Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhnsrätt. (Länsfängelset).
Slutransakning hölls i går med den för knifhugget mot extra poliskonstapeln Gustaf Pettersson sistlidne stortorgdag häktade drängen Jakob Petter Reinhold Vahlgren från Lill Atlings i Atlingbo. Målsägaren var sjelf närvarande.
Enligt företedt läkarebetyg hade han erhållit i ryggen nära venstra skulderbladet ett omkring 1 1/2 c.m. långt och 2 e.m. djupt sår, hvaraf han med all sannolikhet icke komme att lida men för framtiden, men som under några veckor gjorde honom oförmögen till arbete. Han fordrade nu i ersättning 2 kr. 50 öre för hvarje försatt arbetsdag under 3 veckor, hvilket nedprutades till 36 kronor, 15 kronor för förstörda kläder, 5 kronor för lasarettskostnader och 50 kronor för sveda och värk; hvarjämte han yrkade strängaste straff på den tilltalade.
Sedan båda parterna öfverlemnat målet, dömdes Vahlgren för mot i tjensteutöfning stadd polisman begånget våld med lifsfarligt vapen, hvaraf intet men för framtiden sannolikt komme att följa, att hållas till straffarbete i 1 år och 6 månader, hvarjämte han förpliktades att utgifva de af målsägaren äskade ersättningsbeloppen med sammanlagdt 106 kronor.

Södra häradsrätten.
Med för mened häktade drängen P. A. Norberg bölls ransakning i går vid Skogs tingsställe. N. är född 1868 och har från sitt 10:e år haft tjenst hos åtskilliga personer i Fröjel och Alfva. Hörd öfver polisrapporten vidhöll N. sin bekännelse. Då han en dag strax efter 24 sistl. April körde förbi J. Bokströms lägenhet och var inne hos denne, hade B. först frågatN., om N. ej sett något af uppträdet mellan B., Jakobsson och Olsson. Då han nekat till detta, hade B. derpå sökt inprägla hos N. att vittoa som B. uppläste, samt sagt att »sådana pojkar har jag tagit i maten förut». B. bade ock lofvat tjenst och städja för att få hovom till vittnd. Sedan fick N. aldrig någon plats hos B. Då dagen tör första vittnesmålet var inne, lät B. hämta N. med skjuts. N. hade ej velat följa med, men drängen käde sagt att han ovilkorligen skulle följa. De körde då in till B. i Hemse, B. hotade med att »sådana karlar har jag behandlat förut», hvilket i förening med hvad N. hört att B. skulle innehafva revolver, skrämde N. att vittna i enlighet med den berättelse B. föreläste. N. hade då aldrig förut varit vid någon rätt, var obetänksam och tänkte ej på innebörden af en vittnesed. Ingen mera än Bokström visste att N. svurit falskt. Genast efter vittnesmålet kände N. hårda samvetsqval, hvilka i hög grad stegrades, då J. och O. blefvo fälda. Han förstod emellertid ej då sättet och formen för återtagandet af det falska vittnesmålet.
Då Stenqvist derefter anmodat N. att i nu pågående mål ang. Bokström och Stenqvist uppträda som vittne hade N. bedt Stenqvist att få Ke vittna, enär »han gjort en orätt sak en gång och ej ville göra om den», men hade ej upplyst Stenqvist i hvadtafseende han öfvat orätt. Före sammanträdet 1 Sept. hade B. vid flere tillfällen och sist 3 Sept. enträget bedt N. att vittna i enlighet med sitt förut aflagda falska vittnesmål. N. kände emellertid samvetsqvalet stegras i allt högre grad och särskildt sedan han blifvit instämd till vittne i målet mot Stenqvist och Bokström samt beslöt att huru utgången än kunde komma att blifva, återtaga sin berättelse. Innan återtagandet skedde hade N. dock under samtal avg. förenämda uppträde mellan Bokström samt Olsson och Jakobsson yttrat sig i enl. med det falska vittnesmålet. Då N. skulle gå eden i sista målet, kände han sig till en början mycket rädd, men bekände derefter.
Han dömdes till 2 år 3 mån. straffarbete samt ständig vanfrejd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *