Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Forts.)
Kommer inte. Trots honom ålagda 73 kr. böter kom ej förre båtsmannen J. Johansson-Malört från Visby tillstädes för att svara i mot honom af handl. E Kvrokstedt i När anhängiggjordt mål. Till första dagen af 4:de sammantädet skall han nu infinna sig vid hämtnings påföljd.

Om födoråd tvistar enkan Helena Wennerström i Fardhem med Jakob Kollberg, Hexarfve, och E. Pettersson, Rodarfve. Båda förnekade att den af kär. åberopade födorådsinteckningen besvärar deras hemman. Tvänne vittnen styrkte kär:s rätt till de gjorda anspråken, hvilket dock bestreds af svar., på samma gång de dock medgåfve att de tills dato delvis utgifvit födoråd. Uppskof till nästa sammanträde.

För intrång i tandläkareyrket — han hade insatt löständer på folk — har guldsmed aug. Johansson i Visby instämts. Ett vittne, som af svar. fått löständer insatta, hördes. Nytt uppskof till nästa sammanträde.

Ed gick arrendator Gottfr. Sundéen, Möllbos i Halla, tilltalad för våld mot J. Pettersson, Simunde i Hejde.

Ett mål om käringprat. va det N. Johansson i Alfva påbörjat mot hustru Kristina Pettersson, Östres i samma socken. Svar. skulle ha sagt att kär. stulit mjöl från någon. Men svar. invände det hon endast sagt att hon lika litet som Johansson stulit något mjöl. Uppskof till nästa sammanträde.

Tvist om köpeskilling. A. Pettersson, Kaupe, har instämt G. Sundström, Puser i Fröjel, med yrkande att af denne utfå 118 kr. 68 öre resterande köpeskilling. Svar. fordrar att utfå köpebref och gravationsbevis, samt nekar utgifva det fordrade. Utslag vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsbidrag med 36 kr. årligen för ett sitt barn fordrar enkan Augusta Pettersson i Fröjel af drängen O. Siltberg. Svar. medgaf anspråkens berättigande, Utslag nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Febuari 1897
N:r 27

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde å Skogs 15 Febr. Ordf. häradsh. T. af Ekenstam).
Utslag:

— I målet emellan Snoder och Hexarfve hemmansägarne i Sproge, angående bättre rätt till släketägt, dömde rätten att lagalsyn å stället skulle hållas 18 nästkommande Juni.
— I krafmålet emellan August Wingårdh i Helsingborg och handl. Viktor Hansén å Burgsvik tappade kär. som dessutom ålades a svar, med 75 kr. i rättegångskostnader.
-— Kriget i Rone. I första målet dömdes J. N. Budin från Magnhnse i Rone att med ed värja sig från åtalet angående misshandel mot hustrun Christina Duse. Edgångsdagen utsattes till första dagen af fjärde sammanträdet.
— I det andra målet af Budin anhänggiggjordt mot Karl Duse, samt depnes hustru och son, dömdes hela familjen till edgång, antingen hvar för sig, eller hvem af dem som det gitter. Samma edgångsdag.
— Skilda i äktenskapet blefvo ej makarne Lindvall från Ejsta.
— Till 30 kronors böter, dömdes bondesonen Jacob Båtelsson, Bäner i Eksta, för utspridande af ondt rykte om Karl Hemmanders hustru.
— Att ersätta Hans Olsson, Halivede i Silte, med 180 kr. för en förlorad häst åladee samma sockens kreatursförsäkringsförening, jane 45 kronor i kostnader. Svar. erlade vad.
— Dyr kavajkostym. Förre arrendatorn K. O. H. Carlsson i Vestergarn dömdes att till O Zetterlund i Torshälla utgifva dels fordrade 52 kr, för en kostym, dels ock 117 kr. 50 öre i rättegångskostnader jämte protokolls- och utslagslösen
— Dyrt socker. Johan Simonsson i Eskelhem, som förnekat att han från L. E. Gardell i Visby erhållit socker för 4 kr, dömdes sedan han brustit i ådömd edgåvg att utgifva omstämda belopp, jämte 35 kr. i kostnader, samt lösen för protokoll och utslag.

