Etikett: Corswant, von

von Corswant är en gotländsk, ursprungligen tysk släkt.
Släkten invandrade på 1860-talet till Gotland från Rügen och köpte där efter hand upp ett flertal olika gårdar och stora markarealer.

Publicerat

Auktion å utsädesspanmål.

Tisdagen den 9 April kl. 10 f. m. låter godsägaren herr Willy von Corswant å Stafva egendom medels öppen, frivillig auktion till den högstbjudande forsälja ett större parti plymhafre (utsädet förlidet år taget från herr C. Hagendahl i Örebro) ett d:o rent och vackert utsädeskorn samt 4 par dragoxar, äfven passande till slagt, ett i godt stånd varande tröskverk med halmskak och vindmaskin. Af mig godkände köpare erhålla anstånd med likviden till I Okt. d. år, andre betale kontant eller vid anfordran.
Barlingbo den 22 Mars 1895.
Efter anmodan,
H. STENBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Mars 1895
N:r 46

Publicerat

Trolofning

har ingåtts härstädes mellan ingeniör Erik Waldenström från Umeå och fröken Gerda von Corswant, dotter till framlidne godsägaren von Corswant och hans efterlämnade maka å Stafva i Barlingbo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Mars 1895
N:r 43

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde vid Allekvia 11—12 Mars. Ördf. e. o. notarien Åman.)
Följande utslag afkunnades:

Frikända blefvo i ett misshandelsmål arbetaren Oskar Eriksson och drängen O. Pettersson, båda från Barlingbo.

Såsom vållande till hennes mans död instämde på sin tid enkan Kristina Östergren, Norrlanda, hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga.
Som bekant hade svar. en afton i Aug. förlidit år kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid kär:s man råkade bli öfverkörd. Af deraf uppkomna skador följde sedan döden.
Häradsrätten har nu, sedan det utrönts att svar. dertill icke kunnat vara vållande, frikänt denne från allt ansvar; rättegångskostnaderna kvittades.

Uppskjutet till fjärde sammanträdet första dagen blef ett mot arbetaren G. A. Sjöstedt väckt åtal angående misshandel å arbetaren J. Jacobsson, Bäcks i Endre.

För djurplågeri dömdes statkarlen 0. P. Johansson å Rosendal att böta 30 kr.

Edgång gick hemmansägare Edvard Jacobsson å Fårö i ett förut mot honom väckt åtal för oloflig spritdrycksförsäljning.
Utslag vid 5 sammanträdet.

Ett inkalladt vittne, som första dagen hördes på kärandesidan i barnuppfostringsmålet mellan Selma Karolina Stening och Karl Broman, Hall i Fleringe, sade sig ha sett parterna tillsamman en gång i Aug. månad 1892 i svar:s rum — något vidare kunde han icke säga.
Svar. nekade som förut till faderskapet och öfverlemnade målet med yrkande om 25 kr. ersättning för inställelse m. m. Kär:s ombnd, som äfven öfverlemnade, vidhöll förut gjorda yrkanden.
Utslag samtidigt med förra målet.

Förlikt förklarades tvistemålet angående arfsanspråk mellan gästgifvare Karl Landtbom i Visby och enkan Ulrika Clandelin, Norrgårda i Helvi.

Skild från målet ville fortfarande inspektor Sundén å Rosendal bli i förut refe rerade mot hovom väckta åtalet angående skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård, Sylfaste i Follingbo, egendom.

Kär:s ombud, som anförde att löjtnant Brunnström såväl skriftligt som muntligt erbjudit sig göra upp saken, men hvilken ombudet sedan icke kunnat träffa, emedan han vistas på fastlandet, företedde några papper för att styrka sina påståenden och deribland ett skriftligt intyg af några personer, vilka värderade den uppkomna skadan till I 5 kr. Då svar. icke ville ingå på någon förlikning eller föröfrigt i sak yttra sig, alldenstund han ju, som nämts, ansåg sig ej ha med målet att skaffa, förekommer det åter på 5:te sammanträdets v:a dag, då svar. skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Uppsk jutet till femte sammanträdet, andra dagen, blef ånyo äktenskapsskilnadsmålet mellan Maria Andersson i Visby och arb K. J. Andersson, Isume i Väte, på grund af att den sistnämde, svar., ligger sjuk på lasarettet i Visby.

Arekränknin gsmålet mellan Karin Olsson, Stafva i Barlingbo, och fodermarsken S. Nygren derstädes, förevar åter.
Den senare vidhöll som förut att han endast yttrat »ragata» i öfverilningen.
Ett kärandevittne som hördes ville emellertid komma ihåg att svar. äfven fält andra mindre vackra tillmälen vid samma tillfälle. Målet öfverlemnades; utslag faller vid 5 sammanträdet.

För oloflig jagt å kär:s bryggare Lorens Vedin i Visby, arrenderade jagtmarker i Hejdeby hade förut klockare V. Engström i Hejdeby och hnsbonden O. Larsson, Norr bys i samma socken, instämts.
Åf tre inkallade vitnen på kärandesidan kunde endast ett, hemmansiigare Olof Kristenson, lemna några mer afsevärda upplysningar så som att han i början f föregående år sett båda svarandena i sällskap på kär:s jagtmark med vapen i hand. Vittnet hade hört ert skött lossas och sctt Engström bära en skjuten hare, då han vid nämda tillfälle träffade dem Då svar, fortforo att neka, uppsköts målet till första degen af nästa sammanträde, till hvilket svar. skola komma tillstädes vid 10 kr. vite hvardera.

Stämd för olofligt afvikande ur tjänst — och likväl förut skild från densamma. Till tinget hade löjtnant Brunnström å Rosendal genom ombud låtit instämma sin förre dräng Valfrid Josefsson, Stenstu i Endre.
Stämningen lydde på olofligt afvikande ur tjänsten och likväl hade svar. förut, enligt ett stämningen medföljande intyg af t. f. länsman Jacobson vederbörligen skilts från sin plats 12 sistlidne Januari.
Den verkliga orsaken, som sedermera kom fram, var emellertid att svar., hvilken från och med sistlidne juldagsmorgon icke kunnat förmåtts återtaga sitt arbete, hade bekommit 28 kr. öfver sin lön, som kär. nu återfordrade jämte ersättning för resa till tinget m. m.
Tillspord, hvarför han icke fullgjort sina åligganden, förklarade svar., hvilken 1 Nov tillträdde platsen, att orsaken hade varit fruktav för kamraterna och den behandling han af dem lidit; i öfrigt hade han icke haft något direkt mot platsen.
Angående återgäldande af lönen var han villig gå till hälften; emot kär:s öfriga yrkande gjorde han heller ingen invändning.
Målet öfverlemnades å bägge sidor och utslag afkunnas på femte sammanträdet.

