Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Tre ransakningar med ej mindre än 4 för olika brott och förseelser häktade hafva i dag hållits å länsfängelset inför södra häradsrätten.

— Den första ransakningen gälde hemfridsbrott och skadegörelse samt våld och knifskärivg. De anklagade vore kanalarbetarne Elof Svensson och Viktor Elof Karlsson, hvilka 21 Februari föröfvat hemfridsbrott vid Enges i Burs hos fanjunkare Hägvall. Karlsson hade dessutom 16 Januari med knif illa tilltygat arb. Johan Nilsson. Svensson, hvilken hade begått hemfridsbrott hos enkan Hägvall, Enges, sade sig endast för att freda sitt eget lif från förföljare hafva begifvit sig till enkan H:s gård, der han af våda inslagit ett fönster men sedan — såsom han trodde med enkans hjälp — kommit in genom dörren. Tre vittnen berättade emellertid, att saken förhållit sig så, att Svensson och Karlsson i öfverlastadt tillstånd kommit först till fanj. Hägvalls gård, der de skaffat sig tillträde till en låst trösklada. Karlsson som var redlöst öfverlastad hade blifvit liggande iladans dörr och somnat; men Svensson hade begifvit sig af och upp till enkan Hägvall och der föröfvat hemfridsbrottet. Svenssons påstående att han varit alldeles redlöst öfverlastad bestreds af vittnena. Karlsson der: emot var alldeles redlöst öfverlastad, hvadan han ej heller bestred vittnesmålen och hvad som i öfrigt lades honom till last, utan endast uttalade den förboppningen att vittnena talat sanning om honom, ty i motsatt fall skulle lögnen någon gång blifvit straffad. Öppet och utan omsvep erkände Karlsson dessutom att han 16 Januari tilldelat Joh. Nilsson ett knifhugg i näsan Han tillade att han gjort det i öfverilning och i fullt vyktert tillstånd. K. ångrade synbart sin förbrytelse.
Åklagaren yrkade ansvar &å Svensson för fylleri å allmän väg samt för hemfridsbrott och skadegörelser allt å sabbat. Dessutom yrkades att han måtte åläggas ersätta den sönderslagna fönsterrutan med 75 öre och betala vittnen i målet. Å Karlsson yrkades ansvar för fylleri och misshandel.
Karlsson dömdes att för fylleri och oljud böta 25 kr. samt att för misshandel med lifsfarligt vapen undergå 6 månaders straffarbete. Svensson fick likaledes för fylleri och oljud böta 25 kr, samt dömdes till 3 månaders fängelse för hemfridsbrott.
-— Ett revolverskott hade den anklagade i andra målet, husbondesonen J. Stenman, söndageu 14 Februari aflossat vid Gardrungs i Stenkumla mot drängen Anton Crohn. Svar, erkände att han skjutit men först sedan han npprepade gånger blifvit slagen af Crohn, Crohn och tre vittnen vitsordade att S. fått ett par s. k. danska skallar af Crohn men detta hade varit långt före innan S; lossat skottet; ty detta lossades efter en kort ordväxling och utan föregående handgemäng mellan parterna. Orohn har för skadorna vårdats en längre tid på sjukhus.
Målet öfverlomnades och yrkade Crobn ersättning för mistad arbetsförtjänst med 80 kr. för sveda och värk med 30 kr. och för lasaretts- och läkarevård 4 kr. Åkl. yrkade dessutom ansvar å Steuman för misshandel med lifsfarligt vapen.
Rätten dömde Stenman att för misshandel med lifsfarligt vapen undergå 6 månaders straffarbete samt biföll delvis Crohns orsättningsanspråk.
— Till en månads fängelse för 1 a resans snatteri dömdes arb. Jonasson för vid Kvarna i Eskelhem begånget tillgrepp af div. kläder. Jonasson, hvilken sedan förra ransakningen varit intagen å hospitalet, enär han strax efter denna första ransakning blifvit våldsamt vansinnig, hade visserligen nu utskrifvits såsom fullt återstäld, men den stora minnesslöheten och liknöjdbeten för allt gåfvo vid handen, att han ännu nog behöfver omsorgsfull vård. J. som vid näktandet företedde en bild af hälsa och kraft, var nu nedbruten och böjd, och hans stämma var så svag, att man knappt kunde höra hans svar inför rätten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Mars 1897
N:r 38

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olaga upplag å staden tillhörig mark var sågverksägare J. A. Andersson instämd. Han förklarade sig villig ersätta staden för användning af den tomt der han haft sitt olagliga upplag af bräder, men ville ej lemna ersättning till det belopp eller, 1 kr. pr dag, som af drätselkammaren begärdes. Andersson dömdes att böta 25 kr. samt att i hyra för tomten betala 50 öre pr dag från 1 Februari till dess tomten blifvit afröjd.

