En bortgången odlare.

Anton Jakobsson.

Som vi i går i korthet i en del av upplagan hunno meddela, avled lantbrukaren Anton Jakobsson, Bölske i Eke, i går morse på lasarettet efter några månaders sjukdom. För hans närmaste vänner kom kanske icke sorgebudet helt oväntat, men att slutet var så nära trodde väl inte många. Ännu för blott några månader sedan syntes den så kraftfulle mannen i sitt arbete. Men i höstas intogs han på lasarettet och det visade sig, att livet inte stod att rädda.
Med Anton Jakobsson har en förgrundsfigur inom det gotländska jordbruket slutat sina dagar. Hans odlaregärning har också låtit tala om sig ej endast här på Gotland utan även i jordbrukarekretsar runt om i landet, och då vi nu rista hans runa är det över en gutason, som visat vad idoghet, energi och vaken blick kan åstadkomma på jordbrukets område och som från en ringa början men med god hjälp av ett par kraftiga armar, förmått utföra en odlarbragd, som är ganska enastående.
Född i Sproge år 1883 fick han redan som 13-åring lära förtjäna sitt bröd och hade tjänst hos olika lantbrukare, tills han i början av seklet kom till Eke. Dessförinnan hade han även en tid arbetat i byggnadsfacket, men han drogs åt jordbruket och på detta område skulle han också komma att skapa sin framgång. Då han ingick äktenskap och övertog Bölske omfattade stället inte stora ägor. Det var endast omkr. 11/2 tunnland jord, men Anton Jakobsson högg i med friska tag, bröt mark och arbetade dagen i ända, och tro: fast och uppmuntrande stod vid hans sida 1 hans hustru. Och det gamla talesättet, att arbete föder välstånd, skulle så småningom besannas även här. Nog tog det sin tid, men med åren lades tunnland till tunnland, grödorna slogo väl ut och Anton Jakobsson kunde utvidga sin gård alltmer, både arealen och byggnaderna.
Visst arbetade han hårt från morgon till i kväll, men arbetet kröntes också till sist med framgång, och den dnc kom då uppmärksamheten fästes vid den idoge odalmannen och hans jordbruk, som nu omfattade 40 tunnland – ett stort steg från 11/2 tunnland. Han arrenderade även Eke annex och anlade där en stor och förnämlig kulturbetesmark. Förutom att han upparbetat jorden i fin kultur har han också förstått att vidmakthålla denna och därvid haft den rätta blicken för, vad som var av behovet påkallat. Det stod heller inte så länge på, förrän hans gård vid Bölske kom att betraktas som ett mönsterjordbruk, och Gotlands läns hushållningssällskap förlade även en hel del av sin försöksverksamhet dit med Anton Jakobsson som värd. Studieresande jordbrukare från såväl öns olika delar som från fastlandet sökte sig under årens lopp till Bölske i Eke, för att taga hans jordbruk i betraktande. Belöningar till Anton Jakobsson uteblevo ej heller. Vårt hushållningssällskap förstod att uppskatta den odlaregärning, som det här var fråga om och alla de olika slag av pris, som hushållningssällskapet utdelar för välskött mindre jordbruk kommo efterhand Anton Jakobsson till del. Förutom hushållningssällskapets många belöningar förtjänar det erinras om, att Anton Jakobsson vid lantbruksmötet i Örebro 1911 var en av de 52 lantbrukare, två från varje län, som fick utmärkelse för välskött mindre jordbruk. Många äro de diplom och penningpris han erhållit, och såsom kronan på verket kom det hedersbevis, som J. fick mottaga av Lantbruksakademien, en större penningbelöning ur A. W. Bergstens donationsfond för föredömligt arbete i eget företag. Det var på Anton Jakobssons sextioårsdag, som belöningen kom honom tillhanda, en födelsedagspresent som på samma gång utgjorde ett värdefullt erkännande till alla de andra, som den dagen
mötte den gotländske odalmannen från skilda håll.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 19 februari 1943.
N:r 41

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *