Etikett: Atlingbo

Atlingbo är en socken på Gotland.

Publicerat

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
När: födda 19 (13 m. 6 qv.), döda 20 (9 m. 11 qv.), vigda 6 par, inflyttade 40, utflyttade 47; minskning 8; folkmängd 1,105.
Lau: födda 11 (6 m. 5 qv.), döda 5 qv., vigda 0 par, inflyttade 23, utflyttade 23; ökning 6; folkmängd 529.
Atlingbo: födda 2, döda 8, vigda 4 par, utflyttade 26, inflyttade 15; minskning 12; folkmängd 215.
Ejsta: födda 10, döda 5, inflyttade 42, utflyttade 27; minskning 10; folkmängd 615.
Sproge: födda 7, döda 4, inflyttade 18, utflyttade 21; minskning 0; folkmängd 358.
Rone: födda 26, döda 10, vigda 9 par, inflyttade 71; utflyttade 67; ökning 20; folkmängd 1,070.
Eke: födda 5, döda 6, vigda 0 par, inflyttade 22, utflyttade 28; minskning 7; folkmängd 258.
Martebo: födda 3, döda 3, inflyttade 16, utflyttade 35; minskning 19; folkmängd 291.
Lummelunda: födda 9, döda 4, inflyttade 36, utflyttade 31; ökning 10; folkmängd 396.
Stenkyrka: födda 13, döda 10, vigda 4 par, inflyttade 37, utflyttade 37; ökning 3; folkmängd 800.
Tingstäde: födda 8, döda 6, vigda 1 par, inflyttade 35, utflyttade 49; minskning 12; folkmängd 499.
Rute: födda 11, döda 7, inflyttade 20, utflyttade 35; minskning 11.
Fleringe: födda 13, döda 5, inflyttade 17, utflyttade 28; minskning 3.
Bunge: födda 18, döda 14, inflyttade 55, utflyttade 28; ökning 26; folkmängden sammanlagdt i Rute, Fleringe och Bunge 1,525.
Endre: födda 7 (5 m. 2 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), vigda 5 par, inflyttade 61 (25 m. 36 qv.), utflyttade 47 (21 m. 26 qv.); ökning 17; folkmängd 3855 (170 m. 185 qv.) Hejdeby: földa 2 (1 m. 1 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), vigda 1 par, inflyttade 14 (9 m.
5 qv.), utflyttade 11 (3 m. 8 qv.); ökning 1; folkmängd 208 (105 m. 103 qv.).
Källunge: födda 2 qv., döda 2 qv., vigda 0 par, inflyttade 43 (23 m. 20 qv), utflyttade 29 (14 m. 15 qv.), ökning 14; folkmängd 241 (123 m. 118 qv.). Äldste församlingsmedlemmen öfver 93 år.
Vallstena: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), vigda O par, inflyttade 20 (12 m. 8 qv.), utflyttade 23 (13 m. 10 qv.); minskning 1; folkmängd 361 (170 m. 191 qv.) Vall: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 5 (8 m. 2 qv.), vigda 1 par, ioflyttade 26 (12 m. 14 qv.), utflyttade 83 (17 m. 16 qv.); minskning 7; folkmängd 293 (188 m. 155 qv.).
Hogrän: födda 7 (8 m. 4 qv.), död 1 qv., vigda 3 par, inflyttade 24 (13 m. 11 qv.), utflyttade 22 (8 m. 14 qv); ökning 8; folkmängd 338 (156 m. 182 qv.).
