Från landsbygden.

Hörsne, 3 April.
En ovanlig fångst.
Den 28 Mars fångade en landtbrukare L. Pettersson härstädes en vanlig glada (Milvus regalis Briss.) i räfsax. Mig veterligt har ej mer än ett exemplar förut blifvit tillvararaget på Gotland, hvilket äfven fångades i räfsax i Kräklingbo och finnes förvaradt i Visby h. allm. läroverks museum.

En floek allar
flög 28 Mars kl. 9 e. m, häröfver och lät höra den välkända allsången. Det är högst sällan vi få höra allarne sträcka häröfver; men då deras kurs var norr åt söder, och vinden på qvällen var vestlig, hade de säkerligen sökt undfly drifisen.

Af flyttfåglarne
hafva följande anländt: Bläckan 21 Mars, den första dag på 2 månaders tid, då termometern visat öfver fryspunkten; staren 29, sånglärkan 30 och en individ af långhalen 31 Mars. I dag råder här en nordostlig snöyra, som tyckes vilja täcka marken, hvadan de stackars små kunna få det svårt nog.

Burs, 3 April.
Sparbanksräntan.
Nyligen hölls härstädes pastoralstämma med Burs och Stånga sockenmän angående pastostoratets sparbank.
Först upplästes revisionsberättelsen, hvaraf framgick att räkenskaperna med ordning och noggrannhet blifvit förda. Rörande bankens säkerhetshandlingar påpekades af revisorerna, att bankens bekymmersammaste ställning för närvarande torde befinnas uti säkerheterna i den under året på grund af inteckning öfvertagna fastigheten 9/80 mantal Dalbo och den äfven för sparbanken intecknade fastigheten 1/8 mantal Nixstjup3, båda i När socken.
Om den förra meddelades den upplysning, att styrelsen medels anktion försökt, men ej lyckats försälja densamma och derför nödgats att å auktion försälja årets skörd samt genom legda arbetare bruka och beså jordlägenheterna; hvarvid någon nämnvärd risk för banken likväl ännu icke uppkommit. Beträffande den senare fastigheten vore frågan derom ännu så outredd, att bankens ställning till den samma icke kunde föranleda till någon öfverläggning, utan finge ärendet vid extra stämma, om så påfordrades, afgöras. Derefter beviljades sparbanksstyrelsen full ansvarsfribet för räkenskapsåret 1887.
Kommissarien Svallingson anhöll att få förnya sitt förslag från år 1886 rörande nedsättning af såväl insättnings- som utlåningsräntorna i denna bankinrättning. Han anförde som stöd för sin åsigt, att icke allenast de större, vidt omfattande bankinrättningarne inom länet, utan ock en del sparbanker redan vidvidtagit denna, i anledning af kapitalets sjunkande värde nödiga åtgärd. Han sade sig vara väl underrättad och fullt öfvertygad derom, att omkringliggande sparbanker önskade besluta sig för en sådan förändring i ränteberäkningen och föreslog stämman att nu utse en komité för ärendets behandling. Detta gillades af stämman och utsågos till ledamöter i denna komité hrr M. E. Svallingson, V. Åkerman, H. Löfveberg samt J. Mellin. Till hvilka procent räntorna borde nedsättas öfverlemnades åt komitéa att i samråd med öfriga i omnejden varande sparbankssyrelser bestämma, — Till styrelseledamöter för innevarande år återvaldes enhälligt alla under förlidet år tjenstgörande näml.: hrr J. F. Fagerberg, H. Löfveberg, N. Grönström, M. Viman, V. Åkerman, L. K. Larsson och J. Uddin.

