Trädgårdsmästa H. Lind har af landtbrukaren N. J. Krook för 11 tusen kronor köpt egendomen ar 117 i Norderrotens 3 qvarter.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 September 1890
N:r 151
Trädgårdsmästa H. Lind har af landtbrukaren N. J. Krook för 11 tusen kronor köpt egendomen ar 117 i Norderrotens 3 qvarter.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 September 1890
N:r 151
det 28:de lagtima, har i dag sammanträdt. Sedan k. m:ts förordnande för häradsh. Waldenström att vara tingets ordförande blifvit uppläst, helsade han tingets ledamöter välkomna till de förhandlingar och avogelägenheter, som tillhöra landstingets uppdrag. Förlidet år mottog han med tvekan, förordnandet att leda tingets förhandlingar, men med hågkomsten af den välvilja, det tillmötesgående och öfverseende, som under fjorårets ting mötte honom, hade han mottagit förnyadt förordnande utan tvekan i hopp att fortfarande få röna uttrycken af samma känslor. I de många frågor, som från länsstyrelsen voro till tinget hänskjatna, hoppades han att tinget skulle från landshöfdingens sida få påräkna all den sak: kunskap och allt det intresse, som han alltid visat för länets angelägenheter.
Vid derefter förrättadt upprop befunnos samtlige ordinarie ledamöter närvarande, hvadan finget utgöres af följande personer:
För Visby stad:
Lektor Bergman.
Fabrikör Hellgren.
Bankdirektör Petterson.
Häradshöfding A. Waldenstöm.
Bankdirektör G. Kolmodin.
Öfverstelöjtnant P. F. Ihre.
För norra häradet:
Kapten Broander.
Nämdem, L. Granberg, Granskogs, Dalhem,
Landtbr. L. N. Eklund, Nygårds, Fole,
Landtbr. O. L. Björkegreo, Angelbos, Läbro,
Nämdem. O. Löfvenberg, Laubage, Stenkyrka,
Direktör Gardell, Stenstugu, Endre,
Riksdagsm. P. Larsson, L:a Fole, Fole
Hemmansäg, L. P. Bodin, Grausne, Lokrume,
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, Veskinde,
Nämdem. L. P. Christensson, Norrbys, Hörsne,
För Södra häradet:
Nämdem. O. N. Bolin, Gandarfve, Alfva,
Husbonden L. Pettersson, Hallbjens, Lau.
Husbonden J. Ohlsson, Kyrkeby, Etelhem,
Husbonden J. Hägg, Hägvalds, Gerum,
Nämdem, F, Hermansson, Hafvor, Hafdhem,
Riksdagem. L. Norrby, Stenstugu, Fardhem,
Nämdem. O. R. Pettersson, Liffride, Stånga,
Hemmansäg. J. Uddiv, Ungbåtels, Stånga,
Nämdem. J. F. Sahlsten, Sallmunds, Mästerby,
Hemmansäg, O. Pettersson, Hallute, När.
Till sin vice ordförande uteåg tinget med 22 röster riksdagsman P. Larsson.
Föredragningslistan genomgicks derefter, hvarvid de ärenden utsöndrades, som ansågos kunna till omedelbart afgörande företagas. För de öfrigas förberedande be handling tillsattes följande 10 utskott, hvarvid till grund för valen lågo af vid föregående landsting utsedde komiterade uppgjorda förslagslistor:
1:a utskottet (sjukvården): hrr Valdenström, Hellgren, L. Granberg, L. N. Eklund, J. Hägg.
2:a utskottet (skogs- och mossodling):hrr M. Larsson, F. Hermansson, L. Norrby.
3:e utskottet (blind- och dötstumundervisning): htr Valdenström, H. Pettersson, P. Larsson.
4:e utskottet (fiskerinäringen): hrr O. L. Björkegren, K. V. Gardell, L. Pettersson.
5:e utskottet (folkhögskolan): hrr G. Kolmodin, Broander, P. Larsson, O. N. Bolin, O. R. Pettersson.
6:e utskottet (Fornsal och slöjd): hrr Bergman, L. P. Bodio, J. Ohlsson.
7:e utskottet (premiering af hästar och nöt): hrr Broander, L. P. Christensson, J. Uddio, J. F. Sahlsten, Olof Pettersson, Hallute.
8:e utskottet (utgiftsstaten): hbrr Bergman, H. Pettersson, P. F. Ihre.