För försummad snöskottn ing var landtbrukare Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo instämd, men var frånvarande.
Härför ådömdes han att vid 10 kr. vite vara tillstädes vid nästa sammanträde, då målet åter förekommer, första dagen.

Fortfarande af en »obekant person» hade arbetaren Karl Andersson, Klintegårdai Veskinde, tilltalad för olofligt tillgrepp, tillhandlat sig den spannmål, som han sedan tidvis från 26 Oktober 1894 till 18 Jan. detta år låtit förmala hos mjölnare E. Olsson, hvilken till detta sammanträde jämte några andra inkallats som vittnen.
En gång hade svar. kommit med 1/2 tunna, än med 3/4, 5/8 o. s. v. och på tillfrågan af domaren hur han så ofta kunnat haft tillgång på spanmål svarade han att han »köpt den i stan af en obekant person» — vid ett tillfälle skulle han tillhandlat sig 3 tunnor.
Bägge målsägandena, hemmansägarne A. P. Andersson och Norrby voro äfven denna gång tillstädes, och den sistnämde anförde att han i början af Nov. märkte att han bestulits på spanmål, något som emellertid kunnat börja redan i Okt., då den tagits i små partier.
Angående svar:s penningtillgångar och tillgreppet af portmonnän från A. P. Andersson ha vi förot redogjort; emellertid förmåddes svar. att erkänna att han gifvit ut mer penningar än den vid föregående sammanträde uppgifna summan på 15 kr. 80 öre.
Spanmålen hvarå prof förevisades och jämfördes med kär:s vara, befans vara lika denna till utseendet.
Då de öfriga vittnenaintet af vigt hade att anföra öfver hvad som förut är bekant och då svar. alltjämt nekade, uppsköts målet till femte sammanträdet, andra dagen, då svar. skall vara tillstädes vid hämtnings påföljd.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträdet 11—12 Mars Ordf. vice häradshöfding Grenander.)
De gingo eden. I det förut flera gånger omförmälda målet mellan kronofogden Aug. Bokström & ena samt hemmansägarne Gustaf Pettersson, Botvide i Öja och Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, å andra sidan angående tilltal för våld och skymfliga till mälen emot t. f. länsmannen Svante Lindström 22 April 1894 å Burgsviks hamnplats, ha förenämda Petterssöner varit ådömda edgång, som de också gingo. Länsman Svallingsson som ombud för kronofogde Bokström anhöll hos rätten att någon dom ej nu skulle meddelas, utan målet förklaras hvilande till dess ett avnat mål, som för närvarande ligger i hofrätten, emellan bemälde Petterssöner samt kapten Alfred Snöbom å ång. Klintehamn, hunnit blifva afgjordt, emedan länsman Svallingson vill hafva honom att som ojäfvigt vittne höras i målet. Rätten meddelar beslut vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 120 kr. om året i 15 år fordrar Maria Bergström från Viges i Grötlingbo att husbondesonen Nils Nilsson från samma gård och socken, måtte åläggas att nutbetala. Nilsson skall enligt Marias påstående vara fader till ett af henne 28 sistl. Jnli framfödt flickebarn: Svar., som var närvarande genom ombud, var dock af helt annan mening än Maria angående faderskapet. Han hade aldrig varit tillsammans med henne. Kär. påstod emellertid fortfarande att de haft umgänge med hvarandra och varit bekanta ända sedan barndomen. Hon fick uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för att kunna bevisa sina påståenden.

För att rätta ett testamente hade Lars Nyman i Fröjel instämt enkan Maria Olofsdotter, Bockes i samma socken, m. fl. Aflidne nndantagsmannen Jacob Jacobsson, Bockes, som varit gift med Maria Olofsdotter, hade till svarandenas förmån 8 Jan, 1886 upprättat ett testamente. Sedan Lars Nyman, som är gift med en dotter till aflidne Jacobsson, fått del af testamentet, anför han nn klander mot detsamma. Han yrkar att de personer, hvilkas talan han för, bör få sin laglott i boet, emedan: de äro barn af Jacobsson vid ett föregående gifte. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

Återfående af arrendekontrakt. K. Appelkvist, Ammunde i Burs, yrkar genom stämnivg att Nils Husander, Enges i Burs, måtte åläggas återställa ett arrendekontrakt, som skulle tillhöra kär.
Enligt kär:s påståenden skulle Husssander på våren 1892 af kär. mottagit kontraktet för att å detsamma skaffa några underskrifter som ännu fattades. Appelkvist hade nämligen på 15 års arrende af Burs sockens 3 skifteslag erhållit en jordlägenhet om 4 tlnd Och skulle Hussander af Appelkvist fått lof att sommaren 1892 samt möjligen något annat år låta en af sina kor beta på den omtalade lägenheten. Hussander hade emellertid behållit såväl kontrakt som jordstycket.
Svar. medgaf riktigheten af kärandens påståenden, blott med den ändring, att han af Appelkvist fått öfvertaga arrendet på 10 år.
Denna öfverenskommelse hade dock varit muntlig samt emellan fyra ögon.
Utslag vid temte sammanträdet.

Han ville ha betalt för sitt arbete. Karl Lundgren, Gumbalde i Stånga, vill af hemmansägaren Vilhelm Bergström, Tjengvide i samma socken, hafva betalt för 5 månader och 18 dagars arbete med 50 öre om dagen eller tillsammans 87 kr. Någon bestämd daglön hade ej varit aftalad, men ansåg kär, att han likväl borde ha förtjänat 50 öre om dagen jämte vivre.
Svar. åter tyckte att han af ren barmhbhertighet på hösten 1893 emottagit kär. som varit alldeles utblottad. Han hade varit belåten, blott han fått mat samt något kläder att skyla sin kropp med. Svar. hade äfven gifvit honom fullständiga arbetskläder.
Käranden var villig ingå i törlikning och nedsätta sina anspråk till 50 kr., men svar. bjöd 20 kr.
Utslag vid nästa sammanträde.

