Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Atlingbo är en socken på Gotland.
Såsom bevis på vår gotländska allmoges heders- och pliktkänsla, när det gäller kronoutskyldernas erläggande, förtjänar omtalas, att vid uppbördsstämman i förgår med Valls, Hogräns och Atlingbo socknar ingen enda af de skattskyldige behöfde föras på restlängden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Mars 1898
N:r 34
Södra häradsrätten.
Vid vårtingets andra sammanträde afkunnades följande utslag: — För djurplågeri dömdes rättaren Johan Bengtsson, Bara i Etelhem, att böta 25 kr.
— För hemfridsbrott hos handl. W. Hanzén å Burgsvik tilltalade drängen Olof Håkansson Norrgårda i Hamra skall ånyo vid vite af 20 kr. inställa sig för rätten 14 Mars.
— Ersättningsmålet emellan Hj. Hallbom Allmungs i Stånga och Stånga sockens kreatursförsäkringsförening afgjordes så, att H. till erkändes 250 kr. ersättning för den mistade hästen, samt 71 kr. i rättegångskostnader och prot. lösen.
— Handl. W. Odins å Klintehamn förmånsrättsanspråk för fordran i W. Wöhlers konkurs afslogs af rätten.
— Det tvistiga vägmålet emellan A. Berglund, Bjerges i Lye, och Ungbåtels åboar i Stånga tappades af Berglund, hvaremot kostnaderna kvittades. Kär. erlade vad, för att i hofrätten fullfölja målet.
— I aftalsmålet emellan Karl Anderssons, Domerarfve i Öja hustru och handl. W. Hanzén å Burgsvik ålades den senare att återställa åtskilliga lösören eller dess värde med 35 kr.; hvaremot öfriga yrkanden ogillades. Mot detta beslut erlade Andersson vad.
— Ersättning för arbete med resterande 51 kr. 93 öre ålades J. N. Jacobsson utgifva till Johan Stenhoff, Hägvals i Linde, jämte 28 kr. i rättegångskostnader.
— Att redovisa 364 kr. till Anna Johansson, Ålarve i Rone, ålades sakföraren A. C. Stenmark i Garda. 37 kr. i rättegångskostnader tillerkändes dessutom kitr.
— För olaga idfiske dömdes Jacob Wiberg, L. Pettersson, L. Hansson och W. Pettersson från När att böta hvardera 15 kronor.
— De åtalade laxfiskarena kustsergeanten Christersson i Rone, Johan Ahlgren, Albert och Anton Runander samt Alexander Wallander från Ljugarn och C. Zetterqvist från När frikändes alla.
— För skadegörelse å 23 st. fruktträd vid Bjerges i Vamlingbo frikändes drängen Lars Lundgren därstädes (han hade gått värjemålsed); hvaremot han fick böta 30 kr. för det han afhuggit en tall och en oxel för målsägaren, samt skall dessutom ersätta trädens värde med 6 kronor.
— Besvären öfver nämdemansvalet i Banda ting ogillades af rätten, hvarefter den nyvalde nämdemannen Johan Olsson, Rofvalds i Eskelhem fick taga säte i rätten.
— För hemfridsdrott tilltalade Olof Johansson i Träkumla hade ingått förlikning med målsägaren, hvarefter åkl. afstod från åtalet och målet afskrefs.
Otäckt var det. Såsom vi förr refererat har Lars Wiman i Gerum instämt Jacob, Johansson Botes i samma socken under påstående att Johansson utspridt rykte att Wiman som vore en gift man stått i otillbörligt förhållande till en i socknen bosatt gift kvinna.
Båda parterna som redan bara ålderdomens insegel i sitt anlete voro ej öfverens om ryktets uppkomst. Johansson som är mycket glömsk mins ej att han sagt något, möjligen omtalat hvad Wiman skrytsamt berättat för honom.
Kär. hade inkallat trenne vittnen, hvilka icke ville vittna förrän meningheten fått afträda, hvilket ock skedde.
Vittnesberättelserna, hvilka hvar för sig voro ganska vidlyftiga, voro minstsagt otäcka i ordets egentligaste mening. Vittnesmålen bestredos af svar., som ej gjort annat än relaterat Wimans skryt.
Målet öfverlämnades. Utslag vid nästa sammanträde.
Om deltagande i ett utdikningsföretag är, såsom vi vid förra sammanträdet refererade, Fr. Isenberg, Isums i Atlingbo af O. Karlström Lilla Atlings instämd. Svar. är fortfarande villig betala sin anlott, blott han får vederbörligen styrkt uträkning, som utvisar hvad han skall betala, samt blir befriad från odlingslånet. Kär. företedde åtskilliga räkenskaper och handlingar om utdikningen. Målet uppsköts till fjärde sammanträdet.
— Olagligt idfiske i Närsån. Nils Norström från När, tilltalad för ofvannämda brott, bestrider åtalet. Åklagaren hade inkallat tvenne vittnen, men dem ville svar.
jäfva, emedan de hade angifvit honom samt vittnade af hat och afund, tilläggande »jag kan skaffa hundra bevis på att jag aldrig fiskat olagligt».
— Skall detta vara jäf, det?
— Om jag får lof, kan jag angifva dem för långt större brott, bara jag får vittna själf.
Enligt deras berättelse hade Närström lagt omkring 6 tum för långt ut i ån.
Svar. till ordf. — Tyst nu.
Svar. — De vill jag tro, det.
Ordf. — Stå rätt och häng inte öfver stolen.
Svar. — Jag är gammal, 71 år så jag kan väl behöfva stöd. Ordf. — Godkänner ni vittnesmålen?
Svar. — Jag kan skaffa bevis när jag kommer hem.
— Målet förekommer i alla fall ånyo 14 Mars, Adjö! förklarade domaren.
— Då kommer jag inte hit! genmälde svaranden.
För osanna och skadliga ryktens utspridande hade Lars Hansson, Ljugenäs i Burs, instämt Lars Jacobsson, Glöfves samma socken. Svar. skall nämligen ha om kär. finansiella ställning utspridt sådana rykten att hans affärer lidit men däraf, samt dessutom sagt att kär. vore »den största rackare som fans på jorden, en som bara ville lura folk».
Målet uppsköts till nästa sammanträde för bevisning, emedan svar. ej ville vidgå stämningen.
Djurplågeri. Handl. N. K. Haskel i Hamra var instämd på angifvelse af C. Blomqvist i Näs, för att han fodrat sin häst så dåligt att den vore alldeles utmagrad, samt därvid begagnats till körslor m. m. Allt detta bestreds af svar. Åkl. erhöll uppskof till nästa sammanträde.
Norra häradsrätten.
Vid vårtingéts andra sammanträde i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag:
— För försummad väghållning dömdes hemmansägarena Högström, Olofsson, Björkqvist och Olsson att böta 5 kr. hvar. till vägkassan.
— Till 50 kr. böter för misshandel dömdes drängen Emil Ekström, Hanes i Endre, samt ålades dessutom att ersätta målsägaren, drängen Adolf Veström med 15 kr. för sveda och värk.
— För liknande brott ådömdes drängen Victor Jacbsson 15 kr. böter.
— Djurplågerimålet mot hr V. von Corswant å Stafva samt dennes fogde, Liedberg, afdömdes så, att C. skildes från målet, hvaremot Liedberg fick för djurplågeri böta 15 kr.
Om boskilnad hade hemmansägaren Nils Nilsson och han hustru Johanna Nilsson ansökt. Ansökningen bifölls, och förordnades som god man landtbr. Elof Pettersson, Björkome i Veskinde.
De svuro sig fria. Edgång gicks af jordbruksarb. Johan Pettersson, Veskinds i Veskinde, för att fria sig från åtal för misshandel mot hustrun Maria Bergström. Utslag faller 14 Mars.
— Arb. August Pettersson, Thors i Bro, svor sig likaledes fri från åtal för stöld af ett par skogkälkar. Utslag samtidigt med föregående mål.
— Ännu en edgångare, drängen Alb. Hallin, Grausne i Lokrume, friade sig från ansvar. Det, var i detta fall fråga om olaga bränvinshandel, och faller här äfven utslag 14 Mars.
Hallin var dock icke nöjd med att bli fri åtalet — han yrkade äfven ansvar för ärekränkning samt 25 kr. i skadestånd. Hvilken ansvaret skulle drabba sade han dock ej, men förmodligen var det åklagaren, som skulle sota för att han gjort sin plikt.
Hans själ var för dyrbar. Ännu en fjärde edgång var till sammanträdet utsatt. Det var den för hemfridsbrott vid handelsboden invid Veskinde station åtalade arb. G. Sjöstedt, som skulle, efter att af kyrkoherden hafva fått undervisning om edens vigt, gå denna ed.
