Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Forts.)
Om ansvar för misshandel har såsom vi förut refererat arrendatorn Gottfreid Sundéen Möllbos i Halla af åkl. blifvit instämd. Angående tiden under hvilken den misshandlade arbetaren Johan Pettersson varit urståndsatt att fullgöra sitt arbete upplyste nu ett par vitten att han under 32 dagar vårdats för de erhållna skadorna samt att han tilssammans i 50 dagar ej kunnat utföra något arbete.
Svar. bestred fortfarande att han varit vållande till de skador, som förorsakat mälsegarens arbetslöshet Han hade blott anvädt en kettingstump som nödvärn.
Svar. hade äfven för att styrka, det ett vid förra sammanträdet hördt vittne, Oscar Ahlin i Hejde voro uppenbar ovän med honom, och för att gäfva honom som vittne, inkallat ett par personer. Arbetaren Eriksson från Follingbo hade en dag under Juni månad vid släckning af en myrbrand hört Ahlin säga att han skulle gifva Suudéen smörj. En hustru Gabrielsson, som ej kände Ahlin hade dock en dag hört denna efterfråga Sundéen i dennes bostad. Som svar. ej då var hemma, hade Ablin yttrat att ban »skulle flå Sundéen lefvande och hänga upp honom i ett träd Åkl bestred att sådana lösa yttranden skulle inver ka något på Ahlins vittnesmål.
Utslag vid nästa sammanträde.

Om utbekommande brandskadeersättning å 550 kr. hade Amanda Bodin, Mickelbys i Gerum, instämt Anton Lagergren, Kyrkebols i Garda, i egenskap af kassör i Gotlands Södra Härads brandstodsförening.
Kär, hade haft sina åbyggnader försäkrade i nämda förening. Den 10 sistl. Ajril hade genom eldsvåla en flygelbyggnad uppbrunnit, försäkrad för ofvannämda belopp Den 28 Maj blef hemmanet sålt på exekutiv auktion. Den 30 Maj beslöt brandstodsföreningens styrelse att Lau sparbank som inropt hemmanet, skulle få uppbära brandskadeersättningen. Kär. ogillar detta förfarande, samt fordrar att själf få utbekomma beloppet. Svar. åter säger, att han ej kan utbetala beloppet annorlunda än så som styrelsen beslutat Kär. fick uppskof till nästa sammanträde för att uttaga stämning på hela brandstodsstyrelsen.

Om rätt till jord hade enkan Maria Larsson, Hulte i Hemse iustämt hemmansägaren Svante Jacobsson dersammastädes. Sin rätt grundar kär. derpå att hon, när hon till svar. öfver emnat sitt egande 11/48 mtl. Hulte, förbehållit sig 1/2 tunland jord. Genom något utbyte hade hon i stället från afvikne Anton Pettersson fått uppbära arrende för jorden. Då-hon numera ej får någon ersättning, fordrar hon af hemmanets innehafvare antingen jorden eller 12 kr. årlig ersättning.
Svar. förnekade kär:s rätt till ofvanvämda jordareal, och företedde en öfverlåtelsehandling, hvarigenom kär. öfverlåtit samma jordstycke till svar. Handlingen uppvisades för kär. men han hade ej någon vetskap om dess tillkomst. Hade ej heller underskrifvit densamma. Kär. antog, att Anton Pettersson, som rymt från orten för växelförfalskning, äfven förfalskat denna handling.
Målet förekommer ånyo vid tredje sammanträdet.

