De drunknade fiskarena,

hvilka vi i en notis Hafvets arbetare, i fredagsnumret omtalade, hafva naturligtvis samlat deltagandet och intresset kring sig på hela vår ö. Vi hafva från flere håll mottagit underrättelser om olyckshändelsen, och ehuru de i vissa afseenden äro af ungefär samma innehåll, anse vi oss ändå böra meddela våra läsare desamma.
Så skrifves t. ex. från Sundre 27 Okt:
Den våldsamma storm, som alltsedan tisdagen 25 dennes rasat å våra kuster och försatt fiskare och sjöfarande i en ganska svår belägenhet, har äfven åSundrekusten kräft tvänve offer. Om förloppat vid tillfället har för Eder meddelare berättats sålunda:
Under vacker väderlek i måndagsqväll utgingo en del fiskare från åtskilliga fisklägen på vestkusten, på s. k. dreffiske. Flere båtlag ha äfven välbshållna kommit till lands, långt från hus och hem; men ej så med en fiskarebåt, hemma i Fröjel och bemannad med fyra män, hvilka nämda natt befunno sig ett stycke till sjös utanför Karlsön der de hade sina garn ute till fångst. Vinden, som på qvällen var ostlig, öfvergick så småningom till nordlig, alltmer tillväxande i styrka, tills den på tisdagens morgon nått den våldsammaste höjd; dock fingo våra fiskare lyckligt sina garn upphalade i båten, hvarefter resan åt land mot hemmet skulle anträdas. Men ödet hade beslutit annorlunda. I nattens mörker och sjögång, fingo de ej eld på den medhafda lanternan, så att de på kompassen kunde se hvilken riktning de skulle taga, och då vinden gått öfver i annan riktning än hvad de anade vände de sin kurs åt orätt håll samt aflägsnande sig således allt mer från hemmet och den rätta kosan. Vid dagens inbrott sågo de sig nödsakade att länsa för den hårda stormen, och att om möjligt vore uppnå land uågonstädes. Under hela loppet af tisdagen, kämpade de stackars männen mot de vredgade böljorna, genomvåta och utmattade som de voro. Fram emot qvällen nalkades de allt mer åt Hoburgsbugten och LR nu hela sin förmåga för att hinna till land. I närheten af Hoburgs ref fingo de en störtsjö som hvälfde in i båten, dervid åror, en del garn och åtskilligt gick öfver bord. Härmed var det dock icke nog; en af besättningen, en åldrig man, som ej ägde krafter nog att härda ut i kampen för lifvet, afled nu, och en annan, likaledes åldrig, var nära att dela samma öde; öfveransträngd och genomvåt som han var, förmådde han ej röra sig ur stället. Blott de tvänne öfriga, som voro yngre till åren, och ägde större krafter, förmådde ännu att arbeta. Plötsligt stötte båten på grund och de båda männen hoppade i vattodt på bvar sin sida om båten, i hvilken de höllo fast, för att såmedels hindra båten från att kantra, och då nästa svallvåg kom brusande, fördes de jämte båten så nära land att de kunde med förenade krafter få fast båten och uppkomma på landet, Den i båten varande, ytterst medtag: na kamraten, bars nu upp på land, hvarefter de båda begåfvo sig i väg för att anskaffa hjelp. Klockan var då omkring 7 på aftonen. Ledda af skenet från bostaden, inkommo de till landtbrukaren Lars Bonaens vid Digrans, der da genast erhöllo skjuts och hjelp för att vid landningsplatsen afhämta de andra kamraterna, Vid ankomsten dit befans ännu den sjuke vara vid lif, hvarför han skyndsamt lades på vagnen, och så bar det i väg åt Digrans, som låg omkring 10 minuters vägfderifrån; men hunna ett stycke från platsen erforo de till sin stora sorg att äfven denne hade följt sin kamrat och var ett lik. De båda aflidne voro hemmansägare, och omkring 60-årige män. Vid framkomsten till gården, åtojöto de qvarlefvande en öm och omsorgsfull omvårdnad, hvaraf de äfven voro i stort behof, så att de, sedan de fått en välbehöflig hvila, snart åter voro utom all fara. Desse män voro arbetare i sina bästa år. Dagen derpå, eller onsdagen, afgick bud från Burgsvik till Fröjel om händelsen, hvarefter skjutsar ankommo för att hemforsla både de qvarlefvande och de döda. Det låter sig lättare tänkas än beskrifvas, den stora glädje de efterlefvandes anförvandter erforo vid återseendet; men de dödas slägtingar fingo väl ej mindre sorg, då de funno dem stelnade och kalla, som de så gerna velat so i lifvet. På de garn, som ilandfördes, fingo de en fångst af öfver 100 valar. Namnen på båtens besättning är mig obekant.
Å vestkusten har i dagarne ilandflutit, åtskilliga redskap som tyckas tyda på att någon omkommit. Så har t.ex. en lärftspåse hittats, som innehöll ett rågbröd, en träask med strömming och kött, samt en dito, innehållande smör, äfvensom åror, klobbor eller flöten med sank m. m.

