personligen tillstädes och medgaf att atverkuing skett, men hade allt användts blott till gårdens behof, med undantag af en ringa del, som han i tagit vederlag för från Rofride hemman taget virke, hvilket kommit Ragnsarfve till godo. Då han ibörjan af 1888 öfvertagit bostället, bade nämligen allt varit i fallfärdigt skick. Likväl hade R. ej velat ta af boställets skog till förbättringarne förr än utstämpling skett, utan i ställe: användt Bofride skog. Sedermera hade han till Bofride brott återburit det lånade. Om detta vore blott, så hade han felat endast af oförstånd.
Ett vittne omtalade hvilka arbeten, som utförts af R. på Rangsarfve och hur mycket virke dertill kunde hafva åtgått. Käranden erhöll uppskof till andra rättegånsdagen af nästa sammanträde för slutpåståendes afgifvende.

I ett uppskjutet barnuppfostringsmål, Kristina Nordström mot L. P. Nygren, hördes två vittnen, som ingenting visste. Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för bättre vittuens anskaffande.

Norra häradsrätten.
För ärekränkning hade lotsförmaunen L. Olsson, Östergarn, instämt fiskaren J. Herlitz, Tre vittnen intygade, att svaranden under ordväxling kallat käranden äggtjuf och »äggmåns», Svaranden bestred. Uppskof till nästa sammanträde.

Till edgång i ett mål avgående åverkan var Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, dömd.
Han uteblef. Yttrande vid slutsammanträdet,

Brast åt eden gjorde också drängen Oskar Pettersson, Vatlings i Fole, i ett mål rörande barnaföda, instämd af Helena Matilda Andergson, Garungs i Rute.

För olaga ölförsäljning var instämd Jakob Olsson, Sojvide i Sjonhem och hans dotter Hlisabet. Åklagaren afstod från åtalet mot dottern, men fullföljde mot fadern, som nekade. Uppskof för bevisning.

Angående barnaföda hade pigan Matilda Vesgeman från Fårö instämt drängen Johan Eriksson, Gåsemora. Han nekade. Uppskof till Septembersammanträdet.

För djurplågeri hade länsman Boberg instämt hemmansägaren Johan Gardell, Boters i Anga. Julaftonen 1891 hade han å landsvägen mellan Östergårn och Kräklingbo med storändan af piskan vildt slagit en af sina hästar. Svaranden nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Målet mot fru von Corswant å Stafva för försummad väghållning förevar ånyo. Tre vittnen intygade att vägen vid omstämda tillfälle varit i bögst eländigt skick, men svaranden bestred vittnesmålen och erhöll uppskof för motbevisning.

För ärekränkning mot lotsförmannen L. Olsson, Katthammarsvik, dömdes hemmansägaren Karl Österberg, Östergaro att böta 185 kr.

I målet rörande den skada som uppkommit genom borttagande af en damlucka vid Botcrs såg i Anga dömdes svarandena att ersätta damluckan med 12 kr. samt den genom borttaganget uppkomna skadan med 40 kr.

Poststationsföreståndaren G. Risbergs å Slite förda talan mot arbetaren Strandberg kunde mot svarandens bestridande, ej bifallas.
Svaraudens mot käranden gjorda yrkande om ansvar för olaga rättegång afslogs.

För olaga utskänkning dömdes snickaren Nils Petter Peitersson, Qvie i Stenkyrka att böta 15 kronor oah handl. Teodor Larsson från Botvatte i Ala att böta 30 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42