Sjöstedt infann sig ock, men pastors intyg visade, att S. ej i laga tid infunnit sig för att få undervisning. Det visade sig dock, att den undervisning S. sedan fått varit: tillräcklig för att lära honom inse taran af att begå mened, ty på domarens fråga, om- har ville bekänna sitt brott, svarade Sjöstedt ärligs och uppriktigt:
— Ja, jag bekänner, ty jag vill ej svära bort min själ; den är för dyrbar att svära bort.
S. tillade dock, att han varit så öfverlastad vid tillfället, att han ej kunde minnas, om han gjort hemfridsbrottet eller ej, men han troude dock det förra samt tog ansvaret på sig.. Och detta tyckte alla var hederligt gjordt af Sjöstedt. Utslag faller 14 Mars.
Processhungrig svärfar. Arb. Aug. Melin från Levide var, på angifvelse af sin svärfader, tilltalad för olvfligt tillgrepp af en rock från denne. Svar. bestred att han begått tillgrepp. Han hade af misstag fått rocken med bland andra kläder vid ett besök hos svärfadren. Därom hade svar. äfven underrättat denne samt sedan i paket sändt rocken pr järnväg till svärfadren, Denne hade dock ej, då mågen icke haft penningar att betala frakten med, behagat utlösa rocken från stationen utan i stället angifvit mågen för stöld. Den processhungrige gubben var tillstädes vid målets handläggning och vitsordade mågensvarandens uppgifter samt förklarade, synbarligen skamsen öfver sitt duomma tilltag, att han för sin del icke hade något yrkande, Äfven åkl. öfverlemnade målet utan särskildt yrkande, och faller utslag 14 Mars.
Fegt handladt. Drängen Otto Ferm, Godrings i Ekeby, en stor och grof karl, hade för en tid sedan tagit sig före att vid Röstäde gård i Ekeby öfverfalla och misshandla en 1ö5-årig gosse vid namn Gunnar Naogard samt att därvid illa tilltyga honom i ansiktet med en trasig buteljbotten. Ferm erkände och får han sin dom 14 Mars.
Hemfridsbrottet vid Vesterbys i Ardre var åter föremål för ransakning. Svar. Adolf Larsson, Alsarfve i Ardra, nekade fortfarande. Två vittnen hördes på åklagaresidan. De hade dock icke något att meddela i sak. Det ena vittnet sade sig dock ha hört svar. säga, att han slagit målsäg., hemmansägaren. T. Jacnobsson, Vesterbys, och båda vittnena hade ett par dagar efter händelsen sett målsäg. ha ett blått märke öfver ena tinningen. Målet uppsköts ånyo till 14 Mars.
Har tagit sin Mats ur skolan. Den för våld mot kanalarb. Joh. Larsson åtalade kanalarb. Axel Lindström Hult, hvilken vid detta rättegångstillfälle skulle efter upprepade uteblifvanden höras, har afvikit från orten till fastlandet, hvadan målet mot honom förklarades hvilande i afbidan på vidare anmälan.
Träta och slagsmål. Vid ett gille hos arb. Aug. Håkansson, Garde i Stenkyrka, hade denne af någon anledning kommit i gräl med hemmansäg. Gustaf Myrbeck. Grälet fortgick en stund, hvarefter M aflägsnade sig. Håkansson skulle då ha följt efter honom samt öfverfallit och misskandlat honom på landsvägen. Myrbeck, som fått flere slag i hufvudet af en sten, hade måst intaga sängen.
Håkansson, som nu för deita våld var instämd, nekade därför. För bevisnings anskaffande uppsköts målet till 12 April.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Februari 1898
N:r 26
Södra häradsrätten.
(Första vårsammanträdet.)
Värjemålsed gicks af drängarne Lars Lundgren, Bjerges i Vamlingbo, och Lennart Lindlöf, Botes i Gerum, den förra för att freda sig från åtalet om skadegörelse å 28 st. unga fruktträd, den senare i barnuppfostringsmål, anhänggjordt af Alma Malmqvist från Levide.
Ersättningsmålet, af Hj. Hallbom, Allmungs i Stånga, anhängiggjord mot styrelsen för Stånga sockens kreatursförsäkringsförening, förekom ånyo. Flera vittnen hördes; somliga hade sett att Hallbom haft godt foder, somliga att han haft dåligt foder. En del hade sett hästen haft någorlunda godt hull, andra åter visste, att hästen varit mycket mager. Utslag 14 Febr.