Sanda: födda 8, döda 18, vigda 5 par, inflyttade 47, utflyttade 50; minskning 13; folk mängd 825 (878 m. 447 qv.) Mästerby: födda 5, döda 2, vigda 1 par, inflyttade 22, utflyttade 28; minskning 3; folkmängd 395 (188 m. 207 qv.).
Vestergarn: födda 5, döda 4, vigda 2 par inflyttade 25, utflyttade 30, minskning 4; folkmängd 337 (167 m. 170 qv.). Alla inom pastoratet födda barn äkta.
Bro: födda 2 (1 m. 1 qv.) döda 4 (1 m. 8 qv.), vigda 4 par, infiyttade 27 (16 m, 11 qv.), utflyttade 32 (18 m. 14 qv.); minskning 7; folkmängd 275 f m. 138 qv.).
Veskinde: födda 9 (3 m. 6 qv.), döda 11 (7 m. 4 qv.), vigda 1 par, inflyttade 50 (27 m. 23 qv.), utflyttade 63 (28 m. 35 qv.); minskning 15; folkmängd 613 (282 m. 331 qv.).
Vänge: födda 11 (8 m. 3 qv.), döda 7 (5 2 qv.), vigda 8 par, inflyttade 27 (19 m. 15 qv.), utflyttade 29 (12 m. 17 qv.) ökning 2; folkmängd 589 (286 m, 303 qv.).
Buttle: födda 12 (8 m. 4 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), vigda 5 par, inflyttade 18 (7 m.
11 qv.) utflyttade 19 (11 m. 8 qv.), ökning 2; folkmängd 364 (167 m. 197 qv.).
Guldrupe: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 5 3 m. 2 qv.), vigda 2 par, inflyttade 15 (12 m. 3 qv.), utfyttade 19 (11 m. 8 qv.), minskning 3; folkmängd 272 (123 m. 149 qv.).
Othem: födda 26, döda 14, vigda 4 par, inflyttade 72, utflyttade 60, ökning 24; folkmängd 1,030.
Boge: födda 5, döda 8, vigda 4 par, inflyttade 23, utflyttade 18; ökning 2; folkmängd 467.
Klinte: födda 35 [16 m. 19 qv.], döda 10 R m. 6 qv.], vigda 10 par, infiyttade 92, utlyttade 113 [från utlandet ha hemflyttat 9 personer utvandrat ha 19, alla, utom en till Tyskland, till Amerika]; ökning 4; folkmängd 1,178 [527 m. 651 qv.].
Fröjel: födda 11 [8 m. 3 qv.], döda 11 [6 m. 5 qv.] vigda 5 par, inflyttade 20, utflyttade 31, deraf 3 till Amerika; minskning 11; folkmängd 592 [293 m. 299-qv.].
Hejde: födda 12, döda 12, vigda 1 par, inflyttade 26, utflyttade 43; minskning 17; folkmängd 634.
Väte: födda 10, döda 5, vigda 1 par, inflyttade 33, utflyttade 33; ökning 5; folkmängd 579.
Alskog: födda 9, döda 7, vigda 5 par, inflyttade 29, utflyttade 37; minskning 6, folkmängd 483.
Lye: födda 5, döda 0, vigda 3 par, inflyttade 13, utflyttade 20; minskning 92; folkmängd 290.
Garda: födda 7 [5 m. 2 qv.], döda 7 [4 m. 3 qv.], vigda 3 par; inflyttade 31 [13 m.
18 qv.), utflyttade 25 [14 m. 11 qv.]; ökning 6; folkmängd 460 [208 m. 252 qv.].
Etelhem: födda 15 [10 m. 5 qv.), döda 5 [1 m. 4 qv] vigda 1 par, inflyttade 39 [15 m. 24 qv.), utflyttade 35 [12 m. 23 qv.]; ökning 14; folkmängd 503 [229 m. 274 qv.].

