Två av filmens mest uppburna sångerskor gästa f. n. ett par av våra biografer. Det är den rara Martha Eggerth och vackra Jeanette Mac Donald, och de filmer, de spela i, göra var för sig skäl för attributet storartade.
\”Där lärkan sjunger\”, Hansabios film, är utan någon överdrift en strålande filmoperett, där fru Kiepura — Martha är som bekant lyckligt gift med filmsångaren Jan — utvecklar hela sin ungdomliga och blonda charma. Hon är lika bra och lika oemotståndlig som i Schubertfilmen \”På sångens vingar\”, vilket inte vill säga så litet, och den som inte ger sig på nåd och onåd inför hennes sång, hennes spelande ögon och näpna koketteri måste vara sällsynt immun. Naturligtvis dominerar hon filmen, men det finns även andra i persongalleriet, som man minns, nämligen en rolig kypare och dennes käresta, en farbroderlig hovmästare, en rik pappas och mammas gosse m. fl., vilka lyckligt bidraga- till de mera humoristiska inslagen, och naturligtvis finns det en hjälte, men han är knappast mer än dekorativ. Sång och musik, sol och friska fläktar, sprudlande gott och glatt humör karaktäriserar denna film ,som dessutom är bra fotograferad. Den har fått guldmedalj i Venedig, och det är sannerligen inte för mycket om den får rosor i Visby.
— Visbybio hade premiär på filmberättelsen om San Francisco, som ryktet redan hänfört till de mera märkliga filmerna, som visats på senare år. Man blir ej heller besviken, ty det är verkligen fråga om en mästerlig skildring, realistisk och gripande. Till en början föres man in i den syndfulla och gudlösa stadens nöjesliv, där Clark Gable som mäktig \”nöjespappa\” och Jeanette Mac Danad som uppburen sångerska äro centralfigurerna, man gör natten till dag och dansar, sjunger och ler, då plötsligt en morgon husen började skaka i sina grundvalar. Jordbävningskatastrofen är över staden, husen ramla som korthus, gatorna rämna, människor begravas levande under stenmassorna och jämmerskriken fylla luften. Enbart glimtarna från stadens nöjesliv anno dazumal äro synnerligen intressanta, spelet är utmärkt på alla händer, och man kan inte undgå att gripas av kontrasten mellan glädjeruset i nöjenas virvlar och den tragedi, som på några få ögonblick förvandlar staden till en ruinhög. Det är en modern variation av berättelsen om Sodom och Gomorra.
W…
William Powell och hans f. d. fru Carole Lombard, som spela huvudrollerna i \”Godfrey ordnar allt\”, en som det säges synnerligen trevlig komedi, som väl så småningom också kommer att hitta vägen hit till Visby.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 1 April 1937
Nr 73