efter två hemska nätter till sjöss.
Det var ett rent under att vi kom undan med livet, säger ing enjör Gösta Ringkvist från Lidingö, som tillsammans med ingenjör Ove Nordström i en nyinköp t fiskebåt skulle gå från Fårösund till Lidingö, men råkade ut för motor- och segelhaveri och fick tillbringa två hemska nätter till sjöss innan den manöverdugliga båten kl. 6.30 i morse strandade på Fårö.
Det var en chans på tusen att vi skulle klara oss, fortsätter hr Ringkvist. Vi gick från Fårösund kl. 12 på söndagsmiddagen med den från Wilhelm Nilsson i Katthammarsvik inköpta båten Palmen. I närheten av Gotska Sandön fick vi motorhaveri och satte då segel. Samtidigt blåste det upp mycket hårt. Bommen brast och seglet gick sönder. För att inte båten skulle kantra kapades riggen. Ankaret kastades ut med 150 meter lina, men man fick endast stundtals bottenkärmingar.Lä reling låg under vatten, men den tunga linan motverkade båtens krängningar, och det blev de ombordvarandes räddning. Ingenjör Nordström hade blivit sjukt i början av resan och ingenjör Ringkvist fick därför ensam arbeta i den redan natten till måndagen hårda stormen.
Ing. Nordström ådrog sig en sträckning i ryggen då han skulle sätta segel och kunde sedan inte röra sig. Det var endast en halvtimmes gång från Fårösund som motorn gick sönder.
Sedan båten blivit manöveroduglig kunde man inte göra mycket utan det var bara att hoppas att den tunga wiren skulle hålla båten på rätt köl. På måndagseftermiddagen blåste det upp ännu värre och man räknade med mer än 25 sekundmeters vindstyrka. Man såg en del båtar, men ingen observerade de nödställda, trots signaler. Natten till tisdagen såg man en del signalbloss — det var från sökandet efter den försvunne musikfuriren — och blossade själva, men det var fortfarande in, gen som observerade dem.
Mellan kl. 2 och 4 fick de höra ett ljud som de inte kunde lokalisera. Efter en stund kom de dock underfund med att det var bränningarna vid Fårökusten.
Sedan strandade båten mellan två rev på nordsidan av Fårö, och sedan kunde de ombordvarande ta sig i land. De fick Fårösundsfurir spårlöst försvunnen gå en halvtimme innan de kom till någon boning, det var hos familjen Söderdahl vid Marpis. Därifrån underrättades pr telefon myndigheterna om de bådas räddning. Ingenjör Nordström bäddades ned och han kryade snart på sig, och det är nu ingen fara med honom.
strandningen blev båten stående på en pall på endast 2 dm vatten. De ombordvarande inväntade dagningen och såg då att de endast var 25 m från land. Iförda flytvästar och hånande i varandra tog de sig i land. Då de inte visste var de hamnat försökte de bärga en del proviant och kläder, men det misslyckades i den höga sjön. Ringkvist lyckades dock ta sig ombord igen och bärgade bl. a. kompassen. Sedan hittade de en stig som de följde och kom då till Marpis vid 6-tiden på morgonen.
Ingenjör Ringkvist verkade pigg trots de två fruktansvärda dygnen till sjöss. Men han är också van sjöman, då han tidigare tjänstgjort på fartyg. Sedan reaktionen släppt skall han nu närmast se till båten. Den ligger på sandstrand och ’det verkar som om den inte fått några större skador vid strandningen.
Troligen har dock en del bord blivit bräckta för när båten stod på pallen var det en meter högt vatten i den.
Mariningenjören vid KA 3 har besiktigat båten i dag. Han beräknar att bärgning och iståndsättande av båten går på minst 10.000 kr. Båten som var värd 20.000 kr var försäkrad för endast 6.000 kr och ägarna kommer inte att bärga den. De reser i dag hem med s/s Dirken från Slite.
Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220