Från Ejsta meddelas 29 Okt:
Sistlidne tisdag var en förfärlig dag för gotlandsfiskarena. De hade, ehuru förtrogne med hafvet, lockats ut af det tämligen vackra vädret, nytändningen och det gifvande fisket, icke betänkande faran å det falska elementet denna årstid.
Vid kl. 1/2 38-tiden på morgonen nämde dag uppkom ett iligt väler, förenadt med hagel- och regnbyar. Vinden varierade från N till NNO. Strömminggarnen voro visserligen då dragna, men huru komma i hamn ? Så landade under dagens lopp den ene här, den andre der, men ingen på sin vanliga plats.
Rysligast af allt är hvad som berättas om en båtbesättning från Fröjelstrand. Fyra man voro ombord och landade vid Hoburgen, alla utmattade af köld och öfveransträngning, våta af sjöns ständiga öfverspolning, alla dock ännu vid lif, då land nåddes. Men tvänne af dem, hemmansägaren Jakob Stenberg, Gustafs, 60 år gammal och hemmansägaren Olof Nährström, emellan 40 och 50 år, kunde icke räddas. Deras lif utslocknade snart: den enes till och med förr än man fick konom på skjutsen. De hemtorslades, jämte de lefvande, till sina djupt sörjande familjer i torsdags.
Ännu när detta skrifves saknas sju andra fiskare från Fröjel. Möjligen hafva dessa blifvit upptagna af någon seglare, men detta är ovisst.
Den först nämda båtens besättning hade uppsatt sina näsdukar som nödflaggor, ty en ångare gick i närheten, men dukarne blåste svart i trasor, liksom under färden skett med deras segel. Hoppet om räddning var förloradt.
Fiskare från Ejsta, hvilka likväl ej voro så allmänt ute, landade lyckligt, om ock ej der de önskade. En båtbesättning, som trott sig märka hvad komma skulle, hade på föraatten anländt till Stora Karlsö och åtnjöt välvilja af fyrbetjeningen. Hvila var ej att tänka på: de måste vaka öfver sin båt, som när som hälst kunde dragas utaf de vredgade böljorna.
Lotskuttern, som lär kommit på måndagsqvällen med fyrmästarens enskilda hushållseffekter, hade varit i största lägervall och blifvit ramponerad.
En annan Ejsta-båt landade i Hablingbo vid dets. k. fiskläget Newyork. Långa, starka, oförvägna karlar vadade ut mot de nödstälde, och deras lif voro den gången räddade. Uppkomna till de stranden närmast liggande gårdarne, Halfvards och Petes, blefvo de väl emottagna på gotländingarnes urgamla, gästvänliga sätt och förhulpna till sina hemorter, sedan de hvilat ut.
Men vi ha väl lika sorgliga berättelser att förvänta från ostkusten.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Okt.
Telefonledning.
tin andra telefonledning å linien Visby-Hemse är nu under uppsättning. Uppsättningen af stolparne, som för några dagar sedan börjades, är nu afslutad och äfven tråden är i det närmaste utlagd, så att ledningen snart lär vara i ordning för begagnande. Cantralstationen härstädes blir apoteket, hvarifrån äfven ledningen fortsätter till Ronehamn och Burgsvik.