Ansvar för misshandel. På angifvelse af Olof Nilsson, Bjerges i Vamlingbo bade åkl., kronolänsman Lindström, instämt drängen Lars Lundgren, Bjerges, samt minderåriga Hjalmar Johansson, Stenstu. I den sistnämdes ställe hade fadern Johan Pettersson inställt sig. Misshandeln skulle ha ägt rum den 19 gistl. Aug. då målsägaren kommit i land vid ett fiskläge i Vamlingbo. Han bade då af de tilltalade blifvit öfverfallen och slagen, så att läkare måst anlitas. Täkarebetyg företeddes äfven.
Svar. Johan Pettersson påstod, att det varit målsägaren, som först med förolärspaingar och knuffar börjat bråket. Häremot ville målsägaren ej genmäla något, förrän han fått tre vittnen hörda, hvilka han för andra målet inkallat.
Dessa vittnen ville svaranden jäfva emedan de vore hvarken döpta eller komfirmerade och kanske de cj ens kunde läsa innantill. Alla vittnena upplyste om att de vore döpta och hvad läsningen angick ginge det ju an att pröfva strax. Jäfvet ogillades emellertid och fingo vittnena höras. Af deras berättelse tycktes framgå, att kär:s påstående vore det, som närmast öfverensstämde med sanningen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1896
N:r 139

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde å Skogs i Levide 7—8 Sept. ordf. vice häradsh. A. Toll.)

Brast i eden gjorde förre artilleristen Aug. Olsson i Fardhem angående åtalet om våld mot J. Ganberg.

Potatismålet em ellan rättaren Anders Jansson och förre arrendatorn C. O. H. Carlsson i Vestergarn förekom ånyo till behandling. Efter åtskilligt ordande om den förut omnämda dubletträkningen öfverlemnades målet och meddelas beslut öfver detsamma vid nästa sammanträde.

För smädliga yttranden om skomakare L. Löfqvists i Etelhem hustru tilltalade Johanna Engström, Lefvide i samma socken, kom ej heller nu tillstädes; och ansåg kär. att svar. uteblifvande hufvudsakligast berodde derpå, att hon ej hette Johanna utan Josefina, hvarför hon ville ha uppskof för ny stämning med riktigt namn. Bifölls till nästa sammanträde.

Tvisten om aktiebrefven, emellan Rosa Bolin, Sella i Fröjel och Carl Bolin Butvid i Sproge, fortsättes ännu. Svar. är fortfarande villig mot garanti af hvad som belöper sig på kär:s anlott i aktierna, utlemna dem.

Kär. vill utan någon rent hafva sina aktiebref, samt visade med ångbåtsbolagets bolagsordning huru, när kungörelse om de förkomna aktiebrefvens dödande utfärdats, styrelsen mot kvitto utfärdat nya bref till egaren. Utslag vid nästa sammanträde.

Hemfridsbrottsmålet mot arbetaren Gustaf Hellgren, Nyberg i Etelhem afstods af åkl.

Om brott mot näringslagen. Såsom vi förut refererat, äro skomakaren G. J. Jacobsson och skräddaren G. Hultgren i Visby åtalade för det de den 6 Dec. förra året utan handelsrättighet inom Levide kommun å auktion försåldt kläder, tyger, skodon m. m.
Som vittnen hördes nu å svarandesidan skräddaren P. Eneqvist och arbetaren P. Pettersson från Fröjel. Den förre hade hållit den omnämda auktionen på anmodan af svar. Hultgren samt en skomakare Westerberg i Visby och vore till dem redovisningsskyldig. Jacobsson hade blott varit med som Westerbergs ombud.
Det sednare vittnet, som fört protokoll vid auktionen, hade fått samma uppfattning om saken. Inga skodon hade sålts kontant.
För angifvarens hörande uppsköts målet till tredje sammanträdets första dag.

Tvist om sjötång. Hemmansägare vid Snoder i Sproge hade instämt Jacob Mårtensson och J. Melin, Hexarfye i samma socken för borttagande af sjötång å kär:s område. Kär, visade genom skifteshandlingar att vid laga skiftet 1881 en förening ingåtts delägarne emellan, dervid öfverenskommits att »släketägterna» ej skulle ingå i skiftet, utan hädanefter som hittills vara gemensamma för hvarje hemman.
Svar, påstår att det icke finnes någon gränslinie parterna emellan, och som de ej kunde enas om gränsen enligt den af kär. företedda skifteskartan, uppsköts målet till tredje sam manträdet för sakkunnig persons hörande.

