Rättegångs- och Polissaker

Norra häradsrätten.
För falsk beskyllning- och ärekränkning har sakföraren A. C. Stenmark, såsom förut flera gånger meddelats, instämt f. pred. F. A. Bomqvist, men denne har vid hvarje tillfälle, då målet skolat handläggas, uteblifvit från rätten till följd af sjukdom. Kär. hade nu yrkat, att svar. måtte åläggas att ställa ombud för sig, men dåraf syntes intet; endast ett meddelande om, att svar. fortfarande var sjuk, inlämnades, hvarefter målet ånyo uppsköts till 5 Juni.

Om återbärande af auktionsmedel hade J. O. Pettersson Magnsarfve i Ekeby instämt auktionisten L. J. Ekluad Dune i Dalhem, hvilken dock bestred, att han hade uågon skyldighet att till kär. återbära några penningar. För utredning och anskaffande af vittnen blef målet uppskjutet till sammanträdet 5 Juni.

Anmäl strandfynd! För uraktlåtenhet att hos uppsyningsmannen i Fårösunds tunldistrikt anmäla gjorda stravdfynd stodo tre personer tilltalade.
Den första af dem var drängen E. Nordström från Bunge, hvilken skulle ha försummat att anmäla eu del af honom vid stranden funna bräder, tillsammmans utgörande 1 tolft. Svar. förklarade sig ej ha något med fyndet att skaffa, Han hade vid bärgning af släke i vattnet funnit tre brader. Då dessa lågo till hinder för honom vid arbetet, hade han lagt upp dem på en sten i st. f. att åter kasta dem i sjön. Då han sedermera hörde anmärkningar häremoet, körde han upp bräderna till Fårösund, då emellertid uppsyningsman Elvin vägrat att taga hand om bräderna, hvadan evar. ånyo körde hem fyndet och lade det tillbaka på stenen, där det ännu ligger.
Åkl. framhöll, att svar. först sedan han fått stämningen kört bräderna till Fårösund samt anhöll om uppskof till 5 Juni för vidare utredning, och bifölls denna anhållan af rätten.
Oskar Wessman å Fårö hade funnit ett tomfat, värdt 4 kr., i sjön men ej anmält det. Han erkände, och faller utslag 5 Juni.
Fredrik Broman från Gothem hade äfven gjort strandfynd ef tomfat men ej anmält det, beroende detta därpå, att han, som nyss förut funnit en del takspån i sjön och då anmält detta, ämnade att vänta med anmälningen af det sista fyndet till dess besiktning af det först gjorda fyndet skulle äga rum.
Utslag 5 Juni.

För olaga skogsförsäljning var O. Johansson Vikarfve i Viklau instämd af sin granne, O. Pettersson från samma gård. Svar. bestred käromålet, anseende sig ha tagit skog på egen skogslott. För utredning och bevisning uppsköts målet till 5 Juni.

För tillgrepp af ved ur änkan Johanna Olssons Orleifs i Ala hage voro husbonden J. Nordberg och hans hustru därsammastädes instämda. Hustrun var af sjukdom hindrad att närvara, och mannen för sin del bestred stämningspåståendet. För att äfven få hustrun hörd uppsköts målet till Jani sammanträdet.

För störande uppträde under en fri församlingsgudstjänst å Fårö samt för det han därvid till allmän förargelse öfverfallit och misshandlat landtbr. S. Hellgren var arb. Fr. Ekström å Fårö instämd. Vid målets påropande anmäldes, att parterna förlikts, men åkl., som ej ansåg sig viss om att äga rättighet att afstå från ansvarstalan för störande at allmän gudstjänst, anhöll att målet måtte förklaras hvilande och att dess fullföljande finge bero på vidare anmälan. Denna anhållan bifölls af rätten.

För att ha skjutit en hund, utan att denna förorsakat skada eller förfång, var Edv. Fahlström, Anderse i Bara, instämd af sin granne A. Olofsson Simmunde i Bara. Svar. erkände och förklarade sig villig betala 25 kr. i ersättning, uoder det kärandens ombud begärde uppskof för att höra, om hans hufvadman var nöjd med denna ersättring.
Uppskof till 5 Juni.

Södra häradsrätten.
(Fjärde sammanträdet).
Förståndigt handladt. Förlikta anmäldes nu målen emellan Karl Bolin och L. J. Sigrén i Klintehamn samt emellan Sigrén och Boling hustru Amanda, angående några skymfliga tillmälen.

