Etikett: Alva

förrättades 10 11 September med Hemse och Alfva församlingar:
Folk- och småskolan i Hemse, inspekterades.
Beträffande sångundervisningen meddelades sådan icke i småskolan, enär lärarinnan saknade förmåga att häratinnan undervisa. Med påvisande af den lucka, som härigenom i småskolebarnens undervisning uppstode, hemstälde biskopen om icke folkskolans lärare kunde blitva i tillfälle att här meddela ordnad undervisning jämväl åt småskolans barn, och förklarade sig folkskolläraren villig härtill.
I slöjd hade undervisning icke meddelats, men skolrådet beslöt föreslå stämman, att för ändamålet åtminstone tillsvidare, uttaxera ett belopp af 25 kronor för året.
— Åskådningsmateriel, någorlunda motsvarande behofvet, förefunnos. Lärarianan i småskolan önskade dock ytterligare några planscher öfver bibliska historien, och beslöt skolrådet föreslå stämman att för inköp af ytterligare sådan materiel, i staten för nästkommande år upptaga ett belopp af 20 kronor. — Sockenbiblioteket, förut gemensamt för bägge församlingarne, men numera dem emellan deladt, funnes, men innehållande endast få och mycket förslitna böcker. Inga medel voro till dess underhåll och utvidgande anslagna. Skolrådet beslöt föreslå vederbörande att under loppet af några år och intill dess en biblioteksfond hunnit bildas, för ändamålot anslå den årligen till ett belopp af omkring 60 kronor uppgående hundskatten. Hemse församlings kyrka besigtigades och befans tarfva någon reparation såväl ia- som utvändigt. Socknens magasinsbygnad vore uppförd & kyrkogården och intill kyrkans norra vägg. För kyrkans orgelharmoninm var i tornrummet uppförd en mycket simpel och vanprydande träställning. Då för församlingens icke ringa och alltmera växande folkmängd behofvet af en läktare kraftigt nog kunde komma att snart göra sig gällande, ville biskopen tillstyrka uppförande af en sådan, om ock endast en enklare, fast med kyrkans värdighet öfverensstämmande, och billigare. Och beslöt kyrkorådet föreslå stämman att inom loppet af 3:ne år verkställa kyrkans nödiga reparation och putsning, från kyrkan aflägsna magasinet samt anbringa en läktare af nyss omförmäld beskaffenhet. Då kyrkan saknar af behofvet så ofta påkallad sakristia, ville kyrkorådet dessutom föreslå uppförandet af en mindre sådan, hvilket, om den materiel, hvaraf magasinsbygnaden bestod, dertill användes, kunde utan någon så synnerlig kostnad ske. — Kyrkogården befanns för sitt ändamål hafva tillräckligt utrymme, synnerligast om magasinsbyg aaden derifrån aflägsnades och församlingen öfvergåfve den förkastliga fördomen mot begrafningen äfven i dess norra del. — Kyrkanz arkiv och inventarier genomginges och befans allt i öfverensstämmelse med detta protokoll vidfogad, efter föregående arkiv- och inventarielistor upprättad förteckning. Rörande de till arkivet af konsul Gråberg skänkta värdefulla och med någon mindre reparation välbehållna böckerna, beslöts, att till domkapitlets arkiv såsom- deposition och för deras aktsamma förvarande hembjuda desamma, För den händelse domkapitlet icke skulle kuuna eller vilja mottaga dem, kunde de för enahanda ändamål deponeras i allmänna läroverkets arkiv. — Kyrkans messkrud befans vara i alldeles obrukbart skick. På hemställan af biskopen, beslöt kyrkrådet föreslå stämman, att församlingarne måtte förena sig om en gemensam skrud. Då Alfva kyrkas, ehuru äfven denna uppgafs vara mycket bristfällig, ansågs möjligen kunna genom reparation sättas ibrukbart skick, ville kyrkorådet för sin del hemställa, att antingen denna, om eljes såläte sig göra, måhända med tillbjelp af Hemse kyrkas, reparerades, eller ock, då namera ny kunde för jämförelsevis billigt pris hos uppgifven person i Visby erhållas, att en ny inköptes, allt på församlingarnes gemensamma bekostnad.
Alfva församlings såväl folk- som små skola besöktes. Som åtskilliga barn i folkskolan befunnos sakna nödig innanläsningsfärdighet, framhöll biskopen angelägenheten af att framför allt färdighet i detta afseende bibragtes dem simt erinrade om lagens föreskrift att intet barn fioge utan vederbörligt afgångsbetyg lemna skolan, och uppmanade pastor och skolråd att der rättelse med hänseende till föräldrars och öfrige målsmäns försummelse att i skolad inställa barnen, icke stode att på vänlighetens väg vinna, då vidtaga de åtgärder, lag i så fall föreskrifver. — Småskolans lokal bafans allt för trång, men tillkännagafs att beslut om dess vidgande redan vore fattadt. — I trädgårdsskötsel meddelades icke undervisning emsdan skolans jordland allde!es som i Hemse vore derför alldeles otjenligt, och beslöt skolrådet föreslå stämman att vidtaga åtgärder för anskaffande af för ändamålet lämpligt sådant jordland. — Icke heller i slöjd gafs någon undervisning. enär skolläraren saknade förmåga att sådan undervisning lemna. Biskopen uppmanade dock pastor och skolråd att hafva äfven denna del af barnens undervisning, i åtanke samt göra hvad derför göras kunde. — Åskådningsmateriel, som någorlunda motsvarades behofvet, fans. Till inköp af ytterligare sådan materiel ville skolrådet föreslå stämman att i staten för nästa år upptaga ett bolopp af minst 20 kronor. Till utvidgande och underhåll af det utaf högst få och mycket slitna böcker bestående sockenbiblioteket ville skolrådet likaledes föreslå stämman att i nämda stat upptaga ett belopp af 20-—25 kronor.