Klander af bouppteckning hade Johan Magnusson, Tegnaby i Kronobergs län anfört mot Karl Blomkvist, Rangsarfve i Näs. Blomkvist som varit gift med en dotter till kär. hade i bouppteckningen efter henne bland annat upptagit såsom skuld i boet 3,200 kr., till »läkarevård, medicin, regor i in- och utlandet för helsans vårdande m. mo. Denna post anser kär. vara dels för rondligt tilltagen, dels ock redan ur det gemensamma boet gulden, så att boet ej vid hustruns död häftade i någon skuld derför. På tillfrågan påstod svar. att beloppet ej alls vore för högt utan snarare för lågt, ty han kuude om sin aflidne hustru berätta många fula Säker, gom visade att hon falskeligen narrat ja rent af stulit penningar från honom under förevändning af helsans vårdande, men i stället användt dem på kärleksförbindelser med andra män. Han hade på detta sätt fått släppa till minst 8.000 kr.
Den aflidna hustrun hade äfven före äktenskapet, som ingåtts i Amerika, haft ett oäkta barn som svar. underhållit; och som han låtit kyrkskrifva det som sitt barn, ville svar. att det skulle upptagas som arfvinge i stället för fadern. Ville för öfrigt beediga boupp teckningen. För att styrka sina påståenden med afseende å barnet erhöll svar. 3 måna ders uppskof.

Till ansvar för bedräglig konkurs hade åkl. på angifvelse instämt makarne Jönsson, Bomungs i När. Svar. skulle ej i bouppteckning ha upptagit åtskilliga tillgångar, såsom selar, en byrå, fiskgarn, kärra och del i båt m. m. Hustrun påstod att alla dessa saker vore makarnes i Amerika vistande barns tillhörighet. »Detta är för resten förut uppskrifvet i häradshöfdingen» tillade hon med komiskt allvar. Målet förekommer ånyo första dagen af tredje sammanträdes.

Hustrun Hilda Larsson, Hageby i Etelhem kunde ej gå den henne ådömda eden angående våld mot svärmodern.

Norra häradsrätten.

(Första höstsammanträdet, 7 och 8 Sept. Ordf. v. häradsh. Grenander).

Värjemålsed aflades af hemmansägaren O. Broman, Friggårds och hans dotter Maria Broman i ärekränkningsmål mellan dem och E. Jakobsson, Hammars å Fårö.

Hon kunde icke röra sig. I målet angående återvinning till konkursbo mellan K Andersson, Etelbos i Lummelunda och enkan Elisabet Nyström, Helvigs i Fole, var svar. ålagd personlig inställelse. Men hon hade i stället skaffat sig läkarebetyg på, att hon var så sjuk, att hon »icke kunde röra sig». Det upplystes dock att hon varit i samma tillstånd flere år men ändå företagit flera resor. Svar. skall nu vid 100 kr:s vite inställa sig vid första rättegångsdagen af hösttetingets 3 sammanträde.

Gratisresa och äktenskapsskillnad. Tio gånger förut hade äktenskapsskillnadsmålet mellan hustru Maria Andersson i Visby och hennes make arb. K. Andersson, Isome i Väte förekommit. Vid alla dessa tillfällen har Andersson hållit sig undan, men nu, då målet förevar för elfte gången, stod han vid skranket, sedan han i söndags häktats i Stockholm och hitförpassats. Han försökte nu att få uppskof, hvilket emellertid ej beviljades. Utslag nästa sammanträde.

Förlikt hade målet angående hemfridsbrott mellan länsman A. Jakobsson kär. och arb. A. E. Andersson, Norrbys i Barlingbo, blifvit. Och då äfven åklagaren afstod från åtalsyrkande, afskrefs målet.

