höllos i går inför norra häradsrätten, och pågingo förhandlingarna i dessa mål från kl. 11 f. m. till kl. 4 e. m. och — efter hållen middagsrast — från kl. 5 till kl. 1/2 8 e. m.
Alla tre målen voro förut handlagda. Det, som först påropades, var målet mot järnvägsarbetaren P. A. Olsson angående
våld och hemfridsbrott,
af Olsson begångna vid olika tider och på olika platser inom Ala socken.
Vid Olssons sida såsom åtalad för delaktighet i brotten stod nu äfven arbetaren Frans Pettersson.
Med afseende på Olsson utröntes nu till fallo, att han 18 Juli å Lauritse gård i Ala misshandlat arbetaren P. L. Johansson samt senare på dagen i samme Johanssons hem ännu en gång våldfört sig å denne.
Vidare hade Olsson, då 1 sällskap med svaranden Pettersson, 29 Juli inträngt i P. L. Johanssons bostad och ej velat aflägsna sig därifrån, trots tillsägelser, utan med våld beredt sig tillfälle att genomsöka J:s bostad ör att se, om han var hemma. Olsson hade sammaledes natten mellan 16 och 17 Juliinträngt i arb. Fr. Johanssons bostad hos J.
Larsson, Gyle, och slagit denne på flera ställen å kroppen och särskildt i ansiktet. Slutligen var Olsson ännu en gång i färd med arbetaren Johansson och misshandlade honom.
Vid våldsgärningarna mot arb. P. L. Johansson 29 Juli och mot Fr. Johansson natten emellan 16—17 Juli samt vid det sist här. ofvan omtalade våldet var Pettersson med och hjälpte Olsson i hans våldsföröfvanden.
Olsson vidgick i hufyudsak hvad som lades honom till last, men Petterson sökte att slingra sig undan deis genom att neka, dels genom att säga sig ej minnas händelserna i fråga, enär han skolat vara öfverlastad. Fyra vittnen styrkte dock i förnekade punkter och jämväl i öfrigt stämningarnas riktighet såväl i afseende på Olsson som Pettersson.
Efter en längre öfverläggning dömde rätten svaranden Olsson att undergå fängelse i till sammans fyra månader och att böta tillsammans 75 kr., eller att i ena bot undergå 4 månader och tio dagars fängelse.
Svaranden Pettersson fick böta tillhopa 150 kr., hvilka, om han ej kan gälda dem, förvandlas till 18 dagars fängelse.
P. A. Olsson, född 1866 i Dörby församling af Kalmar län, har förut (år 1895) undergått 6 månaders straffarbete för våld och knifskäring.
Målsägaren P. L. Johansson, hvilken vid föregående rättegångstillfälle uppträdde berusad, dömdes att härför böta 50 kr.
Nästa mål gälde
den falske folkskolläraren Johansson-Bolmér,
mot hvilken till detta rättegångstillfälle icke någon bevisning förebringats och hvilken fortfarande nekade för att vara den, som sökt vikariat i Halls församling.
Som ombud för skolrådet i Hall hade kyrkoherde Beckman i Hangvar instält sig. Han vitsordade, att han skrifvit två vid rätten företedda till Johansson stälda bref angående platsen i fråga.
Om dessa bref sade den häktade, att han väl sett dem och haft dem i sin hand, enär den af honom förut omtalade skoll. J. E. Johansson, som skolat vara den, som sökt platsen, tillsäkdt honom den på samma gång han återsändt da betyg, hvilka han skulle ha afskrifvit och användt vid platsens sökande.
Vidare företeddes ansökningshandlingarna till såväl Hall som Orlunda församlingar.
Den sista af de två platserna har J:son-Bolmér erkändt sig hafva sökt. Det visade sig vid anstäld jämförelse, att båda handlingarna voro skrifna af samma person. Detta förklarade Bolmér så, att J. E. Johansson, på hans uppmaning, skrifvit de af honom använda betygsafskrifterna och ansökningshandlingarna, enär han själf vid tillfället haft ondt i sin högra hand. Som bevis på, att det ej varit Bolmér utan den mera nämde J. E. Johansson som sökt platsen i Hall, åberopade Bolmér: ett bref som lär skola finnas i en Bolmér tillhörig verktygslåda, som f. n. finnes förvarad hos en handlande i Orlunda socken.
Med afseende på den af Bolmér omtalade J. E. Johansson upplyste kyrkoherde Beckman att det visserligen finnes en skollärare J. E. Johansson med samma förnamn som den här omtalade, men denne vore utexaminerad från Karlstad och ej från Wexiö, som Bolmér uppgifvit.
Bolmér företedde ett intyg om hedrande vandel och godt uppförande från den tid han varit i Bolm.ö församlivg, undertecknadt af kommunalstämmans ordf. m. f., detta som motbevis mot förut gjorda påståenden, att Bolmér våldfört sig å stämningsmän och varit misstänkt för delaktighet i fosterfördrifning.
För – hörande af vittnen i saken och för efterspanande af den afj Bolmér åberopade J. E. Johansson, uppsköts målet till 4 Oktober.
Tredje och sista ransakningen för dagen rörde sig om
rånet å Fårö,
i hvilket ej under den nära fyra timmar långa ransakningen något nytt framkom.
Som vittne hördes pigan Sofia Olsson, hvilken hört husbonden Ahlqvist, Träska, säga, att han på morgonen 8 Januari sett Södergren gå förbi vid Träska på väg från Butlex till Friggårds.
Den öfriga tiden upptogs med ett noggrannt utforskande af förhållandena i Berggrens hem vid tiden för rånets begående. Härvid hördes upplysningsvis hans på Butlex bosatte måg, Kristoffer: Johansson, samt dennes hustru och dotter. Intet nytt framkom härvid. Det upplystes dock af dem, att Berggren, som före rånets begående varit vid jämförelsevis god hälsa, efter detsamma blifvit ytterligt klen och förlorat förmågan att minnas händelser eller igenkänna personer, icke ens sina närmaste. Vidare meddelades, att Era Södergron i slutet af Juni eller början af Juli månad i fjol skulle ba varit hos Berggren oeh sökt låna penningar. Förut har upplysts, att S. just vid denna tid varit i svår penningförlägenhet, och åkl. ansåg det troligt, att S. redan då umgicks med planer för rånet, samt att han endast velat rekognoscera i Berggrens hem och användt begäran om penninglån som förevändning, enär S. väl visste, att Berggren aldrig lånade ut pengar, icke ens åt sina mest närskylda.
Södergren förnekade bestämdt, att han varit hos Berggren vid här omförmälda tillfälle, men höll det ej för otroligt, att det varit hans far som varit där, och att den här lämnade uppgiften berott på en förväxling.
Kristoffer Johansson anmärkte vidare att en revers af Esras far till Berggren å ett lån af 100 kr. äfven försvunnit vid rånet och ansåg detta märkvärdigt, då öfriga på samma ställe förvarade värdehandlingar och skuldsedlar lämnats orörda.
Från räntmästare Th. Eneqvist inlämnades ett intyg, att alla pensioner — och sålunda äfven Berggrens pension — nästan utan undantag pläga utbetalas med riksbankens sedlar.
Med Södergren företogs denna gång intet särskildt förhör, utan uppsköts målet ännu en gång till 4 Oktober.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1898
N:r 141
