Militärbefälhavaren om åtgärder mot luftangrepp.
Stockholm den 11. (Press) I ett land med Sveriges utpräglat defensiva försvarspolitiska läge böra samtliga försvarsgrenar organiseras med hänsyn till en strategisk defensiv. Så ock flygvapnet, uttalar militärbefälhavaren å Götland hos försvarsministern i anledning av luftförsvarsutredningens betänkande. Då Sveriges försvar i luften mot luftangrepp är flygvapnets huvudsakliga uppgift, bör vapnet organiseras därefter. Ansvaret bör påvila chefen för flygvapnet, ej en nyskapad luftförsvarsmyndighet.
Vårt flygvapen bör framtlör allt bestå av jaktförband och ingen möda lämnas ospard för att förse dessa med en materiel, som skänker dem överlägsenhet över en ev. fiendes bombflygplan. Vad markförsvaret beträffar är huvudsaken att materiel finnes och att personalen är utbildad. Smidigast löses denna fråga genom att förse varje artilleriförband med luftvärnspjäser och varje infanteriförband med luftvärnskulsprutor. Därjämte böra på visst håll i utlandet pågående försök att på trådlös väg släcka magneterna i flygmotorna och därigenom framtvinga nödlandning samt att på samma sätt spränga bensintanken uppmärksamt följas och svenska uppfinnare uppmuntras till arbeten i samma riktning. Att framtidens försvar mot luftangrepp är att söka på denna väg torde vara obestridligt.
Att befolkningen i våra tätare bebyggda centra komma att åsamkas förluster och lidanden vid ett fientligt luftangrepp, som ej hinner avvärjas, är oundvikligt. Motåtgärderna synas böra bestå i förberedelser för denna befolknings spridande å landsbygden. Vad speciellt Gotland beträffar har dess försvar uteslutits ur betänkandet, men militärbefälhavaren ånser sig likafullt skyldig framhålla, att särskilt på denna ö med dess utsatta läge och dess lämplighet som flygbas böra förläggas såväl luftstridskrafter, huvudsakligen jaktflygplan, som luftvärnsartilleri och luftvärnskulsprutor.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 oktober 1932
N:r 236