Redovisning af arfsmedel. Johanna Sundvall, Liffedarfve i Eskelhem, hade instämt Johan Persson, Valfva med yrkande att denne såsom godman för kär:s i Amerika vistande man måtte åläggas utbetala 659 kr. arfsmedel, som svar. innehade för mannens räkning.
Svar. medgaf allt, vore villig utbetala, blott han finge rättens dom derpå. Utslag meddelag vid femte sammanträdet.

Ej utan orsak. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna ärendet angående hustran Maria Petterssons Ejsarfve i Lefvide yrkande att få mannen satt under förmyndare, emedan han vore begifven på dryckenskap, förevar åter; saken bar varit uppskjuten för mannens personliga hörande. När målet ropades kunde Pettersson ej förmås att framträda, oaktadt han vistades vid tinget. Det lyckades emellertid att få in honom — betydligt ankommen, som han var.
Dom.: — Är det Olof Pettersson?
P.: — Ja, de jär de de.
Dom.: — P:s hustru vill att P. skall under förmyndare, går P. in på det?
P.: — Naj, de gär ja int de.
D.: — Är P. begifven på dryckenskap?
P.: — Tar en sup gär ja väl de, men de jär mang sum gär de, int förstojrar ja någ aigendom intä.
Målet uppsköts till nästa sammanträde, då Pettersson tillsades att komma tillstädes vid vite.
P.: — Räcker hundrä kraunar?
D.: — Tio kronors vite.
— P.: — Pyff intä majr.
Åkl. fann sig föranlåten att yrka ansvar på Pettersson för fylleri och oanständigt uppförande inför rätta.
Han fäldes att böta 25 kr.
— Räckar tjugufem da?
D: — Adjö med er nu.

För att vara vållande till barns död bade kronolänsman Eneman enligt kon. befallningshafvandes förordnande af den 20 sistl. Febr. anstält åtal emot pigan Rosa Bandelin i tjänst hos hemmansägaren Jacob Qviberg, Kvie i Stånga. Såväl af polisförhörs: protokollet, som ock vid förhöret inför rätten framgick, att Rosa Bandelin. som sedan Maj månad förlidet år varit hafvande, hade på intet sätt sökt dölja detsamma. På måndagsaftonen den 4 sistl. Februari hade hon vid pass kl. 10 på kvällen lagt sig att sofva samt vid pass kl. 1/2 12 vaknat och känt födslovåndor samt genast väckt sin husbonde, som låg i samma rum, och bedt honom genast gå efter hjälp. Denne hade då vid kl. 12 tiden gått till Tjengvide gård samt hämtat ett par kvinnor som vid pass en timme derefter ankommit. Barnet hade dock förrän Qviberg aflägsnat sig blifvit födt. När kvinnorna ankommo funno de Rosa med det födda barnet, en gosse, som de dock fanno vara död. Åkl. ansåg det vara besynnerligt att Rosa kunde ligga en hel timme utan att egna barnet den ringaste vård, eller att kalla hjälp af husbondens moder, som bodde i ett rum straxt öfver det Rosa låg uti, ntan i st. låta hämta hjälp som ej ankom förrän efter en timme.
Den tilltalade sade att hon aldrig känt att barnet haft lif, hade icke efter födslen heller kunnvuat märka de minsta lifsyttringar hos barnet, samt varit så svag, fast vid sans, att hon ej kunde resa sig upp, eller lemna barnet någon hjälp. Hon hade äfven lagt af sig det bolster, hon hade öfver sig för att det ej skulle kväfvas samt hade på intet vilkor haft någon tanke på att göra sig af med barnet, ej heller gjort något, som enligt hennes förmenande kunde på något sätt inverka på barnets lif, ifall något lif funnits. Enligt läkares intyg hade fostret varit fnllgånget och vid födslen haft lif och andats. Det hade antagligen dött af brist på lufttillträde till lungorna, samt af brist på vård.
Den tilltalade, som fick redogöra för sina lefnadsförhållanden. är född den 24 Juli 1868 i Hejde församl. der föräldrarne ännu lefva och bo, vistades i hemmet, tills hon i sitt 15 år komfirmerades, kom derefter ut att tjäna på flera ställen och den 11 Maj 1889 födt barn, som ännu lefver. Hon hade på hösten 1892 kommit i tjänst hos den husbonde hon f. n. tjänar. Hade den 80 Sept. 93 födt ett barn som efter 4 dagars lif aflidit. Polisförhör om detta dödsfall hade äfven hållits. Hon hade aldrig varit tilltalad för något brott, samt vidhöll här sin oskuld för hvad hon tilltalats.
Åkl. yrkade häktning. hvilket äfven af rätten efter enskild öfverläggning bifölls, och utsattes nytt förhör Å cellfängelset den 26 nästkommande Mars.

Störd hemfrid. Uppå angifvelse af Olof Klintberg, Hemmor i När, hade åkl. länsman Eneman å tjänstens vägnar låtit inkalla F. Larsson och Anton Pettersson från samma gård och socken under påståenden (som af målsäg. utvecklades) att dessa söndagsaftonen den 3 sistl. Mars sedan målsägaren lagt sig (dock påklädd) kommit och inträngt i hans bostad genom dörren som dock varit låst, slagit i bordet för honom, så att lampan slocknat skällt honom samt för öfrigt stört hans hemfrid. Svar., personligen närvarande nekade, . men sade att de af målsägarens hustru och dotter den omnäm da aftonen blifvit ombedda att göra dem sällskap hem, emedan de fruktade för att möta mannen. De hade efterkommit deras begäran, tillsammans med ett par andra personer. Vid framkomsten funno de dörren låst. Såväl hustrun som dottren knackade på men fingo intet svar. Dottern hade då tryckt mot förstugudörren som genast gick upp, då båda kvinnorna gingo in, men svar. stannade utanför. De hade genast fått höra målsäg. ropa åt hustrun: kommer du nu din satans skojarkona, samt slag och bråk. Hustrun hade då genastropat på hjälp, ty mannen höll på att slå ihjäl henne, samt bedt dem komma in. Då hade de gått in men ej förr, samt blifvit mottagna med lika vackra ord som hustrun. Åkl. som tycktes finna svar. uppgifter sannolika, begärde likväl nppskof för att om möjligt kunna förebringa någon bevisning. Uppsköts till andra dagen af fjärde sammanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt tjänstedrängarne Emil Svensson, August Johansson samt John Nilsson, alla från Mallgårds i Lefvide för åtskilligt bråk i Lefvide. Dels hade de varit inne på smeden Vilh. Petterssons gård och bråkat utanför dennes bostad, sparkat på dörren och slagit i väggen, Emil Svenssonn – skulle ha sagt att han skulle slå ihjäl så många käringar som funnes der. De nekade. Nilsson hade blott varit på trappan och bedt om dricka. Nilsson tilltalades dessutom för fylleri å allmän väg som erkändes. Dels voro Johansson och Svensson åtalade för att å allmän väg ha slagit ynglingen Arvid Olsson. Olsson berättade att Johansson ropat att han skulle stanna, så skulle han få snus och karameller. — Efter åtskilligt nekande hade Olsson stannat samt då af Johansson fått tvänne sviskon och ett slag i hufvudet, samt af Svensson ett slag vid ena tinningen. Detta erkändes af såväl Johansson som Svensson. Johansson hade dessutom knuffat ikull Olsson så att en glasruta slagits sönder som han haft i handen. Utslag vid femte sammanträdet.

Bråket å Visborgs slätt. Målet emellan åkl. länsman Svallingson, poliskonstapel Johans:on och döfstumme järnarbetaren Oskar Pettersson angående bråket å Visborgs slätt den 19 sistl Aug. förevar ånyo. Flere vittnen hördes, som till stor del tycktes styrka åtalet. Åkl. och målsägaren öfverlemnade målet, svar ville ha uppskof. Yttrande vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Mars 1895
N:r 41

Publicerat

Vid sammanträde i går

med styrelsen för norra häradets brandstodsförening föredrogos räkenskaperna för föregående år och beviljades ansvarsfrihet för förvaltningen.
Åt arbetaren Joh. Fågel, Kvie i Stenkyrka, beviljades i brandskadeersättning 550 kronor, åt skollärare Axel Lindgren dersammastädes 16 kr., samt åt hemmansägaren Joh. Stenström Räkarfve i Dalhem, 30 kr. och befriades samtlige från afläggande af vådaed.
Sedan enkefru von Corswont å Stafva blifvit, på grund af felande brandredskap, af styrelsen förvägrad ersättning för den förr omnämda branden å hennes egendom Suderbys i Vesterhejde 15 sistlidne September, hvarvid manbygnaden å torpet Forssa förstördes, hade hon tillkännagifvit att hon önskade sakens afgörande genom i reglementet föreskrifven kompromiss. På grund häraf utsåg styrelsen för sin del två skiljemän.
Enär endast ett fåtal socknar inkommit med yttrande öfver förslaget om anskaffande på föreningens bekostnad af större brandsprutor och de flesta afstyrkt förslaget, ansåg styrelsen detsamma ej för närvarande böra föranleda till någon åtgärd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Januari 1895
N:r 17

Publicerat

Hushållningssällskapets

sammanträde i dag var besöka af ett 20-tal ledamöter. Förhandlingarna leddes af vice ordföranden landssekreterare Hambræus.
Det förslag, som utgått från Kristianstads läns hushållningssällskap rörande understöd åt brännerihandteringen blef af sällskapet förklaradt ej kunna leda till någon åtgärd, alldenstund här i länet ej kunde befaras att jordbruket skulle komma att lida men af brännerihandteringens utveckling till storindustri.
De förut omnämda petitionslistorna rörande höjda spanmålstullar och jordbrukskreditens ordnande hade föranledt förvaltningsutskottet till följande yttrande: Då, sedan petitionslistorna underskrefvos en väsentlig höjning i spanmålsprisen inträdt och k. proposition i frågan nu föreligger till riksdågens behandling samt man ingalunda af listorna kan sluta till, huruvida äskas högre tull än den af k. m:t föreslagna samt ej heller angifvits, i hvilken riktning ett ordnande och upphjälpande af jordbrukskrediten bör ske, hemställer utskottet, att petitionen ej må till någon sällskapets åtgärd föranleda.
Löjtnant Engström instämde häri men förslog att sällskapet ville till Gotlands riksdagsmän sända en skrifvelse, deri uttalades att ett stort antal af ortens jordbrukare önskade höjda tullar, ehuru man icke i likhet med hvad förut flerstädes skett kommit att genom hushållningssällskapet petitionera härom. — Jägmästare Sylvan föreslog att petitionslistorna borde sändas till sällskapets ordförande, landshöfding Poignant. Landssekreterare Hambræus betonade ytterligare att petitionen vore oklar och vilseledande nu efter den höjda tullens ikraftträdande. Ortens riksdagsmän kände nog sina valmäns önskningar. Såväl landsrepresentanterna i andra kammaren som den senast af landstinget i första kammaren insatte ledamoten hade ju dess: utom valts på programmet tullar. — Hr Löfgren, Mästerby, ville ha spanmålstullen höjd för att åstadkomma riktig proportiton till mjöltullen. — Hr Hansén Burgsvik, föreslog spanmålstullens höjande till 4 kr. — Sekreterare Gustafsson ansåg dessa senare förslag ej kunna blifva föremål för beslut, enär de voro att betrakta som nya motioner.
Sällskapet beslöt med 11 röster mot 5 att till riksdagsmännen afsända en sådan skrifvelse som förut nämts.
Mot beslutet reserverade sig landssekreterare Hambrgeus och sekreterare Gustafsson. Förslaget om att uttala sig för ytterligare höjd spanmålstull afslogs.
Hr Hansén hemstälde, huruvida ej vore skäl att petitionera om jordbrukskreditens ordnande, men sedan v. ordföranden påpekat att något sådant väl svårligen kunde ske på endast ett par rader utan en motivering eller angifvande i hvilken riktning ett sådant ordnande borde gå, återtog hr Hansén sitt förslag.
Faststäldes sällskapets stat för 1895, slutande på en summa af 20,300kr., då 3,100 kronor beräknades som afsättning till säkerhet för arbetsinrättningen.
— Till ledamöter i förvaltningsutskottet valdes hrr J. N. Viman och K. S. Engström, den förra efter omval med hr Larsson Skäggs. Revisorer blefvo hr J. E. Ihre och Å. Veström med hr W. v. Corswant till ersättare.
I sällskapet invaldes löjtnanterna Hj. Sillén och A. Broander, förvaltarne K. Sillén, Nygårds, och A. Kjellberg, Vible, inspektor G. Sundén, Rosendal, landtbrukare J. Larsson, Smiss i Alskog, sågverksäg. J. A. Andersson, red. J. Kvist, Visby, handl. J. Norrby, Hemse, handl. O. E. Olsson, Visby, hemmansäg. L. Jacobsson, Hogrän, näm deman J. F. Sahlsten, Mästerby, hr F. v. Corswant, Stafva, samt notarien R. Wiman, Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Januari 1895
N:r 16

Publicerat

Styrelsen för norra häradets brandstodsförening

har i dag haft sammanträde härstädes, dervid följande brandskadersättningar beviljades: hemmansägaren Jakob Jakobsson, Pilgårds i Boge, 30 kr. och nämdeman A. Englund, Banna i Lärbro 7 kronor. Båda befriades från vådaeds afläggande.
Från enkefru von Corswant å Stafva hade inkommit ansökan om ersättning för en å torpet Forssa under Suderby i Vesterhejde 20 Sept. uppkommen eldsvåda, men enär dervid ingen brandstege, hörande till lägenheten, fans, afslog styrelsan ansökningen, hänvisande sökanden att på reglementsenligt sätt anföra besvär häröfver.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 November 1894
N:r 176

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets andra sammanträde vid Allekvia 1 Okt. Ordf. häradsh. Dömle).
I målet mot statdrängen A.. Cesar, hvilken ålagts edgång men förut ureblifvit, fötetedde denna gång ombudet för W. v. Corswant å Stafva, kärande, bevis på att svar. icke, öfverklagat edgångsutslaget; yrkade dessutom bifall till stämningen och ersättning för inställelse. Utlåtande å nästa sammanträde.

För äktenskapsbrott hade hustru Maria Andersson, Halla ångsåg, förut instämt sin man, Karl Andersson, Isome i Väte.
Svar. erkände, och kär:s ombud öfverlemnade målet, yrkande ansvar å svar, för hans brott samt ersättning för kostnader i målet.
Utslag nästa sammanträde.

I målet mellan hemmansägare Lars Johansson, Burs i Norrlanda, och kronolänsman G. Boberg, angående frånhändande af egendom, ett par hästar, dem svar, uttagit för skuld, skulle kär. idag med vittnen styrka sina påståenden.
Men då kär. icke delgifvit några sådana kallelse att infinna sig vid tinget och föröfrigt intet hade att anföra, anhöll svar. om slut i målet och ersättning för inställelse m. m.
Utlåtande å 4 sammanträdet första dagen.

Erkände gjorde hemmansägare Petter Olason, Lilla Bäl i Bäl, i ett mot honom af arbetare August Pettersson i Källnuge väckt mål angående ärekränkning. Vid ett tillfälle i Bäl skulle nämligen svar. ha öfveröst kär, med en mängd grofva tillmälen. Utslag vid 3 sammanträdet.

För fylleri och för det han uppträdt bråkigt å torgdagen i Kräklingbe 12 sistl. Sept., stod husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, tilltalad.
Erkände; utslag å nästa sammanträde.

Att han »hade litet smått i lådorna», erkände handlanden F. O. Hellman Visby, hvilken stod tilltalad för att ha idkat oloflig handel med diverse varor å torgdagen i Kräklingbo 12 sistlidne Sept. oaktadt i kungörelsa tillkännagitvits att endast alster af hemslöjd finge torgföras, något hvarom svar, ej nekade att han hatt kännedom.
Yttrande vid nästa sammanträde.

Södra häradsrätten.
(Hösttingets andra sammanträde 1—3 Okt. å Skogs. Ordf. notarien K. P. Lundblad).
För fylleri å Burgsviks hamvplats söndagsaftonen 22 sistl. April är, såsom törr är nämdt, agenten K. V. Engström från Garda tilltalad, men vill fortfarande icke erkänna. Med ett par vittnen, styrman Calissendorff och tullvaktmästare Andersson, styrkte nu åklagaren att Engström verkligen vid omstämda tillfället varit berusad. Dessutom hade vittnet Andersson ombord å ång. Klirtshamn sett svar. i närheten at damsalongsdörren bära sig i högsta grad opassande åt. Åkl. öfverlemnade målet med yrkande om ansvar äfven för sabbatsbrott. Utslag vid nästa sammanträde.

Hon brast åt eden. Laura Nilsson, Enges i Burs, ålagd edgång för att hon kallat sin granne Lars Pettersson för tjuf och rackare, kunde troligen ej svära, ty hon iakttog ej inställelse.

Häktade kanalarbetare Otto Johan Nilsson, hitförd från fängelset, dömdes tiil två månaders fängelse, för våld emot drängen J. Danielsson från Lau. Den häktade förklarade sig nöjd med domen.

Hur de gamla kunna behandlas, Lars Pettersson, Lyrungs i Lye, tvistar med sin svåger Lars Petter Larsson Lydal, Mannegårda, om arf efter afl. Lars Lydal, fader till svar. och svärfader till kär. Svar. har satt sig i besittning af gubben Lydals kvarlåtenskap på grund af en öfverlåtelsehandling, der svar. af sin fader öfvertagit hemmanet mot födoråd. I denna handling säges, att sonen skulle hafva kvarlåtenskapen efter fadren med vilkor att denne skulle vårdas oah födas ordentligt samt efter döden på somens bekostnad begrafvas, Huru nu denna skötsel blifvit, ville kär. försöka bevisa genom fem inkallade vittnen. Vid anstäldt förhör framgick verklizen, att den numera aflidna gubben Lydal under de senare åren icke synes ha åtpjutit behandling i sonens hem såsom menniska mycket mindre som fader; så hade gubben, sedan han varit i sonens arbete, ej vid denneg bord erhållit någon mat utan måst köpa sådan. Den kammare, som bestods åt den gamle till bostad, var den snuskigaste boning vittnena hade sett… I spiseln var nästan omöjligt att elda, emedan det då rökte in, så att man för rök ej kunde se gubben i rummet. Under de senaste sex åren hade den gamle för det mesta vistats hos kär., emedan han ej kunde vara hos sonen, Gubben Lydal hade flera gånger sagt, att sonen icke skulle tå hans kvarlåtenskap, emedan han vore så elak mot honom. Särskildt tycktes det, som svar:s hustru varit mycket mån om att försvåra den gamles tillvaro. När ett vittne, hustran Tina Vestberg, skulle göra rent i gubbens rum, hade sonhustran i grofva ord sagt att det var onödigt. När tvättning ifrågakom tyckte sonbustrun att det var öfverflödigt att tvätta åt >den gubbfanen>; han kunde tvätta åt sig sjelf. Kär. ötverlemnade målet, men svar. ville för motbevisning hafva uppskof. Öiver de framstälda yrkandena kommer rätten att yttra sig vid nästa sammanträde.

