Under denna rubrik skildrar aeronauten Gustaf von Hofa sten den långfärd med ballongen Andrée som han företog 1909, då han pingstafton strax före kl. 7 på aftonen uppsteg samt efter 33 timmars färd öfver Roslagen, Ålands haf och Östergjön till kusten af Estland och så åter ut öfver Östersjön landade kl. 5,50 f. m., andra dagen pingst i Grötlingbo på Gotland.
Vi återgifva här sista delen af den liffulla och målade skildringen: Strax före soluppgången faller alltid temperaturen starkt, och då måste jag ha barlast till hands. — — — Fast det ett par gånger var väl så nära vattenytan med gondolkanten, lyckades jag balansera den, och nu komma solens första strålar och hjälpa mig i sista stunden. Gasen uppvärmes, och jag stiger sakta, börjar åter ordna allt, skär upp mer släplina till reserv och ser situationen mera lugnt an.
Jag är åter uppe på närmare 1,000 meter. Emdaset vatten, men snart skymta liksom konturer af land rätt fram. Nu är spänningen öfver, och jag känner mig lugn för både materielen och min person, Vid en snabb inspektion finner jag cirka 8 kg. sand kvar och så släplinan i reserv, som förminskas med ännu några meter.
Om det var Gotland eller Öland jag hade för mig visste jag ej så säkert, men land var det i alla händelser.
Allt gjordes i ordning för landning, släplinan firades ut och jag började ventilera mig ned. Landremsan, jag hade att landa på, var ej bred och vinden hade friskat i duktigt. En kolossal massa sjöfågel, som uppskärmda af ballongen flugit upp, förde ett hiskligt oväsen under mig.
Jag gick in öfver land, släplinan tog mot, det riste och ryckte iden lätta sromdolen, ag ventilerade än mer, tog törn på ett stenkummel, slet upp spräng våden och så var färden ändad. Genom gondolens ringa tyngd släpades den af vinden ett par hundra meter öfver land, innan den slutligen stannade helt upp och ned mellan ett par stubbar. — Slutligen kröp jag fram och började bärga materielen.
Klockan var 3,50, färden hade alltså varit i 38 timmar. Landningsplatsen var Grötlingbo på Gotland och som kuriositet kan jag nämna, att den första fasta marken gondolen stötte på var toppen af en bronsåldersgraf. Nog veta vi litet hvar, att Gotland är rikt på fornminnen, men inte hade jag anat att man vid landning med balong ej kan undgå att stöta på en forngraf.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 April 1913
N:r 78