För ofullständig bokföring var fru Julie Carlsson å Vestergarn instämd af firman G. Abrahamsson & C:o i Stockholm. Kär. som nu fått taga del af de företedda böckerna, ansåg dem ofullständiga och öfverlemnade målet.
Svarandeombudet begärde och erhöll uppskof till fjärde sammanträdet för att sätta sig i förbindelse med sin hufvadman.
För utspridande af falskt rykte hade Lars Viman, Gerum, instämt Jacob Johansson, Botes i samma socken. Enligt kär. Påstående skulle svar. ha utspridt ett rykte, att Wiman skulle ha stätt i otillbörligt förhållande till en i socknen bosatt gift kvinna. Wiman begärde 200 kr. i ersättning samt yrkade, att svar. måtte åläggas att i ortens tidningar införa rättens utslag. Svar. som inlämnade en längre skrift affattad i sådana ordalag, att rättens ordförande fann olämpligt uppläsa densamma, erkände, att han omtalat, det Wiman för flera personer skrutit af sitt förhållande till den åsyftade kvinnan.
Vid nåsta sammanträde skall svar. komma personligen tillstädes.
Barnuppfostringsbidrag med 15 kr. i månaden i 15 år fordrar Otto Johansson i Klinte, att Karl Johansson i Sanda måtte förklaras skyldig utgifva till underhåll åt ett af kär. dotter framfödt gossebarn. Svar. förnekade faderskapet. Målet uppsköts till första dagen af tredje sammanträdet.
Tvist om utdikningsbidrag. O. Karlström, Lilla Atlings i Atlingbo, hade yrkat, att Fredrick Isenberg, Isums, måtte åläggas att deltaga i ett utdikningsföretag, som verkställts inom socknen.
Svar. vägrade ej att efter rättvis anlott deltaga däri, men dels vore han aldrig fordrad, dels ville han ej vara med om eller deltaga i några lånetransaktioner.
Kär. genmälte, att för nämda företags bedrifrande ett odlingslån å 10,000 kr. upptagits, samt yrkade att svar., fast han ej varit med och sökt lånet, måtte dömas skyldig att deltaga däri. Målet uppsköts för vidare ut redning till nästa sammanträde.
För hemfridsbrott hade länsman Lindström tilltalat drängen Olof Håkansson, Norrgårda i Hamra. Den tilltalade skulle näml. på julaftonen med våld ha inträngt i handl. Hanzéns lokal å Burgsvik för att våldföra sig på dennes biträde.
Svar. medgaf, att han inträngt i boden, men ej i den onda afsikten som åkl. påstod, utan blott därför att han ville ha något godt. Tvänne vittnen hördes, som sett den tilltalade vara rusig och bråka och hört honom utfara i hotande ordalag. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.
För djurplågeri var rättaren Johan Bengtsson, Bara i Etelhem, instämd. Svar. erkände, och faller utslag 14 Febr.
För olaga laxfiske voro kustsergeanten Christersson, kustroddare Ahlberg samt ett tiotal andra laxfiskare instämda. De skulle näml. ha i öppna sjön och i strid motlag om fiske i dylik sjö ha idkat laxfiske med fastsatta laxanglar, till stort men för drifgarnsfisket.
De tilltalade sade sig ha idkat fisket utom svenskt område eller öfver en geografisk mil från närmsta land.
Om förmånsrätt i konkursbo. Handl. J. W. Odin å Klintehamn hade instämt sysslomännen i godsägare Wöhlers konkursmassa med yrkande omerhållande af förmånsrätt för en fordran som han hade inämde konkursmassa.
Han hade nämligen förra våren med herr Wöhler uppgjort -kontrakt om leverans at gödning till omkr. 60 tunnland sockerbetor samt därvid kontraktsenligt betingat sig samma betalningsvilkor som sockerfabriken. Gäldenären, som upplysningsvis hördes, vitsordade denna uppgift. Konkursmassan bestred kär. förmånsrätten.
Yttrande vid nästa sammanträde.
