Vid dagens ting på Allekvia stod en person från norra Gotland åtalad för hemfridsbrott och misshandel. Mannen hade varit starkt berusad och gått in i en fastighet där han slagit till inte mindre än fyra personer, därav tvåkvinnor. Åkl. gjorde gällande att misshandeln skett uppsåtligt medan svar. ombud ansåg att det hela skett mera på skämt. Dock fann åkl. det styrkt att åtminstone i ett fall blodvite uppstått – en kvinna hade fått en läpp spräckt. Svar. sade sig inte ha så mycket minne av det som utspelats. Åkl. yrkade i slutpläderingen på ovillkorligt frihetsstraff och sinnesundersökning av svar. som tidigare varit saraffad, medan ombudet ansåg det tillräckligt med bötesstraff.
Ett Jehovas vittne stod åtalat för grovt tjänstefel i samband med fullgörandet av förelagt arbete vid Uppsala universitets revir. Ynglingen hade vägrat att låta läkarundersöka sig, att lyda förmans befallning samt slutligen att ha vägrat följa med till anvisad arbetsplats. Svar. erkände de faktiska omständigheterna och kom sedan mied den sedvanliga ramsan om att han och hans gelikar inte kunde tjäna två herrar. F. ö. borde rätten döma efter bibeln. Angående iläkarundersökningen fann svar, det inte tillbörligt att staten skulle bestämma att »man skulle ha en spruta i kroppen». Svar. har tidigare varit straffad för vägran att fullgöra militärtjänst.
På förhandlingslilstan, som upptar ett 15-tal mål, stod vidare ett rattfyllerimål, som väntades bli ganska segslitet. Svar. i målet bestrider nämligen och något blodprov finns inte utan det hela blir beroende av vittnesförhören.
Ett par trafikmål och diverse småmål fanns slutligen på listan.
Gotlänningen
Torsdagen 18 september 1952
Nr 216