Vintern
har nu på allvar börjat sitt inträde. Ett häftigt yrväder var här gårdagen en stund rådande, och jorden öfvertäcktes med snö, som qvarlåg till i dag.
Ett gammalt ordspråk säger, att, när det snöar på löfrik qvist, så skall det blifva sträng vinter.
Brist på nederbörd har det under hösten varit, så att de fleste brunnarne äro sina, och då au kreaturen äro stallade, måste vatten köras till dessa.

Kornstackar
stående ute på åkrarne så sent som 24 Okt., flyttningdagen, hörer till sällsyntheterna. Så var dock i år förhållandet någonstädes söderut. Det har också, som bekant, blifvit ovanligt mycket korn i år, och tröskningen är derför ännu flerstädes ogjord. Landtmannen har också på det längsta hoppats på förhöjda kornpris, och derför ej haft så brådt med att säla tin säd. I fjor var förhållandet det, att för det sensålda kornet betalades mest, men detta var också af bättre beskaffenhet än årets skörd, hvitare till färgen och vägde i allmänhet ett halft lispund mera på tunna.

Stöld.
Från drängen Karl Bolander, i tjenst vid länsman Eneman, Gudings i Alfva, bortstals häromqvällen 50 kronor i kontanta peuingar. Melan Bolander för en stund lemnat hemmet, hade en person gått in i drängstugan, och der ur en låst koffert, tillgripit nämda penningsumma.

Karlsöftyren.
Något ovanligt är att så långt upp i landet, som härifrån, se ljuset af en fyr. Karlaöfyren synes nämligen härifrån efter mörkrets inbrott, och man kan äfven rätt tydligt urskilja fyrens tre glödlampor, som med korta mellanrum göra sina bestämda omlopp. Man kan deraf sluta hvilken ansenlig höjd fyren måste hafva, samt dess ofantliga ljusstyrka, — ty afståndet hit, fågelvägen räknadt, är ungef. 2 mil.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Hafvets arbetare.

Åter ingår, så som vi i en del! af onsdagens tidningsupplaga meddelade, underrättelse om en af dessa sorgliga olyckshändelser bland våra fiskare. Från Fröjels fiskläge begåfvo sig i måndags till sjös 6 fiskebåtar.
Utsatta för de på natten mellan måndagen och tisdagen uppkomna nordliga stormarne kunde de icke nå land vid utgångspunkten, utan 2 båtar måste landa i Ejsta och 1 i Burgsvik.
Af den sisträmde båtens besättning omkommo 2 personer och om de tre öfriga båtarnes öde saknade man i onsdags all närmare kännedom.
Nu ingår underrättelse från Sundre, att en af båtarne med 4 man i tisdags landat der. Af besättningen voro två så illa medtagna att de afledo innan de kommo till närmaste bygd. De omkomnes namn äro Stenberg och Närström, af hvilka den sistnämde dog genast han kommit i land och den förre, som af de andre sökte föras till fyren, atled under vägen. Ännu saknas 2 båtar från Fröjel och af dem, som utgått från Ejsta, saknar man underrättelse om en.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 28 Oktober 1887.
N:r 86.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 21 Okt.
Om väderleken
torde för närvarande vara ett och annat att säga: Under sist förflutna vecka rådde härstädes riktigt »ruskväder», som vi landtkrabbor pläga uttycka oss. Frost och regn iförening med stark blåst hörde nästan till ordningen för dagen. Ett par, tre morgnar å rad, då is af omkring 1/2 tums tjocklek fans på stillastående vatten, visade termometern ej mindre än 3-4 köldgrader; dock har en blidare väderlek denna vecka varit rådande, så att utarbetena, både höstplöjning och upptagning af rotfrukter, kunnat verkställas med ifver öfverallt. Äfven kanalgräfving Har on en tid fortgått på åtskilliga ställen med ifver.

Höstsädesbrodden
ser öfverallt frodig och lofvande ut denna höst, derom vittnar äfven de på rågfälten betande »storkreatur» och lam, som gödas till slagt. Landtmännen skåda förhoppningsfullt på den dugtiga »bajtrygen», hvilken till ett kommande år lofvar riklig skörd.
Såsom prof på afkastning i år kan jag omtala, att en landtman efter 2 tunnors utsäde erhöll nära 30 tunnor godt och vigtigt hvete, hvilket ju är vacker skörd.

