Kategori: 1880 02 Februari

16 Februari.
Konkurser. På begäran af Nils Kristofferson, Båtels i Löjsta, försattas från orten afvikne Olof Kolmodin, Qviei Löjsta, i konkurs.
— Smeden Olof Karlsson, Hallute i När, försattes på begäran af fordringsegare i konkurs, enär Karlson försålt all sin lösegendom till sin dotter och således athändt sig tillgångar till sina borgenärers förfång.
— I konkurtillstånd försattes likaledes hemmansegaren G. V. Stenström, Smiss i Eke.

För svekligt förfarande hade hemmansegaren Olof Berggren, Hexarfve i Fardhem, såsom förmyndare för husbondesonen Olof Niklas Vislander, född 1856, instämt hemmansegaren Fredrik Jonasson, Bjers i Löjsta. Såsom kärandens rättegängsbiträde tjenstgjorde befallningsman G. L. Lindström. Vislander hade nyligen satts under förmyndare. Stämningen yrkade upphäfvande af ett köp mellan Jonasson och Vislander, emedan J. skulle svekligen hafva lockat V., som ansågs hafva synnerligen klena förståndsgåfvor, till att för ett oskäligt högt pris af J. hafva köpt en hemmansdel, som dertull var betungad med gravationer till nästan samma belopp som köpeskillingen, 1,500 kronor. Dessutom innehöll köpebrefvet den märkliga bestämmelsen, att hemmansdelen försåldes »till min påtänkta måg och hans påtänkta hustru, min dotter», med lika andelar åt hvarje, ehuru V. fick betala hela summan, änskönt J:s dotter blef egarinna af halfva hemmansdelen. Jonasson nekade att hafva på något sätt tvingat V. till köpet. Af flere vittnens berättelser framgick, att J. först tillskrifvit V. och sedan tvänne gånger besökt honom, hvarefter V. begifvit sig till J:s hem, der köpeafhandlingen uppsatts och underskrifvits af V. och J:s dotter utan att något egentligt tvång mot V. utöfvats. V. hade dock ingenting yttrat vid detta tillfälle utan hade J. fört ordet och bestämt priset m. m. Till ett vittne hade V. yttrat, »att J. hade ränt efter mig oupphörligt för detta». Efter köpeafhandlingens uppsättande ingicks trolotnirgen mellan V. och J:s dotter, 16 år gammal, hvilka aldrig förut sett hvarandra. V., som förut af J:s hustra mottagit en ring för ändamålet, förhöll sig först helt passiv, då J. sade påminnande och uppmuntrande: »Jag såg du hade något ilumman. Ska du inte sätta på ringen.» V. tbg då upp ringen och satte den på dotterns figer, då hon sade: »Den är för liten», Härpå svarade fästmannen: »Å, strunt», hvilk voro de enda ord, som vexlades mellan de nyförlofvade, hvilka sedan gingo och satte sigi hvar sitt hörn. Sedan yttrade J.: »Här skall man smida medan jernet är varmt. Gå nu ej och ränn efter andra.» Efter tre dagars vistande hos Jonasson blef V. ångerköpt både med afseende på hemmansköpet och trolofningen samt begaf sig derifrån till sin husbonde, der han gret och var förtviflad i flere dagar.
Derjämte berättade ett vittne, att J:s hustru kommit till vittnet och sagt, att de behöfde penningar och att det vore bra, om de kunde få Vislander till sig.
Rättens ordförande framhöll i varnande ord det omenskliga i Jonassons beteende att behandla dottern som en handelsvara m, m. samt föreslog Jonasson, att han skulle frivilligt låta köpet och trolofningen gå tillbaka, hvartill J. dock enständigt vägrade. Under förhöret invecklade sig J. under sitt försvar i motsägande uppgifter. Utslag afkunnas vid femte sammanträdet.

Trolofningsmålet å mellan ofvannämda Vislander och Jonassons dotter förekom derefter till behandling. Käranden yrkade upphäfvande af trolofningen, hvartill svaranden Jonasson såsom målsman för sin dotter vägrade. För att få dottern hörd i målet anhöll käranden om uppskof, hvilket beviljades.

Barnuppfostringshjelp. Pigan Karolina Börjeson yrkade bidrag till ett af henne sistl. Juni framfödt barn af drängen Anton Öman från Gandarfve i Väte, som Karolina B. påstod hafva gifvit äktenskapslöfte, hvilket löftes uppfyllande hon äfven yrkade. Öman vägrade att ingå på dessa fordringar samt hade” uttagit genstämning å Karolina B., för ärekränkande beskyllningar. Tvänne vittnen hördes, som mot svaranden hade ett och annat att berätta. Målet uppsköts och ålades Öman inställelse vid vite.
— Af drängen J. A. Jakobsson, Bandelnunda i Burs, fordrade pigan A. A. Lindström, Luxe i Burs, uppfyllande af ett henne af J. gifvet äktenskapslöfte; skulle J. vägra härtill, så yrkade hon, att en af henne framfödd dotter, hvartill J. skulle vara fader, förklarades såsom äkta, och att hon sjelf skulle få åtnjuta en hustrus rättigheter. Jakobson hade ej infunnit sig, hvarför han på åklagarens ansvarsyrkande fäldes till böter. Ett par vittnen mälde åtskilligt mot J. bevisande. Målet uppsköts för flere vittnens hörande till annat sammanträde, då J. ålades att vid vite komma tillstädes.
— Ett mål at samma beskaffenhet som de ofvannämda ropades derefter, i hvilket pigan Elisabeth Malin var kärande och artilleristen Johan Patrik Fredin svaranden. Ingen af parterna hördes af.
— Slutligen var bondesonen Johan Häggvall från Stånga instämd af pigan Johanna Söderqvist, boende i Stånga fattighus, som fordrade af honom 50 kronor om året till uppfostringsbidrag at ett sitt barn, till hvilket Häggvall skuile vara fader. Svaranden nekade till allt, hvadan sex vittnen hördes och intygade åtskilligt, som nästan till fullo bestyrkte käromålet. Häggvall yrkade ändock ansvar å Johanna S. för vanhedrande ryktens utspridande och påstod dessutom, att hon under flere Ag Sa ett Re lefnadssätt, för hvilken be; skyllning käranden yrkade ansvar å Häggvall. Utslag afkunnas vid ett följande sammanträde.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Februari 1880
N:r 15