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Januari 1890
N:r 3

Publicerat

Till ordförande

vid årets bevillningsberedningar har linsstyrelsen utsett för Visby stad kronofogden Bokström, för norra fögderiet kronofogden Calissendorff, för Visby södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Levide, Burs, När, Alskog och Garda pastorat, håradsskrifvare Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Hablingbo, Ejsta, Rone och Alfva lånsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Publicerat

Kontanta lönetillskott

från presterskapets löneregleringsfond för ecklesiastikåret 1889—1890 ha nu utanordnats till kyrkoherdarne i Hangvar, Atlingbo, Hörsne, Sjonhem, Lefvide och Vänge pastorater, samt till komministrarne i Östergarn, Fardhem, Sanda och Dalhems pastorater.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 December 1889
N:r 149

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Länsfängelset).
Rånet vid Norrbys hos makarne Viberg, hvilket på sin tid omnämdes i tidningen, var i går föremål för rättens handläggning, i det förhör då företogs med för brottet misstänkte förre straffången Lars Magnus Fohlin. Rapporten öfver det rörande våldet hållna polisförhöret uppläetes, hvarpå Fohlin nekade för att kävna till det minsta af hela saken. Våldet hade begåtts natten mellan 31 Okt. och 1 Nov. Det gälde nu att utröna, hvar Fohlin befunnit sig samtidigt, hvarför han fick berätta om sina vandringar tiden innan han blef gripen.
Natten mellan 29 och 30 Oktober sade sig Fohlin ha legat hos sin broder, Niklas Carlström, Hejdes i Fole. Don 30 kl. 10 på morgonen gick han derifrån fram genom Foleoch Hejdeby, förbi Österby och in genom Österport. Under vägen hade ban endast varit inne på en krog, tillhörig Johan Andersson, Heidungs i Hejdeby. Till staden hade han kommit vid 7-tiden på aftonen, gått in i en bod vid Södertorg och köpt för 25 öre tobak samt fortsatt vägen utan uppehåll ut genom Söderport, hvarifrån han tog af Stenkumlavägen för att gå till Eskelhem. I en gård vid Djupqvior låg han om natten till 31 Oktober. När det blef dager begaf han sig derifrån, gick genom Stenkumla, der han ej var inne på något ställe, till Lingsarfve i Eskelhem, der han stannade hos sin broreon Potter Carlström till tisdagen 5 Nov. Då fortsatte han vandringen genom Hogrän, Roma, Atlingbo, Sjonhem och Kräklingbo, I Atliogbo hade han varit inne på ett ställe bos en qvinna och köpt äppler, i Sjonhem hade han legat öfver en natt hos arbetaren Vikström, i Ala hade han varit inne hos handlandena Edmark och Mårtenson, i Kräklingbo hos ett folk, som hade sin bostad midt emot länsmannen. På fråga af häradshöfdingen, hvart Fohlin tagit vägen från Kräklingbo, svarade han skrattande, att »der fick kommissarien brådt efter mig, så jag kunde inte komma längre». Foblin sade sig under hela tiden ha varit klädd i bruna kläder och haft en sämre grå drägt i ett knyte.
Emellertid upplystes genom rapporter, att så ej varit förhållandet, utan hade han en gång bytt om kläder o. s. v. Härpå kunde Fohlin ej afge lika säkra svar som rörande sin vandring.
Rörande denna upplyste en ny rapport från länsman Håkansson, att Fohlin, trots det han på särskild fråga sagt sig ej gått genom Endre, 31 Oktoker på aftonen hade blifvit sedd på Eadre backe af flere personer, bland andra arbetaren Sven Pettersson, skomakaren Karl Blom och barnmorskan Maria Nilsson. Utanför Sven Petterssons hus hade han stannat, sett in genom fönstret och då han varseblifvit makarne Petterssons 11-årige son ensam derinne sagt: Jaså, är det så stäldt, hvarpå ban aflägsnat sig. I Barlingbo hade han varit sedd 30 Oktober, der han varit inne hos en arbetare Hedlund och frågat, när tåget gick in till Visby. Kronolänsman Svallingson rapporterade, att Fahlin 1 Nov. varit sedd vid Gardrungs i Stenkumla, derifrån han gått åt Eskelhem. Samma dag hade han iakttagits vid Lingsarfve, der han till Petter Carlström sålt de grå kläderna, han för tillfället burit, samt hade 2 Nov. gått åt Kräklingbo och Gammalgarn.
