Lördag kväll samlades omkring tjugo scouter vid stationen i Klintehamn, där man löste biljett till Sproge. Så småningom kom då tåget, som förde de otåligt väntande pojkarna söderut. Vid Sproge steg man ,av, och i den blåsiga men vackra månklara kvällen traskade pojkarna med sina stora packningar till skolan, som folkskoll. Gustavsson välvilligt upplåtit för övernattning. Där var det varmt och skönt, och sedan patrullerna fått sina platser anvisade och bäddat åt sig, tog de fram sin torrskaffning, vilken alltid smakar gott på hajkar. Eftersom det var så härligt väder, så ville pojkarna inte gå och lägga sig, utan en rätt drastisk uppgörelse med några lätt utklädda ledare ordnades i en hast för att pröva pojkarnas mod och rådighet. Efter detta moment gick man till golvs i bäddarna, visserligen hårt men ack så skönt att ha varit med om någon gång! Kårchefen berättade en kort historia, innan de somnade, och efter scoutbönen sov man lugnt allesammans. Inte förrän kl. halv sju på morgonkröken vaknade de, och då blev det att kvickt spola sig i tvättstället och gymnastisera lite grand i Guds fria natur. Lokalen städades, och därpå förrättade folkskoll. Klofelt morgonandakt. Nu började solen skina, och scouterna längtade ut till geografin. Terrängen i Sproge visade sig vara mycket lämplig för scoutövningar och prov. Pojkarna lagade sin gröt och kokade sina potatisar, vilket allt gick mycket fort på ett undantag när, då det visade sig att en gryta läckte. Potatisen blev ångkokt, men ingen mat smakar så gott som patrullens egen, om den sen är aldrig så eller så. Mätta och glada var man så färdig för rävjakt. Perre skickade ut Rävarna, som blott här och var lämnade några spår efter sig (halmstrå och konfetti). Det blev svårt att få tag i dem, men det gick till sist. Kårchefen startade pojkarna på en rapport- och observationstävling. De startade en och en och fingo där i två minuter läsa en rapport vilken de vid målet fingo nedskriva. På vägen hade inlagts en del observationsmoment i form av luftskyddsförbundets utmärkta och synnerligen realistiska skademarkeringslappar. Om scouterna under vägen på den snitslade banan, hade märkt dessa markerade olyckshändelser, skulle de rapportera detta för tidtagaren och fingo då extra poäng. Rapporten var heller inte så lätt. Den hade följande 24 ord: ”Till rapportsamlingsställe 9 från hemskyddsledare 2 block 6. Rosenkvists fastighet brinner. Fara för att elden sprider sig. Sjövillan bombskadad, troligen 3 innestängda i skyddsrummet.” Resultatet blev ovanligt gott, flera av pojkarna klarade rapporten fullständigt felfritt och hade även redogjort riktigt för olyckshändelserna, om husras och övriga hinder iakttagits på vägen. Kalle Pettersson ifrån Ekorren vann en aning före de två Rävarna Bertil Andersson och Tore Olofsson. På fjärde kom Höken F. Larsson och på femte Viggen Wahlgren. Efter rapporttävlingen bevistade man högmässan i Sproge där kyrkoherde Björkqvist predikade och efter gudstjänsten hälsade alla pojkarna och deras ledare. Tiden hade blivit ganska mycket, men en del av torrskaffningen fanns kvar, och den smakade nu gott. Under tiden hade Perre gjort i ordning en lyckad övning. Han förde ut pojkarna, sedan de en stund tävlat i att ptr.-vis kasta kula med en stor sten, i terrängen på andra sidan kyrkan och järnvägen. Ett meddelande fanns att hämta, sa han, inte fullt 25 m. härifrån ibland träden, närmare toppen än marken. Rävarna och Ekorren hittade meddelandet, som omtalade, att de skulle uppsöka Ac, men Hökarna lyckades tillsammans med Viggarna dock först få tag i denne nu högt uppsatte person. Tåget kom och i en hast bar det iväg till Klintehamn, allsången på tåget vittnade om, att scouterna voro glada över denna sin första hajk denna termin.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 februari 1943
N:r 45