9:e utskottet (protokollsammandraget): hrr Valdenström, Kolmodin, Ihre: 10:e utskottet (valförslagen): hrr Hellgren, O: Löfvenberg, M. Larsson, O. N. Bolin, L. Norrby.
— Riksdagens förslag till ändrivg i landstingsförordningen, hvarigenom = bestämmes, att tjenstgöringstid för landstingsmån skall vara två år, räknade från och med 1 September det år, då valet skett, bifölls af tinget.
— Landshöfding Poignant utvecklade derefter i ett längre anförande motiven till de framställningar, som af länsstyrolsen gjorts till landstinget.
Hvad först anginge den afregeringen understälda frågan om lasarettsläkarnes aflöning och tillsättning m. m., så ville han som ett uppslag nämna den mening som länsstyrelsen sannolikast komme att omfatta. Lättast vore frågan om pensioneringen, ty det vore en gifven fördel för landstinget att fritagas från sin nuvarande skyldighet härutinnan. Staten har gifvit pensionsrätt åt landtmätare och må ock kunna ge sådan åt lasarettsläkare, I fråga om aflöningen hade medicin.-styr. varnat ländstingen för att helt skjuta ifrån sig denna, hvarigenom landstingen förlorade makten att ordna sitt sjukväsende. Bättre vore då att staten lemnade ena hälften och landstingen den andra.
Rörande tillsättningen af dessa platser borde k. m:t utnämna efter förslag af medicinalstyrelsen och: förord inom förslaget af lasarettsdirektionerna.
Till den qvinliga kursen vid folkhögskolan voro 250 kr. begärda, ett anslag som visat sig väl behöfligt. Lärarne uppoffrade 2 månader af sin lediga sommartid för att gratis undervisa.
Beträffande anslaget till en fiskeritillsyningsman påpekades, att just nu vore en gynsam konjunktur att af statsmedel få bidrag till fiskeväsendet, sörskildt till förbättring af fiskehamnar. Sådant kunde naturligtvis endast lemnas åt sådana orter, der fiskeritillsyningsman finnes.
Det begärda anslaget till mosskulturen ar 500 kr. för ett år torde kunna nedsättas till 300, om anslaget finge utgå för 3 år med fria händer för hushållningssällskapet att sjelf ordna saken eller låta mosskulturföreningen anställa rön. Mycket vore ännu outrönt: t. ex. huruvida myrkorn vore lika dugligt maltkorn som korn vuxet på fastmark.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet voro icke opröfvad: sådan hade skett i Östergötland. För framtiden kunde man hoppas bidrag af statsmedel härtill. Det anslag, som nu begärdes af 500 kr., att utgå hvartannat år, kunde då nedsättas till 250 kr.
Äfven i fråga om anslaget till nötpremtering kunde man framdeles vänta nedsättning.
Vederbörande synas ha kommit till insigt af obilligheten att äfven små län finge bidraga till lika belopp med statsbidraget. Gotland borde t. ex. aldrig behöfva lemna mera än hälften mot staten.
Till folkhögsskolan begärdes anslagets förnyande för 9 år för att möjliggöra inköp af eget hus, Hushållningssällskapet hade köpt tomt och tänkte bygga åt skolan, blott man hade visshet för hyresbeloppets utgående under 9 år. Då hunne bygnaden dermed amorteras.
De törenade landtmanna- och folkhögskolornas ekonomi var nu sådan, att från landstinget lemnades till folkhögskolan 2,000 och af staten 2,000 samt dessutom af staten till landtmannaskolan 4,000 kr. Kanske skulle man vid bygnadens uppförande ock kunna räkna på enskildes offörvillighet genom gåfvor ät materialier. Den af artisten Hägg kostnadsfritt lemnade ritningen kunde tjena som ett mönster för ritningar till bostäder från det praktiska Eagland. Hvar enda detaljritning hade han dessutom lofvat utan ersättning lemna. Den nya lokalen skulle för öfrigt äfven inrymma en frökontrollanstalt, der undersökningar liksom f. n. är fallet komme att utföras mot 1/3 af den taxa, som vid sådana annars är vanlig.
Landstingets revisorer hade anmärkt att af 10 landstingsmän 14 resor i landstingets ärenden blifvit debiterade i strid mot reglementet, som bestämmer, att der jernväg finnes sådan skall användas.
I öfverensstämmelse härmed hade revisorerna uträknat att följande landstingsmän fått betalda för höga reseräkningar, nemligen:

Revisorerna hade derför yrkat, att de öfverskjutande beloppen skulle till landstingskassan återbäras.