Norra häradsrätten.
Vid andra vårsammanträdet i månags meddelades följande utslag:
— För oredligt förfarande dömdes landtbr.
Olof N. Cedergren att böta 75 kr., hvarjämte han dömdes ersätta kär:s kostnader i målet med 64 kr.
— För vållande af eldsolycka dömdes hemmansäg. J. Nilsson, Lilla Åby, att böta 60 kr. och att i skadeersättning till hr E. Dassom utgifva 965 kr. samt att i rättegångskostnader utbetala 92 kr. 20 öre.
— För liknande förseelse dömdes arb. J. Gahnström att böta 40 kr., att ersätta vittnena i målet samt målsägandena med 10 kr.
hvar.
— Åtalet mot vaktm. H. Alyhr i Visby för olaga jagt Fd och ålades Visby jägaregille att ersätta Alyhrs kostnader i målet med 17 kr.
— Till edgång i mål angående återfående af skuldebref dömdes hemmansäg. Adolf Lindgren i Kyrkljufves. Edgångsdagen bestämdes till 15 Mars.

För stöld från hemmansäg. F. E. Hejdenberg vid Prestbåtels i Vänge var arb.
Karl Ekström, Gloser i Gammalgarn, instämd. Han skulle hos handl. J. Edmark i Ala ha tillgripit ett hästtäcke och en täckgjord, tillhöriga Hejdenberg. Han nekade för stölden men medgaf att han funnit sakerna i sin vagn — huru de ditkommit visste han ej. Målet öfverlämnades till rättens pröfning.

För våld begånget i hastigt mod stod drängen Karl Johansson vid Stenstugård 1 Viklau tilltalade. Han hade 22 Januari med ett vedträ tilldelat drängen Karl Karlström ett slag i hufvudet så att ett 4 cm. långt krossår uppstått och för hvilket K. f. n. undergår läkarebehandling. Svar. erkände, och dom faller vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Febuari 1897
N:r 26

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Skjutningsmålet mot bagare Lindbohm och vaktm. Alyhr förevar i dag ånyo. Två vittnen hördes och ansågo de, att skottlossning delvis. skett inom närmare afstånd från land än det tillåtna. Svar. bestredo dock såväl käromålen som vittnenas utsago, och uppsköts målet till I Mars för flera vittnens inkallande.

För fritagande af anhållen person hafva som bekant landtbr. J. Pettersson från Veskinde och Sundell från Vamlingbo förut ransakats. De nekade äfven i dag för att hafva varit våldsamma vid personens i fråga fritagande. Ett vittne styrkte dock käromålets riktighet. Uppskof till 8 Mars.

Misshandeln i Österby. De för misshandel å landtbr. Karlsson i Österby åtalade ynglingarna hördes i dag åter. De sade nu, att Karlsson först öfverfallit dem, samt förklarade, det de ansågo bråket hafva ägt rum på Hejdeby sockenområde och att Visby rådhusrätt derför ej vore rätt forum för målets handläggning. För vidare utredning uppsköts målet till I Mars.

För våld å person stod ynglingen G. Svensson från Österby — en af svarandena i ofvanstående mål — tilltalad. Våldet skulle ha föröfvats utanför Österport. Svar. förklarade att han vid tillfället varit berusad och ej hade reda på hvad han gjort. Han dömdes för fylleri och misshandel till 30 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Febuari 1897
N:r 25

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förberedande ransakning har i dag å länsfängelset hållits med häktade tillskäraren Otto Lund oeh hans son Otto Elvin Lund angående de omnämda från firman Gooes föröfvade stölderna af skrädderimaterialier. De hos den äldre Luud funna tygerna m m. förevisades den tilltalade ett för ett och han bade alltid till havds en historia om deras åtkomst. Än hade han fått ett byxtyg af sin dotter, än hade han köpt ett stycke cloth af någon skräddaregesäll i Stockholm, än hade han inropat en mängd på en konkursauktion i hufyudstaden. Alla uppgifter gåfvos synnerligen obesväradt, äfven då de befunnos strida mot föregående uppgifter inför stadsfiskalen. Ytterligare utredning tarfvas naturligtvis, hvarefter ransakningen återupptracdes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Febuari 1897
N:r 24

En herre som tänkte starta affär med tjufgods.

