Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Visar brott på Gotland.
har arb. Elof Svensson ådömts 3 månaders straffarbete samt 350 kr. böter, hvilka vid brist på medel skola förvandlas till 19 dagars fängelse. Hos länstyrelsen har den dömde nu förklarat sig nöjd med sitt straff.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1896
N:r 195
I dag på f. m., då en person i ett ärende var inne på denna tidnings kontor, hade hon i förstugan ställt ifrån sig en korg, innehållande en del saker, bland annat ett rekommenderadt bref. Detta hade hon just tagit upp i förstugan samt uttagit deri liggande penningar. Då hon kom ut igen och skulle taga upp brefvet ur korgen för att läsa det, var det borta. Tydligen hade någon sett kvinnan hand: skas med penningarne och tänkt göra sig ett godt kap. Nu fick den långfingrade endast brefvet och tre fotografier, som han torde ha föga glädje af. Stölden är emellertid anmäld hos polisen.
— Från en landtmannahustru från Vallstena bortstals i dag på middagen å Stora torget en portmonnä med en inneliggande mindre penningsumma. Den tjufven är man, dess bättre, på spåren.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1896
N:r 195
Endast ett åklagaremål, ett enkelt fyllerimål, har Visby rådhusrätt i dag haft att handlägga.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 December 1896
N:r 189
Norra häradsrätten.
Hemfridsbrottet i Barlingbo var i går åter föremål för ransakning inför norra häradsrätten å länsfängelset. Häktade Andersson nekade fortfarande till hvad som lades honom till last samt anhöll vid ransakningens slut att få blifva försatt på fri fot.
Enkan Hallgren, hos hvilken Andersson bott, var äfven instämd för delaktighet i våldet samt för olofligt tillgrepp af ett par kär. Hagvall tillhöriga vantar. Hon nekade emellertid till allt hvad som lades henne till last, bestred all vetskap om det skedda och sökte på allt sätt fritaga äfven Andersson från all delaktighet i brottet samt yrkade hans försättande på fri fot.
Åklagaren hade inkallat två vittneu, Karl och Herman Stenbom, far och son. Mot dessa anförde svar, Hallgren jäf och yrkade ansvar på dem för stöld från henne. Så väl jäfsanmärkningen som ansvarsyrkandet mot vittnena ogillades, och fingo de aflägga sina vittnesmål
Karl Stenbom berättade, att han på söndagsmorgonen 8 Nov., d. v. s. dagen efter brotiets begående hade gått förbi Hallgrens och Anderssons bostad. Då hade Andersson kommit ut i berusadt tillstånd och bedt att få tobak af vittnet. Detta fick han och berättade Andersson då, att han på natten varit och »klappat om» Euström samt tillade, att vittnet nog framdeles skulle få höra hvad han gjort. Senare på dagen hade vittnet inkommit till Enströms och der sett on Andersson tillhörig mössa, en snusdosa och en käpp, hvars krycka varit blodig. Vidare hade han iakttagit att dörren till Enströms rum varit sönderslagen, att sönderslagna buteljer legat på golfvet och att Enström själf haft svåra skador i ansigtet och på hjässan.
Häktade Andersson förklarade, att han ej visste huru hans saker kommit dit, såvida ej gossen Axel Stenbom, hvilken förra gången hördes i målet, och som varit hos Andersaon, burit dit dem.
Herman Stenbom, hvilken är i tjänst hos Axel Enström, Enbjenne, berättade, att Hagvalls hustru midt i natten till söndagen 8 Nov. kommit i blotta linnet till Enbjenue och ropat, att man slagit ibjäl gamle Euström. Man begaf sig sig då till dennes bostad och iakttog man då det samma som föregående vittne berättat.
Handläggningen af målet försvårades betydligt genom enkan Hallgrens svada och hennes ihärdiga nekande. Under öfverläggningen om hennes jäfspåståenden behagade hon ge sig af från fängelset för att hämta ett vittne mot vittnena Stenbom, hvadan ransakningen mot henne en stund måste afbrytas. Ransakningen uppsköts till 23 Dec. kl. 11 f. m., och Andersson fick kvarstanna i häktet. Hallgren, som fortfarande får vistas på fri fot, ålades inställelse vid vite af 25 kr.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 December 1896
N:r 187
Södra häradsrätten.
Höstetingets fjärde sammanträde å Skogs i Levide 30 Nov.—1 Dec; Ordf. e. o. notarien J. O. Schoug.