Kyrkvärd eller kyrktjuf. Målet emellan J. P. Sandelius vid Källgårds i Stenkumla och Amanda Håkansson därsammastädes angående mot Sandelius fälda smädliga yttranden förekom ånyo, men som svar. ej ville erkänna, att hon sagt hvarken det ena eller det andra af ofvan citerade titlar och de vittnen kär. har fortfarande äro jäfviga, uppsköts målet till andra sammanträdet af höste tinget.

»Vestmanska tomten». I målet emellan Johan Gustafsson å Stora Mafrids i Västergarn och Karl Magnusson Bjestafs i Sanda om bättre rätt till den s. k. »Vestmanska» tomten, hördes två vittnen, som varit närvarande, när köpet uppgjordes om fastigheten, hvarå denna tomt är belägen. Därvid hade framgått af samtalet, att lägenheten skulle följa fastigheten. Utslag meddelas 5 Juni.

Om barnuppfostrinsbidrag har änkan Emma Lingström i Vamlingbo instämt ynglingen Johan Södergren vid Austres. Kär. hade låtit inkalla ett vittne, som ganska otvetydigt intygade svar:s förhållande till kär. i detta fall. För att få in ännu ett vittne uppsköts målet till 8 Maj.

Släketvist. Innehafvarne af Botarfve och Storms hemman i Vamlingbo yrkade, att Gabriel Jakobsson Bilds i Vamlingbo måtte åläggas till dem afträda de jordområden inom Bilds hemman, hvarå de, enligt hvad vid rätten skulle visas, ägde rätt til släketskt. Parterna företräddes: kär. af notarien K. P. Lundblad, svar. af hemmansäg. Nils Olsson Nora i Vamlingbo. Svarandeombudet ville på inga vilkor ingå i svaromål, emedan kär. på intet sätt styrkt någon rätt till det åsyftade strandområdet, Upplystaf ordf. att det just var meningen med rättegången, måste svar. ingå i svaromål. Kär. motiverade sina påståenden på de grunder, att enligt delvingsbeskrifningen öfver första och andra skifteslagen inom Vamlingbo området utlagts åt kärandena för »släketäkt»; 1863 hade landtmätare Falk på delägarnes begäran uppmätt och kartlagt strandområdet; men kär. hade ej fullföljt sin rätt, emedan förre innehafvaren Lars Zakrisson Bilds begärt 24 kr. årlig hyra för väg till stranden. Kär. åberopade äfven urminnes häfd, ty redan 1703 hade området tillhört de hemman som nu innehades af kär. och hvilka 1745 blifvit skattskrifna därför. Svar. bestred det anförda, och målet uppsköts till 5 Juni.

Fattigvårdsmål. Hafdhems kommun hade i ett från kammarrätten hitförvist mål, emellan nämda kommun och Ejsta socken, begärt vittnesförhör för att utröna pigan Charlotta Åkerbäcks hemvist och mantalskrifningsort. Af förhöret framgick, att Åkerbäck sedan 1894 vistats vid Jakobs i Ejsta, men hvarje år vid tiden för mantalsskrifningarna sändts till Hafdhem, där den hemmansägare, hos hvilken hon vistats i Ejsta, hade en måg. Som Fjsta kommun fått del af handlingarna så sent, att från denna sida ej hunnit inkallas några vittnen, blef målet på begäran uppskjutet till 9 Maj.

Uppfostringshjälp åt en 15 Juni f. å. född gosse fordrar pigan Hilda Larsson i Etelhem af husbondesonen Gottfrid Pettersson Bjärby i samma socken. Svar. medgaf, att kär. innehaft tjänst hos hans föräldrar, men bestred, att han haft närmare umgänge med henne: Målet förekommer ånyo 8 Maj.

Menedsmål. Tjänstedrängen Oskar Lindqvist från Gläfves i Burs yrkade, att Lars Hansson Ljugenäs i Burs måtte ådömas laga ansvar samt att utgifra 500 kr. i skadestånd, för det Hansson om kär. sagt, att han vittnat falskt i ett mål emellan Hansson och annan person. Svar. bestred käromålet, hvarefter målet uppsköts till 8 Maj.