För någon tid sedan tillkännagaf en herre vid namn Otto Lund och anställd som tillskärare och skrädderiföreståndare hos firman Gunnar Gooes & son, att han fr. o. m. 1 April i år ämnade lemna sin anställning hos sagda ficma och starta ett skrädderibolag här i staden. Hans till tänkta affär skulle enligt tillkännagifvandet komma att lemna sina varor för särdeles godt pris, och allt såg så lofvande ärligt ut som helst. En del personer tecknade äfven aktier i det nya bolaget och det ena med det andra talade för att bär skulle bli ännu en konkurrent som t. o. m. kunde bli ganska svår för stadens många skrädderifirmor.
Men så ville det sig ej bättre, än att hr Lund, det nya bolagets upphofsman och verkställande direktör in spe, härom dagen af lagens arm greps för stöld af klädespersedlar o. d. från sina husbönder, underkastades förhör och häktades samt fördes till länsfängelset, der han nu sitter under afbidan på ytterligare ransakning och dom. , Och än mer — i sitt sällskap på »cellen» har den häktade direktören-tjufven sin ene son, hvilken äfven är mycket inblandad i den snygga affären, liksom ock den äldre Lunds hustru, döttrar och ännu en son äro starkt misstänkta för att vara delaktiga i eller åtminstone för att hafva haft vetskap om tjufverierna.
Och det är icke småsmulor som blifvit stulna. Ensamt det, som vid hos Lund senior företagen husvisitation anträffats, uppgår till öfver 200 kronors värde. Och hos s. k. klädståndsinnehafvare i staden har anträffats åtskilligt som af Lund eller hans son tillgripits i Gooes affär och sedan försålts. Med ett ord det ser ut som bade Lund ämnat börja grundlägga sitt nya skrädderibolag med varor som stulits hos förutnämda firma, och får man väl antaga att det just är till följd af den billiga åtkomsten af sitt varulager som hr direktören kunnat utlofva ett så billigt pris åt sina blifvande kunder.
Upptäckten af stölderna skedde afren slump. Härom kvällen hemkommo tvänne af de yngre herrarne Gooes från en promenad. Då de kommo i förstugan till sin familjs våning, hörde de inne från Lunds boningsrum — han bor nämligen i firman Gooes hus, — ljuden af ett häftigt gräl. De stannade för att höra hvad som var på färde samt för att vara till hands om så behöfdes. Ty det har icke alls varit ovanligt att inom familjen Lund förekommit uppträden, der annan persons mellankomst varit af nöden. Medan nu de båda herrarne G. stodo och lyssnade, hörde de Otto Lund j:r fara ut i vredesmod mot fadren för det denne samma kväll med båten skulle ha sändt något paket till en i Stockholm bosattdotter vid namn Märta.
— Det angår dig icke hvad jag sänder till Märta — hördes då fadren svara.
— Hvad? Angår det mig inte? Här går ni bara och knycker åt dem, men jag får aldrig något med af det — svarade sonen förargad.
Den äldre Lund tycktes emellertid ej vara upplagd för gräl, utan tog rocken på sig för att gå ut. Men i förstugan stötte han på herrarne G. Då vände han om, mumlande något om att han »glömt käppen» eller hvad det var. Men då han kom inom dörren, sade han i hviskande ton till sonen:
— Så tig då, för tusan. Gooessönerna stå derute och höra allt hvad vi säga.
Nu blef dat tyst. Men då allt detta föreföll misstänkt, anmäldes saken följande dag för polisen.
Bud sändes då till Lund den äldre att nedkomma på stadsfiskalskontoret, men denne instälde sig i stället i stadsfiskalens privata bostad. Då stadsfiskalen, förrän saken fått åtminstone någon utredning, ej ville behandla Lund som en brottsling, tillsade han denne att gå något i förväg. Men detta gaf L. anledning att ge sig af undan, och först efter å skilligt sökande anträffades han och nedfördes i polisvakten.
Medan Lund befann sig der, företogs husvisitation i hans bostad. Och här gjordes nu de mest öfverraskande fynd.
