Predikanten vid härvarande kronohäkte, pastor P. H. Nehleen, har nu till domkapitlet avgivit redogörelse för sin verksamhet under år 1919 och därvid framdragit en del anmärkningsvärda iakttagelser, som han under året haft tillfälle att göra.
Han framhåller sålunda att under året antalet fångar har minskats avsevärt sedan föregående år. Detta är ju ett gott tecken i synnerhet som levnadsomständigheterna ingalunda förbättrats sedan världskrigets slut, så att de ge anlednings till mindre frestelser. Största antalet fångar äro ju sådana som straffats för stöld. Ett par av dessa hava varit kleptomaner, vilkla det torde vara omöjligt att föra tillrätta. De äro mera förtjänta av sina medmänniskors medömkan och avsky. Ofta häva de dessutom ifrån sin tidigaste barndom varit föremål för en försummad uppfostran.
Blott ett av de omförmälda brotten har varit begånget under rusets inflytande. Av de fem, som under året varit straffade för brott mot krigslagen, visade endast en uppenbar bitterhet emot den militära myndigheterna. Denna bitterterhet hade han insupit under samvaro med »Efraims söner», under vars inflytande han kommit. Men samma bitterhet visade han även mot all annan myndighet. Denna nämda sekt söker visserligen, säges det i berättelsen, göra sig hörd som religiös sådan, men den är i grunden anarkistisk och predikar under reägionens täckmantel samhällsordningens kullkastande. Sådant
föder av sig endast trots och brott.
Rörande sin verksamhet vid fängelset meddelar pastor N. att under visning huvudsakligen med ledning av Luthers katekes varit ordnad så gott som varje vecka med samtliga – fångar gruppvis. Högmässa i någon förkortad form, har dessutom varje sön- och helgdag varit anordnad vid häktet.
Biblioteket har varit flitigt anlitat under året.
Jämförelsevis lätt har det på grund av bristen på arbetskrafter varit att skaffa frigivna fångar arbete. Därigenom har ju i viss mån deras återupprättande underlättats.
Gotlands Allehanda
Måndagen 1 mars 1920
N:r 50