Det uppstod en stunds tystnad i salen efter berättelsens föredragning. Ordet begärdes af hr Bergman; rom, då det anmärkta förhållandet sannolikt tillkommit af missförstånd af hvad lag stadgar, yrkade bifall till hvad revisorerna hemstält. Sedan ordföranden erinrat, att strängt formelt vore rätta formen att tinget beslöte väcka talan hos vederbörande om åläggande af med!ens återbärande och br Kolmodin instämt med hr Bergman, beslöt tinget att medlen skulle genom tingets kamrer infordras och att om dervid någon vägran förspordes göra frågan derom på framtida pröfning beroende.
— Landstinget åtskildes derefter kl. 1/2 12 för att egoa återstoden af dagen åt utskottsarbeten och qvällen åt supé på länsresidenset.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 September 1890
N:r 151
Tillkänvagifves att min älskade moder Anna Magd. Bernhard. Levander, född Wetterberg, afled å Klintehamn den 26 Sept. 1890 i en ålder af nära 59 år; sörjd och saknad.
Sv. Ps. 347, v. 1—-4—5—8—9.
Lina Levander.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 September 1890
N:r 151
Hemmansägaredottern Anna Gottberg, har på ett obekant sätt för omkring en månad sedan försvunnit från orten, Som nämda qvinna ansetts vara något sinnessvag, hvarför hon understälts törmyndare, och som ryktesvis förmälts, att hon skulle vara i bafvande tillstånd, och derutaf misstankar uppstått, att hon möjligen kunde afdagatagit sig sjelf, så har fattigvårdsstyrelsen genom kungörelse i kyrkan uppmanat allmänheten till ett noga sökande efter henne, men har allt sökande och letande hitintills förblifvit utan resultat. Då hon ej varit synlig vid Färjestaden vid Broa och ej någon från Ön öfverfört henne till så kallade stora landet, så är hennes försvinnande ännu en olöslig gåta. Qvinnan, som är ägare till en mindre hemmansdel vid Vinor å Fårö, hvilken genom förmyndarens försorg är utarrenderad, har egen bostad samt har sin levition af arrendatorn, som är hennes närmaste granne. Då det ej kan vara omöjligt att någon obekant person på föregifven anledning fört henne öfver suudet, men som kanske insett det orätta deri, och nu ej vågar omtala det, så anhålles om möjligt, om nämda Anna Gottberg skulle finnas å landet, att bon hänvisas till Fårö, der hon har sin hemortsrätt.
Fattigvårdsstyrelsen å Fårö.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 September 1890
N:r 151
— Engelska ångaren »Coleridge», lastad med malm, grundstötte vid utgående från Lule i torsdags eftermiddag i Tjufholmssundet. Vattentanken ifören sprang läck. Strömmen dref ångaren tvärs öfver farleden, som på så vis stängdes. Sedan lasten delvis lossats, blef ångaren flott och har nu inkommit till Lule.
— Lastångaren Serla, kapten Röijen, på rega från Riga med råglast, grundstötte i förgår på ingående till Gefle vid Holmudden. Ångaren nar fylts med vatten. Assistens har utgått. Fartyget äges af grosshandlaren Thalin i Gefle.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 September 1890
N:r 150
kunde Visbyångaren Polhem på sin resa till Stockholm i onsdags ej passera kanalen, utan måste gå yttre vägen och framkom först kl. 12 i torsdags på middagen i stället för kl. 6 på morgonen. Ångaren låg blott 3,2 meter eller 10,6 fot djupt, men kunde dock ej passera slussarne vid Södertelge, ehuru djupet i kanalen reglementariskt skall vara 12 fot efter medel vattenståndet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 September 1890
N:r 150
mellan Slite och Visby kommer instundande vinter att gå 2 gånger i veckan liksom under sommaren.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 September 1890
N:r 150
Tillkännagifves att min innerligt älskade make Kyrkovärden Georg Petter Hägg efter en tärande sjukdom stilla och fridfullt afsomnade i tron på sin frälsare fredagen den 26 September 1890 kl. 10 f.m. i en ålder af 65 år, 5 månader oca 18 dagar, djupt sörjd och saknad af maka, barn och barnabarn, många slägtingar och vänner.
Hakuse i Björke.
Carolina Hägg.
Sv. ps. 491, v. 3, 4.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 September 1890
N:r 150
Inkomna fartyg: Till Visby: 25 Sept.: jakt Aune Kristine, Olsson, Norrköping, stenkol. — Till Slite 4 Sept: galeas Två Bröder, Löfqvist, Ume, barlast; slup Maria, Herlitz, Gefle, barlast; 8 Sept: slup Henrik, Klintberg, Furillen, ved; 9 Sept.: jakt Karolina Lyders, Jakobsson, Örnsköldsvik, Darlast; skonert Veljit, Strömbäck, Hangö, bariast; 11 Sept.: slup Henrik, Klintberg Furillen ved; 13 Sept.: jakt Två Systrar, Hansson, Ume, ved; 14 Sept.: koff Konkordia, Hejdenberg, Köbenhavn, barlast; 15 Sept: slup Henrik, Klintberg, Furillen, ved; galeas Albertina, Viman, Luleå, barlast; 16 Sept.: jakt Alvive, Strömlund, Vismar, d:0o; 17 Sept.: skonert Triton, Lundberg, Faxö, d:o; 18 Sept.; jakt Ellida, Falk, Libau, d:o; galeas Vilhelm, Bergedahl, Liban, d:o; 21 Sept.: jakt Matilda, Lundberg, Vismar, d:o. — Till Rone, 6 Sept.: jakt Agapetus, Pettersson, Helsingborg, gödningsämnen; 8 Sept: skonert Varberg, Mattsson, från Höganäs till Gefle; lera och sten (vinddrifvare); 21 Sept.: skonert Augusta Maria, Löffler, Visby, sanabarlast; 24 Sept.: slup Karl Edvard, Vallin, Stralsund, d:o.
Utgångna: Från Slite: 8 Sept., skon. August, Nilsson, Halmstad, kalk ; slup Henrik, Klintberg, Furillen, tom; 10 Sept., jakt Lanrine Marie, Olsson, Norrtelje, kalk; 12 Sept., galeas Två Bröder, Löfqvist, Ume, d:0; slup Henrik, Klintberg, Furillen, tom; 13 Sept., skon. Weljit, Strömbäck, Gamla Karleky, kalk; 15 Sept., slup Henrik, Klintberg, Furillen, ved; 16 Sept., slup Maria, Herlitz, Gefle, kalk; 18 Sept., koff Konkordia, Hejdenberg, Köbenhavn via Ljugarn, trävaror; 19 Sept., skon. Präsident \’Trotsche, Harder, Rio, trävaror; jakt Två Systrar, Hansson, Söderhamn, kalk; 20 Sept., jakt Alvine, Strömlund, Sundsvall, d:o; jakt Ellida, Falk, Furuögrund, d:o; skon. Triton, Lundberg, Varberg, d:o; 24 Sept., galeas Vilhelm, Bergedahl, Skellefte, d:o. — Från Rone: 4 sept., slup Karl Edvard, Vallin, Tyskland, slipsten; 8 Sept., jakt Agapetus, Pettersson, Visby, gödningsämnen; 10 Sept., skon. Varberg, Mattsson, Gefle, sten och lera; 24 Sept., skon. Augusta Maria, Löffier, Visby, råg.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 September 1890
N:r 149
Södra häradsrätten, (Länsfängelset).
Bokströmska menedsmålet. Såsom vi i onsdagsnumret i en notis korteligen omnämde hölls segde dag ransakuing med f. handlenden Johan Bokström i Hemse, häktad för det han i ett af oss flere gånger refereradt mål rörande ett uppträde 24 April 1888 mellan den häktade, skomakaren Karl Jacobsson samt Olsson skulle ha användt falska vittnen, hvilka han tubbat till att sfgifva sina vittnesmål till hans förmån. Angifvare var ofvannämde Karl Jacobsson och såsom åklagare fongerade kommissarie Lindström.
Till att börja med inlemnade Bokström en längre skr.ft, hvari han dels gjorde en mängd anmärkningar mot protokollet för föregående rättegångstillfälle, dels bestred de vittnesmål som vid tingssammanträdet 3 September afgifvits af drängen Alfred Norberg och arbetaren Johan Nilsson. Bokström sökte visa att deras berättelser innebölle idel motsägelser, hvarför han yrkade att deras vittnesmål måtta förklaras utan kraft och verkan samt de sjelfve ådömas strängaste straff för mened, Tillika påstod han, att käranden icke förebragt sådan bevisning, som kunde ha föranledt hans häktande, hvarför han yrkade att blifva försatt på fri fot.
