Etikett: Corswant, von

Stava egendom i Barlingbo och Follingbo.

Eftersom Gotland är ett bland de främsta jordbrukslänen i Sverige, är det ganska självfallet, att där finns gott om välskötta lantbruk i olika storlekar. I regel går det lättare att organisera skötseln av mindre eller medelstora lantbruk och få dem inrangerade bland mönsterbruk. Men att det kan lyckas att driva även större jordagods till samma höga kultur, få vi belägg för, om vi se oss omkring bland gotländska egendomar med stora åkerarealer.
Stava egendom med ägor i Barlingbo och Follingbo socknar är ofta målet för studieresor både från fastlandet och detta län, varför vi ha anledning nog att denna gång styra kosan dit. Egendomen ifråga är belägen i Barlingbo socken – till största delen. ½ mantal Ekeskogs och 1/8 mantal Hallfreda, hörande till Stava ligger nämligen i Follingbo socken. Totalarealen är 1,200 tnld, varav ungefär hälften utgöres av öppen åkerjord i mycket hög kultur. Jordmånen skiftar här och där, men största delen av åkerarealen består av lermylla. Av skogsmarkerna till Stava gränsar det största skiftet om 400 tnld mot Dalhem socken, och är bevuxen med bra skog, som säkerligen med åren kommer att bli ännu bättre, ty markerna där äro numera utdikade i enlighet med skogsvårdsstyrelsens förslag. Någon skogsavverkning har icke förekommit å Stava sedan 1890, varför samtliga skogsmarker äro bevuxna med vacker skog.
Godsägare Willy von Corswant, som sedan sin faders död 1886 brukat Stava egendom, berättar vid vårt besök åtskilligt av intresse angående egendomens skötsel o. s. v. Men innan vi ge oss i kast med jordbrukskulturella spörsmål, lämna vi följande korta historik om det nuvarande Stava:
På 1850-talet såg det helt annorlunda ut icke blott på åkerfälten, utan även vad byggnaderna beträffar. Till Stava hörde en del mindre bondgårdar, vilka så småningom blevo torpställen. Nuvarande ägarens fader köpte egendomen 1866 av en major Ahlgren, vilken på sin tid lät tillbygga huvudbyggnaden. Ursprungligen bestod denna byggnad av tvenne mindre hus, sammanbundna med ett stort valv, vilket tjänade som inkörsport. Det var alltså mittpartiet, som major Ahlgren lät uppföra.
Munkebos gård var en nära granne till Stava och ägdes likaledes av en major, som hette Stoltz. Efter vad man berättat oss lär de båda majorerna ha legat i ständig fejd och således gjort allt för att förarga varandra. Om nu major Ahlgren sålde sin egendom Stava för att komma ifrån sin förarglige granne, eller om denne, major Stoltz sålde sitt Munkebos, därför att han saknade sin trätobroder, är oss icke känt. Emellertid sålde även major Stoltz sin egendom till godsägaren på Stava. Försäljningen skedde 1873. Och sålunda kom även Munkebos i sambruk med huvudgården. Den gamla manbyggnaden å Munkenos användes i några år till statarebostäder, men ansågs snart olämplig, varför den revs till grunden.

Stava gård helt elektrifierad.
Vid 18 års ålder övertog godsägare W. v. Corswant egendomens skötsel för sterbhusets räkning och 1894 kom den i hans ägo. Många och stora förändringar ha sedan dess skett å egendomen Stava. Alla gamla hus – så när som på ett gammalt stall – revos ned och nya byggnader uppfördes. Sedermera ha dessa försetts med den moderna inredning, som senare tiders rön givit upphov till. Egendomen är helt elektrifierad; och det säger ju en hel del. Den elektriska enerin till lyse och kraft på en lantegendom kan icke nog uppskattas. Mjölkmaskiner, hissar, tröskverk, spannmålsfläktar, krosskvarnar o. dyl. apparater äro samtliga försedda med elektriska motorer. En del motorer äro transportabla, så att de kunna användas snart sagt var som helst.
Ladugården rymmer ett par hundra klavbundna kreatur samt boxar för kalvar och ungnöt. Besättningen utgöres av låglandsras, och utfodras nästan året om i ladugården. Det är endast på sensommaren, då efterskörden å fälten frodas, som de ett par månader gå på bete. Mjölkkorna motas emellertid in i ladugården under mjölkningstiderna, där mjölkningsmaskinerna snart ombesörja mjölkningsproceduren. De å egendomen inhägnade kulturbetena äro till endast för ungdjur och sinkor.
Den levande dragkraften består av sex par hästar och ett par oxar. Givetvis skulle det vara för litet dragare till en så stor egendom, som Stava är, om ej där funnes maskinella hjälpmedel. Men traktorer av olika kapacitet uträtta det mesta av tungt jordbruksarbete. På de släta fälten till Stava komma traktorerna riktigt till sin rätt, och åstedkomma ett utomordentligt värdefullt arbete. För att spara de levande dragarna har å Stava införts den populär vordna bilvagnen. Bilvagnarna äro som bekant utrangerade lastbilar, vilka äro mycket lättgående på plana fält och vägar. Hr v. C. är mycket belåten med dessa vagnar, och nämner som exempel, att hela årets betskörd forslades på bilvagnar direkt till sockerfabriken i Roma, fastän man har tillgång till järnvägens anhalt å ägorna. Att ha järnvägsanhalt på ägorna till en stor egendom är av ovedersäglig betydelse i många andra fall, t. ex. när spannmål o. a. produkter skola utlastas eller gödnings- och fodermedel etc. forslas till gården.

