Krigsrätten

med anledning af de Karlssonska förskingringarna har idag påbörjats och pågår när tidningen presslägges. Som ombud för öfverste von Flohenhausen var enligt fullmakt närvarande juris kandidat R. Wiman, som dock ej var i tillfälle att ingå i närmare svaromål. Han anförde att v. H. icke utan hälso-risk kunde företaga en resa hit och yrkade att v. H. antingen här måtto tilllåtas svara genom ombud, eller, derest detta ej tilläts, han måtte ransakas inför krigshofrätten.
Härom har krigsrätten ännu ej yttrat sig.
Emellertid påbörjades ransakningen, hvarvid åklagaren, häradshöfding Morton sade sig vilja söka visa att grunden till de omransakade förbrytelserna legat i öfverstens och intendentens intima affärsförhållanden. Derför anhöll han först att de båda personernas lånetransaktioner skulle undersökas. Han ansåg att förefintliga handlingar gåfve vid handen, att öfverste von H. gjort sig skyldig till brott mot 25 kap. 13 § strafflagen.
Föredrogs den af intendenten Karlsson uppgjorda, sedan rådhusrättens förhör bekanta uppgiften öfver kvartalslikvider med öfverste von H. «Rörande dessa kunde ombudet ej ingå i svaromål.
Härefter gick man till granskningen af den packe kvittenser och privata bref från öfversten till intendenten, hvilka insändts till kammarrätten såsom utgörande en närmare belysning af affärstransaktionerna och härmed har rätten varit sysselsatt hela förmiddagen.
Ransakningen skötes från såväl auditör Malméns som åklagarens sida med stor skärpa och noggrannhet.
Kriysrätten sammanträder åter kl. 5 i afton.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 November 1895
N:r 171

Den militära domsrätten.

Dagens Nyheter skrifyver i en ledande uppsats härom:
Det är redan betänkligt nog att den militära strafflagen och disciplinstadgan som hvarje svensk man någon del af sitt lif är hemfallen under, lemna rum för en ganska tänjbar tillämpning af ett rättsmonopol i sådana fall, der det gäller tukt, ordning och lydnad i tjänsten. Men värre är det att samma domsrätt kan i kraft af gällande författningar utsträckas till saker, i hvilka det allmänna, civila rättskrafvet har öfvervägande del. Det anmärkta undantagsförhållandet är då en våldsam kränkning af den likställighetens grundsats, som tiden fordrar se genomförd åtminstone inom lagskipningen. Och här är dessutom kränkningen fördubblad af den olikställighet inom den militära processrätten, som består deri att officerarne ha sitt privilegierade forum för afdömande af mot dem anlagda kriminella mål, hvari endast ransakning kan ske vid krigsrätt.
Den mot öfverste von Hohenhausen anbefalda undersökningen afser att få utrönt hans förhållande till det riksbekanta Karlssonuska förskingringsmålet. Af hvad som framkommit under ransakningen med förre regementsintendenten Karlsson är det visserligen icke möjligt att precisera hvad som kan läggas dennes f. d. regementsschef till last, vare sig i fråga om bristande uppsigt eller med hänsyn till vidtagna anordningar af olaglig natur. Det må dock erinras att under förhören framkommit sådana uppgifter om regementsschefen, som att han åsamkat sig en betydlig skuld till regementsintendenten och att han utanordnat ett penningbelopp ur beklädnadskassan för att betäcka en af hans underordnade gjord förskingring i intendentskassan. I hvarje fall kräfver tjänstgöringsreglementet af regementsschefen, att han skall ej blott »uppmuntra sina underlydande till samvetsgrant uppfyllande af deras tjänsteplikter», utan äfven »under arméförvaltningens öfverinseende ha inseende öfver regementets alla ekonomiska angelägenheter». Hans ställning är således ungefär som schefens för en bankinrättning, med den skillnad likväl, som beror deraf att den förre har inseende öfver förvaltning af offentliga medel och den senare öfver förvaltning af enskildas. Samhället tillstädjer icke aktieägarne i ett bankbolag eller hvilken som helst annan association, att inom sig konstituera någon domstol för att ransaka och döma en för oegentligheter angifven eller misstänkt ledare af deras affär. Eller rättare, om de företaga sig något dylikt, blir deras dom utan annan kraft och verkan än den dömde själf går in på. Med ännu mindre fog borde det förekomma, att en officers ekonomiska ansvarighet och hvad dermed. kan höra samman undersökes af en specialdomstol, som på ett undantag när är sammansatt af idel officerare, för att sedan eventuelt dömas af krigshofrätt.
Icke heller kan upptagande af dylika saker vid krigsrätt motiveras dermed, att denna innesluter särskild fackkännedom för målens utredning. De civila domstolarne ha väl ofta haft att reda värre härfvor än den som uppstått ur den Karlsscnska ransakningen, och de sakna icke medel att bringa sanningen i dagen. Säkerligen skulle Visby rådhusrätt, som skött den nyssnämda ransakningen, kunnat lika väl gå i land med det uppdrag, som nu anförtrotts åt en öfverste, en öfverstelöjtnant: och två majorer jämte en auditör, hvilken ensam representerar lagkunskapoch processerfarenhet. Den enda fördelen med denna domstol i uniform är, att den kan för riksdagen vara en påminnelse om behöfligheten- af vissa modifikationer i gällande bestämmelser »om de. mål som till krigsdomstol höra».