Det sedan fjärde sammanträdet i höstas uppskjutna målet emeilan C. J. Andersson i Öja samt handl. Victor Hanzén å Burgsvik förekom ånyo. Kär. bestrider herr Hanzéns rätt att fortfarande behålla den honom tillhöriga egendomen, emedan svar. ej fullgjort de frakter han åtagit gig och emedan aftalet emellan kär:s bustru och hr Hanzén vore ogiltigt. ILemnade en förteckning på egendomen, som skulle vara värd 666 kr. Svar., som ansåg värdet vara för högt, vägrade utlemna egendomen förrän han får uppbära 500 kronor i ersättning, samt höll sig blott till kontraktet.
Vägtvisten mellan Anton Berglund, Bjerges i Lye, och Ungbåtels åboar i Stånga förekom ånyo. Svar. hade inkallat tre vittnen, af hvilka L. Pettersson från Ala vore den, med hvilken kontraktet uppgjorts, emedan han vid den tiden varit ägare till det hemman, som har den omtvistade vägen till utfartsväg. Vittnena vitsordade svar:s uppgifter om att meningen vore den, att Ungbåtels skulle hafva vägen till utfartsväg. samt att Berglund i vederlag därför erhållit det vid skiftet utlagda vägområdet, samt dessutom af L. Pettersson uppburit 100 kr. i ersättning. Parterna yrkade ansvar å hvarandra. Utslag 14 Febr.
Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde).
Slagsmålet i Halla. Detta sedan föregående rättegångstillfälle uppskjutna mål förevar nu ånyo, och hade målsägaren inkallat tre vittnen. Dessa berättade enstämmigt, att drängen E. Larsson vid det förut omtalade dansgillet under det dansen var i gång, utan anledning satt krokben för målsägaren, Viktor Jakobsson, hvilken därvid fallit framstupa på marken. Att svar. utdelat något slag hade endast ett af vittnena sett. Svar. nekade fortfarande för hvad som lades honom till last, och då han ansåg sig ha lidit men af den mot honom anhängiggjorda rättegången, yrkade han ansvar på kär. för ärekränkning samt begärde 90 kr. i ersättning för den skada han lidit af rättegången. Målet öfverlemnades, och faller utslag 14 Februari.
Djurplågorimålet mot hr V. von Corswant å Stafva samt dennes fogde, Blidberg, öfverlemnades denna gång till rättens pröfning. Först afhördes dock fem vittnen, hvilka intygade, att märren varit skadad å lokstaden. Hon hade haft två öppna sår och dessa hade icke ägnats annan vård än den, att en tom kaffesäck lagts mellan sellokorna och såret. men härigenom hade endast skafningen ökats. Äfven intygade vittnena, att de hört hr von Corswant förklara sig vara den, som svarade för djuren. Detta bestreds fortfarande af hr Blidberg, som förklarade sig vara den, hvilken hade ansvaret för djuren anförtrodt åt sig.
Åklagaren yrkade, att såväl von Corswant som Blidberg skulle fällas till ansvar för djurplågeri, men B. anhöll att von C. måtte skiljas från målet. Utslag 14 Febr.
Brunnsgräfvare Smålander har otur i sitt mål om mened mot landtbr. Pettersson, Enge i Gammalgarn samt dennes sex vittnen i ett redan utageradt mål. Som bekant har Smålander stämt de sex vittnena därför att de i det här antydda, afslutade målet, på Petterssons anstiftan skolatha begått mened. Nu har S. gång efter annan haft uppskof för inkallande af vittnen, hvilka skolat bevisa, att mened ägt rum, men alla de inkallade vittnena ha varit i djupaste okunnighet om allt, som rört målet. Till detta rättegångstillfälle hade 8. åter inkallat tre vittnen, hvilka emellertid ej iakttagit inställelse utan i stället till rätten inlemnat en skrift, däri de förklarade sig ej ha någon kännedom om den sak, som här vore i fråga.
Men Smålander förlorade icke modet för det.
— Så får jag väl anhålla om nytt uppskof då — sade han lugnot. — Jag har fera vittnen, må I tro, och dem ska ja ha hit.
Och uppskof fick Smålander till 14 Febr.
För hemfridsbrott och misshandel var hemmansägaren Adolf Larsson, Alsarfve i Ardre, instämd. Han skulle lördagen 6 November i berusadt tillstånd ha trängt in i hemmansägaren T. Jakobssons, Vesterbys i Adre, boningsrum, där uppträdt bråkigt och störande samt slutligen misshandlat målsägaren.
