”Kriminalhistorien” får sin lösning.
Stockholm, 5 aug. (H. B.) Med anledning av det mystiska strandfyndet vid Gnisvärd har St. T. D. haft ett samtal med verkställande direktören i Nyköpings storhuskvarnaktiebolag. Denne ställde sig därvid fullständigt ovetande till fyndet, men när saken förklarades för honom kom det upp ett ljus.
— Har man hittat våra gamla kontorspapper på. Gotland? sade han skrattande. Det var verkligen en överraskning. Jag trodde för min del, att de skulle ligga i gott förvar på bottnen av Östersjön. Åtminstone hade den som fått hand om papperen lovat att sörja för ,den saken. Han måtte emellertid ha skött sitt uppdrag på ett egendomligt sätt Det förhåller sig nämligen så att kvarnbolaget, som startades år 1888, samlat papper på hög ända sedan den tiden. De hade hopats år från år och blivit till sådana massor, alt vi icke visste hur vi skulle göra oss av med smörjan. Att få papperen brända i Nyköping visade sig. omöjligt, och att sälja dem som lump gick icke heller; det skulle inte ens betalt fraktkostnaden. Vi kom-mo då på den iden att offra dem åt Östersjön. En skeppare, som skulle, segla till Visby, lovade att mot ersättning ta dem ombord och sänka dem i havets djup. Papperen stuvades in i gamla mjölsäckar — det blev visst närmare femtiotalet kolli — som försågos med stenar och stuvades in på seglaren. Det var någon gång på försommaren i fjol. Seglaren begav sig i väg, och vi hörde ingenting av den, varför vi naturligtvis gingo i den tron, att papperen verkligen hamnat på sjöbottnen. Att de flutit upp igen och ligga strödda på den gotländska kusten är onekligen ganska kuriöst. Att de inte ha det minsta med förutvarande direktören och hans självmord att göra förstås nog, eftersom denne avlidit 1927 och papparen sänktes förra året. Förresten var det endast sådana handlingar, som vom över tio år gamla, vilka offrades åt Neptun. Böcker och korrespondens för de senaste tio åren finnas helt naturligt alltjämt i behåll.
Så var den »kriminalhistorien» avlivad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 augusti 1932
N:r 179