Ett expropriationsmål, emellan k. m:t och kronan å ena samt Nasume, Norrgårda och Raagvalds hemmans åboor i Tofta å andra sidan, förekom vid detta smntr. första gången. Kronan begär att, i enlighet med kontrakt som upprättats med delägarne, jord måtte exproprieras till kronan längsstranden i Tofta till skjutbana för artilleriet. Som ej alla delägarne ännu voro kallade, blef målet, hvars handläggning kräfde bortåt fyra och en half timme, uppskjutet till Juni sammanträdets andra dag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1899
N:r 54

Auktion Bjerges i Ala.

Lördagen den 15 innevarande April från kl. 9 f. m. låta sterbhusdelägarne efter afl. hämmansägaren A. P. Nordell, Bjerges i Ala; medelst offentlig frivillig auktion där på stället till de högstbjudande för sälja deras såväl fasta som lösa egendom. Lösa egendomen består af något guld, silfver, koppar, malm, järn- och blecksaker, glas och porslin; linne, sängkläder, en större mängd goda manskläder; möbler af hvarje handa slag, näml. bord, stolar, speglar, byråer; skänkar, skåp, klädeskistor, en antik s. k. nattlåda; goda träkärl, bingar, väfstol och en mängd annat husgeråd. Åker- och körredskap, bestående af tröskverk, hästkvarn, vindmaskin, res- och arbetsvagnar, flera par arbetskälkar, klös och rakpinnharfvar, vänd- och spetsplogar, mullfösor, par- och enbetsselar, foder- och vedhäckar, en större mängd mindreredskap,diverse smedje redskap och snickareverktyg; ett parti bygnadsskog och ämnadsvirke; kreatur: 1 par hästar, 1 stoföl, ett par dragoxar, 3 st. kor, en kviga och 5 st. gamla lam m. m. Omkr. kl. 12 midd. utbjudes fastigheten 3/32 mantal Bjerges. Hemmansdelen, laga skiftad, fri från undantag och gravationer, innehar omkr. 10 tunnland till större delen utmärkt god åker, lika mycket äng och slåttermark, 10 tunnland odlingsbar myr och omkr. 55 tunnland betes- och skogsmark med goda kreatursbeten och skog för husbehofvet. Som gårdens åbygnader skola från stället bortflyttas, komma dessa att utbjudas dels särskildt och- dels -tillsammans med fastigheten, och – förbehålles pröfningsrätt å blifvande anbud. Vidare underrättelser angående hemmansdelens beskaffenhet; tillträde och betalningsvilkor. m. m. blifva vid auktionstillfället meddelade. Med betalningen för lösa egendomen lämnas af mig välkände inropare anstånd till den 1:sta nästkommande September, andra betale kontant genast eller vid anfordran.
Kräklingbo den 1 April 1899.
BERNH. BOLIN.
Boets utredningsman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1899
N:r 51

Dödsfall Petter Brobeck

Att vår innerligt älskade Fosterfader Petter Brobeck stilla och fridfullt afled tisdagen den 27 Februari kl. 4 f. m., i en ålder af 68 år, 5 mån. och 23 dagar; djupt sörjd och saknad af ess, en broder, öfriga släktingar och många vänner hafva vi härmed den sorgliga plikten tillkännagifva.
Orleifa i Ala den 1 Mars 1899.
Ida Jacobsson. Oskar Jacobsson.
Sv. Ps. 482: 6 v.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Mars 1899
N:r 34

Stödundervisning för gossar

saknade under fjolåret följande 32 socknar, bland hvilka man finner flere af dem, där välmågan anses våra störst. De voro: Ardre, Alskog, Anga, Atlingbo, Boge, Bro, Bunge, Burs, Butle, Bäl, Etelhem, Fårö, Gerum, Gothem, Hablingbo, Hejnum, Kräklingbo, Linde, Lummelunda, Martebo, Norrlanda, När, Rute Silte, Sjonhem, Stenkyrka, Sundre, Träkumla, Vall, Vallstena, Viklau och Vänge. Samtlige dessa med undantag endast af Ardre, Bunge, Burs, Bäl, Hejnum, När, Stenkyrka, Träkumla och Vall saknade dessutom undervisning i kvinlig slöjd, hvilket äfven var förhållandet med Ala, Björke, Fardhem, Fide, Fleringe, Gammalgarn, Ganthem, Guldrupe, Halla, Lojsta, Lokrume, Lye och Sundre.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Januari 1899
N:r 12

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 Dec. 1898:
Levide socken: födda 9 (6 m. 3 kv.), döda 9 (4 m. och 5 kv.), inflyttade 17 (7 m. 10 kv.), utflyttade 24 (11 m. 13 kv.), vigde 4 par, folkmängd 525, minskning 7;

Gerums socken: födda 1 (1 m.), döda 6 (2 m. 4 kv.), inflyttade 14 (7 m. 7 kv:), utflyttade 8 (6 m. 2 kv.), vigde 2 par, folkmängd 171, ökning 1.
Hela pastoratets folkmängd 696; minskning 6 .

Fårö socken: födda 23 (11 m. 12 kv.); döda 11 (7 m. 4 kv.), inflyttade 31 (16 m. 15 kv.), utflyttade 60 (27 m. 33 kv.), vigde 3 par, folkmängd 1,114, minskning 17.

Atlingbo socken: födda (3 m.), döda 4 (2 m. 2 kv.), inflyttade 29 (15 m. 14 kv.), vigde 1 par, folkmängd 214, minskning 1.

Kräklingbo socken: födda 2 (1 m. 1 kv.), döda 5 åa m, 2 kv.), inflyttad 19 (14 m, 5 kv.), utflyttade 21 (11 m. 10 kv.), vigde ett par, folkmängd 370, minskning fem;

Ala socken: födda 5 (3 m. 2 kv.), döda 2 (1 m. 1. kv.), inflyttade 19 (9 m. 10 kv.) utflyttade 14 (5 m. 9 kv.), vigde 1 par, folkmängd 294, ökning 8;

Anga socken: födda 7 (3 m. 4 kv.), inflyttade 20 (8 m. 12 kv.), utflyttade 25 (14 m. 11 kv.), vigde 5 par, folkmängd 286, ökning 2.
Hela pastoratets folkmängd 950; ökning 5.

Källunge socken: födda 6 (5 m. 1 kv.), döda 4 (4 m.), inflyttade £9 (13 m. 16 kv.), utflyttade 23 (12 m. 18 kv.), vigde 2 par, folkmängd 241, ökniog 6;

Vallstena socken: födda 8 (3 m, 5 kv.), döda 5 (8 m. 2 kv.), inflyttade 238 (13 m. 10 kv ), utflyttade 11 (7 m. 4 kv.), folkmängl1 350, ökning 15.
Hela pastoratets folkmängd 59′; ökning 21.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Januari 1899
N:r 3

Innevarande års mönstring

med beväringsmän tillhörande Garde kompaniområde, N:o 186, förrättas: fredagen den 16 dennes kl, 11 f. m. vid Butle järnvägsstation med beväringsmän från Vänge, Butle, Guldrupe, Garde, Etelhem. Alskog och Lye socknar samt följande dag (den 17 dennes) kl. 11 f. m. vid Kräklings i Kräklingbo med beväringsmän från Kräklingbo, Ala, Anga, Östergarn, Gammalgarn och Ardre socknar.
Befriade från personlig inställelse äro de mönstringsskyldige, som lämna föreskrifven adressuppgift.
För öfrigt hänvisas dels till länskungörelsen och dels till i inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen.
Klintehamn d. 9 December 1898.
KARL BOLIN, T. f. Befälhafvare för Garde kompaniområde.

Innevarande års beväringsmönstring inom Visby kompaniområde N:o 181 förrättas å stadens rådhus nedanstående dagar från kl. 10 f. m.:
Måndagen den 19 dennes med mönstringsskyldige inom Strandroten, Norderroten och S:t Hansroten samt
Tisdagen den 20 dennes med mönstringsskyldige inom Klinteroten och utom staden boende.
Vidare upplysningar angående mönstringen finnas i länskungörelsen ser. Å. N:o 230 för innevarande år samt uti inskrifningsboken.
Visby den 8 December 1898.
E. L. Löwenberg,
t. f. Befälhafvare för Visby kompaniområde N:o 181.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 December 1898
N:r 190

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Hemfridsbrottet i Ala. Förnyad rannsakning i denna sak har i dag hållits å länsfängelset.
Till styrkande af åtalets riktighet hördes två vittnen.
Innan vittnesförhören vidtogo, tillfrågades svar. Johansson, om han nu erkände hvad som i angifvelseskriften lades honom till last, hvarpå han svarade ja. Vid förra ransakningen hade han sagt sig ej miunas hvilken del han haft i uppträdet och hvad han vid tillfället gjort. Jämväl återkallade J. en af honom lämnad uppgift att han var i lagstadd tjänst hos landtbr. Johansson, Tings i Kräklingbo, hos hvilken han endast haft tillfälligt arbete.
Äfven svar. Norberg erkände nu allt hvad som lades honom till last, under det Larsson förklarade sig ej alls kunna minnas hvad han gjort, enär han vid tillfället varit redlöst öfverlastad, hvilket äfven af målsägaren vits ordades.
Härefter hördes vittnena, hvilka dock ej hade något nytt att berätta utöfver hvad som förut förekommit.
Häradsrätten dömde härpå häktade Johansson till 8 mån. fängelse och 20 kr. böter för våld, Larsson till 8 mån. straffarbete och Norberg till 6 mån. straffarbete och 20 kr. böter för våld.

Faststäldt utslag. Svea hofrätt har ej fannit skäl att göra ändring i Gotlands södra häradsrätts utslag 9 Maj 1898, hvarigenom Erik Hansén och Hugo Hansén å Burgsvik dömta att för misshandel hvardera böta 75 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 December 1898
N:r 186

Bidrag från odlingslånefonden

har k. m:t beviljat med nedanstående belopp:
till afdikning och odling af Kalfhage myr, tillhörande hemmanen Grymlings, Lillegårds, Stjärnarfve och Mellings i Ejsta 6,800 kr.;
till afdikning och odling af Velinge myr, tillhörande hemmanen Österby, Velinge och Hexarfve i Butle samt Gurfiles i Ala, 6,700 kr.;
till utdikning och odling af Ängsmyr, tillhörande hemmanen Änge och Nygårds, samt Hornsmyr, tillhörande hemmanen Änge, Nygårds och Butlegårda i Butle, 6,300 kr.; samt
till utdikning och odling af Kyrkmyr och Skinnarfve myr, tillhörande hemmanen Magnhuse, Dals, Pejnarfve, Skinnarfve och Mallgårds i Levide, 4,800 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 November 1898
N:r 183