Svar. bestred riktigheten af stämningen. Han hade väl sagda dag varit vid Vesterbys och äfven varit inne i boningshuset men ej hos Jakobsson. Han hade endast besökt gårdens dräng, som bjudit honom dit.
För förebringande af bevisning uppsköts målet till 14 Febr.
Följ väglagen! Fyra hemmansägare från Halla och Östergarn voro instämda att stånda ansvar för det de icke i enlighet med väglagens bestämmelser flyttat utmed deras vägstycken stående gärdesgårdar på stadgadt afstånd från vägen och ej heller upptagit nödiga afloppsdiken vid vägsidorna.
Svarandena erkände sina förseelser, och faller utslag 14 Febr.
Han krusade inga korpraler. Drängen Emil Ekström, Hanes i Endre, var instämd för våld å allmänna väg. Han hade 2 Januari å allmänna vägen genom Endre, strax vid Kvie gård utan anledning öfverfallit och slagit drängen Adolf Weström, hvilken äfven är korpral vid infanteriregementet.
Svar, hade först bedt målsägaren att få röka på dennes cigarr. Då nu målsäg. skulle framtaga en annan cigarr för att gifva svar., tilldelade denne honom ett slag öfverögat så att detta igensvullnade samt ett slag öfver näsan, så att hon sprang i blod.
Svar. utropade därpå:
— Tror du, att jag vill ha din cigarrstump? Och inte heller krusar jag dig, fast du är korpral.
Svar. erkände våldet, och svar. begärde 15 kr. i ersättning för sveda och verk. Utslag 14 Febr.
För misshandel mot kanalarb. O. Larsson var kanalarb. Axel Lindström-Hult instämd.
Men Hult hade ej iakttagit inställelse, hvadan han därför dömdes till 15 kr. böter samt ålades att vid 50 kr. böter iakttaga inställelse 14 Febr., till hvilken dag målet uppsköts.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Januari 1898
N:r 10
från Gotlands landsbygd 31 Dec. 1897:
Stenkumla socken; födda 6 (3 m. 3 kv.), döda 5 (1 m. 4 kv.), inflyttade 32 ( 9 m. 13 ky.), utflyttade 38 (19 m. 19 kv’), vigde 2 par, folkmängd 417, minskning 5.
Träkumla socken; födda 8 (1 m. 7 kv.), döda 3 (1 m, 2 kv.), inflyttade 16 (10 m. 6 kv.), utflyttade 16 (7 m. 9 kv.), vigde 1 par, folkmängd 235. ökning 5.
Vesterhejde socken; födda 8 (5 m 3 kv.), döda 7 (2 m. 5 kv.), inflyttade 40 (18 m. 22 kv.), utflyttade 47 (20 m. 27 kv.), vigde 1 par, folkmängd 457, minskning 6.
Hela pastoratets folkmängd 1109
Stenkyrka socken: födda 19 (7 m. 12 kv.), döda 13 (6 m. 7 kv), inflyttade 50 (20 m. 30 kv.), utflyttade 49 (23 m. 26 kv.), vigde 5 par, folkmängd 796, ökning 7;
Tingstäde socken: födda 5 (2 m. 3 kv.), döda (3 m.), inflyttade 47 (21 m. 26 kv.), utflyttade 28 (12 m. 16 kv.), vigde 6 par, folkmängd 493, okning 21.
Hela pastoratets folkmängd 1,289.
Eskelhem socken: födda 8 (2 m. 6 kv.), döda 12( 8 m. 4 kv.), inflyttade 45 (25 m. 20 kv.), utflyttade 39 (17 m. 22 kv.), vigde 5 par, folkmängd 682, ökning 2;
Tofta socken: födda 11 (ö5 m. 6 kv.), döda 9 (1 m. 8 kv.), inflyttade 19 (10 m. 9 kv.), utflyttade 39 (28 m. 11 kv), vigde 3 par, folkmängd 637, minskning 18.
Hela pastoratets folkmängd 1,319.
Öja socken: födda 13 (5 m. 8 kv.), döda 15 (9 m. 6 kv.), inflyttade 32 (13 m. 19 kv.), utflyttade 67 (26 m. 41 kv.), vigde 4 par, folkmängd 856, minskning 37;
Hamra socken: födda 7 (ö m. 2 kv ), döda 5 kv., inflyttade 15 (7 m. 8 kv), utflyttade 11 (5 m. 6 kv.), vigde 3 par, folkmängd 358, ökding 6; Hela pastoratets folkmängd 1,214.