Barnuppfostringsmålet emellan pigan Dora Lundqvist, Lindartve i Burs, och drängen Anton Söderlund, Odvalds i Linde, förekom äfven. Som vi förr meddelat, hade svar. anfört jäf mot ett vittne, Hjalmar Malmqvist, påstående att denne af hat och illvilja vittnade mot honom. För att bevisa detta påståande hade svar. inkallat fem vittnen, som mot kär:s bestridande dock ej blefvo hörda, hvarför jäfsanmärkningen ogillades.
Utslag afkunnas vid sluttinget.
Käranden är död, men målet fortsätter. Det långvariga målet emellan afl. landtbrukaren O. W. Åhlander och B. O. Rudebeck m. fl. i Stockholm kommer att fortsättas af Åhlanders konkursmassa; och är till deras ombud sysslomaunen Svallingson utsedd. Denne begärde och erhöll uppskof till fjärde sammanträdet, dels tör att försöka uppgöra med svar. dels för att kunna sätta sig in tillräckligt i det invecklade målet för att, om uppgörelse ej komme till stånd, kunna afgifva sina slutpåståenden.
Om redovisning hade W. Hansson Otes i Sundre instämt P. Alfvegren i Hejde. Kär, som är förmyndare för en svars. son dotter, fordrar att svar. måtte åläggas redovisning för en lösöreauktion, som han hållit efter myndlingens moder.
Svar. säger sig aldrig af kär. blifvit anmodad att hålla den ifrågavarande auktionen utan vore det enklingen som anmodat honom dertill, och till honom kade han ock redovisat, hvilket äfven styrktes med kvitterad redovisning. Beloppet, som fordrades, utgjorde 393 kr.
Utslag samtidigt som föregående mål.
Tvista om sandstensbrott göra J. Olsson, Anderse i Fide och Olof Olofsson, Rommunds i samma socken. Svar. skulle enligt kär:s påstående under pågående laga skifte ha upptagit sten på omkring 3 kappland, samt dervid förstört 3 st. björkar och några buskar. Derför fordras nn en ersättning af 120 kr.
Svar. ville med en inlemnad skrift dels bestrida käromålet, dels visa sin rätt till sandstensbrottet i fråga, men som skriften saknade afhandling om själfva saken, gjorde den antagligen föga nytta. Målet uppsköts emellertid till januarisamman trädet.
Till god man för att bevaka J. Magnusson Tegnaby i Småland, rätt i boet efter denna vid Rangsarfve i Näs aflidna dotter Anna Christina Blomkvist förordnades vice kronolänsmannen Svante Lindström.
Kalabalik i Rone. J. N. Budin, Magnhuse i Rone, hade utverkat sig stämning å hemmansägaren Karl Duse dersammastädes samt dennes hustru och son under påstående att desse någon dag under sistl. Okt. öfverfallit: och slagit kär., dervid såsom stridsvapen användts vedträn och käppar. Under handgemänget, som skett i kär:s tillfälliga bostad vid Magnhuse, hade såväl Budin som Duse fått blodviten. Budins dotter hade då sprungit efter bjälp, samt fått med sig fyra personer, som ock voro inkallade såsom vittnen. Desse berättade att de ej varit närvarande å själfva krigsskådeplatsen, men att de vid ditkomsten fått se Budin blöda i hufvudet af ett mindre sår, samt äfven iköket sett att eller två blodiga vedträn. Duse hade äfven visat några skråmor, samt sagt att de också fått stryk. Såväl Dase som hustrun hade varit närvarande. Kär. begärdeikrigskostnader 75 kr.
Vid målets handläggning voro antagonisterna ej öfverens om hur sammandrabbningen skett. Duse yrkade ansvar å Bnudin för obefogad rättegång. Han ville gerna gå ed.
I målet meddelas utslag vid sluttinget.
Byta platser fingo nu parterna med anledning af en förnyad drabbning, som några dagar derefter, eller 17 Okt., ägt rum emellan Budin och Duses hustru dervid den senare fått draga det kortaste strået. Hustrun som nn fått sin plats på högra sidan berättade att hon sagda dag för att ställa till bak lagt några vedträn i ugnen, hvilka strax derefter blifvit utkastade. Hon hade då med en annan kvinna gått in samt mött Budin i förstugan, och han hade genast låtit henne dansa mellan fyra väggar, så eftertryckligt, att hennes armar de derpå följande veckorna skiftat i regnbågens alla färger. Hon fordrade 75 kr. jämte rättegångskostnader.