Osams om släketägten hade några bönder från Ansters å; Fårö blfvit, emedan de hvar för sig ansågo sig vara rättmätige innehafvare af tägten, som har en areal af omkring 25 1/2 meter. Med väldiga kartor, som täckte hela dombordet, sökte de att visa rätten af sina anspråk men blef saken oafgjod och målet uppsköts till första rättegån gsdagen af tredje sammanträdet.

Äktenskapsskillnad på grund af brott mot 17 kap. 1 8 strafflagen hade yrkats af Karl Bissows hustru Amanda Bössow. Två vittnen bestyrkte att B. lefvat brottsligt med annan kvinna samt att han ej bott samman på 9 år med sin hustru. Svar. erkände och medgaf skillnaden. Utslag vid sammanträde den 15 Okt.

Barnuppfostringshjälp begärde ogifta Maria Johansson utaf skomakeriarb. Nicklas Nilsson men denne nekade bestämdt. Uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

För vållande af eld i Martebo myr stod landtbr. Jakob Nilsson, Åby i Bro tilltalad. Han hade i ett honom tillhörigt ljungbevuxet åkerland antändt eld, hvilken af stormen indrifvits i Lokrume myr. Elden hade härjat omkr. 3,000 tunnland myrmark, Kär, sökte bevisa att svar. försummat iakttaga nödiga försigtighetsåtgärder och derför borde anses ansvarig för det skedda. Må let uppsköts till hösttingets tredje sammanträde.

Kaffekokning och skogseld. Landtbr. Fr. Nilsson från Ala hade gjort upp eld i; en odling i Dynge myr för att koka kaffe, Af vinden fördes gnistorna till skogen och antände denna. Han nekade ej bestämdt men fann det besynnerligt att elden från hans kaffepanna kunnat en så kraftig verkan åstadkomma. Uppskof för vidare utredning.
— Arb, J. Gahnström, Kyrkbingels i Gothade gjort sig skyldig till samma förseelse som den föregående. Han ville ej heller bestämdt vidgå hvad som lades honom till last, och uppsköts äfven detta mål.

Borta från eldsläckning hade hemmansäg. K. Cedergren från Gothem varit.
Han sökte förklara saken dermed att han varit sjuk, men uppsköts målet för att förebringa bevis om, att det icke varit så farligt med sjukdomen.

För vållande till skogseld var hemmanseg. O. P. Olofsson, Norrlanda instämd. Han erkände och utslag faller vid nästa sammanträde.

Han hade sålt »Stenborgare». Handl. D. Cedergren var instämd för olaga utskänkning af rusdrycker, och vidgick han, att han i sin handelsbod försålt vin och öl, men: förnekade försäljning af konjak. Två vittnen hördes, hvilka intygade att svar. dels försålt konjak och dels ett slags likör, kallad »Stenborgare» och närmast jämförlig med bättre bränvin. Svar. vidgick det oaktadt ej att han sålt dessa varor, hvarför målet uppsköts för förebringande af ytterligare bevisning, bl. a. derom, att svar. äfven sålt bränvin.

För liknande förseelse var husägare Berndt Hansen instämd. Han hade nämligen, ehuru ej ansfäld hos ofvannämde Cedergren i dennes lokal försålt vin- och spritdrycker, men sökte svar. göra troligt att försäljningen ägt rum i Cedergrens namn och ait H. gjort det i egenskap af biträde hos C. Vittnen sade emellertid, att både C. och H. ansett sig såsom kompanjoner och att H. sålunda vore åtminstone delaktig i hvad som lades C. till last. För förebringande af fall bevisning mot Hansen uppsköts målet till andra dagen af hösttingets tredje sammanträde.