Klinte socken: födda 13 (6 m. 7 kv.), döda 15 (7 m. 8 kv.), inflyttade 74 (34 m. 40 kv ), utflyttade 115 (58 m. 57 kv.), vigde 6 par, folkmängd 1,085, minskning 47;
Fröjel socken: födda 18 (7 m. 11 kv.), döda 5 (1 m. 4 kv.), inflyttade 23 (14 m. 9 kv.), utflyttade 22 (10 m. 12 kv.), Vigde ett par, folkmängd 580, ökning 14.
Hela pastoratets folkmängd 1,665.
Hejnum socken: födda 11 (6 m. 5 kv.), döda 6 (3 m. 3 kv.), inflyttade 24 (10 m. 14 ky.), utflyttade 20 (9 m, 11 kv.), vigde 2 par, folkmängd 317, ökning 9;
Bäl socken: födda 2 kv., döda 2 (1 m. 1 kv.), inflyttade 36 (17 m. 19 kv.), utflyttade 30 (15 m. 15 kv.), vigde 1 par, folkmängd 208, ökning 6.
Hela pastoratets folkmängd 525.
Rone socken: födda 19 (11 m. 8 kv.), döda 17 (9 m, 8 kyv.), inflyttade 65 (30 m. 35 kv.), utflyttade 67 (31 m. 36 kv.), vigde 2 par, folkmängd 1,005;
Eke socken: födda 2 m. döda 4 (2 m. 2 kv.), inflyttade 21 (11 m. 10 kv.), utflyttade 19 (9 m. 10 kv.), folkmängd 236.
Hela pastoratets folkmängd 1,241.
Atlingbo socken: födda 4 (1 m. 3 kv.), döda 7 (4 m. 3 kv.), inflyttade 20 (7 m. 13 kv.), utflyttade 22 (7 m. 15 kv.), pastoratets folkmängd 215, minskning 5.
Fårö socken: födda 25 (13 m, 12 kv.), döda 15 (8 m. 7 kv.), inflyttade 49 (19 m. 30 kv.), utflyttade 51 (27 m. 24 kv.), vigde 7 par, pastoratets folkmängd 1,131, ökning 8.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Januari 1898
N:r 3
fastställelse af det förslag till restaurering af Atlingbo församlings kyrka, som af arkitekten G. Pettersson uppgjorts och af öfverintendentsembetet gillats.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Januari 1898
N:r 3
Till ordförande och föredragande i de för år 1898 sammanträdande bevillningsberedningar har länsstyrelsen utsett och förordnat: för Visby stad häradsskrifvaren Karl Nordahl; för Norra fögderiet kronofogden W. Cramér; för Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem och Levide pastorater häradsskrifvaren T. Bergman samt för öfriga pastorater inom södra fögderiet kronolänsmannen J. A. Lindström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Januari 1898
N:r 3
har tilldelats kyrkoh. i Atlingbo J. F. Ronqvist 400 kr.; kommin. i Dalhem K. J. Kjellner 300; kyrkoh. i Follingbo W. L. Klint 100; kyrkoh. i Gothem G. H. Tilén 400; kyrkoh. i Othem G. A. Gradelius 150 kronor.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 December 1897
N:r 201
Norra häradsrätten.
För knifskäring dömdes i går af norra häradsrätten järnvägsarbetaren Pettersson-Viberg till tre månaders fängelse samt att till den misshandlade arb. Sundberg, hvilken ännu till följd af såren är oduglig till arbete, utgifva inalles 90 kr. i skadeersättning m. m.
Södra häradsrätten.
Knifskäringen vid Lilla Atlings. De för misshandel å arb. Sköld med lifsfarligt vapen häktade bröderna Angust och Gunnar Pettersson samt arb. Larsson-Palmqvist ransakades i går ånyo å länsfängelset. Iutet nytt kom i dagen och alla tre nekade till att ha begagnat knif. Då åkl. trodde sig genom ett mnytt uppskof kunna erhålla nya upplysningar i saken, uppsköts målet till 18 d:s, och skola de tre häktade till dess förblifva i fängelset kvarsittande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 December 1897
N:r 192
bevärimgsmän tillhörande Roma kompaniområde nr 182 kommer innevarande år att förrättas:
Onsdagen den 22 nästk. December .kl. 10 f. m. i Stenkumla sockenstuga med beväringsmän tillhörande Stenkumla, Träkumla, Vesterhejde, Eskelhem och Tofta socknar; samma dag kl. 1 e. m. i Valls sockenstuga med beväringsmän tillhörande Atlingbo, Vall och Hogrän socknar; samt torsdagen den 23 i samma månad kl. 10 f. m. i Roma sockenstuga med beväringsmän tillhörande Follingbo, Akebäck, Roma, Björke, Dalhem, Ganthem, Halla, Sjonhem och Viklau socknar.