Stenkyrka, 4 April.
Agronomen Kihlbergs föredrag
i härvarande sockens skolhus idag var besökt af ett tjugutal landtmän.
Föreläsaren rörde sig hufvudsakligen om hvad i andra föredrag af honom blifvit sagdt om landthushållningen å ön, och hvilket andra brefskrifvare redan meddelat: Talaren afhandlade bland annat jordens bearbetoing och de olika slags verktyg man härtill borde använda. Spetsplog vore att föredraga framför vändplog. Särdeles förordades en s. k, ringvält, der vält ifrågakom. Huru denne skulle förfärdigas billigast afhandlande hr K. sedermera och underrättade åhörarna, att ringar med lager till dylik vält kunde tås i Fole gjuteri 30 at. för 50 kronor. Vi ha 100,000 tunland myrjord och blott 112,000 tunland odlad fast mark. Genom torrläggning af myrarne skulle vi få mera än dubbelt så stor skörd på ön än vi nu ha.
De närvarande kanske ej trodde på hr K:s tal sade han. En namngitven person hade på ett åkerland sått 3 1/2 tunna korn och fått 112 eller 115 tunnor igen förlidet år, och detta vore bevis nog.
Vidare hade myrodling den fördel med sig att alla slags skördar kunde fås deraf.
För att tillgodogöra oss ladugårdens afkastning skulle vi inrätta andelsmejerier, fotade på aktier lika med andra dylika på ön.
En del af socknens hemmansägare skulle lemna sin mjölk till Tingstäde, en del till Lummelunda. På förra stället hade ej mindre än 85 aktier tecknats från igår till i dag på middagen.
Mejerierna vore bondens sparbank. Då han på hösten sålde all säd, bade han ingen inkomstkälla nu på ett helt långt år; blefve det mejeri fick han kontanter hvarje månad.
En stor del af de närvarande sade sig vara villiga ingå som delägare i de i Tingstäde å Lummelunda troligen blifvande mejerierna, hvilkas aktiers totalsumma skulle vara 5,000 kr. hvardera, och skulle hvar aktie lyda å 50 kronor.
Utsigt finnes att vi snart ha mejerier i gång både vid Slite och i Lärbro.

Burgsvik, 4 April.
Mejeriet på Burgsvik
har nu genomgått sin allra första verksamhetstid och derunder haft en och annan olägenhet att kämpa med, i det att mjölktillförseln under nysslidne vinter varit något ringa till följd af det snart sagdt på dagordningen stående yrvädret, som gjort vägarne ofarbara för mjölkleverantörerna, hufvudsakligen aktieägarne, och derjämte brist på platsen af tillräckligt vatten, som derför måst forslas från annat ställe, hvarigenom kostnaderna ökats. Då den vid mejeriet upptagna nya brunnen, nedsprängd till omkring 20 fots djup och som kostat omkring 100 kronor, visat sig icke lemna erforderligt vatten (måhända en följd af den torka som förlidet års sommar var rådande), har man varit betänkt på att flyita mejeriet till annat ställe inom socknen. Vid bolagsstämma i Mars månad enades man likväl om att, åtminstone tills vidare, bibehålla samma plats, och spränga brunnen några fot djupare.
Man ger hvilka svårigheter nya företag hafva att bekämpa, och det fordras i sanning ingigtsfulla och företagsamma samt energiska personer i spetsen derför, och i detta afseende förtjena ock berörda bolags medlemmar och dess styrelse all heder.
Under vintern har den dagliga tillförseln af mjölk varit 100 till 150 kannor, men nu uppgår den till omkring 200 kannor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 6 April 1888
N:r 28

Indragning af telegrafstationer på Gotland.

Som vi på sin tid omtalade hade k. m:t i bref af 11 Nov. 1887 bestämt som vilkor för fortvaron af telegrafstationerna vid Ronehamn, Burgsvik och Fårösund att vederbörande kommuner eller enskilda, för dessa stationers bibehållande intresserade personer ville ikläda sig förbindelse att utom tillhandahållande kostnadsfritt för staten af erforderlig stationslokal, ersätta telegrafverket det belopp, hvarmed den verket tillfallande portoinkomsten understege 1200 kronor för år.
Dessa vilkor ha icke kunnat uppfyllas af stationerna vid Fårösund och Burgsvik, hvadan: telegrafstyrelsen beslutat alt dessa två stationer skola indragas 1 nästkommande Maj.
Hvad deremot Ronehamn beträffar kommer stationen der att bibehållas, åtminstone till detta års slut, enär fem inom kommunen bosatta personer åtagit sig att fylla de ofvannämda vilkoren. För att betrygga stationens fortvaro äfven för nästa år fordras dock att anbudet förnyas inom nästa 1 Oktober.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21

Från landsbygden.

Vamlingbo, 6 Febr.
Förbättrad postgång.
Vamlingbo kommun ingick ifjor till post styrelsen med anhållan att postföring å linien Burgsvik— Vamlingbo tvänne gånger fram och äter hvarje vecka måtte ombesörjas och bekostas af poststyrelsen (förut har postföringen bekostats af kommunen), då kommunen ville ikläda sig kostnaden för postens fortskaffande ytterligare en gång hvarje vecka fram och åter. Poststyrelsen har nu bifallit den gjorda framställningen, som från 1 Mars skall träda i verkställighet, så att vi skulle få post 3 gånger hvarje vecka. Men ej nog härmed: Poststyrelsen har äfven på derom gjord framställning förflyttat Vamlingbo poststation från tredje, till andra klass så att hädanefter postanvisningar till 50 kronors belopp, postförskott o. d. direkt anlända till Vamlingbo och ei såsom nu är fallet qvarstanna i Hemse, tills qvitto från adressaten dit ankommit härifrån, hvilket ju varit ofördelaktigt för många. Härför skall poststyrelsen hafva tack!

Olyckskändelse.
För några dagar sedan råkade en landtbrukare från Sigters i Hafdhem att halka på isen hemma å gården med den olyckliga påföljd att han skadade sig mycket illa i hutvudet.
Af de vid tillfället erhållna skadorna har mannen sedermera aflidit, enligt hvad för eder meddelare berättats.

Burgsviks hamn
är nu helt och hållet isbelagd ända ut till inloppet emellan Näsrefvet och lotsstationen. — Ett större ångskepp, på väg söderut, passerade häromdagen tätt vid östra kusten, under det att samtidigt ett stort isband låg i drift utanför fartyget.

Ovanlig lagsökning.
För en skuld af åtta, säger åtta öre blef en person härute i södret, för kort tid sedan lagsökt af en handelsfirma, Gäldenären, — hvilken sjelf för mig omtalat saken ifråga — får nu lätta sin portmonnä med ett tjugutal kronor i stället för — 8 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Från landsbygden.

Rone, 25 Jan.
Mejeribolaget
hade i dag extra bolagsstämma (under kommissarien Enaemans ordförandeskap med komm.
Svallingson till sekreterare) besökt af 35 delägare. Framskaffande af is och sågspån samt något sten åtogo sig delägarne frivilligt. Vidare beslöts uppförardet af svinhus, vedbod m. m., hvilket styrelsen på billigaste vilkor skulle låta verkställa, dock först sedan ritning förelagts ordinarie marsstämman. Det betviflades, huruvida det vore välbetänkt att lägga an på svinafvel, åtminstone ansågs det ej för bulaget förmånligt under nuvarande förhållanden.
Bland öfriga beslut må nämnas, att mjölkleverantör, som icke vore aktieägare, skulle erhålla ett öre mindre för kanna, och att alla som till mejeriet ville sälja sin mjölk skulle vara skyldiga dagligen återtaga skummjölk motsvarande en tredjedel af den lemnade mjölken. Vidare skulle de delägares aktiebref, hvilka icke kontant inbetalt sina aktier, till gemensam säkerhet deponeras i D. B. V:s sparbank i Visby: Styrelsen erhöll i uppdrag att inteckna bolagets fastighet och att använda denna inteckning som säkerhet för ett kassakreditiv i Riksbankens afdelningskontor (stort 2,000 kr.) så att styrelsen må äga nödigt rörelsekapital.
Verkställande direktören lemnade derefter en tablå öfver bolagets ställning 31 Dec, förra året, ur hvilken vi endast vilja anföra, att bygnaden med maskiner och redskap i det skick de nu befunnos icke stodo bolaget högre än till 6,058 kronor.
Mjölkkontraktet undertecknades derefter af samtlige närvarande.

Mejeriet
arbetar med en daglig mjölktillförsel af mellan 150 och 160 kannor. Skummjölken säljas enligt nu fattadt stämmobeslut för 6 öre kannan och tilll leverantörer för 5 öre. Största delen går åt i socknen, men något säljes i Hemse. Smörproduktionen är dagligen mellan 35 och 40 skålp., som exporteras till Eugland. Verkställande direktören meddelade att bref ingått från agenten i Enogland att denne emottagit mejeriets första sändning och att priset torde kunna antagas blifva 75 öre netto skålpundet, hvilket ju måste vara glädjande. I brefvet yttras om varan att den »kan hänföras till 1:sta klass medium smör, och artar sig blifva än bättre». Detta omdöme, måste hedra i första hand mejerskan, under hvars hand och vård det arbetas, och i andra mjölkleverantörerna, som lemnat god vara; men på samma gång sporra till att icke detta omlöme måtte behöfva nedsättas, utan kunna uppehållas och förbättras. Att det för allmänheten ovilkorligen måste vara nyttigt att ett sådant mejeri kom till stånd bevisas blott deraf att under nu gångna Januari månad skall utbetalas för lemnad mjölk omkring 800 kronor och hvem fick en sådan summa förut? Nej, mjölken gick åt hemma i hushållet och kassan var tom.
Det torde icke sakna sitt intresse att nämna de personers namn, som först tagit initiativet och satt sina namn på papper för sakens framgång. Må de nämnas här: Först herr J. Broander, som verkade enskildt men med stor framgång och mer »än de alle». Interimsstyrelse: konsul L. Cramér, konsul Broander, landtbrukarne Rasendahl, P. Pettersson och N. O. Nilsson.
Ordinarie styrelse blef sedan vald och består af följande ledamöter : ordförande kons.
Broander, verkställande direktör handl. G. Cramér, ledamöter : landtbrukarne P. Pettersson Eke, O. Olofsson, Rone och A. Olofsson, Rone.
Dessa handhafva nu bolagets angelägenheter, alla utan någon som helst ersättning.

Burgsvik, 26 Jan.
En bemärkelsedag,
efter gammalt hade vi i går, S:t Paulus, och då skall både föda och foder till folk och kreatur blott vara halfätna, ty eljes räcker det ej till, säga farfar och farmor. Huru den kommande sommaren skall te sig i väderleksväg, skall äfven S:t Paulus upplysa om. I enlighet med sägnen skulle vi således i år få torr försommar och våtväder på eftersommaren, eller i skördetiden, samt äfven ett godt skördeår, naturligtvis under förutsättning att den gamla spådomen håller streck, och detta tvifla de gamle alls icke på, änskönt det merändels ej, i nio fall af tio, slagit in.

Egendomlig önskan uppfyld.
Tvänne flickor från en socken i trakten stodo i ett mycket intimt och förtroligt förhållande till hvarandra: nästan jämnåriga som de voro, hade de så att säga växt upp vid hvarandras sida. Något blodsband förenade dem icke, utan grundade sig den ömsesidiga vävskapon på uppriktig kärlek, För omkring ett år sedan dog den ena af flickorna, och den efterlemnade väninnan sörjde djupt förlusten af henne som hon så innerligt älskade, samt uttalade den önskan att hon inom ett års förlopp ville följa den bortgångna, för att de för evigt åter måtte blifva förenade och alltid få vara i hvarandras närhet. Nu har denna egendomliga önskan gått i fullbordan, ty för några dagar sedan skördades äfven denna omkring tjuguåriga flicka af dödsengelns hand och nedbäddades i jordens tysta sköte.

Olyckshändelse.
Då en arbetarehustru härom dagen skulle gå ut genom dörren till boningsrummet, slog mannen — det påstås i vredesmod — så hårdt igen dörren efter henne, att högra handen, som var emellan dörren och karmen, mycket illa tilltygades, senor och ådror skuros bokstafligen af på yttersidan, så att fara för förblödning uppstod. Lyckligtvis befann sig en person tillstädes som stillade blodet, så att den olyckliga hustrun hann skynda till en i läkekonsten kunnig person som förband det gapaude såret. Att manren- handlat under inflytelse af starka drycker, påstår min sagesman.

Från sjön.
Flere ångare ha under senare tiden synts plöja hafvets blå böljor å både östra och vestra kusterna. — Någon drifis synes ej för närvarande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 30 Januari 1888
N:r 9

Från landsbygden.

Öja, 20 Jan.
Sjöfarten
tyckes ej hafva upphört, fastän det nu är midt i vintern. Dagligen trafikera här förbi 4 till 5 ångbåtar och stundom flere, somliga åt norr, och somliga åt söder, alla med last. Någon seglare har ej varit synlig här utanför sedan Oktober månads slut.

Svårt skadad
blef för någon tid sedan en dräng hos hemmansägaren Vestberg, Siffridei Öja. Nämde dräng var på dagen ute och red, då han råkade att falla af ned å den frusna och med sten beströdda marken, hvarvid han skadade sig så illa i hufvudet och ansigtet att flere större och mindre sår uppkommo. Den skadade måste genast föras till läkare i Hemse.

Med flyttning
af gamla stenvaster, ha Hamraborna i år fullt upp att göra, till följd af att laga skifte derstädes blef verkstäldt i höstas. Mången sten har derför måst rubbas ur sitt gamla läge och fått föras långt derifrån, för att tjenstgöra på ett annat ställe. Tillföljd af skiftets öfvergång har mången hemmansägare derstädes måst afyttra sin skog till rothuggning, för att sedan använda marken till åker. Auktioner på skog ha derstädes hållits och har priset på den samma varit någorlunda rimligt.

Ungdomen rasar.
Sistlidne nyårsafton hade en äldre man kommit på den tanken att, som det heter, »skjuta ut» det gamla året. Han begaf sig derför sagde afton i väg med sin bössa i handen för att salutera med ett skott här och der. Kommen till ett visst ställe, der han ville hedra de ivnevarande, begaf han sig till ett af fönstren, troligen i den tanken att skottet bättre skulle höras. Puff! small skottet af, och hundratals glasbitar klingade ned på golfvet om hvarandra. Att vår skytt blef förvånad deröfver låter sig lätt tänkas, och troligt är att det blef sista gången som han ville »skjuta ut» det gamla året.

Mejeriet
på Burgsvik ha nu kommit i gång och en del hemmansägare äro delägare i företaget, för att lättare kunna få afyttra sin mjölk för hvarje dag i veckan.

Säker hand och säkert öga
har en skytt här på söder. Han bar under förliden helg — enligt hvad eder meddelare blifvit berättadt — nedlagt ej mindre än 58 harar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Januari 1888
N:r 7

Gotländska taflor.

Vid konstföreningens senaste utlottning 23 dennes vanns »Burgsviks hamn», oljemålning af Fanny Ekbom-Brate af handl. T. M. Vallin, Stockholm, »St. Karins Ruin», 2 etsningar af Haglund, af C. Carlén Bollnäs och grossh. F. Törnlund, Upsala, samt »Motiv från Visby stadsmur», aqvarell af Anna Gardell-Ericsson af fru Fr. Bargvall, Gefle.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 December 1887
N:r 103

