Om en gutamålshistoria.
I torsdagsnumret av denna tidning, få vi i form av en gutamålshistoria, en hel del värdefulla upplysningar. För det första att tiden går, för det andra att vi lyckligt sluppit igenom marsgaisten och för det tredje att vi äro inne i april samt att påskhelgen är förbi. Signaturen är tydligen inte efter sin tio, vilken man em- lertid måste tro då man läser det följande i hans artikel. Det är länge sedan vi körde med små russ här på Näs, vår socken betraktas till och med som en av Gotlands främsta hästsocknar. Ett första pris vid hästutställningen förra året kan nämnas. Så kan jag tala om för signaturen att vi trivs här i socknen därför att det är uteslutande bra folk — som sköter sin magra jord så att den bär goda skördar. Men vi tycker inte om att våra fäder som sova under kyrkohällen skola smutskastas på något vis. Den prästhistoria som framdukas är så simpel och ofin, att den står under all kritik. Att Havdhem och Näs är ett pastorat, vet nog de flesta av denna tidnings läsare förut, och att ärligheten inte är sämre här än på många andra håll det är inte svårt att förstå.
Näsbo.
Författarinnan till ovan antydda gutamålsbrev — en gotländska på fastlandet — har tidigare i en rad gutarnålsartiklar i Gotlands Allehanda dragit fram ordstäv och paschaser ur minnet från gamla tider, vilka visat sig vara mycket uppskattade av tidningens läsare och ’så vitt redaktionen kunnat finna även oförargliga. Om hon denna gång genom att lokalisera sina anekdoter till en viss socken och genom att göra antydningar, vars bakgrund redaktionen haft svårt att genomskåda, förargat de lokalt initierade, äro vi de första att beklaga detta. Gutamålshistorierna ha ofta sina fällor, som icke äro lätta att undgå.
Red.
Tack!
För den trevliga underhållning, som bereddes oss vid söndagens revymatiné framföres härmed ett varmt tack till Visby amatörklubb.
Patienter och biträden på tuberkulosavdelningen, epidemisjukhuset.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 April 1937
Nr 88