All säd hästhackas.
Så småningom under samtalets gång beröras jordbruksfrågor och då passa vi naturligtvis på att söka förmera vårt ringa vetande om dylikt, och framkasta några frågor:

• Det talas rätt mycket om att sädesfälten hästhackas här på Stava. Kan det verkligen gå för sig att köra med hästhacka i säden ?
• Jo-visst, svarar godsägaren, det går alldeles utmärkt, om man sår med en viss beräkning. Man måste förstås också ha lämpliga maskiner därtill. Här på gården använda vi såmaskin, som sår över en bredd om fyra meter och som lämnar ett utrymme om 20 cm. mellan sädraderna. Hästhackan tar samma bredd och är ställd så att billarna eller knivarna upptaga ungefär 12 cm:s utrymme.
• Är det då ingen risk för att säden myllas eller nedtrampas, när hästhacka, dragare och körkarlar draga över fälten ?
• Nej det är ingen risk alls, om hackan är väl inställd. Säden måste vara 3-4 tum, så att man tydligt kan skönja raderna. Det lilla, som nedtrampas, reser sig snart igen och åstadkommer ingen skada. Förresten kan jag tala om, att vi på hästhackan ha anbragt tre lådor vari plockas de stenar, som hästhackan river upp.
• Det är oftast barn som få gå bakom hackan och samla upp stenarna. – När hackan slutligen kommer till vändplatsen, stjälpas stenarna ut. På så sätt får man åkrarna stenfria.
• Men kan det löna sig att nedlägga så mycket arbete på den växande säden ?
• Visst lönar det sig. Först och främst sparar man på utsädet, när det är längre mellan raderna. Vi använda cirka 80 kg. vete och 65 á 70 kg. korn eller havre pr tnld, medan det vid vanlig sådd åtgår 90 á 100 kg. pr tnld. Skörden blir lika stor och kvalitén väsentligt högre. Spannmålen, som skördas här, går för det mesta till grynkvarnar och maltfabriker, som inte ha användning för annat än högsta kvaliteter. Vidare blir jorden befriad från ogräs och kommer efter hand i så hög kultur, att den ej behöver ligga i träda.
  Inför dylika argument ge vi oss, ty det måste då vara även en stor nationalekonomisk vinst, om säden hästhackas – där så är lämpligt förstås. Givetvis hästhackas icke sådan säd, skall användas som grönfoder eller gräs, säger godsägaren. Å Stava finnas en del myrmarker, vilka odlas för grässkördar av timotej och alsikeklöver.
  Mycket mer är att berätta om det rationellt skötta jordbruket å Stava, men då det nu icke är fråga om en handbok i jordbrukskultur, utan endast om några anteckningar om en tidsbild från modernt lantbruk, kunna vi avsluta dessa rader; dock först med ett beriktigande angående den vackra huvudbyggnadens nuvarande struktur. Vi nämde här ovan att den ursprungliga huvudbyggnaden till Stava tillbyggdes på den tid, då major Ahlgren var ägare av egendomen. Men naturligtvis ha restaureringar företagits tid efter annan sedan dess. Och numera är den vackra byggnaden lika modernt inredd som den modernaste stadsfastighet – men solitt.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 februari 1937
N:r 40