fick två års straffarbete.
uppträdde mycket kallt, stundom arrogant inför rätten.
Olyckan på Södertorg natten till den 27 april, som kostade två unga människor livet var onödig, den orsakades av en annan ung mans brist på omdöme och ansvar. Man får inte fara fram som en tattare efter vägarna, och samhället måste genom att utdöma kännbara straff visa att det inte tolererar personer, som sätter andras liv i uppenbar fara, framhöll åkl., stadsfiskal Stig Age, med skärpa i sin slutplädering vid gårdagens rättegång mot dödsbilisten Rolf Hansson. Denne dömdes sedan för bl. a. rattfylleri och synnerligen grovt vållande till annans död till straffarbete i två år. Han mottog domen till synes helt lugn och oberörd.
Under det fortsatta vittnesförhöret berättade föraren av ’den bil, som vid Kvarnvägen blev omkörd av Hansson, att han inte hört någon signal eller sett något ljus förrän en bil i »bra fart» svepte förbi honom.
— Det var nätt och jämt att bilen när den körde in genom Söderport klarade högra sidan, fortsatte vittnet. Sedan såg jag hur bilen krängde till och törnade i bussen. Även efter sammanstötningen med bussen var farten hög på bilen.
Bussföraren uppgav att han med låg hastighet var på väg mot Söderport.
— Plötsligt fick jag se ett våldsamt ljussken i porten och omedelbart följde en stor skräll, när bilen slog i bussen. Jag förstod att jag blivit påkörd men olyckans räckvidd fick jag klart för mig först senare. Jag bromsade helt automatiskt, och då jag återfick fattningen satt jag med kopplingspedalen och fotbromsen helt nedtryckta mot govet. Motorcykeln såg jag aldrig till.
Vittnet omtalade att han stigit ur bussen och funnit en av ynglingarna under denna och skildrade sedan hur han backat för att få fram den andre ynglingen, som låg under bussens framaxel.
Det fjärde och sista vittnet var en person, som kommit med bussen från Kneippbyn och stod vid telefonkiosken på Södertorg.
— Jag tittade mot Söderport och fick plötsligt se en bil och ett stort eldsken, berättade han. Farten var våldsam — mellan 80 och 100 km.
— och sedan bilen kolliderat med bussen med en kraftig smäll, kom den rakt emot mig. Jag sprang undan för att inte bli överkörd och såg hur en eldsvans slog ut från bilen och hörde hur denna dunsade i väggen vid Frida Lundens ef tr.
Började dricka sprit vid 18 år
Man övergick seedan till att behandla Hanssons levnadsomständigheter. Därvid framkom att denne inte brukat använda sprit i någon större utsträckning.
— Är detta verkligen riktigt? undrade rättens ordf.
— Jag har druckit sprit sedan jag var 18 år, upplyste Hansson på sitt överlägsna och dumdryga sätt.
— I full utsträckning?
— Någon gång då och då.
— Hur ofta?
— 2 á 3 gånger i månaden.
Sedan den 2 juli, då han togs för fylleri på Murgrönan, hade han dock enligt egen utsago inte smakat en droppe sprit. Han hade nämligen börjat inse att det för hans egen del skulle vara till fördel att avhålla sig från spritdrycker, som gjorde honom övermodig och arrogaut. Det var heller ingen vacker provkarta på vad han gjort sig skyldig till i spritpåverkat tillstånd som föredrogs inför rätten. 1948 dömdes han för misshandel och 1949 för förargelseväckande beteende. Av Stockholms rådhusrätt dömdes han 1950 till 4 mån. straffarbete, villkorligt, för grov stöld. Tillsammans med en kamrat hade han i spritpåverkat tillstånd slagit sönder en tobaks automat. Hösten 1951 dömdes han till dagsböter för rattfylleri och fick körkortet indraget. Den 19 mars 1952 fick han 1 mån. fängelse för fylleri och misshandel, vilket straff han avtjänade i våras efter det han gjort sig skyldig till dödskörningen på Södertorg.
Spelade kort på arbetet.
Förundersökningen gav vid handen att sprit förekommit i övermått i Hanssons hem och att denne haft svårt att anpassa sig på en del av de arbetsplatser han haft. Ofta hade han kommit för sent och han hade även spelat kort på arbetet. En av intygsgivarna betecknade Hansson som slarvig och hållningslös. Under sin senaste anställning i Stockholm hade han dock skött sig bra.
Genom att Hansson vid ett, par tillfällen vid olycksfall skadat huvudet ifrågasattes om det inte vore motiverat med en undersökning av hans sinnesbeskaffenhet.
— Vad har Hansson själv för uppfattning om den saken? frågade rättens ordf.
— Det tror jag inte behövs, blev det kallt avvisande svaret.
Skrämmande likgiltighet för annans liv.
Stadsfiskal Age fick sedan ordet för slutplädering. Med stöd av vittnesberättelser och allt vad som i övrigt framkommit i målet fann han det klart styrkt att Hansson gjort sig skyldig till allt vad som lades honom till last. Hanssons uppgift att han bara druckit 15 cl. sprit före dödskörningen är felaktig. Om uppgiften varit riktig skulle blodprovet, som togs sex timmur efteråt, ha visat endast 0,99 promille. Nu visade det i stället 1,73 promille, vilket betyder att Hansson i stället måste ha druckit 24 cl. Detta betyder ingenting i sak, men det visar att man inte kan sätta tilltro till hans uppgifter.
Åkl. slog vidare fast att det inte funnits några effektiva bromsar på olycksbilen och att olyckan med tanke på det sätt som Hansson farit fram skulle ha inträffat oberoende av om bromsarna fungerat. Den hastighet han höll genom Söderport var mycket för hög. Att köra genom denna trånga port med mer än 25 á 30 km. anses inom polisen vara vårdslöshet. HanssoE. var också medveten att det vid denna tidpunkt på dygnet brukar vara mycket folk innanför porten och vidare visste han att. Adelsgatan var avstängd för trafik. Och ändå brakar han på med mycket stor hastighet. De döda tingen talar också sitt tydliga språk. Tänk på den demolerade mc och se på skadorna på bilen och på bussen! Hanssons beteende visar på ett skrämmande sätt hans likgiltighet för annans liv. Att han gjort sig skyldig till synnerligen grovt vållande av annans död är uppenbart.
Åkl. slöt med att yrka att det Hansson tidigare ådömda 4 mån. straffarbete skulle förklaras förverkat och att han skulle dömas till sammanlagt 2 års straffarbete.
Advokat Kjällman framhöll att den beklagliga olyckan blivit en så kraftig läxa för Hansson att denne beslutat sig för att i fortsättningen avhålla sig från spritdrycker. Det är emellertid fara för att straffet skall bli så kraftigt att det bryter ned vad som nu håller på att byggas upp. Hansson erkänner att farten varit för hög, men han anser att om bara bromsarna fungerat skulle den fruktansvärda olyckan kunnat undvikas. Adv. Kjällman vädjade till rätten att ta hänsyn till Hanssons ungdom och till att denne gjort vad han kunnat för att bromsa in bilen på Södertorg.
Gotlänningen
Torsdagen 25 september 1952
Nr 222