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 November 1895
N:r 170

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Upptogs ej. Landtbrukaren Gustaf Nyman, Stelor i Vestergarn, hade väckt mål mot de öfriga styrelseledamöterna — kontraktsprosten R Uddin, landtbrukarne R. Wallin, Runne, H. Vittberg, H. Hansson, Petarfve i Sanda i Sanda mejeribolag. Gustaf Nyman, som varit verkställande direktör i nämda bolag, fordrade att bolaget måtte åläggas till honom utgifva 1,666 kr. 88 öre på grund af en revers å 2,000 kronor till D. B. V:s sparbank Detfordrade beloppet skulle utgöra de stämdes anlott & förbindelsen, sedan Nyman fråndragit sin anlott, hvilken han af egnå medel inlöst. Kommisarien Svallingsson inlemnade en skrift för prosten Uddin, men de öfriga ansågo att när i stämvingen fordrades att bolaget skulle åläggas betalningsskyldighet, de voro obehöriga att föra bolagets talan, vägrade således att ingå i svaromål: dels emedan beslut fattats att bolaget skulle upplösas, samt å bolagsstämma 20 Mars 1894 uppdragits åt särskilda personer att utverka årsstämniug å bolagets borgenärer. Dels ha dessa personer fått i uppdrag att realisera bolagets tillgångar samt redovisajderför. Räkenskaperna ha äfven fråntagits styrelsen samt öfverlemnats till annan person.
Efter enskild öfverläggning förklarade sig rätten ej kunna upptaga målet till behandling och tillerkändes svarandena 10 kronor hvardera i inställelse.

Spökerierna från Sanda mejeribolag. Det sedan första sammanträdet uppsjutna målet mellan landtbrukarne H Wittberg, R. Vallin, samt H. Hansson från Sanda å ena samt Gustaf Nyman, Stelor i Vestergarn, å andra sidan, förekom ånyo till behandling, men uppsköts ytterligare till vårtingets första sam manträde, efter åtskilliga argumenter å ömse sidor, om mjölkkontroll vattenblandad mjölk m. m.

Tvista om utflyttningsbidrag göra. såsom förr är refereradt, A. P. Törnvall Rovide, med Nils och Gabriel Bolin, Simonarfve i Eskelhem. Det köp, deri Gabriel Bolin till sin fader Nils Bolin vid laga skifte 1883 afstått 3/19 mtl. Simonarfve, som af kär. påståtts blott vore fingeradt, hade nu af Nils Bolin lagfarits, på grund af ett nytt köpebref. Men käranden ansåg köpet ändå fortfarande vara fingeradt och komme troligen att återtransporteras så fort denna rättegång vore slut. Utslag meddelas vid tingets slut.

För våld mot drängen F. Ganberg är, såsom förut omnämts, f. d. artilleristen Aug. Olsson från Fardhem tilltalad.
Som vittne hördes nu Adolf Möller från Fardhem, hvilken 14 sistl. Sept. varit tillsammans med svar. på jagt, då de på aftonen träffat tillsammans med Ganberg, dervid Olsson tillsagt Möller ingå i en annan hage. Sedan vittnet efterkommit Olssons uppmaning hade han hört ett skott, då han närmat sig stället och funnit Ganberg liggande på marken sägande till Olsson, som stått strax bredvid, »har jag gjort något illa så förlåt mig». Den jagt som för tillfället idkats var harjagt utan hund. Åklagaren fann sig föranlåten begära att vittnet måtte hänvisas till sin själasörjare för undervisning om edens vigt och betydelse. Yttrande meddelas vid nästa sammanträde.

