Kategori: 1932 08 Augusti

Talade i Tingstäde i lördags, i Hemse i går.
Det var givetvis en spänd förväntan hos auditoriet i skyttepaviljongen i Tingstäde på lördagskvällen, innan bondeförbundets ledare Olof Olsson i Kullenbergstorp bestigit talarestolen. Salen var fylld till sista plats, och det var ju inte så underligt, ty det är ej så ofta en svensk bondehövding gästar den avlägsna ön i Östersjön. Efter att riksdagsman Gunnar Bodin, Grausne i Lokrume, hälsat den celebre gästen välkommen, överlämnades så ordet till hr Olsson.
Till en början framhöll hr Olsson att på grund av att han var genuin skåning så skulle han tala lite saktare så att åhörarna förstodo honom. Och det gjorde de alldeles säkert. C Kullenbergstorps skånska idiom tycktes ha blivit ganska »nationaliserat», om vi så få uttrycka det. Alltså, någon bred skånsk dialekt lyssnade man förgäves till. Men han hade sina små uttryck för sig, Kullenbergstorp. I varje fall är han av den art, att när andan faller på honom kan han »tala till bönder på böndernas sätt och med lärde män på latin Hr Olsson hade samma dag kuskat omkring lite på den gotländska landsbygden och påpekade att det fanns många likheter mellan de två provinserna Gotland och Skåne. I det sistnämda landskapet kan man dock ännu spåra den gamla byagrunden, vilket icke är fallet här, och detta skiljer typen något. Ifråga om svenskheten ligga emellertid icke de två landskapen efter de övriga. Efter denna inledning övergick tal. till att behandla partiet och dess program. Han erinrade bl. a. om skattefrågan och dess utveckling. Den moderna vägskatten i den form den nu har är icke att försvara. Det tages för mycket hänsyn till hur vägarna passa bilarna, och därför är det svårt att inse, varför just jordbrukarna skola betala så hög bilskatt.
Det är ju så, att valstriden säges ha tagit sin början då statsministern har hållit sitt tal. Nu har jag fått den märkliga underrättelsen att statsminister Ekman begärt sitt \’avsked. Jag\’ kan ej underlåta framhålla, att excellensen påstått, att »vi komma så tomhänta till folket» och därtill varnade han för att rösta med bondeförbundet. För min del har jag ej, sade hr Olsson. uppmanat någon att rösta på den eller den utan bett vederbörande att tänka självständigt. Det är ett Märkvärdigt faktum, att hittills programmen hållits så som om valen enbart skulle hållas på landsbygden, och i själva verket äro de andra stadspartier, men ändock tala de bara om vad de göra för jordfortsättningen vände sig tal. med skärpa mot Per Albin Hanssons och Arthur Engbergs frihandelslinje och mot Ernst Wigforss evangelium vad beträffar arbetslöshetens avhjälpande. Vad skulle väl de 360 millionerna. som behövde sättas in i spelet, tagas ifrån? När man talar med socialdemokraterna tro de att arbetsgivarna kunna betala vad som helst, men jag är övertygad om, sade tal., att om socialdemokraterna och do förenade kommunisterna skulle få majoritet efter valen, blevo de liksom de borgerliga tvungna att skära ned utgifterna, ty annars skulle det gå på tok.
Med den ekonomiska ansvarigheten vårt land ha socialdemokraterna handskats för lätt. Den som varit med i politiken må väl se att den verkliga vattendelaren går mellan marxistisk och borgerlig åskådning, och den som försöker en mellanväg ekonomiskt och politiskt går under. Landshövding Edén försökte det, och man tycker att spåren skulle avskräcka. Nu har man försökt invända mot bondeförbundet, att det är en intressegrupp. Jag har emellertid sett att inga idépartier hålla i hop. Jag är ej den som vill skära ned lönerna — något vidare — ifråga om vårt lands tjänstemannakår, vilken en god kår. Men eftersom det är en jättearmé får den väl vidkännas något. Tjänstemannaförbundet har vänt sig till mig för att efterhöra hur bondeförbundet skulle ställa sig till dyrtidstillägget. Och visst måste dessa utgifter skäras ned.
Kvinnorna reda sig bra, men männen icke. Vad kan detta bero på? Var och en kan ju gissa. Jag för \’min del,. sade tal.. tror att den. kvinnliga delen har lättare att passa sig in i de ekonomiska förhållandena, medan socialdemokraterna och fackföreningarna bestämma priset för de manliga.
Så nämde tal. om att riksdagen givit den Ekmanska regeringen fria händer att handla med valutan nästan hur som helst, och tal. framhöll, att ingen regering sedan Gustaf IV Adolfs tid haft så stor makt som den Ekmanska. Såsom gammal bondeman vet lag att det är bäst att ställa sig ekonomiskt klokt. Skulle dock socialdemokrater och kommunister komma till makten i andra kammaren bleve arbetslösheten allt större.
Jag har sagt till riksdagsmän tillhörande bondeförbundet, att de el skola taga munnen full när de hålla tal och att hellre säga för lite än för mycket. Åhörarna lyssna bättre än man tror — och tidningarna göra sina små anteckningar, så alt en talare kanske sedan kan få äta upp om han pratat bredvid mun. Jag har alltid sagt att lag kommer att inverka på bondeförbundet i nationell riktning och det förblir jag vid. Men jag är inte med på att emittera papper i utlandet och inte heller är jag med på frihandel. Var någon internationalist, så var det Kreuger. När man nu tittar efter gåvorna, som Kreuger givit. säger man, att bondeförbundet el fått så mycket. Men som ordförande i gruppen har lag ej sett att vi fått någonting! alls. Men detta ha tidningarna endast meddelat med petit. Vad\’ som emellertid är dubbelt föraktligt än att taga emot gåvorna är att inte stå för vad som gjorts. Som t. ex. den eller de Kreugermän, som skaffat intyg på att de ej begrep någonting, d. v. s. Skaffa\’. intyg på sin egen dumhet. Det är det som är så uselt, och jag halar de personer, som icke öppet och ärligt vilja stå för sina handlingar.
slutet av sitt anförande påpekade hr Olsson, att när det gäller andra partier så anfaller han ej själv först. men om någon gör det så får han givitvis svar igen. Vattendelaren går som sagt . mellan marxistiskt och borgerligt tänkesätt, och går det till marxistisk favör, måste vi beklaga dem som få lägga manken till. Jag vänder mig ej mot Innehavaren av en galen huvudmening utan mot huvudmeningen.
Till sist utbragte tal. ett fyrfaldigt leve för fosterlandet, varefter han avtackades med några ord av riksdagsman Bodin; som i sin tur utbragte ett leve för bondehövdingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 augusti 1932
N:r 181