Så fann man i alla byråar, skåp och kistor som funnos i familjens ägo dels färdiggjorda . kläder och dels tyger, foder och sybehör i sådan mängd att en ganska ansenlig packlår deraf blef alldeles öfverfyld.
Och för hvar gång ett nytt fynd gjordes läto hustrun och döttrarne undfalla sig utrop af största förvåning och öfverraskning, hvilket de väl önskade få tolkadt så, att de ej hade någon som helst vetskap om stölderna, något som väl dock knappast är tänkbart.
Som bevis på den förslagenhet som tjufvarne användt vid gömmandet af tjufgodset må nämnas, att man i en med smutsigt vatten fyld större balja, i hvilken öfverst lågo smutsiga linnekläder, anträffade en hel del dyrbara frackkostymfoder, knappar och andra sybehör.
Lund förklarades naturligtvis skyldig att träda i häkte men nekade tilb att hafva stulit något af allt det som hos honom anträffats. Om åtkomsten af alla, persedlarne uppgaf han dels att han fått, dem till skänks af sina barn i Stockhom och dels att han hade haft dem kvar från den tid då han hade egen affär i Stockholm.
Samtidigt med det stölderna angåfvos för stadsfiskalen, anmodade denne pr telegraf detektiva polisen i Stockholm att vid båtens ankomst dit tillvarataga det af Lund afsända paketet. Så skedde, och befanns det innehålla tyg till byxor samt öfrig materiel till sådana plagg — allt af firman Gooes tillhöriga varor. Så fanns t. ex. på knapparne firmans namn stämpladt, och på tyget innehar firman kontraprof, något som för öfrigt är fallet med alla de hos Lund anträffade varorna.
Sedan man sålunda kommit på det klara med, att Lund senior var skyldig, vändes misstankarne äfven mot sonen, och polis sändes till hans bostad vid Skeppargatan för att anhålla äfven honom. Han påträffades i färd med att sy en rock åt sig själf af tyg som tillhörde firman Gooes. Han nedfördes genast i polisvakten samt befanns vara så pass invecklad i affären, att t. o. m. de kläder han vid tillfället hade på sig voro gjorda af tjufgods från firman Gooes, Han beträddes vidare med att i likket med fadren hafva försålt tjufgods-dels i klädstånd, dels till ett stort antal privata personer samt med att hafva mottagit beställningar, till hvilkas förfärdigande han användt stulet tyg och stulna material i öfrigt.
Han nekade dock äfven han för att hafva stulit eller att hafva haft vetskap om faderns stölder. Men han miss-sade sig gång på gång samt trasslade in sig mer och mer vid sina försök att tala sig fri, och äfven han förklarades skyldig akt; träda i häkte.
Stölderna måste ha föröfvats med mycken list och förslagenhet, ty ingen af herrarne Gooes har haft minsta anledning att misstänka Lundarne för någon oärlighet. Visserligen har firman ej haft anledning vara särdeles nöjd med någon af dem, och en andre son till Lund, vid namn Alphons, hade de måst afskeda. Denne vistas nu i Stockholm, och man har all anledning misstänka att han och systern i Stockholm fått mottaga ej så litet af tjufgods härifrån Visby. Han var ock vid båtens ankomst nere vid Skeppsbron för att hämta den sista sändningen, hvarvid han dock gick förgäfves.
För att utreda hur med denna sak förhåller sig kommer stadsfiskalen att genomgå ångbåtsbolagets fraktböcker och dessutom äro öfriga erforderliga åtgärder vidtagna, så att när allt kommer omkring torde måhända bela familjen Lund blifva fast för de djärfva och omfattande stölderna.
Otto Lund d. ä. är född 1843 i Aarhus och sonen Otto 1870 i Hamburg.
Ransakning inför rådbusrätten hålles så fort nödig utredning hunnit anskaffas. Dermed går nog ej så fort, då anmälningar oupphörligt ingå om hos privata personér anträffade persedlar som af tjufvarne försålts eller af dem på i god tro gjorda beställningar förfärdigats af stulet material.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Febuari 1897
N:r 22