För vållande till eldskada är arrendatorn Gottfrid Sundén å Bjärbyholm förut tilltalad. Åklagaren hade erhållit uppskof för att styrka det Sundén under pågående eldsvåda tändt eld på flera nya ställen Tvänne vittnen hade inkallats, hvilka sett Sundén på ställen som öfvergåtts af elden, uppdraga torfven så att elden derigenom erhållit bättre näring. Svar. invände att det blifvit gjordt för att torfven skulle bättre brinna ner, och ej för att sprida elden vidare. Utslag vid tingets slut.

I målet mot Hilda Larsson, Hageby, angående slagsmålet mot svärmodren hördes ett vittne, som dock ej varit närvarande å krigsskådeplatsen, men väl hört Hilda omtala att hon i försvar måste klå till svärmodren med en eldbrand. Utslag vid tingets slur.

För djurplågeri stod arrendatorn Gottfrid Sundén å Bjärbyholm i Etelhem tilltalad.
Tvänne vittnen hördes, som hade sett Sundéns hästar användas, fast döv varit behäftade med större skafsår. Uppsköts ytterligare till vårtingets nästa sammanträde.

För hot i eget hem var Henrik Pettersson, Bjerges i Garda, af Lars Jakobsson. Mårtens, instämd. Kär. hade blifvit hotad med yxa och hammare. Men Pettersson hade blott velat afvärja ett slagsmål emellan Jacobsson och ett par småpojkar, med hvilka Jacobsson råkat i gräl om något ofog, som gossarne haft för sig. För bevisning uppsköts målet till första dagen af nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 November 1895
N:r 169

Stöld.

I förgår bortstals från fröken Emma Lindberg vid Snögrinda i Klinte en silfvermatsked med ingraverade bokstäfvernå E. A. B. och derunder M. C. S. samt namnet Ramberg och bokstafven D. 3.
Tjufven och det stulna efterlysas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 November 1895
N:r 169

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets 3 sammanträde vid Allekvia 28 —29 Okt. Ordf. häradsh. Dömle).
Frikänd blef husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, efter ålagd förut gången värjemålsed i mål rörande våld mot länsman Boberg.

För hemfridsbrott hos hemmansägare Aug. Pettersson, Smedegårda i Björke, stod på sin tid arbetare Oskar Melander tilltalad, men blef nu efter förut aflagd ed frikänd. Svar.s yrkande om ansvar för falsk angifvelse ogillades.

Frikända blefvo hemmansägare Edv. Larsson, Snaldarfve i Martebo, och arb. H. Gottberg, Lummelunda, i mot dem anhängiggjorda åtal för vållande till eldskada vid torfbränning.
— I ett liknande mål mot hemmansägare Oskar Andersson, Gurpe i Kräklingbo, ogillades käromålet.

För olofligt beträdande af järnväg dömdes landtbrukarne Munthe, Snäckarfve, och Gustaf Gottberg, Kube i Stenkumla, att böta hvardera 125 kr. samt att ersätta kapten Arnelius för hans inställelse vid tinget med 10 kr.

Barnuppfostringsmålet mellan pigan Selma Karolina Stening å Fårösund och husbondesonen Karl Broman, Hall i Fleringe, blef på grund af att kär. icke visat att häradsrättens utslag, hvari svar. ådömts edgång, ännu vunnit laga kraft uppskjutet till 4 sammanträdet, första dagen, då kär. skall infinna sig försedd med bevis om berörda förhållande.

För öfverträdande af skogsförbud dömdes landtbrukare H. Larsson, Medebys i Martebo, att böta 100 kr.

För misshandel fick drängen Johan Pettersson, Råby i Hejdeby, plikta 10 kr.

För oloflig maltdrycksförsäljning fick handl. M. Nilsson, Norrgårda i Hellvi, böta 30 kr.

Beedigade sin konkursstat gjorde hemmansägare Oskar Nyström i Fole.