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Rånet å Fårö. Vid igår hållen förnyad ransakning i detta mål — ett förhör som pågick från kl. 12-tiden på f. m. och till kl. 1/2 9 e. m. med ett par timmars afbrott — hördes en del af de personer med hvilka häktade Södergren haft större eller mindre affärsförbindelser.
Således hördes grosshandlandena Carl Degerman och Edv. Landberg, handlandena V. Gooes såsom prokurist för firman Gunnar Gooes & son, A. Bergström, alla från Visby, och Alfr. Lundqvist, Hemse. Af dessa vittnen förklarade de flesta, att de sält sina varor till den häktades fader, enär de ej känt Esra och sålunda ej kunnat lämna denne kredit. Hr Landbergs meddelande om det pris till hvilket han af Esra köpt spannmål ansåg åkl. bevisa att Esra ej, såsom han velat låta påskina, på den affären kunnat ha någon förtjänst, utan måhända snarare tvärt om. Den åsikten vitsordades äfven af hr Landberg.
Som vittnen hördes vidare:
Sergeant O, E. Löfgren. Detta vittne berättade, att Esra på hösten 1897 kommit upp till honom, med hvilken han var något bekant från beväringsexercison, för att lifförsäkra sig för 4,000 kr. Då det bolag vittnet representerade önskade sig en underagent å Fårö, vidtalades S. att åtaga sig denna syssla. Sedan hade vittnet och S. någon gång tillfälligtvis träffats. På dagen för Södergrens häktande hade denne uppsökt vittnet för att inbetala sin premie å lifförsäkringen med 32 kr. 42 öre. Vid betalningen framlämnade han en hundrakronosedel af riksbankens valör samt frågade dessutom, om han kunde få växla ännu en hundrakrona. »Ja bevars, t. o. m, två, om det behöfs», hade vittnet svarat. »Det var bra», sade då S., »ty det är så svårt att få växla på Fårö.» Härpå framtog Esra ännu två riksbankens hundrakronosedlar, som växlades. Vittnet och S. hade sedermera varit i sällskap ute i staden och på Adelsgatan mött stadfiskalen och länsman Jacobson, på hvilka vittnet hälsat. Då de passerat förbi hade Esra visat sig nervös och vändt sig om för att se på dem samt upptäckt att de vändt om. »Jag tror de vilja tala med oss», hade Esra häftigt utbrustit. »Ja, då vänta vi», svarade vittnet. De stannade, och länsman J. kom fram och bad att få tala vid Södergren. Därpå hade häktningen skett, och vittnet och S. hade sedan ej råkats. Vittnet tillade att det för omkr. 3 månader sedan från Esras far som premie å Esras lifförsäkring genom annan person mottagit en hundrakronesedel af riksbankens valör och vikt på samma sätt som de af Esra vid häktandet innehafda sedlarne. Sedeln hade lämnats kronofogde Cramér till inväxling.
Ynglingen Adolf Karlström hördes angående händelserna den mycket omtalade bröllopsnatten mellan 19 och 20 Nov. i fjol. Karlström hade då, enligt flera vittnens och äfven enligt egen utsago, varit i Esras sällskap. Som bekant ha fera vittner förut bestämdt påstått att Esra vid tillfället varit iklädd svart mask, och ett vittne, Mårten Broman, hade påstått, att Karlström till honom sagt, att Esra vid tillfället haft em mask, som sett ut som ett nät, för ansiktet. Detta bestreds på det allra lifligaste af vittnet, som hela tiden på kvällen och natten haft Esra i sällskap men ej sett någon mask för denne ansikte, Lika bestämdt bestred vittnet, att det fält de af Mårten Broman omvittnade orden. Dessa bestridanden vidhöll vittnet äfven sedan domaren upprepade gånger framhållit vikten af att tala öfverensstämmande med verkliga förhållandet. På grund häraf komma vittnena Karlström och Broman att vid ett följande ransakningstillfälle konfronteras med hvarandra för utrönande hur med denna sak förhåller sig. Södergren själf vidhöll som förr, att han ej haft mask för ansiktet.
Ynglingen Konrad Olsson berättade, att han på kvällen 2 Januari i år, i afsikt att besöka annan person, som han emellertid ej träffat, kommit till Esras hem och en stund varit inne i butikskontoret hos denne. Sedermera hade han på Esras uppmaning följt med denne på en promenad. Olsson hade först gått ut ur butiken och omkr. 5 minuter därefter hade Esra kommit ut, då iklädd öfverrock och filthatt samt med en s. k. nattsäck i handen. Hvad det var i denna visste vittnet ej.
— Hvad hade S i kappsäcken? sporde åkl.
— En butelj med litet konjak.
Härvid upplyste vittnet, att Esra inne i butiken sagt sig ej ha någon konjak. Då åkl. framhöll det märkvärdiga uti att man först och främst medtager en nattsäck för att bära en konjaksflaska i och för det andra det egendomliga i att midt i natten gå ut och medtaga konjak utan att ha något bestämdt mål för sin vandring, genmälde svar., att han medtagit konjaken i händelse han skulle träffa någon bekant. Olsson och Esra skildes emellertid vid Ringvide, hvarvid O. sett Esra fortsätta på vägen åt Butlex till. Här anmärkte åkl. att det just var vid detta tillfälle, som Esra nyss fått den första dyrken och att vandringen torde få anses vara företagen i afsikt att profva denna dyrk hos Berggren. Detta bestreds af svar., som sade gig rätt snart ha vändt om hem igen.
Drängen Mårten Nordström upplyste, att han den förut omförmälda bröllopsnatten varit ute, iklädd svart plyschmössa som han haft neddragen för ögonen och att han på vägen mött några flickor som han nypt i armarne. Trodde att detta åstadkommit att talet om masken kommit ut och att man förväxlat Södergren och honom med hvarandra.
Efter middagsrasten förekom en lång öfverläggning om Södergrens affärsställning. Åkl. hade på grund af de knappa anteckningar, som S. själf gjort om sin affär, uppgiort en tablå öfver dennes affärsställning, utvisande denna, att S. ej haft någon egentlig vinst af sin handelsrörelse och att han omöjligen kunde ha haft 2, 800 kr. i ren behållning. Södergren sökte med all energi bevisa motsatsen, frånmätande åkl:s tablå all betydelse. Och då åkl. påvisade, att tablån uppgjorts efter Södergrens egna anteckningar i handels böckerna, genmälde deune, att detta ej bevisade, att tablån var riktig.
— Men då har ni också gjort er skyldig till falsk bokföring.
— Ja, hvarför icke. Oriktig är tablån emellertid, svarade Esra frimodigt.
Hans sätt att uppträda emot åkl. i öfrigt var dessutom sådant, att denne fann sig föranlåten att yrka ansvar å honom för otillständigt uppträdande inför rätten.
Till sist kom Södergren med en högst öfverraskande upplysning. Hittills har han framhållit att han, dels hos personer å Fårö, dels i Visby tillväxlat sig hundrakronosedlarne och har haft mycken möda att erinra sig hur och hvar han fått en del af dessa sedlar sig tillväxlade. Och såväl åkl. som domare hafva försökt att uppfriska hans minne i den vägen men utan resultat. Nu meddelade emellertid S. att han i Oktober månad i fjol företagit en kort resa till Stockholm samt att han därvid — ?han trodde att det varit i Skandinaviska kreditaktiebolaget — tillväxlat sig 16 eller 17 hundrakronosedlar at riksbankens valör. På fråga, hur det kom sig att Södergrens minne af denna sak hittills och trots allt varit så totalt utplånadt, kunde han ej gifva något tillfredsställande svar. Om resan i öfrigt gaf han d upplysningarna, att han rest som däckspassagerare och att hans namn sålunda ej blifvit antecknadt ombord, att han ej mindes med hvilken båt han rest, att han ej besökt någon bekant eller någon affärsman i Stockholm utan att han gjort resan endast för nöjes skull.
Dessa uppgifter om hundrakronesedlarnes åtkomst förskaffade S. en allvarlig skrapa af domaren, som varnade honom för att inför rätten servera dylika, synbarligen hopgjorda, lögnaktiga historier. S. vidhöll dock denna nya uppgift.
Målet uppsköts härpå åter till 6 December.