Arbetaren Stenqvist, hvilken enligt förut afhörda vittnesutsago aldrig åsett ifrågavarande uppträde, men ändock vittnat om tilldragelsen, var också tillstädes. Da båda tilltalade hördes först hvar för sig.
Bokström fick först redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han var född 12 Oktöber 1848 i Stenkumla. Som gosse genomgick han fyra klasser af Visby läroverk och konfirmerades vid 16 års ålder härstädes. Derefter kom han i handel till Åkerman å Komp. i Dala i Burs, der han var anstäld i nära 8 år, samt derifrån till N. G. Duse i Hemse, I 16 år var han i dennes affär, tills han jämte sin broder öppnade den minuthandelsaffår han i omkring 10 års tid bedrifvit i Hemse, Han hade aldrig förut varit straffat för brott, undantagandes att han två gånger fälts till böter tör olaga bränsvinshandel.
Härefter hördes Stenqvist. Han påstod att han i sitt förut aflagda vittnesmål fullständigt hållit sig till sanningen. Han hade åsett uppträdet och Norberg hade stått jämte honom i gårdsgrinden, Bokström hade aldrig sökt tabba honom till att vittna annat än hvad han sjelf sett och hört.
Började så vittnesförhören. Åklagaren anhöll att få ånyo höra skräddaren Sven Petter Johansson från Rone. Bokström åberopade husbondedottren Alma Larsson, Teodor Hagvall, fra Amanda Bokström, pigan Lina Brobäck, hemmansägaren Oskar Duse, arbetaren Johan Nilsson, drängen Alfred Norberg, provinsialläkaren V. Nyberg, veterinär E. Boman, hemmansägaren Jakob Melin, hustru Lina Melin, drängen Johan Johansson, Albin Melin och kyrkvärden J. Hägg. Stenqvist hade som vittnen inkallat målarelärlingen Fr. Sjögren, fjerdingeman Melin och hemmansägaren O. Isenberg. Endast de, hvilkas vittnesmål härnedan stå upptagna, hadeinfunnit sig. Dr Nyberg var frånvarande på gruud af bortresa, dr Boman förklarade skriftligen, att han icke hade det ringaste att upplysa i saken och Jo-han Nilsson, som åtnjuter fattigunderstöd och icke kunde infinna sig, vidhöll skriftligen sin två gånger förut aflagda berättelse med tilllägg, att då han vid senaste rättegångstillfälle anhållit att få vittnesersättning af Bokström, denne hade sagt, »att han ej skulle ha betalt, enär han ej vittnat som B. ville».
Detta tog Nilsson på den förut aflagda eden. Mot fru A. Bokström, såsom varande svägerska till den häktade, anmäldes jäf, men tilläts hon att höras upplysningsvis. Pigan Lina IBrobeck, som vid föregående rättegångstillfälle jäfvats, enär hon var i J. Bokströms tjenst, företedde nu intyg att hon efter ömsesidig öfverenskommelse före den lagliga tiden vore fri från sin tjenst, hvarför hon tilläts att vittna.
Sven Petter Johansson vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål på det bestämdaste. Han hade vid det tillfälle uppträdet ägt rum mellan Bokström, Jakobsson och Olsson stått inne i bröderna B:s bod och Stenqvist hade hela tiden äfven uppehållit sig der, med undantag af några ögonblick som han gått ut np bodtrappan. Vittnet, som icke sjelf kunde iakttaga något af uppträdet, tog på sin ed, att Stenqvist ej heller kunnat det.
Drängen Alfred Norberg: Han vidhöll fortfarande att han första gången han vittnat i målet icke talat sanning, enär han af Bokström blifvit tubbad att vittna till denues förmån. Betalt hade han ej fått af B., men väl hade denne efter första rättegångstillfället hos sig bjudit på punsch samt yttrat glädje öfver att saken gått som den gått.