I målet mot husbonden L. F. Gardelin, Ytings i Othem, angående öfverträdande af skogsförbud hördes ytterligare ett vittne, Karl Viberg, hvilken sade sig i Jan. 1894 i sällskap med ett förut hördt vittne ha sett svar. och hans dräng Arvid Nilsson vid Orgelbacke i Othem komma körande med ett lass slipers på vägen från File skog. Ingen af parterna hade något vidare att anföra, hvarför de öfverlemnade målet. Åklagaren yrkade att svar. måtte åläggas edgång. Svar:s ombud bestred samtliga afgifna vittnesmål med undantag af den del som afsåg Arvid Nilssons äfvensom edgången.
Utslag afkunnas på sluttinget.
— Ett liknande mål mot husbonden Ferd. Söderström, File i Othem, förevar åter. Åklagaren hade inkallat ett vittne arb, Karl Jacobsson, hvilken sade sig veta, att svar. skulle levererat att parti ved vid Klints kalkbruk i Othem, som äges af handl. Nyström i Slite. Vittnet kunde dock ej upplysa om, hvarifrån denna ved tagits.
Svar., personligen tillstädes, förnekade ej att han sålt ved till handl. Nyström, med bestred – åtalet då det icke bevisats att han tagit nämda parti ved från File skog, af hvilken han äger en del. I öfrigt förekom intet nytt i målet, som öfverlemnades. Åklagaren yrkade ansvar å svar. på grund af hans erkännande angående omnämda vedleverans.
Utslag i likhet med förra målet.

Femton kronors böter kostade det landtbr. Olof Cedergren, Malms i Hellvi, hvilken instämts för öfverträdande af skogsförbud, men nu för andra gången uteblef.
Dessutom ålades han personlig inställelse till nästa sammanträdes första dag, då målet åter förekommer, vid äfventyr af 20 kr. vite.

Målet mot drängarne Elof Jansson och Aug. Jonsson, Tomase i Ganthem, angående tillgrepp och skadegörelse å maskindelar hos Lars Eklund, Dune i Dalhem, blef på grund af svar:s frånvaro uppskjutet till nästa sammanträdes första dag, då de skola närvara vid hämtnings påföljd.

Äktenskapsskilnadsmålet mellan snickeriarb. K. J. A. Andersson, Isume i Väte och bans hustru Maria Andersson skulle åter förkommit, men ingendera af parterna funnos tillstädes. Yttrande i målet på 4 sammanträdet.

Med yrkande om utbekomande af barnuppfostringsbidrag med 5 kr. i månaden för ett af kär framfödt barn och hvartill svar. skulle erkänt sig vara fader, hade Matilda Nilsson, Båtare i Gothem in stämdt Alb. Stenström i Björke.
Svar., personligen tillstädes, förnekade ej faderskapet, men sade sig på grund af liten arbetsförtjänst ej kunna för barnets nnderhåll betala hvad kär. fordrat. Ville emellertid bisträcka si långt i hans förmåga stod.
Bägge parterna öfverlemnade målet, kär. med yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Yttrande på 4 sammanträdet.

»Försvurit sin själ» skulle sistlidne vår i ett utskänkningsmål, der han gått föreligd ed, hemmansägare Edv. Jacobsson, Hammars å Fårö, ha gjort, enligt hvad hemmansägarne Mårten Broman, Tomas Broman samt Maria Broman, Friggårds å Fårö, vid skilda tillfällen lära ba yttrat till andra personer och hvilket sedan kommit till kär:s öron. Af denna anledning hade nu Jacobsson i tre på hvarandra följande mål instämt omuämda personer för ärekränkning med yrkande om 200 kr.. i skadestånd af hvar och en samt ersättning för kostnader m. m.
Mårten Broman bestred målet såväl för egen som för Tomas Bromans del. Äfven Maria Broman nekade, hvarför samtliga målen för vittnens hörande uppskötos till nästa sammanträde, då svar. ålades närvara vid vite af 10 kr.

Ett slag i ausigtet vid en bröllopsfest i Mullvalds skulle husbondesonen Adolf Larsson, Alsarfye i Ardre, ha tilldelat Rudolf Strömbeck, Petsarfve i samma socken, enligt hvad kär. i sin stämning påstod. Blodvite skulle uppstått.
Svar. bestred våldet under förklaring att han vid omförmäida tillfälle skulle på ett oförskämdt sätt ha tilltalats af kär., hvilken strax derpå fattat honom häftigt i rocken. Svar. slet sig lös och huruvida kär. derunder råkat få ett slag, det visste svar. icke.
Uppskof för bevisning till 4 sammanträdet.