Telegrafstationerna

i Ronehamn, Burgsvik och Fårösund har k. m:t bemyndigat telegrafstyrelsen att indraga, så framt icke vederbörande kommuner eller enskilda, för dessa stationers bibehållande intresserade personer vilja ikläda sig förbindelse att utom tillhandahållande kostnadsfritt för staten af erforderlig stationslokal, ersätta telegrafverket det belopp, hvarméed den verket tillfallande portoinkomsten vid stationen understiger 1,200 kr. för år.
Naturligtvis är detta en följd af den väntade minskningen i telegrafkorrespondensen med anledning af telefonförbindelsen mellan dessa orter och Visby. På det hela taget torde det icke mycket betyda, så mycket mindre om telefonföreningarne kunde till skäligt pris få öfvertaga telegrafverkets stolpar och ledningar.
Att regeringen kunnat vara med om indragning at stationen vid Fårösund är åter mera förvånande, då denna station, under en kritisk tid tillkommen, i främsta rummet afsett att fylla ett strategiskt behof af förbindelse mellan hufvudstaden och en för försvarsväsendet vigtig plats.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 5 December 1887.
N:r 97.

Till maltkornsutställningen

i Örebro, hvartill den förlängda anmälningstiden utgick i onsdags, hafva från Gotland inkommit och afsändts prof från nedannämde 43 utställare:
Stenkyrka, Niome, Petter Gardell, 2 prof; Lummelunda, Kinner, Olof Pettersson; Martebo, Binge, Karl Anschit\’z; Veskinde, Skäggs, J. M. Larsson, 2 prof; dito, Norrgårda, Ad. Hoffman; Fole, prestgården, G. V. Gustafsson; Källunge, Kullingbog, K. T. Broander, 2 prof; Visby, A. Palm, 2 prof; dito, Karl Degerman; dito, Rudolf Vallér; dito, J. Söderberg, åkare; Endre, Stenstu, K. V. Gardell; dito, Hulte, O. Pettersson; dito, Eadregårda, Joh. Larsson; Akebäck, Bäcks, Joh. Endrell; Visborg, A. Dassow, Vesterhejde, Stenstu egendom; dito, Nygårds, A. Kyllander; Barlingbo, Henriksdal, J. N. Viman; Dalhem, Dune, L. J. Eklund; dito, Binge, Joh. Stenbom; dito, prestgården, J. Odin; dito, Dunegårda, G. P. Hanséa; Roma, Vellarfve, P. Johansson; Hogrän, Gervalds, Joh. Vessman; dito, Djupbrunnes, Oskar Johansson; dito, Alvede, Ludv. Jackobsson; dito, Eabjenne, J. O. Pettersson; Sanda, Alands, Lars Jackobsson; Väte, Hakuse, J. P. Larsson; Klinte, Klintebys, V. Vöhler, 2 prof; dito, Odvalls, Aug. Nyberg; Ståvga, Liffride, O. R. Pettersson; dito, Österlings, M. E. Svallingson; Ronehamn, L & G. Cramér; Hafdhem; Rosarfve, P. H. Rosendahl; dito, Libbenarfve, Mattias Nilsson; Burgsvik, V. Hangén; Othem, Othemars, Ferd. Pettersson, Lau, Fia, Jakob Nilsson; Visby, Suno Eagström; dito, Lenna, C. S. Engström.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

En vaktmästaresyssla

vid tullbevakningen i Fårösund söktes vid ansökningstidens utgång af kustroddaren J. V. Östling, Karlshamn, e. o. tullvakt mästaren F. G. Berglund, Lunde, tullroddaren K. R. Johansson, Stockholm, e. o. tullvaktmästaren A. P. Kjellström, Råå; e. 0. tullvaktmästaren Hj. Ax. Borg, Landsort; t. f. tullvaktmästaren G. F. Engström, Landsort; e. o. kammarskriflvaren Emil Ström, Karlskrona; e. o. tuilvaktmästaten J. A. Sjöberg, Karlskrona; e. 0. tullvaktmästaren O. P. Larsson, Burgsvik; kustroddaren Chr. Wilh. Öst man, Lutterhorn; t. f tullvaktmästaren J. F, Andersson, Fårösund.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 7 November 1887.
N:r 89.