Krånglar om hästbyte gör fortfarande Oskar Nilsson, Valdarive i Eskelhem, med August Jacobsson, Källgårds i Atlingbo.
Ett vittne hördes, som någon dag i augusti månad efter torgdagen i Hemse till svar. sålt en häst, hvilken dock om några dagar återlemnats, medan Jacobsson från Nilsson återtagit det sto han bortbytt åt Nilsson vid hemresan från torgdagen. Vittner hade dervid sagt till svar.: »hur kunde du återtaga stoet, när Nilsson ej är hemma, och du dessutom uppburit 50 kr. i förskott å detsamma?» Svar. hade då genmält att han ej brydde sig derom, ty pengarne kunde han få igen. Svar. bestred fortfarande att något köp kommit till stånd på annat sätt än som byte, hvilket dock återgått. Utslag vid fjerde sammanträdet.

Långväga fordringsägare. John Erikson från Kansas City i Nordamerika fordrar att af, enkan Emma Bodin, Buters i Eskelhem, utbekomma 352 kr. 28 öre, såsom ersättning för vårdande och begrafning af svar:s 20 Sept. 1898 i Kanses City aflidne son Axel, jämte ersättning för kä:r hitresa med 204 kr, Svar. bestred krafvet, emedan en annan person vid namn P. Jacobsson redan genom konsulatet fordrat 100 dollars i ersättning för samma sak, Kär. sade, att det just vore han som på detta sätt fordrat genom annan person, och ville hafva uppskof för att med vittnen styrka sin rätt till krafvet. Uppsköts till företa dagen af fjerde sammanträdet.

Bortgängen tjenare, Lars Thomasson, Prostarfve i Hogrän, yrkade genom kronolänsman Svallingsson att tjenstedrängen Reinhold Johansson, hvilket under detta tjensteår ionebaft tjenst hos kär., men 16 sistl, Aug.
bortgått ur tjensten, måtte dömas skyldig återbära städja med 10 kr., uppburna 125 kr. 47 öre, samt 27 kr skadeersättning. Kär företedde svar:s orlofssedel. Svar. medgaf att han varit hos kär, under tiden från 1 sistl. Nov. till 1 Aug., samt att han uppburit de omstämda posterna, men hade ej varit der som stadd tjenare, ej heller kommit öfverens med honom om någon lön. Hade dock bekommit 10 kr. vid aflemnandet af orlofssedeln, Utelag vid tjerde sammanträdet.
Om bättre rätt till utmätt gods tvistar Johan Larsson, Skogs i Mästerby, med sin fader Lars Petter Larsson samt hemmansäg. A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde. Vid ut mätningen hos Lars Larsson, som verketälts; af kronolänsman Svallingason 16 April, hade tagits i mät dels en skuldförbindelse å 1,000 kronor hvilken fans förvarad i en schiffonnier i Lars Larssons rum, dels en mindre jordlägenhet. Hvad angår lägenheten afstod svar. Eklund från sin rätt till densamma, sedan styrkt blifvit, att denna vore Johan Larssons och ej Lars Larssons, Hvad åter angår förbindelsen säger Johan Larsson, att den ej heller vore hans faders, utan J. L:s egen; den vore ej heller någon förbindelse, som vore utgifven för skuld, utan som för borgen för förut. utmätt gods, och skulle återlemnas så fort borgen vore fri. Ett recipisse fans äfven som styrkte detsamma.
Oaktadt såväl Johan som Lars Larsson derom npplyst utmätningsmannen hade den likväl blifvit tagen i mät. Att så tillgått medgals af evar Lars Larsson. Kär, begärde Raka till fjerde sammanträdet för att styrka att förbindelsen icke vore Lars Larssons, hvilket äfven beviljades.

För våld å allmän väg hade t. f. kronolänsmannen Svante Lindström åtalat drängen Albert Larsson, Norrgårda i Sanda. Dervid hade så tillgått, att Larsson å vägen emellan Sanda och Eskelhems kyrkor, utan föregående ordväxling, söndagen 16 Sept. med en käpp, tilldelat drängen Konrad Johansson, Rosenbys i Eskelhem, ett slag öfver hjessan så att ett större blodsår uppstått. Enligt läkarebetyg skulle dock den slagne icke för framtiden hafva något men af slaget.
Svar., som är född 1872 vid Hägvalds i Vänge, erkände hvad som ledar honom till last; hade varit nog försigtig att medtaga käppen för att visa densamma vid rätten. Han hade en kväll förut af någon dräng från Rosenbys fått ett slag som han ville hämnas. Hade dock ej träffat rätta personen. Parterna voro för öfrigt okända för hvarandra, Målsägaren yrkade intet ansvar, ville blott hafva 25 kr. i ersättning. Utslag nästa sammanträde.

För samma förseelse var äfven statdrängen Martin Andersson från Klintebyg i Klinte åtslad, på angifvelse af landtbrukaren Edvard Christiansson, Loggarfve i Klinte. Andersson hade söndagen 9 Sept. utan föregående ordväxling å allmänna vägen i Klinte ötfverfallit landtbrukslärlingen Gunnar Holmqvist samt dels med sten, dels med knytnäfven slagit H. så att denne erhållit 7 skråmor i venstra kinden samt ett skrubbsår å ena höfter.
Svar., född 1873 i Algutsrum å Öland, erkände, men han hade varit så rusig att han ej hade mycket reda på sig. Utslag vid nästa sammanträde.