Efterföljansvärdt.
På ordinarie kyrkostämma i en af de sydligt belägna socknarne beslöts häromdagen, att den åldriga och i bristfälligt skick befintliga kyrkoorgeln, skulle repareras för ett belopp af — som det för mig uppgifvits — 350 kronor. Likaså lär på stämma inom Hamra socken beslutits att anskaffa en ny kyrkoorgel, på församlingens bekostnad.
Medan jag nu håller på med kyrkostämmor, kanjagjej underlåta att anteckna, hurusom dylikastämmor i en viss socken äro fåtaligt besökta, änskönt socknen är en af de största på södra landsbygden. Ej mera än två, säger två, stämmoledamöter voro nu vid oktvberstämman närvarande (utom ordföranden) och detta fastän en hel hop vigtiga saker behandlades och afslutades. I sanning sorgligt i dessa tider!

skonerten »Ost».
Rigg och inventarier, efter den utanför Sundrekusten förolyckade tyska skonerten kapt. Schwanenberg, hvilka jämte vraket skulle å offentlig auktion försäljas, lär nu af en rysk ångare komma att afhämtas från Burgsvik, dit dessa inventarier i dagarne nedforslas.
Medan jag håller på att skrifva dessa rader erfar jag att

en förmodad sjöolycka
inträffat i Sundre. Förhållandet har för mig beskrifvits sålunda: I går morse före dagens inbrott begaf sig hemmansägaren Nils Larsson, Halibjens i Sundre, åtföljd af sin son ned till stranden vid Refa fiskläge, för att i båt begifva sig ut på sjön efter några strömmingsgarn, som blifvit satta föregående qväll i den s. k. »Refviken» i närheten af Hoburg. Sedan dess ha de båda männen icke afhörts, oaktadt öfver ett dygn förflutit, sedan de efter vanliga omständigheter skulle kunnat vara i land, hvadan man antager att de under den allt mer tilltagande stormen förgåtts och funvit sin graf i hafvets djup. Såvidt hittills i de saknades hemvist kändt är, har ej häller något båtredskap eller dylikt flutit iland, änskönt vinden låg åt kusten, så att det hela är ännu höljdt i ett mystiskt dunkel. Nils Larsgon var omkring 40-årig, sonen 20-årig. De efterlemna maka och moder, samt tvänne barn och systrar i den djupaste bedröfvelse. Vidare underrättelser saknas för närvarande.

22 Okt.
I dag ingå meddelanden, som tyckas bekräfta att ofvannämde Nils Larsson Hallbjens i Sundre och hans son verkligen omkommit under loppet af 20 dennes, ty i går hittades vid Sundrekusten segel (hoprulladt), åror, roder och öfrig båtredskap, hvadan man med säkerhet antager att de båda fiskarena, antingen före eller ock under sjelfva dragningen af garnen på morgonee, omkommit. Enligt hvad mig berättats, lär båten, en s. k. »tvåmänning> varit i ett ganska uselt tillstånd; gammal och upprutten som han var, har densamma ej förmått motstå de vredgade böljornas anfall utan kanske gått sönder. Olyckan antages ha timat bittida på morgonen, alldenstund hvarken Hoburgs fyrpersonal eller någon annan kustbo varseblifvit det minsta af händelsep, änskönt platsen för garnen ej vartångt från land. Båten har ej ännu anträffats, ej heller liket af någondera af de så sorgligt omkomne. Draggningar skola företagas om väderleken det tillåter.

Buttle, 20 Okt.
Anlita icke qvacksalfvare!
För omkring 3 veckor sedan skulle en arbetare i Buttle hemtaga ett par hästar från betesmarken, då den ene hästen, på hvilken han red, snafvade ogh störtade omkull med den påföljd, att mannen fick ena benet afbrutet. Genast hemtades en s. k. »klok» man från W—e socker, som åtog sig att återställa det skadade benet, hvilket dock icke bättre lychade, än att mannen igår måste föras till lasarettet i Visby, der benet samma dag aftogs.