Bokström hade för de flesta vittnen gjort i ordving frågeformulär, efter hvilka domaren, der han fann att det gälde saken, framstälde sina spörsmål. Nu förklarade Norberg på särskilda frågor, att han aldrig varit Ta Bokströms gård, då vapieader pågick, men väl ett styeke derifråo. Bokström bade sedan sagt att grälet ägt rum då, men det visste vittnet ej, om så varit förbållandet. Då vittnet senast åkte till tinget hade han visserligen sagt att han åsett uppträdet, men det hade pratats så mycket om hela denna sak, att han föga brytt sig om hvad han sagt, och dessutom hade han ju erkänt att han farit med lögn, till dess samvetet vid senaste rättegångstillfället slagit honom, så att han ej kunnat ljuga länvgre. Såväl Bokström som Stenqvist hade sökt »inprägla»> i honom hvad han skulle säga, gedan han sista gången var stämd som vittne. De hade velat, att han skulle fullfölja den lögn han förut sagt. Dock hade de ej hotat honom eller lofvat honom något. Han bade icke blifvit »bjuden» af angifvaren Jacobsson för att vittoa till hans förmån och ej heller hade Jacobsson bedt honom att återtaga hvad han förut sagt. Det var allenast hans samvete, som bjudit bonom det.
Hem mansägsren Jakob Melin hade vid det tillfälle, då uppträdet skulle ha ägt rum, färdats förbi Bokströms gård och då sett Stenqvist stående på landsvägen. Möjligen kunde denne ha sett uppträdet. Ätlven Norberg hade befunnit sig på landsvägen. Norberg hade åkt med vittnet till Skogs sista sammanträdet och dervid yttrat oro öfver hur han nu skulle vittna.
Husbondedottern Alma Larsson visste icke någonting om hela saken.
Pigan Lina Brobeck hade sett Jacobsson och Norberg tillsammans vid senaste tinget.
Vidare hade hou iakttagit uppträdet mellan Bokström, Olsson och Jakobsson. Norberg hade hon ej sett, men väl Stenqvist, som väl en qvarts timme stått i gårdsgrinden under grälet, Hon tog på sin ed att under den ofvannämda färden till tinget Norberg sagt till Melin att han sett Stenqvist samt att Jakobsson hotat Bokström med knif.
Härtill nekade Norberg, äfvensom till att ban erkänt att Svensson kunuffat bort Stenqvist fråa grinden. För öfrigt var han ej säker på hvad han sagt, tills han senaste gången aflade sitt vittnesmål.
Oskar Duse visste ingenting.
Hnstra Melin hade hört Norberg erkänna, att han sett uppträdet i fråga, och hade Norberg sart att Stenqvist stått ett litet stycke ifrån honom.
Kyrkvärden Hägg berättade att dagen före senåste tingssammanträde hade Norberg till honom yttrat, att han åsett uppträdet.
Målsägaren Jacobsson anmärkte, att allt hvad Norberg ywtrat intill senaste rättegångstillfället hade han tvingats att säga för att icke bli beslagen med tvetalan.
Målarelärlingen Sjögren hade varit ute på landsvägen, då enligt berättelse slagsmålet skulle ha ägt rum. Stenqvist hade stått ett godt stycke ifrån och kunde vittnet ej taga på sin ed att Stenqvist sett och hört något.
Norberg hade han ej sett.
Fjerdingsman Melin berättade att då han delgifvit Norberg senaste vittnesstämningen hade denne omtalat för bonom att han åsett uppträdet.
Hemmansägaren O. Isenberg hade hört Norberg säga att han sett Stenqvist.
Fru A. Bokström hade vid det tillfälle, då slagsmålet skulle ha ägt rum, sett Jakobsson och Olsson gå efter J. Bokström på landsvägen. Stenqvist hade också gått förbi. Hon hade ej åsett uppträdet, utan endast hört andra berätta derom, Hon trodde, att Stenqvist möjligen kunnat se hvad som försiggick.
Härefter afslutades förhöret för denna gång. Åklagaren erhöll uppskof för ytterligare bevisning. Bokström skulle qvarstanna i häktet och Stenqvist häktades nu också likasom äfven Norberg.
Rörande den skottkärra, som J. Bokström skulle ha snattat trån Nils Lyander var likaledes i måndags förhör.
På åklagarens sida hördes som vittnen Olof och Johan Häglund, hvilka intygade, att den kärra Lundqvist köpt af Bokström tillhört Lyander i många år. Trädgårdsmästaren J. May d. y. hade trott att kärran möjligen kunde ha varit Bokströms, ehuru han senare fnoniv att den var något olik den B. haft. Hemmansägaren Lars Duse samt hr Fraus Lysholm kunde ingenting upplysa om, enär de aldrig sett den kärra det här var fråga om.
Åklagaren öfverlemnade målet, men Bokström begärde och erhöll uppskof.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 September 1890
N:r 149