Misshandlad kvinna. Ogifta Tilda Vestberg från Sanda hade till åkl., länsman Sv. Lindström, anmält att hon 9 sistl. Juli vid stranden i Tofta af arbetaren Johan Melin från Sanda blifvit slagen. Svar. genem ombud nekade. Uppsköts till tjerde sammanträdet; svar. skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.

För olaga försäljning af spiritiösa drycker hade länsman J. A. Lindström åtalar husbondesonen Oskar I.odberg, Gudings i Alfva, Svar. nekade. Enahanda uppskof och föraläggande som i förra målet.

Staten i dödsboet efter afl. landtmätere Strömberg visar: tillgångar 565 kr., samt skulder 11,400 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Oktober 1894
N:r 154

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Forts)
Förskingring af utmätt gods. Som förut är kändt, hade länsman Boberg 3 sistl. April gjort utmätning af två hästar hos Lars Johansson, Butreifs i Norrlanda, hvilka sedermera af åklag, försålts på exkutiv auktion, dervid biträdd af fjerdingsman Nydal. Kyrkoherde Tilén i Gothem hade inropat en för 95 kr.
Emellertid hade svar., som haft hästarne hos sig, låtit afyttra en af dem, och då han härför tillhållits, förklarade han att han visste hvad han gjorde, ty hästarne voro barnens och han var deras förmyndare. En handling härom bestreds af kär. i våras såsom icke lagligen tillkommen.
Nu hade han inkallat några vittnen, af hvilka ett intygade att det var 21 April, således några veckor efter utmätningen, som svar, sålt omtalade häst, Fjerdingseman Nydal upplyste att han satt märken under hästarnas hofvar och han visste att en af dem var såld.
Den hade köpts af en vid namn Högberg för 290 kr., som dock icke betalats kontant, emedan J. stod i skuld till honom. Till Högberg hade sedermera kyrkoherde T. kommit och ville ha hästen, då han hade länsman B:s tillåtelse.
Svar. vidhöll som förut att hästen var barnens och anhöll om målets hvilande till dess ett af honom mot kär. m, fl. väckt åtal kommit före. Efter enskild öfverläggning kunde rätten icke bifalla svar:s begärav, utan förklarade att målet, i hvilket åklagaren ansåg att det till fullo styrkts att hästen blifvit »förskingrud» hvarför han yrkade ansvar, skulle åter förekomma på 3 sammanträdet till hvilket svar. ålades inkomma med slutligt svaromål.
— Genstämning hade af svar, Lars Johansson uttagits å kyrkoherde Tilén, länsman Boberg, fjerdingsman Nydal m. fl. med yrkande om ansvar för bortförandet af kreatur. Genkär, framhöll, att de af honom åtalade »mot bättre vetande» frånhändt hans barn deras egendom, påpekande dermed att de hade vetat att hästen var barnens. Sitt påstående härom sökte han vidare styrka genom ett gålvobref af 11 Sept. 1893.
Kyrkoherde Tilén och fjerdingsman Nydal anhöllo få bli skilda från målet, den förra i en inlemnad skritt, derför att han inropat omtvistade häst på auktion.
Kär, bestred detta, men efter enskild öfverläggning fann häradsrätten skäligt bifella deras begäran. Uppskof i målet till 2 sammanträdet.

Afträde af lägenheter. Målet mellan B. O. Rudebeck i Stockholm och landtbrukare Olof Cedergren, Malma i Hellvi, förevar åter.
I fråga om eganderätten till Kylley ekeppshamn afstod kär., hvilken företräddes genom ett ombud, men vidböll att de två förut omtalade kalkugnarne hörande till Kylley kalkbruk vore hans, och förevisade en karte, på hvilken han försökte utpska den mark, hvarå de voro belägna.
Äfven svar:s ombud företedde en karta och sökte göra klart att den mark, på hvilken ugnarne lågo, tillhörde svar. Förklarade till sist att den som kan visa sig ha rätt till ugnarne får ta dem, men utan något som helst jordområde.
Kär. yrkade bifall till stämningen; utslag faller på sluttinget.

Med yrkande om barnuppfostringsbidrag för ett af kär. framfödt barn och hvartill svar. skulle vara fader, hade ogifta Selma Karolina Stening å Fårösund instämt husbondesonen Karl Broman, Hau i Fleringe. Denne nekade, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet då svar, ålades inställa sig vid 25 kr. vite.

För uraktlåtenhet af betala hundskatt stod torpare Joh. Kristoffersson vid Roma Prestgård tilltalad, Svaranden bestred stämningen.
— I liknande mål var inkallad Olof Larsson, Aumunds i Roma, som erkände.
I bägge målen företedde åklagaren kommunalstämmans beslut angående upptagande af hundskatt.
Utslag i bägge målen vid 3 sammanträdet.

Edgång för att fria sig för skadegörelse å motpartens W. v. Corswants å Stafva egendom var statdrängen A. F. Cesar ålagd, men hade funnit för godt att hålla sig borta. För företeende af bevis om att svar. icke öfverklagat edgångsutslaget uppsköts målet till 2 sammanträdet.

För djurplågeri stod inspektoren Gotfried Sundén å Rosendal tilltalad.
Enligt stämningen skulle svar. 5 sistl. Juli ha kommit körande till Roma sockerfabrik med en vagn förspänd med två hästar, af hvilka den ena skulle haft ett 2 tum svårt sår vid gjordstaden, hvaraf den tycktes ha lidit svåra smärtor.
Svar, bestred detta under förklaring att hästen haft en kula af ungefär en valnöts storlek, hvari svar, stuckit hål med sin knif. Såret var då endast en knapp half tum, och hade svar. funnit att hästen icke lidit några smärtor, ty då skulle han icke ba användt densamma.
Och hvad betröffade att han piskat på hästarne, det förnekade han alldeles.
Uppskof till 3 sammanträdet.

Som hemfridsbrott förklarade häradsrätten ett af länsman Boberg mot kanalarbetare K. F. Lagerström väckt mål, deri svar, stod tilltalad för att 30 sistl. Juni ha å Rovalds gård föröfvat våldsskjutning med dynamit, så att fönsterrutorna derstädes sprungit. Ny stämning skulle med anledning häraf uttagas å svar., hvilken föröfrigt uteblef.