För fritagande från polisman afanhållen person hafva drängen J. Pettersson och landtbr. Sundell, Vestergarn, flere gånger förhörts. De nekade för att hafva gått brutalt eller våldsamt till väga. Ett vittne hördes hvilket emellertid talade till svar. Sundells favör. Åklagaren yrkade edgång för båda svar., under det Sundell begärde en månads uppskof för inkallande af vittnen. Sundells anbållan bifölls.

Slagsmålet å Nya torget. Muraren Axel Norberg och arb. Johansson voro åter inkallade för att höras om misshandel å sjömannen Å. Johansson, De nekade fortfarande. Ett vittne hade åsett slagsmålet men ej igenkännt personerna. För vittnens inkallande uppsköts målet till 22 Mars.

Afskrifvot blef ett mot enkan Hallgren år 1893 anhängiggjordt mål, hvilket varit hvilande sedan 1894, emedan vittnena i målet ej kunnat anträffas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Mars 1897
N:r 37

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakningen med familjen Lund. hvilken i går ånyo uppsköts, har i dag fortsatts och afslutats.
Med afseende på det mycket omtalade julklappspaketet, om hvilket Lund d. ä. uppgifvit, att det kommit från hans i Stockholm bosatta dotter Marta och bl. a. äfven innehållit en del tyger, hade på förfrågningar af stadsfiskalen från stadsfiskal Stendahl i Stockholm ingått telegrafisa upplysningar af alldeles motsatt innehåll mot Lunds uppgifter. Dottern Marta har nämligen inför detektiva polisen meddelat, att hon väl till jalen sändt sina anhöriga i Visby ett paket men detta ha de endast innehållit några leksaker, strumpor o. d Lund d. ä. syntes ett ögonblick en smula förlägen öfver detta meddelande men hemtade sig genast och vidhöll hårdnackadt sina Uppgifter.
Med afseende på de åtalades lefnadsförhållanden meddelades att Lund d. ä. är född 1843 i Aarhus i Danmark. Han intogs som späd å vårdanstalt och fick sin uppfostran på allmän bekostnad samt kom i skräddäcelärå, Han har sedan under årens lopp haft talrika anställningar, en del mycket fördelaktiga i såväl Sverige som i andra länder. Egen affär i större skala har han ock entid drifvit i Stockholm men gjorde konkurs och blef alldeles, utfattig.
Som själfförsörjare d. v. s. med egen mindre verkstad har han äfven arbetat under vissa tider. Af hans öfriga lefnadsöden må antecknas att han deltagit i dansk-tyska kriget.
Sonen Otto Elfvin Lund är född 1870 i Hamburg och har lärt ut i skräddareyrket samt vanligtvis haft anställning hos samma arbetsgifvare som fadren, i hvars hem han städse vistats. Här i Visby har han sedan i höstas, då han afskedades från firman Gooes, haft. egen mindre verkstad.
Lund d. ä:s hustru, Matilda, är född 1838 i Hamburg der hennes far var slagtare. Dottern Helena är född 5 April 1872 i Hamburg och har dels haft tillfällig plats hos en familj i Helsingborg, dels arbetat som sömmerska. Hon har vistats i hemmet tills föräldrarne flyttade till Visby, då hon kvarstannade i Stockholm som uniformssömmerska vid S.ea lifgarde, och blef skrifven i Jakobs församling. Hit kom hon i Augusti i fjor men ämnade då ej kvarstanna här, fastän så sedan blef förhållandet. Hon är dock fortfarande skrifven i Stockholm. Dottern Bertha är född 1878 i Stockholm och har alltid vistats i Lemmet.
Ingen af familjen har förut varit åtalad eller dömd för något brott Endast sonen bar varit varnad för lösdrifveri, hvilket gaf rättens ordf. anledning att fråga, huru det vore möjligt för Lund 4, y. att vid sin afresa till Visby, strax efter det han varnats för lösdrifveri, kunna medföra lager af tyg o. d. såsom egen tillhörighet. En lösdrifvare plägar eljest vara utblottad på allt. Härtill svarade han, att han blifvit varnad, fastän han haft god arbetsförtjänst och icke lega någon till lagt.
Sedan samtliga protokoll i målet upplästs, öfverlemnades detsamma af alla parter till rättens pröfning:
Åklagaren yrkade ansvar å Lund d. ä. enligt strafflagens 20 kap paragraferna 1 och 3 mom 1 saint paragraferna 9 och 14. Å Lund d. y. yrkades ansvar enligt samma kapitels 12 och 14 paragrafer, samt å hustrun och döttrarne för vetskap om stölderna.
Lund d. y. anhöll att få bli försatt på fri fot samt yrkade ansvar och skadeersättning för obefogad bäktning, på hvilket senare yrkande allm. åkl svarade med yrkarde om ansvar å Lund för detta påstående.
Efter en längre öfverläggning fälde rådsturätten följande dom.
Lund. d ä. dömdes för första resans stöld vid olika tillfällen till 4 månaders straffarbete om 2 års förlust af medborgerligt förtroende Han förklarade sig, förvånansvärdt nog, nöjd med domen.
Sonen, Otto Elfvin Lund, dömdes till en månads fävgelse för första resans snatteri, och skulle han ej längre i fängelset kvarhållas.
De mot bustrun och döttrarne gjorda ansvarsyrkanden ansåg sig rätten icke kunna bifalla.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Mars 1897
N:r 35