För oloflig jagt å änder hade landtbr. Olof Stenberg, Bunna i Hörsne tilltalats. Han nekade dock, ehuru tvänne vittnen intygade att de sett honom skjuta samt att han haft änder i sin jagtväaka. Domaren uppmanade honom upprepade gånger att bekänna, men han vidblef att hårdnackadt neka, tills ett vittne berättade att Stenberg bedt honom m fl att »tiga med saken», men detta vittnesmål, grep Stenberg så hårdt, att han föll afsvimmad på golfvet men kom sig dock snart så att målet kunde fortsätta. Utslag vid nästa sammnträde.

Annu en andskytt, landtbr. Petter Boberg,’Björke i Norrlanda, stod tilltalad, men påstod han, att det varit en dykand han skjutit. Utslag nästa sammanträde.

För vållande till annans död hade arb. Sven Olsson, Lickershamn, instämt landtbr. Olof Nyberg, Kassle. En dotter till Sven Olsson hade aflidit till följd af fosforförgiftning, och nu påstod han, att detta tillgått så, att Nybergs hustru, hos hvilken den döde tjänat, hade gifvit henne giftet för att fördrifva ett foster, tlil hvilket Nybergs son misstänkts vara upphofvet. För att styrka sitt påstående; hade Olsson inkallat fyra vittnen, hvilka emellertid ej hade något på saken inverkande att andraga. Svar. yrkade nu ausvar å kär. enligt 16 kap. 1 8 strafflagen (ang. falsk beskyllan) och yrkade att Olsson genast måtte förklaras skyldig att träda i häkte, Detta senare ogillades dock, efter enskild öfverläggning, af rätten. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Krigsrätt.
Volontär som snattar från kamrater. Krigsrätt hölls igår å Visborgs slätt med volontären vid Klinte kompani nr 17 Smitterlöf, hvilken vid flera tillfällen under invevarande sommar från kamrater, hvilka varit förlagda i samma kasern, olofligen tillegnat sig diverse persedlar till ett sammanlagdt värde af 3 kr. 65 öre. Smitterlöf erkände hvad som lades honom till last och dömdes härför jämlikt 115 § i strafflagen för krigsmakten samt 20 kap. 8 § andra mom. i allm. strafflagen att undergå fängelse i en månad.
På grund af hvad sålunda kommit Smitterlöf till last har han dessutom entledigats från innehafvande stamanställning vid regementet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1896
N:r 138

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel hade O. Pettersson instämt polis Nilsson till rådhusrätten. Misshandeln skulle ha försiggått vid täflingarna å Visborgs slätt 26 Aug. 1894. Målet har förut flere gånger varit bebandladt. Nu hade Nilsson ålagts att med ed fria sig från ansvar, men han brast åt eden, och uppsköts målet till 28 d:s då utslag faller.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 September 1896
N:r 137

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel af sin hustru stod i dag bagaren A. Svensson tilltalad. Han hade i onsdags på morgonen öfverfallit och slagit omkull hustrun samt derefter med en brödspade misshandlat henne.
Såväl hustrun som tre inkallade vittnen be styrkte sanningen af angifvelsen samt berättade, att Svensson, som för ett supigt lefverne, upprepade gånger misshandlat hustrun och äfven vid fera tillfällen hotat att mörda henne.
För inkallende af flera vittnen uppsköts målet till nästa måndag.

Oloflig handel hade kringresande italienaren L Sisani utöfvat här i staden och stod derför tilltalad. Han hade sålt gipsbilder i husen utan att tänka på att sådant icke var tillåtet. Sisani erkände och dömdes att böta 135 kr.