Dessa rapporters sanningsonlighet bestreds af Fohlin.
Åklagaren hade inkallat makarne Viberg; endast mannen hade infuouit sig, men hade ingenting att tillägga till hvad han vid polisförhöret uppgifvit. Hustrun var enligt intyg ur sfånd att på grund af dot öfvergångna våldet infinna sig för rätten.
Som vittne hördes hustru Händig, hvilken berättade att hon på fredagsmorgonen, dagen efter våldet i något ärende kommit in till makarnae Viberg samt då funnit gumman slagen och svullen. Viberg hade varit alldeles blodig i amigtet. Makarne hade ej för vittnet uppgifvit våldsverkaren, men hustrun hade sagt sig tro, att det varit Fohlin. På fråga om rummet varit mycket blodigt svarade vittnet att hon ej kunde så bestämdt yttra sig derom, enär hon vid den syn som mötte henne blifvit mycket förskräckt. Såren hade hon ej sett närmare på.
För vidare bevisning uppsköts målet.
— För ännu ett annat brott var Fohlin anklagad, nämligen att från hemmanet Skogsby i Gammalgarn ha stulit ett par släkestöflar som han sålt till Tomas Franzén, Kyrkejaes, för 3 kronor. Vid senaste ransakningen inför rådbusrätten hade Fohlin, hörd om detta, sagt att han fått stöflarne till skänks af handlanden Viktor Eriksson. Nu nekade han till att ha sagt detta, och berättade om stöflarnes åtkomst:
Han hade sedan 15 Sept. 1888 tjenat som dräng hos Karl Eriksson, brukaren at Skogby. Den 1 Maj i år, då Karl Eriksson för bortflyttning från stället hållit auktion, hade stöflarne utbjudits till salu, men då Karl Eriksson ej fått för dem det pris han ville, hade han tagit dem tillbaku, hvarpå Fohlin köpt dem af honom för 5 kronor. I början af Juli bade han sedan sålt dem till Franzéa. Stöflarne hade ej tillhört Karl Eriksson utan Skogbys förre ägare häradsskrifvare Nordahl och handl. Viktor Eriksson.
Som vittnen hördesjordbrukaren Karl Eriksson, handl. Adolf Nordström, drängarne Adolt Olsson och Karl Nordberg, jordbrukaren Oskar Sandelin och Karolina Johansson.
Af dessas vitsnesmål, hvilka i flere punkter voro samstämmiga, framgick:
Vid auktionen på Skogby hade auktionsförrättaren Ad. Nordström tillsport Karl Erksson om han ej hade ett par släkestöflar, när han sjelf vore spekulant. Karl Eriksson hade sagt att det fans sådana, men att de tillhirde herrarae, dermed menande hrr Nordahl och V. Eriksson. Nordström hade emellertid ledt att, få se på dem, men funnit dem väl dålga, hvarpå stöflarne blifvit liggande. Vid detta samtal hade Fohlin varit närvarande samt yttrat att hr Nordström kunde ju köpa stöflarne af patron Eriksson. Då Karl Eriksson i Juni månad flyttade till Visby hade han tillsagt Fohlin, som stannade qvar på gården, att lemna stöflarne till V. Eriksson, hvilket Fohlin lofvat. Då han sålt dem till Franzén hade han sagt, att han ropat in dem på Skogbyauktionen för 5 kronor.
På tillfrågan hvad Fohlin hade att säga med anledning af vittnesmålen svarade han: »Det låter ju inte så galet, men di står och ljuger. Mins inte Karl Eriksson, när jag lemnade honom 5 kroner, hvilka han vid samma tillfälle gaf sin hustru, som stoppade dem i byrålådan?» Slutligen förnekade han vittaesmålens riktighet helt och hållet med undantag af att han sålt stöflarne för 3 kr. till Franzén.
Såväl åklagaren som målsägarne, hrr Nordahl och V. Eriksson, öfverlemnade målet, hvari utslag kommer att afkuunas i sammanhang med föregående mål.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 18 December 1889
N:r 148

Publicerat

Presterskapets aflöningar i Visby stift.

I öfverensstämmelse med förordningen af 11 Juli 1862 fast: stäldes under åren 1867—70 löneregleringar för presterskapet inom Visby stift, att lända till efterrättelse under en tid af 50 år, oafseedt huruvida tillämpning deraf komme att förr eller senare inträffa.
Numera tillämpas ock dessa regleringar i samtliga pastorat utom Hejnum, Gothem, Vänge, Hejde, Fardhem, Garda, Alfva och Hafdhem, der äldre konventioner ännu gälla, men hvilkas prestaflöningar enligt vy stat likväl här äfven blifvit medräknade.
Summan af de kontanta aflöniugsförmåner, som under tjensteåret 1886—87 tillkommo presterskapet på Gotland utgjorde 120,426 kr., nämligen:
af församlingarna (lösen för persedlar och penningeutgifter) 75,423,
af staten (kronotionde, anslag ur löneregleringsfondep) 44,780,
öfriga kontanta aflöningsförmåner 223.
Förutom de kontanta aflöningarne hafva de ordinarie prestbefattningarna fått sig anslagna boställen med jordbruk, hvilkas sammanlagda taxeringsvärde uppgifves till 1,310,250 kr. Då vid löneregleringarna presterskapets samtliga löneförmåner beräknats till 148,450 kr., bör alltså boställenas afkastning utgöra 28,024 kr., eller 2,1 procent af värdet, för att den verkliga aflöningen skall uppgå till samma belopp som den beräknade.
Af förenämda kontanta aflöningsmedel åtnjöto kontrakisprostarne utöfver sina kyrkoherdelöner 541 kr. eller i medeltal 180 kr. hvardera. Hvad åter beträffar kyrkoherdebefattningarna, förekommo den högsta och den lägsta aflöningen utan inräknande af boställsafkastningarna vid följande:
högst: Hangvar kr. 3,823,
lägst: Atlingbo kr. 1,468.
I afseende åter på taxeringsvärdet å kyrkoherdeboställe kommer Lärbro med 64,200 kr. i första och Öja med 14,000 kr. i sista rummet.
Af stiftets 5 komministrar innehade komministern i Visby den högsta kontanta aflöningen, 1,886 kr., och komministern i Dalhem den lägsta, 425 kr. Taxeringsvärdet å samtliga komministersboställena utgjorde 84,200 kr.
Den i medeltal för hvarje kyrkoherde enligt löneregleringen bcäknade årsinkomst af lön och boställe utgör deremot 3,175 kr. och för hvarje komminister 1,267 kr., medan för riket i dess helhet motsvarande medeltal stiga till resp. 4,279 och 1,742 kr. Det högsta beloppet enligt löneregleringen träffas inom hvardera klassen för kyrkoherden i Lärbro, 4,600 kr., och komministern i Visby, 2,390 kr.; det lägsta för kyrkoherden i Atlingbo, 1,770 kr., och komministern i Dalhem, 800 kr.
De extra ordinarie presternas aflöning, hvilken enligt gällande förordning skall helt och hållet bestridas af det ordinarie presterskapet, utgör i Visby stift tills vidare enligt årets prestmötes beslut för v. pastor 700 kr. samt för adjunkt samma summa minskad med värdet af 40 kbf. spanmål. Dessutom åtojutes skjutsersättning, 75 kr. för v. pastor och 50 kr. för adjunkt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 November 1889
N:r 138

Publicerat

Dödsfall.

Hemmansägaredottern Ida Stenberg från Isume i Atlingbo, afled, enligt hvad som från Newyork skrifves till Gotl. Alleb., 3 Nov. i Brooklyn hos der varande slägtingar (P. Anderson) efter endast 4 månaders vistelse i Amerika, Sjukdomen var lungsot. Hon var vid dödsfallet omkr. 18 år gammal.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 November 1889
N:r 137

Publicerat

Borgerligt äktenskap

ingicks i lördags inför kronofogden i södra häradet emellan Karl Kristian Karlsson, Myrände i Atlingbo, och Hilda Johanna Josefina Alfvegren, Tynne i Björke.
Den senare är döpt men ej konfirmerad.

