Mångsidig ledarinna, som bl. a. skrivit fem böcker.
Ett halvt tjog söta ungar — ”kvinnor” mest — ha i ett stort och ljust rum en trappa upp i Hästgatan 15 bänkat sig kring ett skönt bemålat långbord, vars tre dimensioner synas vara sakkunnigt avpassade just för sådant småherrskap. För ögonblicket utövas en intensiv aktivitet: det gäller att med nål och grant garn fixera de på pappskivor med blyerts åstadkomna konturerna av stolta riddare, färgsprakande blomster och mycket annat smått och gott, som ”Mållan” dragit upp med van och säker hand. I början går det väl en smula valhänt med denna småttingarnas ”konstsömnad”, men alltefter som man blir varm i kläderna glida nål och tråd allt lättare och lättare.
”Mållan” har f. ö. ett evinnerligt snärj med att bistå det otåliga småherrskapet.
Någon av ungdomarna ska sålunda ha papperet ”hålat”, omedelbart och i ett sammanhang, en annan önskar bums få hjälp med det istadiga garnet visavis nålsögat, medan en tredje, en fjärde, en femte antingen uttrycker sitt temporära förakt för ”den dumma nålen” eller har tusen-och-ett önskemål att andraga… Och ”Mållan” står i till höger och vänster med en ängels tålamod — tillrättalägger, förklarar och undervisar, konverserar ungarna och gör dem ännu mer intresserade av det de ha för händer; På arbetsmaterial och ”halvfabrikat” är det givetvis en ständig efterfrågan och åtgång. Men ”Mållan” fixar allt — flyhänt, vänligt, entusiasmerande. Måntro inte åldern 4—6 år egentligen är en ganska behaglig ålder, isynnerhet när man som de här ungdomarna blir bjuden på prima underhållning i Kindergarten!
Ty naturligtvis är det ett sådant det är frågan om. Och ”Mållan” själv är fru Dagny Sundgren, som den 1 oktober i år öppnade institutionen i ovan nämnda lokal. ”Mållan”, som kanske betyder målarn eller något ditåt, är ett smeknamn, vilket hon begåvats med av sina egna, fem barn, men som nu upptagits också av klientelet i Kindergarten.
Fru Sundgren kom med sina egna fem barn hit i våras sedan maken redan på ett tidigare stadium anlänt hit för militärtjänst. Hon har även förut sysslat inte blott med sina egna utan också med andras barn och på fastlandet ägnat sig åt pedagogens kall, närmast handarbetslärarinnans. Och den 1 oktober öppnade hon som sagt Kindergarten i Visby. Nu omhänderhar hon alla dagar utom sön- och måndagar tvenne grupper småttingar, av vilka den ena är föremål för hennes omsorger kl. 10—12 f. m. och den andra kl. 1—3 e. m. F. n. är det ett tiotal i varje, men eftersom lokalens utrymme medger det, är det meningen att grupperna skola utökas så att det blir dussinet fullt i vardera. Hennes klientel utgöres av barn i 4—7-årsåldern, sådana vilkas mödrar av en eller annan anledning för några timmar ha svårt att själva ta hand om sina telningar, men kanske framför allt av sådana som sakna syskon och sålunda äro i behov av att under kontroll komma i kontakt med andra barn.
Och vad har man för sig under de av allt att döma trevliga timmarna i Kin’dergarten? Ja, förutom ovan beskrivna sömnad på papp, en sömnad som förresten sedermera till yttermera visso också Mir föremål för den allra grannaste bemålning efter vars och ens eget konstnärliga kynne, förutom den upptar programmet annan sömnad, ritning, målning, ”skulptur” i plastelina, puzzle, lek med byggklotsar, bildklippning ur tidningar med åtföljande uppklistring, sagostunder och så naturligtvis ring- och andra lekar, det sista när allt kommer omkring Kanske det mest efterlängtade och syftande till motion och mera uppsluppen samvaro. De förstnämnda ”grenarna” däremot ha bl. a. till syfte att lära småttingarna umgås med verktyg sådana som saxen och pennan m. fl. Att ungarna trivas med programmet märker man granneligen även vid en fransysk visit.
Litterär debut vid 15 års ålder.
Är fru Sundgren en intresserad och skicklig Kindergarten-ledarinna — och den uppfattningen bibringas man ovillkorligen vid ett besök i hennes nyinrättade institution, — har hon emellertid även andra strängar på sin lyra. Sålunda är hon också recitatris och föredragshållare och önskar förresten ingenting högre än att i någon av dessa egenskaper få framträda även för gotländsk publik. Vidare han hon litterära intressen och har hittills hunnit med inte mindre än fem böcker, av vilka den första kom ut när hon var endast 20 år gammal. Men redan när hon var 15 fick hon sin första novell publicerad. Vad böckerna beträffar voro de tre första barn- och ungdomsböcker, medan de två senare behandla psykologiska problem, en av dem, enligt vad vi försport, försedd med förord av ingen mindre än Poul Bjerre, den bekante svenske läkaren, författaren och psykologen. Och det bör ju räcka en god stund. Även för en ledarinna av Kindergarten.
—il.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Oktober 1940
N:r 252
