Bertil Andersson tursam segerskytt.
En amerikansk gangsterfilm är s om rena söndagsskolan i jämförelse med DM-finalen i fotboll mellan AIK och Gute som spelades i går på Gutavallen. Inte för att spelet var hårt eller ojuste, men det var spännande. Det var inget fint spel som presterades, men publiken levde med som kanske aldrig förr, det var t. o. m. ansats till en hejaklack på AIK en gång och det är ganska unikt i vår gotländska idrottsborg. Gute hade övertag i spel, det kan ingen betvivla, men likväl vann de blåtröjade med 3-2 efter det att ställningen varit jämn i paten. Dagens man i segrarlaget yar den svagaste länken i kedjan, Bertil Andersson, som gjorde två mål. Tur hade han förstås, men mål är mål …
Båda lagen ställde upp med reserver, Gute hade inte P. O. Enström och Allan Pettersson, med, och i AIK saknades Nisse Karlsson och Lennart Johansson. Utgångsläget var alltså lika.
AIK HADE ÖVERTAG i spel under första kvarten och man kunde notera ett par fina kombinationer som kunde ha orsakat nätrassel. Men det blev i .alla fall Gute som gjorde första målet och det var de faktiskt inte värda då. Lasse Gadd gled fint förbi »Kalmar» Johansson och slog in bollen i centrum, där Puta gick till väders och mötte bollen elegant med pannan och satte den i nät. Det hände i 25:e min. Det var omsvängningen, nu blev det fart på de svart-vita, men nätkänning fick man inte I 40:e min. höll S. Juteskog på att skrämma slag i alla AIK-supporters genom att släppa en enkel boll. Det var dock inte större fart på bollen än att Sune hann springa i fatt den på mållinjen.
När en minut återstod av första halvlek så kvitterade AIK genom straffspark. Förspelet var dramatiskt; Bertil Andersson krånglade sig fram i mitten, fick i väg bollen till »Kajan» som slog till, »Bambis» räddade med hjälp av händerna på linjen. Straffen slog »Kajan» in med ackuratess precis under ribban. Halvtid 1-1.
Bertil Andersson segerskytt.
Inte mer än tre minuter hade gått av andra halvlek när AIK hade en jättechans till påspädning i målprotokollet. Berth Lindlöf var ensam med Uhr, men denne hann få ut ett ben till parad, bollen kom dock till Nisse Josefsson men han, missade det fina tillfället. Efter ytterligare tre minuter blev det i alla fall mål och det får faktiskt annars säkre Inge Karlsson ta på sitt samvete. Han fick en sån kolossal snej träff på bollen vid en bakåtpassning till Uhr, att Bertil Andersson hann emellan och slog bollen i mål. Skulle Gute knäckas nu? Nej, minuten efter var bollen bakom Juteskog och det ordnade Olle Uhr, men han blev avblåst för offside:” tvivelaktigt tyckte vi på pressläktaren, men linjemannen var bra placerad så att det var nog riktigt Offside var det däremot i 16:e min. när Bertil Andersson gjorde sitt andra och AIK:s tredje mål.
Han var minst tre meter offside i det ögonblick »Kajan» slog fram den väldiga höjdbollen. Uhr i målet tvekade med utrusningen och Bertil kom före och petade bollen i nät.
GUTE SLAPPNADE DOCK INTE av för denna motgång utan man gick till ständiga anfall. I 20:e min. kom lönen för mödan. 011e Uhr spelade fram ytterkompisen Lasse Gadd fint och denne fick i väg ett markskott som gick in via stolpen, men det var ännu 3-2 i AIK-favör. En minut senare hade Gute en jättechans att kvittera. »Lemis» Wallin var lite för hård mot Lasse Gadd och domaren Ivar Wallin tvekade inte att blåsa för lagens strängaste straff. Inge Karlsson, som annars är så säker på straffar, missade dock tillfället och bollen gick en halvmeter över. Gute hade kraftigt övertag i spelet, man kunde bl. a. notera farliga anfall i 33, 34 och 37:e minuterna och när tre minuter återstod hade Lennart Runsten ett ypperligt tillfälle att kvittera och därmed ordna förlängning, men Jutskog reflexräddade tvåmeters-skottet.
Slutresultatet blev alltså 3-2 till AIK och de glada pojkarna radade upp sig och fick DM-tecknen ur Gunnar Rondahls hand, medan lagets supporters kring planen var överlyckliga.
NÅGON LÄNGRE KRITIK skall vi inte gå in på. Kort och gott kan konstateras, att AIK:s ytterhalvor spelade föredömligt. Särskilt »Kobben» Magnusson spelade vårdat och bra och ersatte Nisse »Big» utmärkt. Av de andra i försvaret bör Bernt Johansson ha ett plus för säkert backspel. I kedjan verkade Nisse Josefsson ha det bästa stinget, medan inrarna och »Kajan» inte kom upp till sin vanliga standard. Bertil Andersson var tamast i kvintetten, men bör ha en eloge för framfusighet vid målet. Det räcker långt för en center.
I Gute var backarna, Inge och Barnbis, och inrarna, Puta och Olle Uhr, bäst. Ytterhalvorna, Runsten och Arvidsson, har man sett bättre och det samma kan sägas om yttrarna.
ÅTERSTÅR ATT NÄMNA att årets distriktsmästare heter: Sune Juteskog
— Evald Ronström, Bernt Johansson
— Lennart Svennefelt, Åke Wallin, Lennart Magnusson — Sune Almlöf, Allan Persson, Bertil Andersson, Berth Lindlöf, Nils Josefsson.
Publiken uppgick till c:a 600 personer och en av dem, en på bortre långsidan, borde faktiskt idrottsplatsstyrelsen engagera till högtalare. Hans hejarop på A—I—Kååå … en gång i minuten var verkligen någonting i tordönsväg.
RUNE
Gotlänningen
Måndagen 28 Juli 1952
Nr 171