I målet mot hemmansägare Olof Stenberg, Bunna i Hörsne, avgående stöld af fårkreatur hördes några vittnen på bägge sidor, hvilka dock ej hade något af vigt öfver hvad som förnt kommit i dagen att meddela. Målet förekommer åter nästa sammanträde, då svar. som nu ej var närvarande ålades personlig inställelse.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets 3 sammanträde å tingstället Skogs 28—29 Okt. Ordf. vice häradshöfding Bengtsson.)

Födorådstvisten mellan enkan Margareta Larsson från Väte samt fanjunkaren Lars Jacobsson, Halfvards i Garda, afgjordes så att Jacobsson ålades till sin motpart utgifva medgifna 120 kr., jämte 20 kr. i rättegångskostnader.

För ärekränkande tillmälen om hemmansäg. Nils Andersson, Heffride i Burs, dömdes pigan Teresia Bodin, Stale i Rone, att böta 15 kr. samt ersätta Andersson med 28 kr. i rättegåogskostnader.

För liknande tillmälen om förenämda Anderssons 15-åriga son fick hustrun Josefina Hjorter, Stenstu i Burs, böta 10 kronor samt betala 31 kr. i kostnader.

Den myndige slipper betala den omyndiges skulder. Åkaren Olof Larsson från Klinte hade under omyndighetstillstånd från en Stockholmsfirma inköpt diverse spritvaror utan att betala desamma. Kräfd vid rätten frikändes han nu från betalningsskyldighet.

Grannsämja i Burs. För våld mot Petter Engström, Enges i Burs, var instämd hustrun Olivia Laurin från samma gård. Angifvaren, som var närvarande vid rätten, upplyste om saken följande: Söndagsmorgonen 29 sistl. Sept. hade han fått se sin 8-åriga son gå in till Laurins, hvarför han gått dit för att få »sorken» hem, När han kom dit nekade makarne Laurin för att sorken fans der, men vid närmare efterseende befans det, att sorken var gömd i en förstuga. Han tog då sorken med sig och gick åt hemmet, då hustru Laurin följde efter och misshandlade honom dels med käpprapp, dels med en »trola», dels med en tågsladd så att blodviten uppstått i ansigtet.

Tillfrågad af ordf. började hustru Laurin berätta med en talförhet, som kunde komma en talman att blygas. Hon och hennes man hade sagda morgon suttit i fred och ro i sitt hem, då den omtalade gossen kommit springande och ropat att »far jär fullar u galen han slar i häl mi», samt sprungit igenom bygnaden. Vore han gömd i förstugan såsom Engström sagt, så hade han gömt sig själf der. När Engström funnit gossen och tagit honom med sig, hade han börjat ställa till bråk. Hustru Laurin hade då visat bort honom, hvarvid han blifvit så otidig, att han knutit näfven under näsan på henne, samt tilltalat henne med så fula ord så att hon inte kunde upprepa dem inför rätten. Hon hade då tagit en trädgårdskäpp och slagit till Engström för att få bort honom, men utan resultat. Han hade äfven kört armen genom en fönsterruta samt klöst mannen Lanrin i ansigtet, å hals och armar, Något vidare våld hade hon ej begått, »unde jär dagsens sanning». Men Engström påstod att »ha ljangdä alltihop». Hustru Laurin ville ha uppskof för genstämning, hvilket medgafs. Målet förekommer på andra dagen af nästa sammanträde.

Förnekadt namn. Handelsfirmån L. & G. Cramér å Ronehamn hade instämt Olof Olofsson, Hummelbos i Burs, för utbekommande af kr. 26:50 å en förbindelse af 7 Jan, 1890. Olofsson nekade emellertid att ha skrifvit sitt namn å ifrågavarande förbindelse. Som vittnen åberopade kär, sergeanten Walfrid Ejlertz, hvilken berättade att han vid tillfället varit i kär:s tjänst, samt att han bevittnat förbindelsen, men som han ej kände svar. personligen kunde han ej taga på sin ed om svar. sjäf underskrifvit. Antog dock så, emedan han aldrig brukat bevittna något utan att vara viss på sin sak. Det andra vittnet är dödt. Utslag vid tingets slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Oktober 1895
N:r 168

Krigsrätten

med anledning af förskringringarna vid Gotlands infanteriregemente sammanträder härstädes om måndag 4 Nov. kl. 12 på dagen i artillerietablissementet.
Såsom militära ledamöter i rätten äro förordnade öfversten och schefen för Smålands husarer R. V. T. Berg, öfverstelöjtnant O. V. Falkman samt majorerna F. Cronstedt och R. Lindbohm. Såsom civil ledamot är förordnad auditören vice häradshöfding K. Malmén.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Oktober 1895
N:r 168

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Drängen Petter Adolf Olsson från Pilugns i Mästerby dömdes på 2 särskilda stämningar, för fylleri, förargelseväckande beteende samt för motstånd mot polis vid offentlig förrättning att böta tillsammans 150 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Oktober 1895
N:r 167

Falsk borgensförbindelse.