Nu var det Budins tur:att vara oskyldig. Han yrkade ansvar å sin motpart för obefogadt inträngande i :annäns bostad. Målet uppsköts till 18 Jan.
Äkta sällhet tyckes ej vara rådande emellan arbetaren Gustaf Hedlund i Hemse och hans hustru, ty hon hade för åkl. anmält att hon vid åtskilliga tillfällen blifvit slagen af sin man, hvarför denne ock af åkl. blifvit inkallad att stånda ansvar. Som Hedlund ej funnit för godt att inställa sig. fick han härför böta 15 kr.-hvarefter målet uppsköts till 18 Jan.
Tvist om jord. Kommissionslandtmätaren Kökeritz hade till tinget instämt Lars Lundin samt systrarne Anna och Olivia Johansson, Frendarfve i Garda yrkande att desssa måtte åläggas till Kökeritz afträda ett jordområde om; 0,997 hektar, hvaraf systrarne Jobansson innehade 0.370 hektar, som de köpt af medsvaranden Lundin. Vid hemmansklyfning som verkstälts å 3/8 mtl. Frendarfve, hvilket hemman då delats i fyra delar, samt å kartan och i handlingarne utmärkts med bokstäfverna B. C. D. och E. Lundin, hade köpt den del som bemärkts OC. och Kökeritz delen D. Lundin innehar det oaktadt er ägofignr om sagda: areal som hör till .D.,-samt derifrån sålt omnämda 0,370 hektar. Svar. Lundin ansåg sig vara i sin fulla rätt till sagda jordstycke, ty när han af sina fångestmän köpt sin del hade särskildt utvisats att detta område hörde till denna del. Han hade äfven i köpebrefvet mået förbinda sig att till systrarne Johansson sälja den lägenhet som de nu innehafva.
Systrarna Johansson å sin sida kunde ej bestrida käromålet, ty de hade med anledning af att de fått klart för sig att Lundin ej vore rätta ägaren till det jordstycke från hvilket deras afsöndring skett måst instämma Lundin om återbärande af köpeskilling, hvilket mål af rätten förklarats hvilande i afvaktan på detta måls afgörande.
Utslag meddelas vid tingets slut.
Norra häradsrätten.
Vid hösttingets fjärde sammanträde, 30 Nov. afkunnades följande utslag:
— Niklas Nilsson från Hangvar ålades edgång i barnuppfostringsmålet mot honom, väckt af Maria Johansson från Visby.
— I skogseldsmålet från Ala dömdes hemmansäg. F. Nilsson, Gurfiles att böta 20 kr.
— Kaffekokningsmålet mot J. Dalström, Kyrkebingels i Gothem, uppsköts till vårtingets 1:a sammanträde.
— För utevaro från eldsläckning fick C. Cedergren Visby i Gothem böta 5 kr.
— För vinförsäljning fick handl. D. Cedergren böta 25 kr. Åtalet för konjaksförsäljning ogillades.
— För samma förseelse fick B. Hansén böta 20 kr.
För oloflig mjölkning var hustru Elisabet Björklund, Rombs i Martebo, instämd, jämte dottern Fredrika. Ett vittne berättade att han en morgon i somras gått öfver en hage och då sett hustru B. sitta och hålla händerna i jufret, på en annas ko medan dottern höll kon i hornen. Svar. nekade, och påstodo att det var deras egen ko, som hade brutit sig in i hagen. Af missägning kom svar. att säga att hon mjölkat kon, något som hon dock förut nekat till. Åkl. yrkade edgång. Utslag vid sluttinget.
Brunnstvisten. i Lärbro förevar. Fyra vittnen hördes och berättade, att en af svarandena hade kommit till brunnen och befallt kär:s hustru att gå från brunnen samt nekat henne att taga vatten. Hon tillkallade sin man, hvarvid svar. sprang. Men då kär:s man gick bakom huset, öfverfölls han af svar. Samma sak intygades af ett annat vittne. Två andra vittnen intygade att svår:s hustru förnekat kär. att taga vatten samt gitvit svar. befallning att köra bort dem. Uppskof till vårtingets andra sammanträde.
Hemfridsbrottet i Dalhem förekom ånyo. Ett vittne intygade åtalets riktighet.
Åkl. yrkade ansvar för fylleri och hemfridsbrott samt yrkade ersättning för skadan som förorsakats vid våldet. Utslag vid sluttinget.
För djurplågeri var P. Olofsson Austers i Hangvar, instämd. Han erkända att han begagnat selbruten häst. Utslag vid sluttinget.