För olaga handel med öl dömdes i dag A. Ahnell till 20 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Augusti 1896
N:r 133

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
För fosters läggande å lön ransakades i går inför norra häradsrätten pigan Vendla Konradina Vikström från Viklau.
Vendla Vikström är född 10 Maj 1871 i Barlingbo. Vid endast ett års ålder miste hon sina föräldrar och kom sedan till en familj i Viklau samt derifrån til! sina slägtingar, hvilka äfvenledes voro bosatta i Viklau.
Hos dem vistades hon tills hon konfirmerats, hvarpå hon tog plats, och har hon från den tiden haft olika tjänster. På hösten 1895 kom hon till husbonden Jakob Hägg, Sixarfve i Viklau, och i dennes tjänst var hon då brottet begicks. Enligt den häktades berättelse skulle vid brottets föröfvande hafva tillgått sålunda:
Vid pingsttiden i år blef det henne klart att hon skulle blifva moder, och såväl hennes slägtingar som husbondefolk gjorde henne uppmärksam på det tillstånd, hvari hon befann sig, hvarvid hon dock alltjämt förnekade att så var förhållandet. Ja, ännu ett par dagar före barnets födelse förnekade hon faktum.
På domarens fråga, hvarför hon så systema tiskt förnekade sitt hafvandeskap hade hon intet svar, men nekade hon upprepade gånger till att hafva planlagt barnets afdagatagande. Natten till tisdagen 4 Augusti fram födde hon barnet i det fria. Hon vårdade sig dock ej det minsta om det samma utan begaf sig in i köket, der hon tillsammans med sin kamrat hade sin sängplats och gick till sängs samt sof till kl. 5 f. m., då hon steg upp och deltog som vanligt i sysslorna. Bl a. begaf hon sig tillsammans med sin kamrat till en omkr. en fjärdedels mil från Sixarfve belägen kohage för att mjölka. Innan dess passade hon dock på tillfälle att undangömma fostret i en tunva uppe på brygghusloftet. Barnet var nu dödt. Domaren frågade om hon ej vid barnets framfödande kunde se om detta varit vid lif eller ej, lomnade hon obesvarad, trots det den flere gånger upprepades. Hennes onda svar var att hon ej mindes om barnet lefvat eller ej; i alla andra punkter mindes hon dock tydligt alla detaljer. Under gåendet till det nyss omtalade mjölkstället blef emellertid hennes kamrat af någon anledning ledd på den tan ken att V. framfödt ett barn, samt meddelade henne sina tankar, kvarvid dock Vikström bestämdt förnekade att så var. Hemkomna meddelade kamraten sin matmoder hvad hon trodde och Vikström togs i förhör, men nekade fortfarande. Barnmorska eftersändes dock nu, och för henne bekände hon.
Hon häktades nu och införpassades till länsfängelset, och fostret underkastades rättsme dicinsk undersökning. Af denna framgår, att fostret väl ej varit fullgånget men att det varit vid lif vid födelsen. Döden hade förorsakats genom onaturlig förlossning i förening med nattkylan, för hvilket fostret utsattes.
Såsom vittnen hördes husbonden Jakob Hägg, Sixarfve i Viklau och den häktades kamrat, pigan Emma Pettersson, hvilka dock icke. hade något nytt att i sak meddela, och deras vittnesmål öfverensstämde med den häktades bekännelse.
Härpå dömdes Vendla Vikström att för fosters läggande å lön undergå straffarbete i 1 år 6 månader.
Den dömda tog sitt straff med lugn och visade under hela ransakningen icke den ringaste ånger eller sorg öfver det timade.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1896
N:r 130

Rykten om stölder

dels af kläder, dels af ur cirkulera i staden. Huruvida de endast äro versioner af berättelsen om den på annat ställe i dagens n:r omförmälda urstölden eller om de äro med verkligheten öfverensstämmande är ännu ej kändt. Hos stadsfiskalen har emellertid endast urstölden hos Ekvalls blifvit anmäld.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1896
N:r 130