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakningen med familjen Lund har i dag fortsatts. Från en del firmor, der Lund d. ä. haft anställning, hade underrättelser ingått att han i deras tjänst äfven visat sig opålitlig samt oärlig och för den skull på flera håll blifvit afskedad. En Lunds hyresvärd i Stockholm har meddelat, att han aldrig sett Lund bafva något tyglager hemma; detta har Lund som bekant påstått. Tvärtom hade Lund vid sin afresa hit varit alldeles utblottad. En annan person, en skräddaremästare, från hvilken Lund på grund af oärlighet afskedats, intygade, att det äfven med strängaste kontroll var omöjligt att undgå att blifva bestulen af Lund.
Trots dessa intyg fortsätter Lund att bedyra sin oskuld.
Med hustrun och döttrarne var de omöjligt att hålla ransakning. Ty hustrun svimmade gång på gång och döttrarne, upprörda häraf, uppförde sig som vansinniga, gråtande och skrikande. Scenen var högst obehaglig. Och den till följd af den stora samling af nyfikna åbörare förpestade lutten i rummet var alldeles outhärdlig att vistas i. Derför afbröts förhöret så fort som möjligt för att åter fortsättas i morgon.
Borgmästaren afslutade dagens ransakning med följande fullt berättigade ord till skaran af nyfikna:
De, som ej tillhöra rätten torde afträda. Och det må ske fort. I borden väl nu hafva fått eder otillbörliga nyfikenhet stillad. Det borde eljest ej vara någon hugnad attse en hel familj i olycka och vanära. Tvärtom borden I blygas öfver att lägga en sådan skamlig lusta för det skandalösa i dagen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1897
N:r 35

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Att få stryk i två socknar på en gång är den föga afundsvärda lott som synes hafva kommit landtburkaren Karlsson, Öterby till del, Svar., ynglingarna Hugo Olsson och Gustaf Svensson, i det af oss förut flera gånger refererade målet om öfvervåldet i Österby, hafva nämligen vid senaste rättegångstillfällena sökt att få målet hänvisat till norra häradsrätten, enär tumultet skulle ha försiggått på högra sidan om Österbyväg och alltså inom Hejdeby sockens område. Nu har emmellertid utrönts, att slagsmålet börjat midt på landsvägen men hade de stridande sedan förmodligen efter många höger om och »venster om» hamnat i diket på högra sidan af landsvägen, hvadan andra akten i landsvägsdramat utspelades inom Hejdeby socken. När man så en stund hållit till der nere i Hejdeby-diket, lyckades den öfverfallne att för ett ögonblick komma lös från sina vederdelomän hvarvid han sökte uppnå sitt hem Han upphauns dock åter af förföljarne, och nu »dråsade> man ner ivenstra diket, hvilket ligger inom Visby norra landsförsamling. Och här utseplades finalen, hvadan misshandlade Karlsson alltså haft den tvetydliga »turen» att få smörj i två socknar på en gång.
Ransakningen med de unga men ändock ganska inpiskade våldsföröfrarne uppsköts till 15 Mars, då de vid 50 kr. vite skola inställa sig. Deras anhållan att få målet förvisadt till norra häradsrätten ogillades.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Mars 1897
N:r 33