Hablingbo, 22 Okt.
Lyckad jagt.
En skytt vid vestkusten utgick i fredags morse till sjöstranden härstädes för att uppberga hafstång, äfven medhafvande sin jagtbössa och stöfvare, — Vid middagstiden företogs ett jagtdref efter en jösse, som inom kort fäldes,. Jagten fortsattes och inom 2 timmar hade vår man fält 3 jössar och 2 morkullor.

Ett starkt eldsken,
som antogs vara en långt aflägsen eldsvåda, syntes .mellan 8 till 9-tiden sistlidne lördagsafton från nordost. Det har sedermera utrönts, att skenet kom från Garda socken, der ett boningshus af sten vid Österby, tillhörigt hemmansäg. N. Pettersson, Hägulds, nedbrann. Skenet syntes alltså 3 mil.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.

Å postföringen

å linien Hemse—Klintehamn har endast ett anbud gjorts af arb. Lars Hederstedt, Sindarfve i Hemse, lydande å 3 kr. 68 öre för hvarje tur fram och åter.
För lägsta anbudet å linien Hemse—Burgsvik (1 gång i veckan) stannade entreprenören af de öfriga 3 gångerna hemmansäg. O. F. Olsson, Ringome i Alfva, för 2 kr. 86 öre turen fram och åter.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 18 Okt., jakt Teodor, Tofftén, Mem, gjutgods och tegel; 19 Okt., skonert Herman, Münster, risgryn. — Till Burgsvik: 2 Okt., skonert Starkodder, Siltberg, Tyskland, bariast; 8 Okt., jakt Sex Syskon, Karlstöm, Kalmar, tegel; skonert Karl Olof, Andersson, Stockholm, tomt fartyg; jakt Sälla Hoppet, Siltberg, Norrköping, förpassade varor; 11 Okt., jakt Jossfina, Berggren, Tyskland, barlast.

Utgångna: Från Visby: 19 Okt., skonert Karl Johan, Öman, Kappelshamn, barlast; — Från Burgsvik: 13 Okt., skonert Karl Johan, Andersson, Stockholm, spanmål; 14 Okt., skonert Emma, Larsson, Södertelje, slipsten; 15 Okt., jakt Josefina, Berggren, Norrköping, spavmål. — Från Fårösund: 12 Okt., galeas Anna, Torgensen, Riga, sill. Från Kylley: 17 Okt., skonert Phoenix, Rubarth, Danzig, oarbetad sten.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För olaga utskänkning affmaltdrycker dömdes arbetaren Adolf Johansson i Burgsvik att böta 15 kr.

Ett piskrapp på halsen fick på aftonen 10 Juli husbondesonen Lars Johansson Asarfvei Hemse socken af arrendatorn Johan Östergren i Hemse. Rappet kostade Östergren 15 kronor i böter, 14 kronor i rättegångskostnader oeh dessutom vittnesersättningar.

En knuff i nacken, som husbonden Oskar Vestberg vid Gustafs i Fröjel gifvit ogifta Lovisa Hejdeström vid Robsarfve i Fröjel kostade Vestberg 10 kronor i böter.

För oloflig rapphönsjagt fick hemmansägaren Göran Jakobsson, Gläfves i Burs, böta 25 kronor.

För djurplågeri, körande med ofärdig häst, dömdes Nils Nilsson, Sandarfve i Fardhem, att böta 5 kronor.

För snatteri, första resan, dömdes f. artilleristen Per August Nilsson att böta 25 kronor.

För otrohet i äktenskapet hade kakelugnsmakaren C. O. Berg i Alfva socken instämt sin hustru, född Wahlberg. Som hon erkände, dömdes hon till en månads fängelse samt sedan till skillnad i äktenskapet och hade hustru Berg till mannen förverkat hälften af sin giftorätt. Egande Visby konsistorium att, sedan utslaget vunnit laga kraft, på anmälan af endera makarne utfärda skiljobref.