Gotlands Allehanda
Måndagen 14 Oktober 1889
N:r 118

Publicerat

Vår första maltkornsutställning

har i dag öppnats här i Visby och glädjande att omtala har tillslutningen från kornodlarnes sida visat sig vara ganska stor. Ej mindre än 76 utställare äro representerade.
På grund af de kända ogynsamma väderleksförhållandena har det gotländska kornet, liksom föröfrigt fallet varit i de flesta provinser, ej i &r blifvit fullt så vackert till utseendet som det visat sig att vi under andra omständigheter kunna frambringa. Det oaktadt torde denna vår maltkornsutställning öfver Nufvud taget kunna anses vara ganska god och några prof fionas, som kunna sägas vara af ganska vacker beskaffenhet. Anmärkningsvärdt är att koroprofven från Lärbro socken visa en i ögonen fallande ljusare färg än de öfriga.
Önskligt hade varit om flare af utställarne gifvit tillkänna huru stora partier af den utstälda varan fiavas till salu. Detta har iakttagits af högst få, men är nvaturligtvis af ganska stor vigt för blifvande affärer.
Någon prisutdelning kommer, som bekant, ej nu att ske här, utan skola de prof, som af utställningens pröfningsnämd godtagas, undergå kemisk analys, hvarpå de blifva föremål för prisbedömande vid förnyad utställning. Slutligen sändas profven genom hushållningssällskapets försorg till Svenska Bryggareföreningen i Stockholm, som sedan i Januari månad utställer dem tillsammans med andra svenska kornprof.
Såsom extra utställgingsföremål vid den nu öppnade utställningen må nämnas npågra väldiga exemplar af foder- och sockerbetor från Vellarfve i Roma samt rofvor från Suderbys i Vesterhejde, äfvensom torfströ från Skäggs i Veskinde.
De i utställningen deltagande kornodlarne äro:

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113

Publicerat

För Sveriges sparbanker

och i syfte att så vidt på lagstiftningens väg kan ske i möjligaste måtto trygga de sparpengar, som landets relativt mindre bemedlade invånare af en karg arbetsförtjenst kunna samla för att möta ålderdomens eller nödens dagar, ha på de senaste årtiondena regering och riksdag gemensamt samverkat. En frukt af detta arbete var 1875 års sparbankslag, visserligen bristfällig i mycket, men dock ett afgjordt framsteg i kontrollväg. Emellertid ha dessvärre här och der i landet beträffande skötseln af dessa sparinrättningar missförhållanden yppats, ledande till en önskan att utöfver den sedvanliga årliga granskningen af bankens egne revisorer åstadkomma en mera skärpt kontroll. Det var i sådant syfte, som fjorårets riksdag beslöt åt länsstyrelserna uppdraga att föranstalta om särskilda inspektioner genom utsedda ombud, som kunde anses förtrogna med sparbanksverksamhet i allmänhet och i besittning af den kännedom om lokala och personliga förhållanden, att de kunde bedöma värdet och halten af de förbindelser, i hvilka sparbankernas medel placerats. Till inspektörer för Gotlands län i detta syfte utsåg länsstyrelsen för södra häradet kronofogden Bokström och för det norra häradsskrifvare Nordahl. Särskildt erhöllo dessa ombud i uppdrag att undersöka, huruvida grundad anledning förekomme till befarande af det i sparbankslagen paragr. 5 omförmälda missförhållande mellan tillgåogar och insatta medel eller att de förra icke uppsinge till 95 procent af de senare, i hvilket fall lagen bestämmer, att banken skall ställas under utredning.
Rosultatet af södra häradets inspektörs verksamhet föreligger nu i form af särskildt afgifna berättelser öfver inspektion uti hvarje af häradets sparbanker nämligen Vamlingbo, Stenkumla och Träkumla, Mästerby, När, Garda, Fardhem, Burs, Eskelhem, Atlingbo, Hogrän, Sanda, Klinte, Alskog samt Lau.
Åt alla dessa sparbanker anser sig inspektören kunna gifva det vitsord, att grundad anledning till befarande af ofvan omförmälda missförhållande icke förefinnes,
Så långt är ju allt godt och väl. Men då man tager närmare kännedom om de ställningar och förhållanden, som under denna inspektion på ett och annat ställe yppats, må man väl säga, att den qvast, som härigenom satts i gång, redan vid sitt första framträdande sopat bort en hel del oegentligheter och verkat både positivt för tillfället och preventivt för framtiden.
Så befans exempelvis på ett par ställen, att för vissa förbindelser gravations: bevis alldeles saknades eller voro föråldrade. Detta har under inspektionens lopp rättats. På ett annat ställe låg som säkerhet för ett jämförelsevis större belopp endast en lifförsäkring, som nu ut: bytts mot antaglig säkerhet. Å ett tredje ställe saknades förbindelse & ett enligt anteckning utlemnadt lånebelopp o. s. v.
Rörande förhållandet i Stenkumla och Träkumla sparbank säger inspektören:
Reverserna utgjordes till största delen af förbindelser med säkerhet af borgen och till någon del af inteckningar i jordbruksfastighet. Jag har icke anledning antaga att dessa förbindelser, såvida icke en skyndsam indrifning skulle blifva af nöden, skola komma att orsaka insättarne någon afsevärd förlust, men då endast en mycket ringa del af dessa förbindelser äro så beskaffade, att de i härvarande bankinrättningar kunna belånas, och då flere insättare hafva jämförelsevis höga fordringsbelopp, det högsta utgör 2,361 kr., kan banken af denna anledning råka i förlägenhet, hvarför missförhållandet borde af styrelsen i tid uppmärksammas.
Huruvida det gagn, denna sparbank bereder, verkligen uppväger olägenheterna af ett borgensskrifveri, som banken synes hafva inom nämda socknar uppdrifvit, besväret med den obetydliga bankens förvaltning och riskerna för såväl förtroendemännen som insättarne, torde, anser inspektören, vara en sak förtjent af det allvarligaste öfvervägande.
Om Mästerby sparbank göres ungefär liknande anmärkning angående rätt stora tillgodohafvanden på vissa händer bland insättarne, hvilka medel skola efter fyra månaders uppsägning tillhandahållas, hvarigenom förlägenhet för bankei skulle kunna uppstå. Att om reversutgifvaren reser till Amerika eller gjort konkurs, skulden bör indrifvas eller ny revers anskaffas, har den bankens styrelse icke ansett nödigt.
I Atlingbo, der protokoll öfver styrelsens sammanträden icke föres, göras åtskilliga anmärkningar mot bokföringen, i hvilken önskas större reda och kontroll.
I Burs, den största bland landtsparbankerna, med en ansvarighetssumma af 193 tusen kronor, påpekas de stora insättningarne på enstaka händer — 39 personer hade att fordra tillsammans 82 tusen kr. — ett missförhållande som af styrelsen bör i tid uppmärksammas. Ty sparbanken är ju icke de stora kapitalisternas bank, utan de smås. När en insättniog i sparbank nått ett eller annat tusental, bör den göras fruktbärande på annat sätt.
En annan omständighet, som Gotlands Allehanda för sin del skulle vilja påpeka, är den onaturligt stora skilnaden mellan lån mot endast namnsäkerhet och mot inteckningar eller annan realsäkerhet. Att en sparbank har utlånat 32 tusen kr. mot säkerhet af förstnämda slag och endast 9 tusen mot inteckning, en annan 25 tusen af förra slaget mot 9 tusen af det senare, en tredje 33 tusen mot 8 o. s. v. kap, om en skyndsam realisering skulle påkallas, vålla en betydande eko nomisk omstörtning bland de »ringar» af borgensmän, som bildat sig omkring en del sparbanker såsom medelpunkt.
Emellertid är denna inspektion för södra häradet nu afslutad. Man må hoppas, att den skall leda till önskade ändrin gar i anmärkta afseenden och till ökad trygghet för de många tuseutal, som icke hafva någon annan än sparbanken att anförtro sina under svett och möda förvärfvade små besparingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111