Stöld af ett damur

begicks i slutet af förra veckan hos förmannen Ekvall, boende å Manhem. Dervid hade så tillgått, att tjufven vid ett tillfälle, då Ekvalls familj befann sig borta, beredt sig inträde genom en öppen dörr och tillägnat sig uret, som var af guld och hängde på byrån i herrskapet Ekvalls sängkammare.
Såväl tjufven som det stulna äro dock antagligen anträffade. Samma dag som stölden begicks inkom nämligen till stadsfiskalen en vid Rosendal boende, sjuttonårig flicka, Anna Lovisa Pettersson, för att tigga. Härvid lade man märke till, att flickan, som eljes var dåligt klädd, var försedd med klocka, för hvars: åtkomst hon vid gjorda efterfrågningar ej kunde nöjaktigt redogöra. Bl. a. uppgaf hon, att hon erhållit den af en fru i Stockholm för gjorda tjänster. Stadsfiskalen tog uret i förvar och har från Stockholm begärt underrättelser om flickans uppgifter. F.n. vistas Lovisa Pettersson på fri fot, men kommer att häktas så fort hon kan anträftas. Hon lär föra ett kringstrykande lif, och i hemmet vet man ej var hon befinner sig, tv derifrån aflägsnade hon sig för ett par dagar sedan. Hennes uppträdande hos stadsfiskalen var mycket besynnerligt så att man skulle kunna antaga att hon ej är vid sina sinnens rätta bruk.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1896
N:r 130

Från landsbygden.

Burgsvik 20 Aug.
Ohygligt nidingsdåd, vittnande om djurisk råhet, föröfvades här i socknen i onsdags. Då en arbetarehustru på kvällen skulle mjölka sin ko, fann hon denna liggande på marken, badande i sitt blod, med ett förskräckligt gapande sår i länden längs ryggraden. Kvinnan tillkallade genast folk till hjälp och vid den undersökning man företog af såret sågs genast, att dådet var föröfvadt med en yxa, som huggits rätt ned i länden, till hela sin bredd och djup. Huruvida kon efter det förfärliga slaget hon erhållit kan räddas till lifvet eller ej, är ännu ej att afgöra, men troligen måste den nedslagtas.
Hvem den barbariske föröfvaren af dådet är vet man ännu ej med bestämdhet, men har man sina misstankar riktade mot en person, som samma dag arbetade i närheten af den hage, der kon betade.

Fisket vid både östra och vestra kusterna har under denna sommar varit så ringa gifvande som ej på många år. Hvarken ström ming eller torsk har kunnat fångas. I går natt fångades några valar vid vestra kusten af Vamlingbo, men i natt var återigen fångsten slnt.

Rågsådden är under gynnsamma förhållanden börjad allmänt i går, och i dag första såningsdagen. Från andra socknar mäles att personer derstädes för öfver åtta dagar sedan verkstält denna.

Klen »ökning» har vid verkstäld tröskning nästan alla sädesslag visat sig gifva. Rågen en tunna och derunder efter sextio band, men så är den också ovanligt vigtig, till 120 å 125 kg. pr tunna. Kornet vill ej gifva mera än en och en kvart till en och en half tunna på häck af ganska lågvigtig vara. Hvetet har hvad ökvingen beträffar varit något bättre.

De följdes ät i döden. Då ett par personer sistlidne tisdagsmorgon gjorde ett besök längs med vestra sjöstranden, som leder åt Vamlingbo, observeraees en hafsörn, som i täta kretser svängde sig fram och tillbaka öfver vattnet strax inne vid landbacken på ett par fots vatten. Plötsligt slog fågeln ned med fart, men der måste han träffat på något föremål, som var honom öfvermäktigt i styrka, ty han måste oaktadt väldigt motstånd med vingarne, med hvilka han förtviflat piskade böljorna, följa med utåt, dragen af någon osynlig varelse under vattnet. En kvarts timme fortgick den egendomliga »bogseringen», derunder flera lofvar gjordes än hit och än dit, men till sist försvann örnen, med ett sista klagande läte under vattnet och syntes ej mer till.
Troligen skulle örnen försöka sin lycka på fiskafänge men hade dervid påträffat för stor fångst, som då han slagit sina klor i så djupt, att han ej mäktade frigöra sig med den stackars rätt bäddat en graf åt honom på hafvets botten, dervid kanske såväl fisk som fångare fingo förlikas: i döden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Augusti 1896
N:r 127