En person, som uppgaf sig heta Arvid Larsson och f. n. vara i tjänst hos hemmansägaren Oskar Andersson, vid Vesterbjers i Gothem, inkom igår till handl. Sandelius och begärde få köpa en kostym kläder värd 36 kr. mot borgeneförbindelse. Då personen ifråga skulle teckna sitt namn å densamma, märkte herr Sandelius att namnet å borgensförbindelsen och personens namnunderskrift voro samma stil.
Vid förhör inför stadsfiskalen erkände han att han uppgifvit falskt namn å sig själf och äfven skrifvit borgensförbindelsen och att hans rätta namn var Karl Anshelm Johansson och hade han senast tjänst vid Levide i Eskelhem.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Oktober 1895
N:r 167

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Ransakning med förre tjänstedrängen Oskar Nyström hvilken, som kändt, för en tid sedan häktades i Helsingborg, der han begick ett misslyckadt själfmordsförsök, har i dag hållits å länsfängelset.
Under rättegången upplystes att N., som är född 17 Dec. 1864 i Norrlanda på Gotland, skulle gjort sig skyldig till förskingring och svikligt förfarande mot fru Karolina Sedelius i Dalhem och handl. O. E. Olsson härstädes bestående deri, att han för deras räkning åtagit sig försäljning af diverse frösorter. Affären härmed, som bedrifvits i början af året till i våras, tycks ha lönat sig rätt bra, men N. underlät, oaktadt öfverenskommelse, att uppgifva namnen på de personer till hvilka han sålt de bekomna varorna. Värdet af det sålunda sålda uppgafs sammaulagdt till öfver 356 kr. eller 220 kr. på handl. Olsson och resten på fru Sedelius. N. afvek sedan från orten efter att ha uppgifvit för några personer i Dalhem dels att han fått plats som profresande i Hudiksvall, dels ämnade resa till Amerika. Fru S. hade äfven angifvit N. för stöld af en sjöskumspipa värd 5 kr. hvilket svar. bestred. Hur nämda pipa kom mit med hans effekter, då han reste, derför kunde han icke redogöra. I öfrigt erkände han hvad som lades honom till last.
För att närmare höra fru Sedelius uppsköts ransakningen till 9 Nov.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Oktober 1895
N:r 166

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mot handl. G. T. Hägg, deri han tilltalas för att ha kört för fort i studentallén 31 sistlidne Juli, förevar åter i dag, sedan nu ett par i Vesterås bosatta personer hörts som vittnen inför dervarande rådhusrätt på begäran af svar. Enligt protokoll deröfver kunde emellertid dessa vittnen, dr V. Molér med fru, ej minnas sig ha varit i samtal med svar omnämda dag, men ville erinra sig ha sett svar. komma körande vid något tillfälle under sommaren i allén, då de dock icke observerade huruvida han kört i traf eller i gående. De kunde således icke lemna några upplysningar i sak, men begärde ersättning för inställelse vid rätten.
Då svar. liksom förut vidhöll sina påståenden hördes idag två vittnen, poliskonstapeln Jakobsson — förut jäfvad af svar. på grund af angifvelse — och extra konstapeln Nordgren. Bägge sade sig han sett svar. omtalade dag komma körande i traf i allén, den ene ville minnas att det var på förmiddagen och den andre att det var på e. m. Folk fans vid tillfället i allén. Såväl J. som N. sade sig ha observerat ett fruntimmer på baksitsen i hr Häggs vagn, hvilket denne bestred under förklaring att han varit ensam. Äfven bestred han den af vittnena uppgifna tiden. Svaranden dömdes att böta 5 kronor.

För brott mot ordningsstadgan fäldes slagtare Aug. Strand till 5 kr. böter.

För handel med vildt under otilllåten tid dömdes handl. Sven Johansson att böta 10 kr.

För förargelseväckande beteende fick arb. K. Nordström plikta 10 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Oktober 1895
N:r 163