Den falska folkskolläraren Johansson-Bolmér ransakades i går ånyo å länsfängelset. Bolmér vidhöll fortfarande, att det ej var han som sökt plats i Halls församling. Äfven vidhöll han att hans tjänstgöringsbetyg från Gryteryd vore riktigt, hvarvid åkl. upplyste att den kommunalstämmeordförande, som utfärdat detta betyg, för detta blifvit af församlingen stäld under åtal, hvilket dock sedermera återkallades, samt skild från sin ordförandebefattning. Detta bestred Bolmér, påstående, att ordföranden blifvit skild från sin befattning vid ett helt annat tillfälle och för en annan sak.
Med afseende på tjänstgöringsbetyget från Hedstra hade kyrkoherden där upplyst på ämbetsed, att äfven detta var falskt. Bolmér påstod motsatsen, och nu hade till rätten inkommit ett bref från en urmakare Rask från Gryteryd, hvilken förklarade sig hafva stått bredvid kyrkoherden, då han skrifvit det nu af honom förnekade betyget. Åkl. bestred afseendes fästande vid detta bref, enär man ej visste hvilken det var som skrifvit det.
Här afbröts ransakningen för att invänta vidare upplysningar från kyrkoherde Beckman, hvilken ännu ej anländt. Då målet sedermera på aftonen påropades, företedde kyrkoherde Beckman ett bref från kyrkoherde Algulin, däri denne förklarade, att Bolmér äfvea ljugit, att han haft ondt i högra handen vid tiden för skrifvandet af ansökningarna till Hall och att han gått med handen i förband endast för att slippa spela orgel, som han ej kunde. Detta bestreds af svar. Äfven Bolmérs frejdebetyg skulle, enligt meddelande från Bolmsö pastorsämbete, vara förfalskadt.
Målet öfverlämnades med yrkande om ansvar å B. för förfalskning af ansökningshandlingarna till Hall, hvilket bestreds af svar., som sade sig skola väcka åtal mot kyrkoherde Broman för falska beskyllningar.
Efter hållen öfverläggning dömdes Bolmér för de inför Aska häradsrätt erkända förfalskningsbrotten till 21/2 års straffarbete samt 3 års vanfrejd. För förfalskning af ansökningshandlingar till lärareplatsen i Hall kunde B. icke till ansvar fällas, enär mot hans nekande full bevisning därom icke förebringats.

Knifskärningen i Väskinde. Med den för våld och knifskärning mot ladugårdskarlen Karl Nilsson vid Skäggs i Väskinde häktade arbetaren Albert Holm från samma gård har i dag hållits ransakning å länsfängelset.
I målet förekom intet utöfver hvad vi förut meddelat, utom det att svarandens fader meddelade, att Nilsson först slagit Holms mindre broder samt sedan, efter gräl med Albert, gripit denne i strupen, och skulle detta ha varit anledningen till att Holm tagit till knif Svarandens far påstod vidare, att Nilsson vid tillfället varit berusad.
Målet öfverlämnades af åkl. med yrkande om ansvar å Holm för det skedda våldet.
Nilsson yrkade att få 15 kr. för sveda och värk, för hinder i arbete 24 kr. 50 öre, för läkarevård 5 kronor och för inställelsen 3 kr.
En annan vid Skäggs bosatt arbetare intygade emellertid, att Nilsson redan trelje dagen efter knifskärningen åter varit i arbete, ehurn han ej skött alla sina sysslor utan haft biträde därtill.
Albert Holm dömdes till tre månaders fängelse och att ersätta målsägaren med 50 kr.