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Stölderna hos firman Gooes. Förnyad ransakning i denna sak har i dag hållits. Lund d. ä hustru och två döttrar voro uu äfven instämda såsom delaktiga i eller medvetna om stölderna. Vid med dem först hållen ransakning om de begågna stölderna voro deras uppgifter i nära nog hvarje detalj stridande emot faderns-makeos uppgif: ter. Vid förhöret med far och son, lät den förre ånyo den ena motstridande uppgiften efter den andra komma sig till last, under det sonens uppgifter vid korsförhöret voro mera öfverenstämmande med förut gjorda uppgifter.
Vid förhöret med döttrarne Helena och Bertha beträddes dessa med att göra tecken åt hvarandra och att genom hviskningar hålla sig i hemligt samförstånd i svaromålet, hvadan en vaktknekt måste placeras mellan dem under förhörets gång.
Särskildt besvärad syntes unga Lund blifva of ett vittnes på ed gifna intyg att det sytt en rock, om hvilken Lund uppgifvit att han köpt den af en obekant person.
Angående ett fårskinn som äfven fans bland tjufgodset hade Lund d. å. uppgifvit att han köpt det åt sin hustru att lägga under fötterna, emedan hon frös. Hustrun sade dock bestämdt att kon aldrig sett skinnet förr än det anhölls af stadsfiskalen. När Lund un; derrättades om detta, sade han helt fräckt:
— Ja, det är naturligt. Ty hon frös inte om fötterna sedan jag köpt skinnet.
Denna replik väckte mycken munterhet bland åhörarne, hvilka i stora skaror infunnit sig.
Målet uppsköts ånyo tillnästa fredag och skola herrarne Lund fortfarande trots gjorda protester kvarblifva i bäkte, på samma gång som hustrun och döttrarne fortfarande stå under åtal och ytterligare skola höras.
Stedingk, som är född 10 Jan. 1864 i Upsala och för närvarande skrifven i Strömstad, har bl. a. varit både missions-, metodist- och nykterhetspredikant.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Febuari 1897
N:r 31

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet om våld, föröfvadt af arbetarna Axel Norberg och Ludy. Johansson mot sjömannen Edv. Johansson förevar ånyo. Svar. nekade fortfarande. Tre vittnen hördes men hade de intet att meddela i sak, För vidare utredning uppsköts målet till 8 Mars

Våldet i Österby mot ynglingen Konrad Karlsson förevar åter. Svar, neka ännu. Två vittnen hördes, och enligt hvad utaf ett af dessa berättades, torde två föregående vittnen hafva förtegat åtskilligt, hvarom de haft vetskap, i afsigt att fria de anklagade. För nytt inkallande af dessa tvenne vittnen uppsköts målet till 8 Mars.

Bråket på frälsningsarmén. Åklagaremålet mot kusken Andersson från Lenna, tilltalad för att hafva fört oljud och okvädat polisman, hördes tvänne vittnen, båda »soldater» i frälsvingsarmén. De »vittnade» nästan tapprare nu än på »plattformen» och till Anderssons nackdel. Bl. a. hade de hört A. kalla polisen »åsna» och »djäfvul» och andra grymma saker.
Svar. Andersson trodde inte att han »brytt sig om» att kalla polisen åsna. »Men nog svor jag ett slag alltid», tillade han.
Målet öfverlemnades af båda parterna.
— Jag har förstås ett par vittnen jag också; men dom kan slippa. Och föresten har jag inte råd med tockna När historier — sade Andersson, som emellertid fick böta 20 kr.

Tvist om passagerareafgift. Landtbrukaren J: P. Björkander från Stenkyrka har instämt kapten I. Wulferona under påstående att denne af kär. tagit dubbel biljettlösen för en resa mellan Stockholm och Visby med ångf. Gotland 19 Nov. 1896.
Saken förhåller sig så, att då kapten W. dagen efter det resan företagits ånyo genomgick de mottagna biljetterna, fann han äfven bland dessa en, som var afstämplad 10 Nov. 1894. När sedermera Björkander åter i ett ärende kom ombord på ångaren, tillspordes ban af kapten W. huruvida det möjligtvis var han som lemnat den gamla biljetten. Björkander skulle då hafva blifvit ytterst förlägen samt betalt hvad biljetten var värd, dock under tillägg att han sålunda finge betala sin sesa två gånger.
Nu hade B., som sagdt, instämt kapten W. med yrkande om återfående af de utgifna penningarna, 4 kr., samt med yrkande om ansvar å W. för det denne skulle ha kallat honom skojare och hotat med polis om han ej ville betala biljetten för andra gången.
Två vittnen hördes det ena af dessa hade vid tillfället varit borstare ombord och af Björkander mottagit en biljett att lemnas till kaptenen, som då B. gick i land, icke var närvarande, Vittnet hade dock 2j sett på biljetten och kunde derför icke säga, om den biljett, hvilken han mottagit af Björkander var den omtalade från 1894. Målet öfverlämnades af båda parterna, och faller utslag 15 Mars.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Febuari 1897
N:r 29

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Stölden hos handl. Gooes. Förnyad ransakning har i dag hållits med för stöld häktade tillskäraren Otto Lund och hans son, Iutet nytt kom dervid i dagen. Vid förnyad redogörelse för åtkomsten af de resp. artiklarne gjorde sig Lund d. ä. upprepade gånger skyldig till tvetalan.
Skräddarne G. A. Hultgren och E. Hallgren hade värderat det som af tjufgodset anträffats och hördes de inför rätten, hvarvid de på ed vidhöllo de sakerna åsatta värdena.
Ytterligare tre vittnen hördes, af hvilka det ena köpt diverse varor af Lund d. ä. utan att veta något om Lunds åtkomst af desamma. Båda de häktade anhöllo att få bli försatta på fri fot. Efter enskild öfverläggning beslöt rätten att ogilla deras begäran. — Nästa ransakning hålles om fredag kl. 11 f. m.
Ransakningen bevistades af ett stort antal nyfikna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Febuari 1897
N:r 28

Till länsfängelset

har införpassats husbondesonen Johan Stenman från Myrsjö i Stenkumla. Han har häktats för det han i lördags mot ynglingen Anton Kron aflossat ett löst revolverskott, hvilket träffat K. i ansigtet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Febuari 1897
N:r 28

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Forts.)
Kommer inte. Trots honom ålagda 73 kr. böter kom ej förre båtsmannen J. Johansson-Malört från Visby tillstädes för att svara i mot honom af handl. E Kvrokstedt i När anhängiggjordt mål. Till första dagen af 4:de sammantädet skall han nu infinna sig vid hämtnings påföljd.

Om födoråd tvistar enkan Helena Wennerström i Fardhem med Jakob Kollberg, Hexarfve, och E. Pettersson, Rodarfve. Båda förnekade att den af kär. åberopade födorådsinteckningen besvärar deras hemman. Tvänne vittnen styrkte kär:s rätt till de gjorda anspråken, hvilket dock bestreds af svar., på samma gång de dock medgåfve att de tills dato delvis utgifvit födoråd. Uppskof till nästa sammanträde.

För intrång i tandläkareyrket — han hade insatt löständer på folk — har guldsmed aug. Johansson i Visby instämts. Ett vittne, som af svar. fått löständer insatta, hördes. Nytt uppskof till nästa sammanträde.

Ed gick arrendator Gottfr. Sundéen, Möllbos i Halla, tilltalad för våld mot J. Pettersson, Simunde i Hejde.

Ett mål om käringprat. va det N. Johansson i Alfva påbörjat mot hustru Kristina Pettersson, Östres i samma socken. Svar. skulle ha sagt att kär. stulit mjöl från någon. Men svar. invände det hon endast sagt att hon lika litet som Johansson stulit något mjöl. Uppskof till nästa sammanträde.

Tvist om köpeskilling. A. Pettersson, Kaupe, har instämt G. Sundström, Puser i Fröjel, med yrkande att af denne utfå 118 kr. 68 öre resterande köpeskilling. Svar. fordrar att utfå köpebref och gravationsbevis, samt nekar utgifva det fordrade. Utslag vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 36 kr. årligen för ett sitt barn fordrar enkan Augusta Pettersson i Fröjel af drängen O. Siltberg. Svar. medgaf anspråkens berättigande, Utslag nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Febuari 1897
N:r 27