Omöjligt få död på rävarna. — Även örnar härja därute.
Fjolårets stränga vinter medförde bland andra tråkiga följder, att rävar togo sig över till Lilla och Stora Karlsö och att harar från Stora Karlsö över isen togo sig över till både Lillön och Storlandet. Gotlands Allehanda har interpellerat inspektor J. Nordström på Stora Karlsö om hur det är med hararna där ute nu.
— Det finns inga harar, säger hr Nordström. Vi ha både i fjol och i år gjort allt vad vi kunnat för att få död på de återstående rävarna här ute, men förgäves. I fjol hade vi bland annat en av landets mest erfarna och framstående jägare här med utmärkta jakthundar, grythundar bl. a., men den expeditionen fick en enda rävunge som. byte. Däremot ha vi då och då mera av en händelse lyckats fälla en och annan räv, inalles ha sålunda sex rävar fått släppa livet till, men vi ha nu i år kunnat konstatera, att det ännu finnes tre rävar kvar. Så mycket snö har det varit att vi kunnat se detta, men nu senast när jag var ute var det åter barmark och man ser då inte att skjuta. Men förr eller senare skall vi väl kunna ta kål på rövarna. Nu finns det i alla fall praktiskt taget ingen hare kvar på Stora Karlsö.
— Det har sålunda inte varit själva hårdvintern i fjol som decimerat harstammen på ön?
— Nej då, vi ha hållit dem med foder så för den delen har det inte varit någon fara. En del harar tog sig över till Lillön, där man tidigare icke hade några sådana, och en del fortsatte också, till Storlandet. Nu i år har även ett par örnar hållit till på Stora Karlsö och stulit en hare då och då.
— Men de stanna väl inte på Karlsö?
— Nej, det är två havsörnar och de bruka härja där ett par månader på året för att sedan åter draga sina färde. Vi kunde ju skjuta dem, men det gör vi inte ur ren naturskyddssynpunkt, och om de taga några harar på vintern spelar detta mindre roll.
— Hur skall det nu bli med harstammen på Storön i fortsättningen?
— Ja, det är inte så farligt, harar kan man åter inplantera och det ordnar sig kanske kvickt, men värre är att rävarna härja bland andfåglarna, som bygga sina bon på stränderna. Blir detta fågelbestånd illa åtgånget tar det flera år att reparera den förlusten och det vore ju beklagligt. Men jag skall snart ut igen, säger hr Nordström och jag får nog jägare i sällskap så vi skall se om vi inte en vacker dag kan knipa de återstående micklarna.
— Är det annars något nytt från fågelön?
— Nej inte annat än att tördarna kommo den 15 febr. och det är ungefär normal tid, möjligen något tidigare än i genomsnitt om åren. De hålla ännu så länge till på sjön vid stranden.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 februari 1943
N:r 46