Hemfridsbrottet i Ala. De för detta brott åtalade, af hvilka arbetaren Reinhold Johansson; från Hörsne vistades på fri fot, ransakades i dag å länsfängelset.
Johansson, som först hördes, sade sig endast ha varit inne vid Gyle men sedan hade han på tillsägelse af husbonden på stället aflägsnat sig utan att göra något förfång. Målsägaren däremot påstod, att J. varit i spetsen för fridsstörarena, då dessa inträngt hos honom såväl första gången som sedan, då våldshandlingarna vidtogos. Vid detta senare tillfälle hade de sprängt dörrarne och trängt in i rummet, hvarvid häktade Norberg slagit och misshandlat husbonden Karl Larsson. Norberg utfördes af; en annan innevarande person, samtidigt med att tilltalade Johansson sökte lugna Norberg. Nämdeman Edmark hade då i sällskap med andra personer trängt in i huset för att hjälpa Larsson. Under tumultet kom an stor sten inflygande i rummet och träffade Edmark på benet. Man lyckades äfven få dem ut på gården men de listade sig åter in och fortsatte sitt vilda lif.
Ute på gården förstördes grindar och gärdesgårdar och allt löst som fans därute.
Arbetaren Johan Altred Larsson—Lindqvist från Angerum i Blekinge har vistats här sedan 1896.
Om sitt deltagande i här ifrågavarande våldsbragder berättade han, att han på Norbergs uppmaning följt med till Gyle; där de ville tala vid en dräng vid namn Hjalmar Gardell. hos hvilken de söpo bränvin. Han hade blifvit så berusad, att han fallit sanslöst på golfvet och hade ej minsta aning om hvad han gjort. Målsägaren sade också att Larsgon yvarit redlöst öfverlastad. : Han sade sig dock vilja ta det straff man kunde ådöma honom, ehuru han ej visste om han gjort något.
Arb. Adolf Nordberg, född 1877 i Östergarn, berättade om uppträdet vid Gyle, att han vid tillfället varit nästan nykter, att han varit med om att spränza dörren och att han slagit till Larsson, »ty han skälde på oss, och det tyckte jag kunde vara öfverflödigt», sade Norberg. Det var äfven han, som kastat stenen, hvilken träffat nämdeman Edmark.
Den fjärde deltagaren i brottet, arbetaren Frans Berg, har rymt och har ej kunnat anträffas.
Som vittne hördes hemmansägaren Jakob Larsson, Gyle, hvilken kommit till platsen just som bråket var i full gång. Vittnet berättelse bekräftade till alla delar Larssons och Edmarks uppgifter i målet.
Då emellertid de svarande sade sig ej minnas hvad de gjort, uppsköts målet för anskaffanda af bindande bevisning till 2 December och skall äfven Johansson under tiden hållas i häkte.

Häktad. Förre plåtslageriarbetaren Viktor Wilhelm Qviberg, född 1877 i Othem, har i Stockholm häktats för stöld. Han har erkänt, att han i ett stall vid Hjernegatan tillgripit en skinnväst, värd 5 kr., hvilken han innehade vid anhållandet, och i en bostad vid Fleminggatan tagit en korg, värd 14 kr., gom han sedermera pantsatt.

Faststäldt utslag. Svea hofrätt har nu i likhet med rådhusrätten i Visby dömt arbetaren Peter Johan Gustafsson från Follingboväg till en månads fängelse för det han 1 September 1898 i sitt hem misshandlat sin hustru.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 November 1898
N:r 177

Förloradt.

En sedelplånhok innehållande en större penningsumma, 30 kr., borttappades i lördagskväll d. 12/11 1898 å vägen mellan Tings gård och handlanden Ekman i Kräklingbo.
Upphittaren torde återlämna den till arbetaren Karl Johansson, Bjerges i Ala, där hittelön erhålles.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1898
N:r 176