För jagt å annans mark var vaktmästare H. Alyhr i Visby instämd af Visby jagtsällskap, å hvars jagtmark han skolat utan tillstånd ha lossat skott. A. erkände att han 1 Nov. jagat der men styrkte med intyg från ägaren af marken att han hade jagträtt inom området till 3 Nov. samt upplyste, att Nordström sagt sig hafva undertecknat kontraktet med sällskapet först 8 Nov. i år. Uppskof till vårtingets första sammanträde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1896
N:r 186
Visby rådhusrätt.
För fortkörning var arb. Johan Tomsson instämd och erkände han hvad som lades honom till last. Han dömdes att böta 10 kr.
Hästarne utan tillsyn och utan att i laga ordning binda dem hade arrendator G. Tingström från Visby lemnat. Han erkände förseelsen, som kostade honom. 2 kr. i böter.
För våld var småländske kanalarbetaren Ernst Sandberg instämd. Men han hade ej, trots efterspaningar, kunnat anträffas med stämning, hvadan målet mot honom blef stäldt på framtiden.
För olaga upplag utanför sitt hus vid Mellangatan var handl. Ax. Sjöström instämd. Han erkände genom ombud och dömdes till 5 kr. böter.
Södra häradsrätten.
Följande utslag ha i dag afkunnats å Skogs i Levide.
— Olof Jonssons Mattsarfyve i Lau, ansökan mot sin hustru om äktenskapsskilnad ogillades.
— Sjötångsmålet emellau Snodarfve och Häxarfve hemmansägare i Sproge uppsköts till. Januari.
— Handelsfirman Wingårds i Helsingborg ansökan att af handi W. Hansén å Burgsvik utbekomma likvid för 200 säckar superfosfat uppsköts till Januari.
— För pratsjuka dömdes hustrun Josefina Engström, Levide i Etelhem att böta 25 kr.
— För brott mot näringslagen dömdes skräddaren Hultgren i Visby att böta 30 kr. samt 25 kr. för smädligt skrifsätt. Skomakare K. J. Jacobsson ålades edgång.
— För bedräglig konkurs tilltalade makarne Jansson, Bomunds i När, frikändes.
— Om bättre rätt till jord hade enkån Maria Larsson, Hulte i Hemse, legat i process mot hemmansäg. Svante Jacobsson dersammastädes. Käromålet ogillades.
— I utflyttningsbidragstvisten mellan A. P. Törnvall i Eskelhem och N. Wahlgren, Kvarna, fick svar. böta 61 kr. 58 öre samt utgifva 30 kr i kostnader.
— Det otrefliga målet mellan J. P. Johansson i Rone fattighus och pigan Matilda Åberg från samma ställe afgjördes så, att svar. fick böta 50 kr.
— Skiljasfrånsin man, Oscar Lindvall, ville bustrun Åuna Lindvall i Ejsta. Uppsköts till Januari.
Målet, som af undantagsmannen Karl Öberg i Vestergarn anhängiggjorts mot sonen Alfred Öberg, afgjordes så, att svar. ålades utgifva 786 kr. 75 öre till sin fader.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 November 1896
N:r 185
Vamlingbo, 28 Nov.
Olyckshändelse. En tioårig bondson här ifrån socknen, skulle en kväll nu i veckan tända taklampan i sitt hem. Men då glaset som ej tycktes blifva riktigt rent med borsten, skulle bättre putsas med fingret, som för den skull instacks i glaset, brast detta plötsligt af på midten och glasskärfvorna sönderskuro handen ofvanpå så att ådror och senor afskuros orsakande ett häftigt blodflöde. Man forslade genast den lille till en i sårbehand ling kunnig person, som rensade såret från kvarsittande skärfor och anlade nödiga förband.
Ganska sjukligt har det varit och är ännu härstädes denna höst. Bland barnen har skarlakansfebern rasat så allmänt att knappast något hem der småttingar finnes skonats derifrån. Dessbättre har dock ingen dödlighet försports, alldenstund sjukdomen i år ej åtföljts af den stora barnamördaren difteri. Hos äldre personer har en elakartad halssjukdom gripit vida omkring, men lyckligtvis har denna ej heller kräft några offer.
Oförskämdhet. Vid ett bröllop i en grannsocken häromkvällen hade som vanligt en hel del löst folk och ungdomar samlats utanför och gåfvo sin tillvaro tillkänna med skrän, oljud och en del otidigheter, deruti förstörelselustan spelade hufvudrollen. Efter något gruff etablerade man slagsmål till afslutning.