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Våldet å Österbyväg mot arb. Konrad Karlsson och föröfvadt af ynglingarna Hugo Olsson och Gustaf Svensson var i dag ånyo föremål för ransakning. Svar. nekade fortfarande och tre inkallade vittnen hade intet att i sak upplysa. För vidare utredning uppsköts målet.

För oljud å allmän plats stod drängen G. Andersson från Lenna tilltalad. Han skulle & frälsningsarmén ha visat. sig allt för artig och beundrande mot en kvinlig »soldat», och hade derför blifvit afvisad från lokalen, utanför hvilken han sedan skulle ha fört oljud samt okvädat en polisman. Andersson tillstod att han »skojat» litet med en af töserna i armén, men denna, som illa upptagit den »civille» beundrarens uppträdande hade slagit af honom mössan samt tillkallat polis.
Förolämpningen mot polisen sade svar. hafva bestått deri, att han kallat honom för »du».
Målet uppsköts för förebringande af bevisning.

Att lämna sin häst utan tillsyn kostade Karl Hellgren, Katrinelund 2 kr. i böter.

Sju fyllerimål, och deraf 3 i förening med oljud förevoro i dag och dömdes de för ge förseelser åtalade till böter från 5 till 9 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Febuari 1897
N:r 21

Våld och knifskärning.

Hos polisen har jordägaren P. A. Karlsson från Österby anmält att han i tisdags afton vid 8-tiden å allmänna landsvägen vid Österby blifvit öfverfallen af arbetarne Hugo Olsson och Gustaf Svensson samt sjömannen Edvin Persson, hvilka mot honom föröfvat våld. Först tilldelades han flera våldsamma slag och sparkar i hufvudet och å andra ställen af kroppen, så att öppna sår och svullnader uppstodo och derpå fick han af ofvannämde sjöman Persson ett hugg af en knif på venstra sidan af ansigtet. Karlsson, som är ganska medtagen af den lidna misshandeln, skötes f. n. af fältskär.
Våldet tros vara begånget af hämd och i förtrytelse öfver att de tre sällarne för någon tid sedan blefvo angifna för att i början af Dec. förra året hafva misshandlat den nu slagnes son, Konrad. För denna första förseelse hafva de redan ransakats men nekat, hvadan målet derom uppskjutits tills om måndag, då de alltså hafva att stå till svars för två fall af misshandel och våld.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld mot polis voro i dag instämda hvar för sig drängen Johan Pettersson och landtbrukaren H. K. Sundell från Katthammarsvik.
Båda hade de sökt att från polisman fritaga en för fylleri anhållen dräng vid namn Pettersson från Veskinde. Pettersson nekade för att hafva handgripligen sökt fritaga den anhållne; han hade endast bedt polisen låta honom få taga hand om den anhållne. Sundell nekade likaledes för alla handgripligheter, och allt hvad han gjort var att han hemställt till polismannen att låta den anhållne få söka reda sig själf. Svar. Sundell utbredde sig vidt och bredt om polisens oförsynthet och yrkade 40 kr. i ersättning för sin inställelse. Sedan emellertid rättens ordf. uppmanat honom att vänta med sina anspråk tills målet afgjorts, uppsköts detsamma till 15 Februari för vittnens inkallande. Till samma dag och för samma orsak uppsköts äfven målet mot Pettersson.

Våld mot person hade kanalarbetaren Ernst Sandberg låtit komma sig till last. Han uteblef dock från rätten, Målet uppsköts till 5 Februari.

När båda parterna ha samma namn kan lätt förväxling vid rätten uppstå. Så hände ock i dag, då arbetarne Axel Norberg och Ludvig Johansson stodo tilltalade för att hafva misshandlat och slagit sjömannen Edvard Johansson. När målet ropades, var endast målsäg. Johansson närvarande, under det hans »tuktomästare» båda uteblefvo. Johansson stälde sig, obekant som han tycktes vara med hvad »höger» och »venster» betyda inför domstol, på svarandesidan, och ordf. började att fråga om han erkände hvad som stod i stämningen.
— Jo då, visst erkänaer ’jag, sade Johansson. Jag fick flera slag både inne på krogen (österkrog) och ute på gatan samt blef sparkad i hufvudet.
— Jaså, fick ni, också stryk, sade ordf. Men här är nu fråga om, huruvida ni erkänt ner att ni slagit Johansson?
— Hvem jag? Jag har inte slagit någon, utan de’ ä’ jag som fått smörj själf.
Sedan nu misstaget upptäckts, fick målsägaren byta plats. Och då ingen af svar. voro närvarande, yrkade allm. åkl. ansvar å dem för utevaro, hvarför de fingo böta 10 kr. Må let förekommer ånyo 15 Februari.

Rutten strömming hade fiskaren Mårten Pettersson från Tomta i Rone torgfört å stora torget. Personer som köpt af densamma hade måst kasta bort den, då den var omöjlig att förtär. Af vederbörande hade dessutom en del af den skämda varan beslagtagits och oskadliggjorts Pettersson erkände men sade sig icke själf hafva haft vetskap om att strömmingen var skämd. För brott mot helsovårdsstadgan dömdes han att böta 10 kr.