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
»En ättling af de karoliner». För oljud utanför handl. Anton Holms fönster å S:t Hansgatan natten till 15 sistlidne Juli stod svarfvare Karl Niklas Söderberg instämd. Enligt stämningen skulle svar. vid nämda tillfälle knackat på fönsterbrädet och dervid orerat så högt, att flere grannar väckts upp af oljudet. En person hade telefonerat till poliskontoret med påföljd att ett par konstaplar genast infunno sig på platsen och togo hand om S.
I sitt omständliga svaromål förklarade Söderberg att han verkligen ivfunnit sig utanför Holms fönster berörda natt, men i helt fredlig afsigt, och då han knackade på, ville han endast tala några ord med Holm, ty de hade en liten affär sinsemellan. Holm skulle ha i förvar en klocka, som svar:s broder pantsatt för 3 kr., och nu ville svar. ha igen uret såsom varande hans rättmätiga egendom. Härpå ville ej Holm gå in så der oförhappandes midt i natten Hur nu den nattliga dialogen aflopp, så blef Söderberg, der han stod utanför, »upprörd till sin inre menniska», då han såg H:s omedgörlighet, och! blef kanske i hettan litet ifrigare än vanligt.
Domaren: — Söderberg borde väl veta sen gammalt hvad anständigheten fordrar och inte så der midt i natten ställa till oljud på gatan. Söderberg var väl berusad, kan jag tro?
Svar.: — Med förlof, nådig herr borgmästare, berusad var jag inte, de’ kan Jag säga, ty såsom varande »en ättling af de karoliner» vet jag nog att skicka mig. Nej, onykter var jag inte.
— Ja, men litet lifvad var ni väl ändå vid tillfället i fråga?
— Ja, det vill säga, nog var jag »lite’ berörd af starka drycker», de var jag kanhända, nådig herr borgmästare, men det inverkade icke på mig. Jag blef rörd till mina inre känslor . . .
Domaren afbrytande:
— Ja ja, men erkänner nu Söderberg att han var utanför Holms fönster?
— De gör jag, nådig herr borgmästare, men i helt fredlig afsigt, det kan jag försäkra.
Jag får anhålla ödmjukligen hos vällofliga rådhusrätten, att få ett så mildt straff som möjligt. Det kunde ju vara bra med en varning för denna gång, nådig hr borgmästare, och jag lofvar ödmjukt att inte göra om detta.
Jag är annars en fredlig menniska, det kan jag försäkra, och gör inte en menniska, ja inte en mask förnär. . .
Nådig herr borgmästare, slipper jag denna gång med en varning?
Söderberg fick böta 15 kr.

För andra resan olaga maltdrycksutskänkning fick bryggare J. Sjöberg böta 50 kr.

Målet mot Oskar Ekman från Sundbyberg förevar åter. Svar. inlemnade en skriftlig förklaring, deri han föraträdesvis tramhöll sin apparats ofarlighet och att hans massage endast gått ut på att sätta de personer, som köpt hans apparat, in i rätta sättet att sedan själfva begagna apparaten. Äfven företeddes intyg från provinsialläkare E. Olsson i Sundbyberg, som förordade apparatens praktiska duglighet och rekommenderade den för de sjuka den afsåg. Åkl. anmärkte att Ekman behandlat 50—60 personer medels massage samt sålt piller och kolpastiller. Härpå invände svar. angående behandlingen hvad han derom nyss anfört, och hvad försäljningen af piulerna angick fås de äfven i handeln. Han tog företrädesvis endast upp order.
Målet öfverlemnades.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Augusti 1896
N:r 121

Rättegångs- och Polissaker.

Till länsfängelset har af länsman Boberg införpassats för fosters läggande å lön 25-åriga pigan Vendla Konradina Kristina Vikström, född i Lummelunda och boende i Viklau.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Augusti 1896
N:r 120