Vid hemgåendet företogo sig några rusiga pojkar att med stenar bombardera en fallfärdig stuga dernuti en äldre, ogift, ej fallt normal kvinra bodde. Kvinnan som låg i sin goda sömn, väcktes då de stora stenarne slogo på tak och dörrar, men var genast situtationen vuxen och smet ut bakvägen och förr än fridstörarne visste ordet utaf, blefvo de betalta med samma mynt som de bestodo, i det stenarne hveno kring öronen på dem, så att nog många hade åsyftad verkan, jämmer och svordemar blandade sig med de nu fly: ende fridstörarnes steg. Många lära efteråt ha vackra märken på sin lekamen från ofredens natt, märken från den modiga kvinnans hand.
Ett rikligt fliskafänge gjorde häromnatien en hemmansägare frånf Öja, ty då han om morgonen kom att vittja sina ryssjor, voro dessa så fullpackade med gädda, aborre och dylik fisk, att han först måste gå hem efter skjuts att forsla fisken uti. Ett halft vagnslass blef nattens fångst.
Såväl strömmings- som torskfisket har nu under senhösten gifvit ganska dåligt resultat och har väderleken derför ej heller varit gynsam.
Att fiske rätt bedrifvet af den som har tur kan löna sig bevisar följande. En hemmansägare från Öja, som inrättat sina ålfångstredskap efter blekingefiskarnes mönster i likhet med så många andra, hade samlat den fångna fisken is. k. »pärk» och sålde nu i höst på en gång ål till en fiskhandlande från Blekinge för femhundra kronor, hvilken fisk var fångad med ringa besvär nu under hösten. Detta var ändock ej hela fångsten, utan en stor del hade sålts under hand och mycket åtgått till hushållet.
Ett ymnigt snöfall under sträng köld och nordlig vind har i dag nedkommit öfver våra bygder.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 November 1896
N:r 185
Visby rådhusrätt.
För brott mot ordningsstadgan var ogifta Maria Norrby instämd. Hon hade utslagit orent vatten i rännstenen utanför sin bostad, och dömdes härför sedan hon erkänt förseelsen, att böta 4 kr.
För hållande af »olagliga svin» fingo snickaren K. Olsson och åkaren J. Pettersson böta 5 kr. hvar.
För våld, föröfvadt 5 d:s å Nya torget mot arb. Aronson stod plåtslageriarbetaren Viderström anklagad. Han erkände, men som kär., hvilken var närvarande vid rätton och ännu såg ganska skamfilad ut, med svar ingått förlikning, förekom inga ersättningsanspråk, utan fick V. för våldet böta 10 kr.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 November 1896
N:r 181
etablerades i går afton vid 8-tiden af några från Österkrog hemvändande arbetare, då de efter åtskilliga kryssningar samt ett inbördes icke så särdeles stilla gurgel hunnit fram till Nygatan. Slagskämparne, sex till antalet, drabbade väldeliga tillsammans, den ena stunden på stående fot, den andra stunden rullande i gatans dy och smuts, allt under ett rysligt skrän och oväsen. När de efter en omkring tjugu minuters lång batalj slutligen skriande och svärjande skildes åt, var det väl ingen af dem som icke fått antingen blåa ögon eller sönderrifna kläder.
Under hela tiden syntes ej någon polis till.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 November 1896
N:r 18
Visby rådhusrätt.
Muraren Johan Berglund, har ett par gånger ransskats för misshandel, men nekat för brottet. För förebringande af full bevisning mot den oregerlige slagskämpen fick åklagaren målet uppskjutet för fjorton dagar sedan. Men förra måndagen såväl som idag uraktlät Berglund att infinna sig för att stå till svars för sina synder. Ett vittne hördes dock, med öppen jäfsrätt för svar., och bekräftade vittnesmålet till.alla delar åklagarens angifvelse.
Sent omsider infann sig emellertid B., och efter åtskilligt krånglande från hans sida i akt och mening att komma ifrån tilltaget, dömdes han till 30 kr. böter för misshandel.
För öfverdådig framfart varlandtbrakaren Johan Tomasson inkallad. Han nekade. Åklagaren och svar. hade inkallat hvar sitt vittne. Åklagarens vittne hade sett T. komma körande i sträck traf, men svarandens vittne sade, att hästarne blifvit skrämda och att den hastiga farten varit beroende derpå. Åklagaren fick uppskof, för inkallande af ännu ett vittne.
För första resans snatteri dömdes i dag förut ransakade torparen Niklas Timgren till 50 kr. böter.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 November 1896
N:r 177