För skottlossning ute å hafvet på mindre afstånd från staden än det lagstadgade (600 fot) voro vaktmästare H. Alyhr och bagaren J. Lindbohm instämda.
Lindbohm erkände genom ombud att han mot en förut skadeskjuten fogel aflossat ett skott, hvilket dock skett på behörigt afståud från land. Alyhr nekade för hvad som Irdes honom till last. Uppskof till 15 Febr. för förebringande af bevisning.

På förbjuden tid bade landtbrukare Niklas Pettersson-Sundberg från Endre skjutit och torghandlaren Jakobsson af honom köpt ett par orrhönor. Båda parterna erkände sina förseelser men anförde, att de icke vetat att skyttet och handeln skett på förbjuden tid. De fingo böta 10 kr. hvar.

För fylleri voro tre personer och der-, ibland en kvinna instämda Kvinnan fick böta 10 kr. De andra uteblefvo från rätten.

Köpets återgång yrkar hotellägaren Arvid Smedman, hvilken för 6 månader sedan till handl. Axel Sjöström försålt sin egendom det s. k. Smedmanska hotellet. Målsägaren anser, att Sjöström ej fullgjort de åligganden han i kontraktet förbundit sig till. Sjöström deremot påstår, att han dels med revers och dels med kontanter betalt lösöreboet i den köpta fastigheten samt 700 kr. dessutom å köpesumman för huset. Målet upsköts till 15 Febr. då utredning i målet skall förebringas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Febuari 1897
N:r 17

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel voro arb. Hugo Olsson och ett par andra ynglingar instämda.
De hade vid ett tillfälle ute å Österby kullslagit och misshandlat en arbetare Karlsson.
Svar. erkände delvis, men uppsköts målet för vidare utredning till 8 Februari.

Edgång skall murare P. A. Johansson enl. hofrättens dom begå vid härvarande rådhusrätt i mål mellan honom och brunssprängaren Holgersson, deri H. yrkat utfå full ersättning för åt Johansson verkstäld brunnssprängning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1897
N:r 13

Ett skurkstreck

af mycket fult slag och hvars upphofsmän förtjänade en allvarlig näpst begicks här i staden natten mellan lördagen och söndagen. Då vid tolf-tiden en af stadens lykttändare kom upp till Adelsgatan för att släcka der befintliga lyktor, hörde han på afstånd högljudda röster från, såsom det lät, berusade personer. Kommen något närmare, upptäckte han fyra ynglingar, hvilka under skrän och oljud voro i färd med att göra något ofog med en af gatans lyktor. Om ett ögonblick släcktes lampan, och strax derpå hörde han någon ropa: »Nu kommer den dj–la lykttändaren», hvarpå de fyra orosstiftarne springande begåfvo sig i väg. Vid närmare efterseende befunnos flera lyktor släckta och åtskilliga af dem så hårdt uppdragna att de ej stodo att få ner.
Ungefär vid samma tid hörde en i bokhandl. Segerdahls hus boende person några ynglingar föra oväsen på gatan och föreslå, att man skulle »knacka in rutan till lådan». Härmed menade de fotografisten Laura Stenmans i hörnet af Adelsgatan och Judegränd hängande skyltlåda. Det föreslagna nidingsdådet utfördes också, hvarjämte man sönderref och borttog åtskilliga af de i skyltlådan befintliga fotografierna.
Med dessa bragder voro fridstörarne dock icke nöjda. De vände sig nu till ingeniör Sylvans strax bredvid liggande hus, der ett åt gatan vettande staket ramponerades och spjälor bortbrötos, allt under ett infernaliskt oväsen. Ingeniör Sylvan, som själf vid tillfället var vaken, säger sig ha uppfattat saken så, att ett sällskap kommit åkande och stannat utanför hans egendom, der några stigit af och begynnt förstörelsen, under det skjutsen fortsatt sin väg.
Senare på natten, eller närmare bestämdt mellan kl. 1 och 2 utfördes ännu ett streck, synbarligen af samma följeUrmakare Anderssons vid Nygatan uthängda skyltklocka blef då nämligen sönderslagen af de nattliga fridsstörarne. När Andersson vid 12-tiden på natten hemkom, var klockan ännu hel, men på morgonen var den förstörd och visarne stodo på half 2.
De om stor oförskämdhet och råhet vittnande slyngelstrecken äro anmälda hos polisen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1897
N:r 13