Befriade från personlig inställelse äro de , mönstringsskyldige, som lemna föreskrifven adressuppgift.
För öfrigt hänvisas dels till länskungörelsen och dels till i inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpligtslagen m. m.
Roma den 22 November 1897.
C. A. Olsson.
befälh. för Roma komp. omr. nr 182.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 November 1897
N:r 185
Södra häradsrätten.
För dråp har idag å länsfängelset ransakats handl. Jakob Pettersson från Vamlingbo, hvilken 29 Okt. skulle vid Öja gästgifvaregård ha varit orsak till, att drängen Nils Magnus Nilsson gjutit döden.
Af Petterssons relogörelse för händelsen framgår att han samma dag händelsen timade kommit till Domerarfve i affärer. Inne å gästgifvaregården hade han i sällskap med gårdens ägare husbonded Andersson druckit en flaska öl, och därunder hade Nilsson som tagit tjänst hos Andersson inkommit och äfven bjudit på öl. Från gästsalen gingo Pettersson och Nilsson app på drängkammaren. Här hade Nilsson åter bjudit på öl samt på bränvin. N. hade snart blifvlt högröstad och retlig till humöret men Pettersson hade icke sagt ett ord.
Till sist hade Pettersson gått ut och ställt sig på gårdens trappa. Nilsson hade kommit efter och utan anledning eller föregående ordväxling mättat ett konytnäfveslag mot Petterssons hufvud. P. böjde sig då undan och endast hans hatt blef afslagen, men Nilsson tumlade utför trappan och slog hufvudet i marken så att han dog — af järnskakning enl. läkareintyg.
Strax därpå steg Petterson ned för trappan och gick 4 á 5 steg bort för att se efter Anderssons son. I det samma kom pigan i huset ut och fick se Nilsson ligga död, och hon allarmerade alla innevarande, hvilka genast tillkommo, men då var N. död. Genastsändes efter länsman men P., som hade brådtom, hade aflägsnat sig, förklarande att han icke hade någon del i det skedda. Samma förklaring bade han i dag inför rätten, Han hade ej med sin hand vidrört Nilsson, utan hade allt skett af olycka.
Fem vittnen hördes, men intet af dem hade sett, då själfva händelsen timade. De intygade dock alla, att ingen osämja varit rådande emellan Pettersson och Nilsson samt att det varit Nilsson som inne i huset varit litet kitslig, tillföljd af att han var något berusad.
Utslaget i målet fälles i afton kl. 1/2 5.
För öfverlagdt våld mot drängen Ramberg från Atlingbo ha i dag äfvenledes ransakats järnvägsarb. Sven August LarssonPalmqvist och drängen August Pettersson.
De) hade båda 3 November i sällskap med Petterssons bror Gunnar pegifvit sig till Lilla Atlings, där Ramberg tjänade, för att uppsöka och misshandla honom. Han var dock ej hemma men de fingo i misstag fatt i hans kamrat, drängen Sjögren som fick ett slag i ansiktet. Sedan gingo de till Algrens gård i samma socken och träffade där Ramberg, som de så illa misshandlade och knifskuro att han måste införas till lasarettet. R. är dock nu frisk. Vid hans nödrop kom drängen Sköld till hans hjälp och nu öfverföllo de äfven denne samt gåfvo honom flera knifhugg i ryggen, på halsen m. fl. ställen, Sedan aflägsnade de sig. De båda häktade nekade hvar för sig till att ha begagnat knif. De hade endast användt händerna samt käppar.
Häktade Petterssons bror, Gunnar, hördes som vittne, men hade intet att berätta om knifskäringen. I öfrigt stämde hans redogörelse med de öfrigas. Då Gunnar Pettersson bevisligen äfven deltagit i våldet, förklarade rätten, då den ajournerade sig till kl. 1/2 5 i e. m., att Pettersson äfven skulle, tills utslag i e. m. faller, träda i häkte.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 November 1897
N:r 181