Hvad vi sluppit äta. Torparen Karl Johansson, Roma kungsgård, har förbjudits torgföra kroppen af ett får, som lidit at blodfiltration. Likaså har för P. Lindvall, Tungelbos Levide, tagits i beslag bakdelen af ett nötkreatur.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 7 Oktober 1887.
N:r 80.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: I Okt. skonert Fix, Lindroos, Fiensburg, barlast (vinddrifvare); jakt Ägir, Karlsson, Klinte, tegel; 2, Okt., skonert Minna, Last, Stettin, rapskakor (vinddrifvare); skonert Marie, Viöman, Stettin, rapskakor (vinddrifvare). — Till Burgsvik: 6 Sept., galeas Petrine, Odman, Köpenhamn, barlast; 8 September jakt Bröderna, Olsson, Visby, barlast; 10 Sept., jakt Josefina, Berggren, Aalborg, barlast; 21 Sept., jakt Sex Syskon, Kahlström, Ursviken, trävaror; 22 Sept., jakt Saga, Arwidsson, Visby, sill; 23 Sept., skonert Emma, Larsson, Norrköping, qvarnstenar ochtotogén. — Till Klinte: 28 Sept., skonert Karl Johan, Fisch, Holtenau, barlast.

Utgångna: Från Visby: 30 Sept., slup Atlas, Nilsson, Öland, barlast, — Från Burgsvik: 12 Sept., jakt Bröderna, Olsson, Norrköping, spanmål; 21 Sept., jakt Josefina, Berggren, Tyskland, slipsten; 23 Sept., jakt Sälla Hoppar, Siltberg, Norrköping, spanmål; 26 Sept., jakt Saga, Arwidsson, Norrköping, spanmål; 29 Sept., jakt Sex Syskon, Kahlström, Kalmar, spannmål. — Från Klinte: 29 Sept., skonert Fntiof, Afvelin, Kiel, trävaror 30 Sept., jakt Josefina, Puxon, Wismar, kalk.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 3 Oktober 1887.
N:r 79.

Spanmålsutförsel.

Från Burgsvik har under September månad utskeppats 19,790 kf spanmåhl, deraf 9,765 kf med ångaren Klintehamn.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 3 Oktober 1887.
N:r 79.

Från landsbygden.

Burgsvik, 24 Sept. 1887.
Från sjön.
I går voro en del fiskare från Sundre ute på torskfiske, då helt plötsligt en svår blåst från N. V. vid middagstiden uppstod, som försatte de utevarande fiskrarne i en svår belägenhet, ty någon vind att kunna nå land med fans ej, utan de måste gripa till årorna (gransjägli). Också kommo de lyckligt i land. Blott en båt, hvaruti befann sig drängen Olof Hansson i tjenst hos M. Larsson Tomase i Sundre hördes icke af. Med kikare hade från straden iakttagits, att det dref allt längre och längre ut för den stackars nödstälde, som äfven visat tecken medels en duk från segelmasten. Dock var detingen,som ånyo vågade sig ut att trotsa de vredgade böljorna. Ea skonert sågs äfven samtidigt dreja bi och brasssa back, hvadan man antog att den inöd stadde blifvit upptagen på fartyget, hvilket äfven troligtvis är förhållandet, ty idag på morgonen inkom en skonert till ankars å Sundrekusten med en liten fiskarebåt i släptåg, och hvilken sedermera hissade flagg till tecken att den önskade någon ut från land. Också har en båt utgått, som ilandför den bergade fiskaren hvilken antages vara ombord åskonerten. Äfven flere andra fartyg ha lagt sig till ankars utanför kusten af Sundre för den hårda blåstens skull, som när detta skrifves har antagit orkanlik och våldsam styrka i förening med regnbyar.

Själsnärvaro och rådighet.
På en bondgård var man en dag sysselsatt med korntröskning. Husbondens fader, en öfver sextio-årig man, bortkastade halmen från verket, då helt plötsligt en stor eldfloke kom utslungandes ur trösktunnan och direkt i halmen, som genast fattade eld. Gubben, som genast varseblef detta, hade i nästa sekund afkastat sin tröja och med denna framför sig störtade han på stället för eldens utbrott med den lyckliga påföljd att han lyckades qväfva och släcka elden, hvars uppkomst härledde sig från en liten gråsten, som i förening med kornet kom i tröskverket, der den slog eld.

Potatisupptagningen
har nu börjat vidtaga å söder. Å de fält, som förmått motstå sommarens torka, tyckes afkastningen i år ej bli så ringa.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 26 September 1887.
N:r 77.