GERUM, 13 juni.
En gripande sorgeakt ägde i går rum härstädes då stoftet efter hermmansägaresonen Nils Johansson, Mickelbys, vigdes till griftero å härvarande kyrkogård. Efter sorgetågets enkomst till kyrkan dit kistan inbars av den avlidnes jämnåriga under tonerna av en sorgmarsch, följde en genemsamt sjungen psalmvers, varefter kyrkoherde F. Muckenhirn talade på ett trösterikt och varmhjärtat sätt med text från Dav. 39 ps. och utförde jordfästningen enl. rituell ordning. Tvenne av en grupp flickor, från orgelläktaren utförda sånger förhöjda aktens allvarsbetonade stämmng. Under tonerna av Beethovens sorgmarsch utbars så kistan till graven, där åter sjöngs en geniensam psalm och en mångfald av kransar från nära och kära samt kamrater vid Karlsborgs artilleriregemente, nedlades beledsagade av kortare avskadsard. Kransar hade sålunda sänkts såväl från regementet i dess nelhet som från befäl- och manskap vid dess olika specie lvapen, sammanlagt fyra stycken försedda med blå och gula band med ett sista tack och farväl.
Dödsfallet, som väckt djup och allmän förstlitinning å trakten, kom lika hastigt som oväntat, blott efter några få dagars sjukdom därborta på KarLsborg, dit han för något över en månad sedan anlänt för tullgörandet av sin värnplikt, och ert liv, som oss i så många avseenden syntes löf??? är skördat i blomman av sin kraft. Det är givet, att sorgen är stor i hans omgivning, kamratkretsen är en länk borta, om vilkens betydelse ett brottstycke ur en vid graven låst dikt lämnar vittnesbörd den — som tänkte ljusast, ville mest. I de kransar, som stints till båren, samt vid graven talat och outtalat lyste dock en fast förhoppning han ett återseende och återförening i en ljusare värld, där livet nått sin fullkomning och alla smärtfyllda varför fått sitt svar. Vila i frid, Nils! Frid över ditt Minnu!
J…f.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 juni 1932
N:r 135