Såsom deltagare I ett slagsmål vid Barlingbo sistlidne påskdag, hvarvid en af de öfverfallne, arbet. Ekstrand, fick sitt ena ben afslaget, stodo drängarne Oskar Eriksson och O. Pettersson, båda från Barlingbo, tilltalade, men nekade för att ha tagit någon verksam del deri.
Några vittnen, som hördes, kunde icke lemna upplysningar i sak, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet, då svar. vid laga ansvar skola vara tillstädes.

I rapphönsmålet mot Augusta Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka, och hvari hon yrkade på frikännande, förekom intet nytt; utslag på sluttinget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 September 1894
N:r 139

Publicerat

Roma- och Storemyrs-utdikning.

I lördags hölls i Roma skolhus af landshöfdingen ett tre timmar långt sammanträde med delägarne i Roma- och Storemyr, angående dessa myrars utdikning. Omkring ett 50-tal personer var närvarande.
Landtbruksingeniör Sylvan utvecklade den af honom uppgjorda utdikningsplanen. Utdikningen af de båda ifrågavarande myrarne blefve kostsammare än något annat utdikningsföretag på Gotland.
Olika förslag hade blifvit uppgjorda. På 1870-talet hade ingeniör Steinmetz uppgjort ett förslag, slutande på en summa af 266 tusen kronor. Senare hade ingeniör Roos uppgjort ett annat förslag, som afsåg myrarnas torrläggning för foderväxtodling, hvilken torrläggning skulle kosta 43,500 kronor. Sedan bristerna hos båda dessa förslag påvisats, framlade hr Sylvan ett eget förslag, grundadt på de båda föregående landtbruksingeniörernas undersökningar och slutande på en kostnad af 208 tusen kronor. Dervid hade beräknats: hufvudafloppet, 3,350 meter i längd, till 86 tusen, en kanal genom Högbro (4,150 m) 50 tusen kr., kanalen genom Storemyr (6,100 m) 12,600 kr, kanalen åt Follingbo(2,950 m.) 14,400 kr., kanalen åt Barlingbo (2,750 m.) 5,190 kr., brobyggnader 5 tusen kr. samt för materiel, tillsyp, dambygnader m. m. 34,810 kr. Hela utdikningsområdet vore 3,200 tnl och skulle sålunda kostnaden pr tnl belöpa sig till 65 kronor. Med ett statslån på 19 års amorteringstid, skulle kostnaden sålunda inalles belöpa sig för delägarne till 5 kr. 50 öre pr tol och år under denna tid. Ingeniör Sylvan framhöll den stora vigten af de ifrågavarande myrarnes torrläggning för odlingen af betor till sockerbruket, och borde man nu göra offret af afdikningen för de efterkommande. Ingeniör Sylvan påvisade ock, att genom myrarnes torrläggning sockerbruket, som man befarat, icke komme att lida någon vattenbrist. Tvärtom skulle vattentillgången genom anbringande af en damm efter utdikningen blifva både rikligare och jämnare.
Efter landtbruksingeniörens föredrag begärdes ordet af hr O. Myhrman, som önskade åtskilliga upplysningar om utdikningsplanen. P. Johansson, Vellarfve, ville, att tiden för utdikningen skulle anstå en 5 eller 10 år. Jordbruket vore tryckt, arbetskrafterna voro dyra och nästan omöjliga att erhålla. Ingen ville arbeta med jorden. Det vore således skäl att tänka sig för, innan man kastar sig in på ett så stort företag som detta. Många instämde. Herr Myhrman var ense med föregående talare och påpekade de kommunala bördornas storlek särskildt för Roma. Herr Corswant, Stafva, var för myrutdikningen och ville, att arbetet skull så fort som möjligt påbörjas. Den gamla åkerjorden rundt omkring myrstränderna kunde icke täckdikas, sålänge myren icke vore torrlagd, och täckdikningen vore dock ett vilkor för en större betodling. Ansåg, att den gamla åkerjorden skulle så mycket förbättras genom myrutdikningen, som denna kostade. Kyrkoherde Enequist ansåg, att man borde hellre använda krafterna och kostnaderna på den gamla åkerjorden. Landtbruksingeniören betonade att just genom myrutdikningen blefve man i stånd att bättre sköta fastmarken. — Hansson, Viklau, förvånades, att Johansson kunde vara emot ntdikvingsförslaget, som ändå haft hushållningssällskapets anslag till myrodling och tillkännagifvit de mest lysande resultat. Vore för sin del för förslaget. Yrkade bifall.
Sedan Johansson, landtbruksingeniören, kyrkoherde Enequist och hr Myhrman åter haft ordet och replikerat hvarandra, sammanfatiade landshöfdingen diskussionen så, att ingen tycktes vara emot förslaget, utan somliga ville, att detsamma skulle sättas i verket strax, andra att det skulle anstå till århundradets slut. Vid votering visade sig, att de senare segrade.
De, som voro för företaget, beslöto emellertid ingå till länsstyrelsen med sökan om förordnande för förrättningsman att genast handlägga förrättningen.
Till sist fäldes några ord om, att vär gen mellan Roma kyrka öfver myren till Dalhem måtte blifva upptagen till allmän väg, synnerligast, som ingen jord behöfde exproprieras, emedan vid laga skiften i Roma och Dalhem jord vore uttagen till 6 meters bredd. Blefve denna väg upptagen borde ock ett bispår till j rnvägen anläggas vid Karby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Mars 1894
N:r 47

Publicerat

Barlingbo mejeribolag

har i dag haft stämma. Dervid beviljades styrelsen ansvarsfrihet för 1893. En utdelning af 5 procent beslöts, vidare 10 proc. afskrifning på inventarierna med 569: 38, till oförntsedda utgifter afsattes 487:82. Till mjölkleverantörerna utdelades 7/10 öre pr liter. utgörande 2,338: 02. 7 nya aktier skulle utsläppas. Ordföranden, kyrkoherde Sundblad, återvaldes. I styrelsen invaldes H. Stenberg, Barlingbo, med 127 röster, Klingvall, Vellarfyne (72), V. v. Corswant (82), P. Svensson Hexarfve (59).

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Mars 1894
N:r 37

Om Oss Drivs med WordPress