Besigtigades Alfva kyrka. Om dess kalkrappning och cementbestrykning utvändigt samt dess behöfliga yttre och inre putsning förklarades beslut redan vara fattadt. — Kyrkogården befans väl hållen och hafva tillräckligt utrymme, Muren omkring densamma behöfde ofvanpå jämnas och planteringaroe å densamma kompletteras, hvarom kyrkorådet beslöt gå i författning. Beträffsnde messkrud enades kyrkorådet om enahanda beslut med det af kyrkorådet i Hemse fattade. — Vid granskning af ministerialböckerna befunnos desamma vara med ordning och noggranhet förda.
Vid kyrkostämma 11 Sept. hemstälde biskopen, huruvida det som af kyrko- och skolrådena enligt samma protokoll förelagits, men hvaröfver detaljerads beslut dels ansåges nu icke lämpligen böra, och dels, för såvidt förslagen afsåge utgifter, icke kunna fattas, likväl af församlingarne i hufvudsak gillades, och besvarades denna hemställan med ja.
Biskopen tillkännagaf vidare, hurusom han vid jämtörelse mellan församlingstillståndet vid tiden för näst föregående visitation, eller för 11 år tillbaka, och för det närvarande, enligt såväl det upplästa embetsmemorialet, som pastors lemnade muntliga meddelanden, fanne en försämring hafva inträdt i såväl dec kyrkliga och religiösa som det sedliga förhållandet.
Då besöktes den allmänna gudstjensten öfverhufvud flitigt, nu deremot vore de kyrkobesökandes antal högst ringa. Mot sedligheten var då intet att anmärka nu deremot »syntes otuktlasten i betänklig grad vara i tilltagande».
Med anledning häraf påvisade biskopen, dels, hurusom den kyrkliga ordningen och seden, de yttre tuktande formerna — hvilka dock på intet vis vore liktydiga med eller fingo gälla såsom ett andligt lif, likväl för detta lif utgjorde sett vigtigt värn och för dess bestånd och sunda utveckling vora ett så oundgängligt vilkor, att detta lif tynade bort och ginge under der dessa yttre former icke vidmakthölles, och dels, hurusom ett i yttre måtto sedligt lif visserligen icke heller vore liktydigt med ett andligt, ett heligt lif i Kristi tro, om ock, såsom detta lifs frakt och yttersida, dermed stående i nära och oupplösligt samband, men likväl likaledes värnade om detta andliga lif och så alldeles för detsamma utgjorde ett grundvilkor att ett sedeslöst lif öfver såväl enskilda som hela folk droge en snar och säker ofärd för både tid och evighet. Kommnunionsförhör hade icke hållits. Biskopen) erinrade &6om kyrkolagens föreskrift i detta afseende, Något hinder ansåg biskopen icke möta för att åt dessa förhör gifva samtalets form, hvarigenom de mera erhölle karaktären af uppbyggelsestunder.
Biskopen tillkännagaf också, att pastor, sedan hans uppmärksamhet blifvit af biskopen fästad vid det trängande behofvet af en yagre och friskare presterlig kraft, förklarat sig villig att för aflönande af en sådan bidraga med 350 kronor, under förutsättning och förhoppning att församlingarna skulle vilja lemna resten. Af biskopen uppmanade att taga denna fråga i öfvervägande och välvilligt söka, på hvad sätt bäst ske kunde, antingen genom uttaxering eller genom frivilliga bidrag, orina densamma, förklarade sig församlingarna, enär pastor ansett sig icke ännu behöfva presterligt biträde, vilja tillse om någon utväg till den erforderliga aflöningssummans fyllande kunde, åtminstone för den närmaste framtiden beredas.
Tillfrågades församlingarne, om de med hänseende till de offentliga gudstjensterna, de allmänna husförhörea eller i några andra afseenden af kyrklig art och beskaffenhet hade några särskilda önskningar att framställa, — och besvarades denna fråga med nej; och vidare om de med hänsyn till pastors förhållande hade någon anmärkning att framställa eller någon särskild önskan att uttala; och yttrades dervid af en församlingsmedlem, att, eburu han ämnat vid detta tillfälle framställa ett yrkande derom, att pastor måtte finna sig manad att anskaffa presterligt biträde, ett yrkande, hvari säkerligen, enligt hans öfvertygelse, många velat med houom instämma — han numera ville för sin del låta bero vid det, som rörande denna fråga under förrättningen redan förekommit, och framistäldes icke heller af någon annan vare sig någon anmärkning eller något yrkande. Mot det inbördes förhållandet inom församlingarne fans intet att anmärka.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 10 Oktober 1887.
N:r 81.